Jag är nu en vuxen kvinna och jag vill berätta hur gick till under min
uppväxt när jag skulle ta tempen eller få smisk.
Min pappa tog alltid tempen i stjärten på mig så länge jag bodde hemma
även om jag var tonåring. Så länge jag kan minnas fick jag ligga i
sängen på mage över en speciell stor rund kudde med rumpan bar. Jag fick
inte ta den själv ens i tonåren för han ville se till att det bliv
riktigt gjort. Hemma användes alltid den gamla sortens termometer med
kulformad spets som pappa smorde in med vaselin på toppen sen skulle den
ju sitta i 5 minuter och pappa satt alltid och höll i den så den inte
skulle glida ut. När jag var liten hatade jag att ta tempen i stjärten
försökte slippa men det gick aldrig. När jag blev lite äldre kändes det
lite annorlunda, visst var det obehagligt när den kalla kulan gled in
och sedan när den skulle ut men det var en konstig känsla som är svår
att beskriva. En blandning av obehag och lust.
Det var samma sak när jag skulle få smisk, då fick jag också ta av mig
så rumpan var bar och lägga mig över samma kudde. Sen fick jag oftast
ett rejält smisk. Inte så jättehårt kanske men ett ganska långt smisk.
Jag blev rejält röd på skinkorna och det sved ordentligt. Också det
fortsatte också långt upp i tonåren. Det var också en konstig känsla,
när jag var yngre så var det mest svedan i rumpan man tänkte på när man
låg där och grinade och hoppades på att det snar skulle vara över. När
man var äldre var det mest situationen man tänkte på, att ligga där med
bar rumpa över kudden. Vist sved det men det var inte det värsta.
När detta hände var smisk inget ovanligt, dom flesta av mina
tjejkompisar fick nog smisk och det var inte så stor grej. Vi var nog
inte så lättkränkta på den tiden. Min bästa tjejkompis och jag var
väldigt öppna mot varandra och vi berättade allt för varandra, även när
vi hade fått smisk. Hon fick mer och hårdare smisk än mig för hennes
mamma använde ett björkris. Det var något vi givetvis vill slippa men vi
tyckte inte det var något konstigt eller fel. Vissa saker vi gjorde i
tonåren visste vi med största sannolikhet skulle resultera i smisk om vi
blev påkomna vilket vi ofta blev men det var en kalkylerad risk och vi
tyckte det var värt det.
Kram Birgitta.