Ewa som är född 1952 berättar om sin uppväxt i en mindre stad, en
uppväxt som präglades av en sträng uppfostran med mycket smisk på bara
stjärten för henne och hennes syster Iris.
- Hur var det att växa upp i ett strängt hem på 50- och 60-talen?
- Pappa var född 1912 och mamma 1916, så deras uppfostringsidéer
styrdes av gamla värderingar. Deras föräldrar, mina mor- och
farföräldrar var ju födda på 1800-talet! De hade själva fostrats med
smisk, mycket mer än vad Iris och jag fick, så det var naturligt för dem
att använda aga i sin uppfostran. Det ansågs nyttigt och nödvändigt för
barn att få smisk, som en del i deras utveckling.
- När började dina föräldrar använda aga?
- Jag minns mitt första smisk, då var jag väl fyra år eller
däromkring, sedan blev det regelbunden smäll när vi varit olydiga eller
ansågs behöva det. Min yngre syster fick sitt första smisk ungefär i
samma ålder.
- Hur gick smisket till?
- Från början var det med handen, sedan när vi blev större
användes björkriset flitigt. Någon enstaka gång vid mycket speciella
tillfällen när vi blivit äldre rottingen.
- På bara stjärten?
- Alltid på bara stjärten. Det skulle svida ordentligt.
- Fick ni själva dra ned underbyxorna eller gjorde mamma och pappa
det?
- Mamma drog alltid ned trosorna innan smisket, det var en del av
ritualen. Pappa lät oss själva dra ned underbyxorna.
- Vilket var värst?
- Att dra ned byxorna inför pappa gjorde mig alltid generad. Hela
proceduren med att få smisk på bara stjärten och då särskilt i tonåren,
var förödmjukande. Jag skämdes!
- Fick ni smisk över knäet eller på annat sätt?
- Vid handsmisk låg vi över föräldrarnas knän, men vid risbastu
var det ofta stående eller liggande över en köksstol.
- Kommer du ihåg någon särskild händelse när du fick smisk?
- Ja flera, men ett par gånger har särskilt etsat in sig i minnet.
Det var väl mot mitten av 1960-talet. Min syster hade tagit pengar ur
min mammas portmonnä men av någon anledning fick jag skulden. Jag skulle
”bekänna” och när jag inte gjorde det fick jag gå ut och plocka ett ris,
som jag sedan fick smäll med av pappa. Han var arg och slog hårt, det
sved som eld i baken. Jag tyckte det var orättvis att jag skulle få
stryk för någonting min syster gjort.
- En annan gång kom jag försent hem till middan på kvällen. Vi
skulle äta klockan sex och jag kom kanske en kvart försent. För det åkte
trosorna ned och så fick jag smisk på bara stjärten av mamma med handen.
Och sedan ingen mat utan jag fick gå och lägga mig hungrig. De vuxna
hade sina idéer på den tiden. Femton minuter var väl inte hela världen.
- Fick ni smisk av någon annan?
- Vår farmor, som givit pappa och hans syskon en massa stryk under
deras uppväxt kom ofta hem till oss, hon bodde i närheten, och jag fick
känslan av att det var hon som ofta drev på det här med att ge Iris och
mig smisk. Vi fasade för att stanna över hos henne, för hon var mycket
sträng. I köket hade hon ett björkris fullt synligt och nåde oss om vi
busade eller var olydiga på annat sätt, då togs riset ned och det blev
ordentligt med smisk. Ju mer smisk desto mer välartade barn resonerade
farmor. Hon var född 1890, men hon var fortfarande stark i armarna när
hon var runt de 70 och det fick vi känna på.
- Det låter som 1800-talet men var ju en bra bit in på 1900-talet.
- Ja, men man ska komma ihåg att aga av barn var vanligt in på
1970-talet i Sverige. Flera av våra klasskamrater fick stryk, med alla
möjliga tillhyggen, käppar, tofflor, remmar m.m. m.m.
- Hur långt upp i åldern fick ni stryk?
- Sista gången jag kommer ihåg, när jag fick gå ut och plocka
björkris och fick smaka det på ändan var jag över 14 år, det var kring
1966. Min syster, som hade en förmåga att råka illa ut fick stryk med
rottingen när hon var 15.
- Hur ser du på din barndom och ungdom och allt stryk ni fick? För
det var väl rätt ofta?
- Ja det blev nog smisk i genomsnitt en eller några gånger per
månad från skolåldern - och före den också förresten - upp till tidiga
tonåren. Det värsta var att du aldrig kunde veta vad du skulle få smisk
för. Det kunde vara för en bagatell, som andra barn inte skulle ha
straffats för. Jag tror att det delvis var så att våra föräldrar hade
ångest för att vi inte skulle bli välartade och att det tog sig uttryck
i vår stränga uppfostran.
- Påverkade din uppfostran dig när du fick egna barn?
- Ja, agan avskaffades ju i Sverige 1979, men jag och min man
bodde i London på 1980-talet och i England var det ju tillåtet med
barnaga långt fram i tiden, ja ”smisk” i begränsad form är ju
fortfarande tillåten, så då måste jag till min egen skam erkänna att jag
gav mina barn, en pojke och en flicka, traditionellt smisk på bara
stjärten, men alltid bara med handen, inga redskap.
- Hur kändes det?
- Det kom naturligt, men det är ingenting jag är stolt över idag.
- Tack för intervjun.
- Tack.