Louise och smisk i äktenskapet

Jag växte upp i ett hem med smisk. Hårborsten mest i slutet av bestraffningen för oftast använde min mamma handen. Vid något tillfälle i mitt unga äktenskap berättade jag det för min man. Kanske sex månader senare, vi hade haft några dåliga dagar ihop så kom han hem med en träpaddel (för smisk) att användas och som familjens överhuvud (det var aldrig fråga om annat för övrigt) så skulle han börja använda aga när det blev nödvändigt. Jag tänkte HERREGUD nu är det dags igen. Tio år senare, så är det inte så farligt. Han har aldrig "misshandlat" mig. Jag får sällan smisk, (och paddeln används bara sparsamt, hänger där den hänger som en varnande symbol), det är mest "hans hand på min rumpa".)

Fördelar

Jag upprepar inte ofta dåliga beteenden och misstag.

Paddeln är inte synlig för gäster, men på en plats där jag kan se den som en daglig påminnelse om att "den finns där". (Vårt matskafferi)

Den används sparsamt (och när det måste ske så använder han mestadels handen).

Om han nämner SMISK då det är spänt mellan oss under en tid och jag är "taggig" så taggar jag ner snabbare för att undvika smisk. (Att själv hämta paddeln och gå in till sovrummet och vänta där)

Ärligt, så är jag rädd för att få smisk och den rädslan påverkar mig att vara lydig och skötsam med mig själv.

Vårt äktenskap är starkare och det har en positiv effekt på vårt sexliv. Efteråt i efterdyningarna av en bestraffning och när det är dags för tröst och förlåtelse så bidrar skammen och värmen och ömheten i baken till sexlust. För hands del så brukar han få stånd, även om jag inte alltid märker det när jag ligger över hans knä.

Nackdelar

Det SVIDER och gör jätteont och det är skämmigt och känns barnsligt.

Några gånger har jag blivit upprörd för att jag fått smisk när det inte varit rättvist.



Jag är 34 nu och känner att jag vill komma förbi de situationer som resulterar i smisk, men kämpar med det fortfarande. Det är den svåraste aspekten eftersom vore det inte för min mans villighet att ge mig smisk, ifrågasätter jag min förmåga att hålla mig på den rätta linjen och och klara min roll som god och lydig hustru på ett bra sätt.

Jag har inte pratat med mina väninnor om detta, skäms för mycket men jag antar att jag inte är den enda frun som får smisk. En väninna berättade vad en av hennes väninnor berättade efter hennes bröllop. Hennes blivande man, alltså brudgummen hade i bröllopspresent fått en paddel av en av sina vänner. Det var inte ett skämt eller ens symboliskt menat.

Den unga hustrun blev förstås chockad berättade hon för min väninna, förnedrad och arg över presenten som kändes så förödmjukande för henne när hon insåg att inte bara vännen utan också hennes blivande make tog emot presenten i uppsåt att den skulle komma till användning. På allvar! Väninnan, bruden alltså hade då hon berättat att det hände ett halvår efter bröllopet första gången och sedan fått erfara "det" några gånger, och hon undvek fortfarande att träffa mannens vän om inte hennes man krävde det inför gemensamma middagar eller fester. Mannens fru kände hon bara en pinsam outtalad gemensamhet med.

Jag är glad att ingen av mina vänner vet om det och min man har sagt att han inte berättat för någon att jag får smisk.