I min profilbeskrivning stod bl a detta: ”Jag är en typisk duktig flicka, som alltid presterat mycket i studier och arbete och ofta sökt och tagit ledningen i grupper. Så vill jag gärna fortsätta, men inte på fritiden. Då vill jag hellre vara mera oansvarig, och bli litet omhändertagen. Eftersom jag är jurist så tycker jag att ansvar och befogenheter ska följas åt. Den som vill ta hand om mig, måna om mig och gärna leda mig på nya vägar bör alltså få bestämma mer, tycker jag - även om jag förstås tycker att man ska dela lika på själva arbetet i ett gemensamt hem. Jag har haft en bra och kärleksfull uppväxt, men mina föräldrar gav mig inte särskilt mycket kulturellt kapital och inte så mycket uppfostran heller, utan det har jag fått försöka skaffa mig själv. Eftersom jag är tävlingsinriktad och alltid velat röra mig ”uppåt” så har det medfört att jag ofta rör mig bland människor som har mer kulturellt kapital än jag. Det har jag väl försökt kompensera genom att framhålla det jag kan och tycker, och ibland uppfattas jag nog som litet vass och kantig”
Tja, det var ju mycket mer där, men allt det ska inte upprepas här. Iaf minns jag att jag satte humor högt bland egenskaper, och att jag tyckte att uppriktighet var viktigt i en relation.
Bästa nappet visade sig vara den kille jag nu är tillsammans med, Henrik. Han är 35, och kändes vuxen, trygg och väletablerad - han tom. bodde i eget hus (som han iofs köpt tillsammans med en tidigare sambo). Han har en slags grundtrygghet i sin person som gjorde att jag fort kom ur nervositeten på den första dejten och började ha roligt i hans sällskap. Han kan konsten att konversera, inte på något ytligt sätt, men så att den han pratar med känner sig uppmuntrad att dela med sig av sina tankar och känslor. Han fick mig även att känna mig attraktiv som kvinna, utan att det blev överdrivet eller kändes som att han bara fort ville få lyfta på mina lakan. Jag insåg också snabbt att det här var en kille med allmänbildning och som också kunde en massa om litteratur, mat och vin. Jag blev förälskad fortare än jag hade trott man kunde bli om man träffades på det sättet. Efter ett par veckors träffar ”real life” hade vi sex första gången, och det var också bättre än väntat. Det brukar inte vara så bra för mig första gången, för jag är väl ofta för spänd då. Men han utstrålade även då en övertygelse om att han alltid vet rätt sätt att göra allt som fort fick mig fokuserad på att ge mig hän och njuta. Dessutom visade det sej när vi klädde av oss att en bidragande förklaring till hans goda självförtroende nog kan vara att han är påtagligt välutrustad. Jag vet att man kan ha jättebra sex annars också, men hör till de tjejer som tycker det är kul att ha en kille med rejäl balle att titta på och leka med.
Ytterligare ett tag efter det hade jag flyttat in i hans hus på heltid och hyrt ut min lägenhet i andra hand. Hans hus både hemtrevligt och i mönstergill ordning. Eftersom han tjänar skapligt och arbetar mycket så anlitar han en städfirma som kommer varannan vecka. Jag njöt av det, men bidrog inte särskilt mycket till ordningen - hemma gillar jag att strö ut mina grejer överallt. Det ledde till vår första lilla sammanstötning. Jag jobbade sent en kväll, och han hade bjudit med ett par kolleger från en annan stad hem på drinkar och en god middag. Det där visste jag egentligen men hade glömt det på morgonen när jag stressade iväg till mitt jobb, ca en halvtimme efter att Henrik hade gett sig av. Så när han kom hem med gästerna så visade det sig att jag inte hade ställt in disken efter min frukost i diskmaskinen (Henrik äter ofta inte frukost hemma), mina träningskläder från kvällen innan låg slängda i hallen och på toaletten/duschrummet på undervåningen låg en BH slängd på golvet. Henrik skällde litet på mig för det när gästerna hade gått. Jag sa att jag var hemskt ledsen, och att det var fel av mig att göra så, och att han ju måste få bestämma hur det ska se ut i hans hus. Han tog upp det där jag hade skrivit i profilen om ansvar och befogenheter och undrade vad jag tyckte att han skulle ha för befogenheter när jag gjorde så? Jag blev svamlig och sa någonting om att befogenheten väl var att bestämma hur det skulle vara.
”Ja, men om du ändå inte gör som det har blivit sagt, vad ska jag ha för befogenheter då?”
”Tja, du får väl säga till mig”
”Tror du det räcker?”
”Kanske inte alltid med sånt”, medgav jag. ”Men vad tror du skulle räcka, då?” , sa han.
Då sa han att nästa gång jag gjorde något sånt så skulle jag få smisk, tyckte han - och att det verkade som en bra idé att jag fick det litet då och då. Han sa det väldigt lugnt och odramatiskt - som om han hade pratat om vad vi skulle äta eller göra till helgen.
Sanningen är att smisk alltid spelat en viss roll i mina fantasier och när jag härjade runt på en massa livsstilssidor på nätet som research när jag skrev min profil så hade jag halkat in på några amerikanska ”domestic discipline”-sidor och blivit rätt så fascinerad av en del som stod där. Men min normalsvenska inställning gjorde att mitt första svar blev typ “Vadå? Det kan man väl inte?”
Han sa att såklart kan man det. “Jag tycker det är kul, och tjejer som är modiga nog att testa sina gränser brukar gilla det”
Det där med ”modiga nog” var det ha sa som framför allt drog ut mig på ett sluttande plan. Det både utmanade min tävlingsinstinkt, och fick mig att inse att något som bara varit en dunkel fantasi kunde bli verkligheten. Så jag gick vidare med följdfrågor, i stället för att ge ett blankt nej.
”Har du gjort det här förut?” undrade jag. Det blev bekräftat, och med mer än ett ex, förstod man. Han ville dock inte säga vilka, för det vore illojalt mot dem, tyckte han.
”Men jag kan säga att på den punkten var båda nöjda tills förhållandena tog slut av andra skäl”, la han till.
Jag frågade litet då hur det hade gått till, och fick till svar att det var enkelt. Ner med trosorna bara, och över hans knä när de hade varit olydiga, sa han.
”Öh, jaha? Och hur mycket? Bara med handen eller?”
Det fick till svar att hur mycket berodde förstås på brottets art, vilket jag som jurist borde inse. I alla fall alltid med handen. ”Ingen grym och ovanlig bestraffning. Men ska jag ha huvudansvar för ordningens upprätthållande här hemma, vilket jag uppfattar att du vill, så tycker jag det är rimligt att det hör till mina befogenheter att ge dej smisk med tillägg som är rimliga när du behöver det”
Jag hade fastnat i ett juridiskt förhandlande, insåg jag, men kunde inte låta bli att fråga vad de ”rimliga tilläggen” kunde vara?
”Tja, sånt som skamvrån eller utegångsförbud. Där får man lämna litet utrymme för individanpassning, men inget smaklöst eller något som är smärtsamt på allvar. Det är klart att allt är manipulation, men för ett gott syfte. Skamstraff är faktiskt väldigt verkningsfullt just på duktiga flickor! De vill ju vara lydiga, men är det inte alltid på de områden de egentligen önskar”
Den kulan visste också var den tog. Om jag ville bli manipulerad åt något håll, så var det definitivt fråga om att vara mjukare och hänsynsfullare mot nära och kära.
”Du menar lära sej att vara den goda kvinnan som gör hemmet ljust och glatt?”
”Ja, är inte det vad du vill tillägna dej mer av, bland annat?”
”Jo…”
”Nå, vågar du då testa ett kul sätt att komma dit?”
Det var inget lättvindigt beslut. Vid det laget var magkänslan helt och hållet för att säga ja, för jag kände att så många chanser att prova fantasi mot verklighet brukar man inte få, och jag vill hellre ångra något som jag gjort, än något jag inte gjort. Men Henrik visste ju min inställning till ingångna avtal, och skulle hålla mej vid ”kontraktet”. Jag bestämde mej för att titta honom ordentligt i ögonen. Jag ville se om det hade dykt upp en pervers fanatiker där, men det var hans vanliga, lugna och vänliga, blick som bara var litet mer engagerad än vanligt. ”J-jag vågar…”
”Duktig tjej”
Jag trodde att han ganska snart skulle utnyttja sin nyvunna rättighet att ge mej smisk, men han lät mej gå och vänta och undra när det skulle hända. Det var också mycket taktiskt smart av honom. Jag tänkte mycket på det under tiden som gick och använde en del fritid på att leta på nätet. Det var så jag hittade den här sidan t ex.
Tillfället kom nästan tre veckor senare. En kompis från mitt tjejgäng var hemma hos oss. Vi brukar försöka samla det kompisgänget en gång varannan månad för att gå ut och göra något kul. Den här gången var det hon och jag som ansvarade för att planera nästa träff. När vi var klara kom Henrik och erbjöd oss varsitt glas vin. Medan vi satt med det så pratade min kompis bredvid mun. Hon babblade om att vi hade åkt svarttaxi hem efter förra träffen. Man förstod också att jag var den som bodde längst bort, och jag alltså hade åkt ensam med svarttaxiföraren en lång sträcka. Jag visste att Henrik inte skulle uppskatta det, varken själva händelsen eller att jag hade ljugit och sagt att jag hade åkt riktig taxi hem.
Så fort vi hade vinkat ev henne vid dörren, så sa Henrik: ”Nu blir det smisk”, och så blev jag marscherad tillbaka ut i köket med ett fast grepp om min arm, utan minsta notis om vad jag försökte säga till mitt försvar. Och så fram till en köksstol och jeans och trosor vid knäna i ett nafs, och så började det. Jag upptäckte fort att själva smisket sved för mycket för att jag skulle uppskatta det i ögonblicket, men att jag blev sjukt upphetsad av själva situationen. Dvs. att jag var där jag var på riktigt, hur det lät och hur det måste se ut. Och den känslan visade sig vara nästan lika stark när jag tänkte tillbaka på det, efteråt. (Eller om jag får veta att jag ska få smisk och tänker framåt)
Efter en lång smisksession med åtföljande uppläxning av mej för framkallande av fara för mej själv, ansvarslöshet och lögnaktighet så drog jag mej tillbaka till badrummet ganska länge, för jag behövde en stund för mej själv. Senare vid läggdags så hittade Henrik en mjuk och kvinnlig flickvän. (men också mycket villig när han drog över mej till sin sida av sängen).
Så de närmaste månaderna därefter så blev förstås detta ett återkommande inslag i vårt hemliv. I början var jag lite på min vakt ifall Henrik skulle bli nedlåtande och föraktfull mot mej, men han blev snarare ännu mer uppvaktande och omtänksam. Jag mådde som en prinsessa efter att det stod klart för mej.
Den mest minnesvärda händelsen (innan den jag snart ska berätta) var när jag kom hem och svor och gnällde om en tant på jobbet som hade hittat på att vi skulle ha fredagsfika med kaffebröd. ”Och så ska det vara hembakt, tyckte hon”, fnös jag. ”Men det skiter jag i och går på Vetekatten i stället. Jag har inte tid med sånt och kan inte heller”. Henrik hade andra åsikter och så fick jag smisk och en liten föreläsning som lät ungefär så här:
”Feminismen har rätt i det mesta. Att kvinnor söker möjligheter och rättigheter de har blivit förvägrade är helt rätt. Men ibland slår det över i ett förakt för traditionella kvinnliga sysselsättningar och attityder som de inte förtjänar. Det finns inget fel i att vilja behaga, eller att baka kakor som får det att lukta gott i hela huset. Och när du har fått lite mer smisk så ska du gå och sätta på dej förkläde, så ska jag lära dej hur man gör”.
Och så blev det. Henrik är bra på det mesta man brukar göra i ett kök, och det blev en jättegod Mazarinkaka som faktiskt var kul att göra och som fick mej att stiga flera pinnhål i aktning på jobbet. Man kan säga att det resultatet hade man kunnat komma till om han hade bara hade övertalat mej, men jag är säker på att jag tog det mycket mera till mej för att jag fick smisk, också.
I juni i år så skulle vi hem till Henriks storasyster med man en fredagskväll. Deras föräldrar skulle också komma dit. Föräldrarna hade jag vid det laget träffat ett par, tre gånger. Det hade gått sådär. Systern med make hade jag bara träffat en gång, och det hade gått ännu mer sådär. Mannen var amerikan, och även om han inte var någon direkt beundrare av Donald Trump, så definitivt en republikan. Föräldrarna och systern är typiska Östemalmsfigurer, artiga och belevade men hopplöst konventionella och trångsynta. Det är svårt att förstå att de är Henriks familj för han är en tolerant och självständigt tänkande människa.
På morgonen den fredagen åkte Henrik litet tidigare än jag till jobbet. När han pussade mej adjö så sa han:
“Ta litet höjd i tiden när du ska göra dej i ordning i kväll för att åka hem till syrran, så ska du få smisk innan vi åker”.
Det var något nytt. “Vad, varför då?”
“Det får du höra då!”
Det jag fick höra medan jag fick smisk var ungefär det här:
“När man är bortbjuden, så uppför man sig enligt värdfolkets normer, oavsett vad man tycker själv. Man tar inte högljutt initiativ till att gräla politik med sin svåger. Man tackar inte ja till den extra cognac som pojkvännens pappa av artighet erbjuder för att sedan nästan somna i soffan. Som ny flickvän som vill göra ett positivt intryck på pojkvännens mamma så hjälper man henne i köket i stället. Att vi delar lika på sånt är något annat. Man tänker inte på allt med utgångspunkt från sig själv, utan man tänker på att man är gäst hos någon”
Det fick mig på riktigt att se hela mitt tidigare uppförande i nytt ljus.
“Jag fattar! Jag vill att det ska bli bra!”
Han avpassade hastigheten och snärten i smiskandet så att jag precis fick utrymme att svara på varje fråga.
“Och då förstår du varför du får smisk nu?”
“JA!” Det svaret var helt sant, det tyckte jag verkligen (och tycker än)
“Då ska alla få se en flickvän som uppför sig som en riktig dam ikväll?”
“Ja! Det ska dom! Jag vill verkligen det. Verkligen! På riktigt!”
“Och du skyller inte på andra om något skär sig, utan ser det som ditt ansvar att göra allt för att vi ska ha trevligt?”
“Ja! Henrik, det vill jag. Faktiskt. Det är inte bara för att jag får smisk nu, utan jag menar det verkligen”
“Och då förstår du att det blir mer smisk när vi kommer hem om det misslyckas igen?”
“Ja! Men det ska det inte! Jag vill verkligen försöka göra allt jag kan för att det ska bli bra!”
“Jag har tänkt ut något som kan påminna dej om att uppföra dej hela kvällen, tror jag. Vill du att vi ska prova det?”
Jag hade (redan långt före den här dagen) tänkt att Henrik hade en förmåga att se till att jag fick precis vad jag behövde av det mesta, så jag litade rätt stenhårt på att vad han föreslog skulle visa sig bra för mej.
“ Ja, har du tänkt ut något sånt så vill jag testa det! Det vill jag!”
“Bra!” Då ska du få ta av dej trosorna helt (de satt vid mina knäveck) så ska jag hämta en liten sak till dej”
Han gjorde som han sagt och tog med sej mina trosor. Medan jag stod och gned mina skinkor gick han och hämtade något. Han kom tillbaka med ett litet färgglatt plastigt paket.
“Vad är det?”
“Vänta ska du få se!” Han öppnade paketet och tog fram någonting som också såg plastigt ut, men också liksom fluffigt och svällande.
“Du ska få ha blöjor på dej ikväll - hela kvällen! Det kommer säkert att hjälpa dej att uppföra dej så fint som du vill”
“B-blöjor? Det kan man väl inte?”
“Så sa du om smisk, också. Det här blir kul, ska du se”. Han öppnade paketet, och tog fram ett par stora byxblöjor med barnslig dekor. De var likadana som de som tjejen på den här bilden har på sej.
Om jag hade sagt blankt nej där, så kanske, kanske det hade gått på ett annat sätt (iaf just då). Men jag var fortfarande i stämningen av vad jag just hade lovat och (till min förvåning) kände jag samma pirr som när jag blir lovad smisk. Det pirrade i hela kroppen vid tanken på att få vara med om en sån enorm förödmjukelse. Jag stallade, och gav mej in det förhandlande som jag någonstans visste att jag skulle förlora. “Men Henrik! Tänk om de ser att jag har det? Jag får skämmas ihjäl! “Äh, det ser de inte inte under den vida klänningen. Förresten vill ju inte jag heller att de ska veta att jag ger dej smisk och att du får ha blöjor. Det klarar vi säkert, om vi är litet påhittiga. Förresten har du lovat, och två gånger dessutom”
“M-men, men….Två gånger? Du menar det där med 'rimliga tillägg'? Är det ett rimligt tillägg att jag ska ta på...dom? Är det inte smaklöst, tycker du?”
“Nej, det är inte smaklöst när det är du som har dem! Du ska ju inte använda blöjorna, bara få skämmas ordentligt för att vi behövde sätta på dej dom”
Det där om att få skämmas ordentligt gav turboeffekt åt pirrandet i mej, så jag fick bara fram ännu ett men, men…
“Inga men! Nu sätter vi på dej blöjorna!” Han böjde sej ner och höll upp byxblöjorna så att jag kunde kliva i dom. Tveksamt satte jag i fötterna, och fick känna hur blöjorna beslutsamt drogs hela vägen upp. Hade jag inte förlorat striden innan så var det definitivt avgjort nu, för nu ville jag absolut uppleva mer av hur detta kändes.
“Sådär! Nu är du färdig att gå på middag! Nu går vi ut och ser om taxin kommit”
“Vänta! Jag måste se i spegeln att inget syns!”
Jag kunde faktiskt inte se att något syntes, och det sa Henrik också, men det är svårt att tro det själv.
Resan till Henriks systers hus är inte så lång, men en del hann hända. Jag hann mobilisera tillräckligt med tävlingsinstinkt för att klara hälsningsceremonierna, och snart satt vi till bords. Jag kan säga att ha blöjor på sej är en VÄLDIGT effektiv påminnelse om att man har orsak att skämmas. Man glömmer det liksom inte för en sekund, särskilt inte om man fått smisk innan, för blöjorna stänger inne värmen från smisket. Varmt var det för alla denna junidag, men för mej var det något alldeles extra. Man är hela tiden väldigt medveten om de delar av kroppen som blöjorna håller instängda. Bortsett från värmen, så är det ju den ovana känslan av något tjockt och mjukt mot både stjärten och fittan. Jag märkte snart att man inte KAN bortse från värmen heller. Jag kände snart att min stjärt var alldeles varmfuktig, och det gällde också fittan (fast då berodde det inte enbart på värmen, ska jag erkänna). Jag var glad att jag hade bestämt mej för att raka fittan, bortsett från en liten sträng av hår, när jag hade bestämt mej för att ha sex med Henrik, och hade fortsatt att göra så. Först tänkte jag att blöjorna i alla fall gjorde så att det inte skulle synas att man satt konstigt på stolen för att man nyss fått smisk, men så insåg jag att man måste röra sej mycket försiktigt för att det inte skulle uppstå något avslöjande ljud när den plastiga ytan rörde sej mot klänningstyg och stolsits.
Så det som Henriks familj först fick se var en blyg flickvän som slog ned ögonen och rodnade hela tiden, och satt väldigt fint på sin stol och smuttade försiktigt på vinet. Men blöjorna hade också en annan effekt på mej. De aktiverade någon krisreflex i hjärnan så att jag kände mej snabbtänkt. Jag är ofta som bäst i krislägen, och tyckte det var skönt att tänka på något annat än vad jag hade under klänningen. Så jag ansträngde mej allt jag kunde för att konversera Henriks pappa och svåger som satt på varsin sida om mej. Jag var väl inte direkt full av kvickhet och espri från början, men eftersom de märkte en annan sida av mej som de inte sett förut så blev de båda positivt överraskade och glada. Någonting mer än vinet flög i mej, och jag skrattade glatt åt deras skämt, inte för att de var så roliga, men åt det absurda i hela situationen. Jag är rätt säker på att mina ögon glittrade, också. Jag tackade artigt för allt som skickades min väg, och kom ihåg att berömma Henriks syster och mamma för den goda maten, och intresserade mej för hur de hade gjort de olika sakerna. Mellan dessert och kaffe kunde man äntligen gå på toaletten, kolla två gånger att dörren verkligen var låst och så försiktigt dra ner blöjorna och ge min stjärt och fitta en välbehövlig luftning. Jag satt en stund på toaletten och höll på att börja fnissa igen när jag hörde de andra glamma därute och tänkte på att det bara var en tunn liten dörr mellan dem och en syn som skulle fått mej att skämmas ihjäl om de hade sett den.
Men snart var det dags för mej att dra upp mina blöjor igen (jag märkte till min fasa att jag faktiskt tänkte “mina blöjor” när jag drog upp dem).
Jag ville ha något att göra för att skingra tankarna, och dessutom hade jag blivit ännu kåtare av att dra ner och upp blöjorna och titta på dem under toalettbesöket. Jag insisterade bestämt på att Henriks mamma skulle sitta kvar med sitt sista vinglas, så skulle jag hjälpa hans syster i köket. Jag höll på som en Duracellkanin fylld av energi, och snart hade vi fått diskmaskinen fylld och köket blänkande rent. Sedan var det groggarnas glada tid (jag sa att jag kanske kunde ta ett litet glas Drambuie, tack). Sedan var det äntligen dags att ta adjö och åka hem. Henrik sa att han skulle ordna varsitt glas vin åt oss när vi kom hem.
Jag brukar nästan alltid ta av mej kläder jag har på jobbet eller på fest med detsamma när jag kommer hem och gå omkring i bara underkläder plus ibland någon t-shirt eller en pyjamasjacka i silke. Nu stoppade jag händerna under klänningen för att först ta av mej blöjorna innan jag tog på något annat.
“Vänta litet här”, sa Henrik. “När du får ta på dej blöja efter att du har fått smisk, så får du inte ta av dej den innan jag säger till” Jag lydde, och funderade litet på hur jag då skulle göra. Till slut bestämde jag mej för att bara ta av mej klänningen och mina stay-ups och sätta mej i vardagsrummet i bara BH och byxblöjorna. Jag ville gärna titta litet mer på mej själv klädd på det sättet, och ville också att Henrik skulle få se det. Precis när jag slagit mej ner vid vinglaset och nästan börjat skratta högt igen åt det absurda i situationen så ringde Henriks telefon som han lagt ifrån sej i köket. Han tog med sej sitt vinglas och gick dit och svarade, och han stannade där och tog samtalet. Jag var ganska nöjd med det, för då fick jag tillfälle att litet ostört dricka mitt vin och titta på mina blöjor, och leka lite med dem, också.
Jag kunde inte riktigt höra Henriks telefonsamtal i köket, men på något konstigt sätt så hör man ju när ett telefonsamtal tar slut? Iaf så hann jag precis sluta leka med blöjorna, och lyfte stjärten litet från soffan, så att det såg ut som om jag bara rättade till dom.
“Det var mamma”, sa Henrik. “Hon ville säga att de nog har missuppfattat dej, eller så har du haft en dålig dag. Nu har de i alla fall insett vilken förtjusande flicka du är, skulle jag hälsa”
“Öh, så bra”
Han kom och satte sej brevid mej i soffan, och jag lutade mej mot honom och tog en slurk vin och hade inte lust att prata så mycket.
Henrik ville prata lite:
“Det var nog en bra idé att ge dej lite smisk innan, eller vad tror du?”
“Mm, det hjälpte nog….”
“Och att du fick ha blöja på dej. Vad tycker du om att ha det, förresten?”
Han lät som om han frågade om jag gillade mina nya skor, men hans raka sätt smittade av sej.
“Eh, det… är ju VÄLDIGT skämmigt! Men det var spännande på något sätt, det var det”
Han flinade och nickade som om båda effekterna var lämpliga och önskvärda.
Nu hade jag fått lust att prata litet, och jag ville också vara uppriktig så jag sa:
“Det var väl egentligen inte så stor risk att någon skulle märka att man har blöjor, tänker jag nu. Hur ofta ser någon vad man har för trosor på sej? Men så tänker man ju inte medan man sitter där. Dom… är en väldigt bra påminnelse, det är sant, får jag erkänna.
“Påminnelse om vad?”
“Om att man har fått smisk… Det blir väldigt varmt, och man tänker hela tiden på att uppföra sej för att man är så… medveten om sin stjärt och att man kan få mer smisk om man inte uppför sej”
Han flinade igen och såg belåten ut. “Men nu uppförde du dej ju, det verkar alla tycka”
Vi hade suttit och småhånglat medan detta blev sagt, och Henrik hade tagit av mej min behå, och även han lekt litet med mina blöjor. Och äntligen sa han: “Nu ska jag hjälpa dej av med blöjorna, tror jag” Han gjorde som han hade sagt, och det ledde ganska snart till en av de vildaste orgasmer jag någonsin haft.