Minns att det kunde vara så olika, hur vi uppfostrades och att det som kändes så avundsvärt, någon annan tjejs frihet i tonåren, kunde vara tvärtom.
Jag är uppvuxen i ett frireligiöst hem i en mindre stad. Jag var strängt hållen och ja, jag fick smäll på stjärten ibland. Det var ingen stor dramatisk grej i vårt hem, bara nåt som kunde hända när gränser passerades. Jag var arton år sista gången jag la mig över mammas knä och kände och hörde hennes handflata explodera i en flera minuters, en hel evighets störtskur av arga klatschar på min bara stjärt medan jag kände håret hänga ner, ansiktet blossande hett av röd skam och jag hade huvudet några decimeter från golvet snyftande för varje dask. För det var alltid "smäll på BARA stjärten" över mammas knä, oavsett hur gammal jag blev. Myndighetsålder var betydelselöst, så länge man var hemma och var flicka. (Brorsan slapp detta förnedrande redan i tio-årsåldern).
Jag hade en kompis, Vera, eller vi var faktiskt bästisar, super-tighta i många år. Hon hade i motsats till mig all frihet i världen. Hennes föräldrar lät henne göra allt hon ville. Röka, festa, sova själv hemma i en hel vecka då de var bortresta, inga tider att passa, resa, sova hos killar. (Min egen pojkvän fick jag smyga med). Vi var utåt sätt ändå rätt lika. Synkade våra kläder med varandra, vi var populära hos killarna, vi var de söta tjejerna som killarna fick tävla om. Hennes killrelationer var mindre komplicerade än mina tänkte jag eftersom jag hade föräldrar som ansåg att flickor inte ska ränna runt med killar medan hennes fick sova med henne i hennes rum utan att hennes föräldrar brydde sig. Jag kunde verkligen vara avundsjuk. Minns en gång när jag var 17 och hade bara struntat i att göra en sak åt mamma och hon blev jättearg. Jag fick ordentligt med smisk och utegångsförbud resten av dagen.
Klockan var väl halv fyra just denna dag och jag tillbringade min husarrest ensam hemma med rosaröd rumpa under jeansen och mycket skamsen när min kompis ringde på.
Hon påminde mig om att vi skulle träffa några killar på bensinmacken (mycket intressanta äldre killar, det fanns liksom en till var och en av oss) och få åka med dem på deras motorcyklar. jag fick säga som det var, att jag inte fick gå ut och hon blev nästan ännu mer förtvivlad än jag var över det. Själv var jag inte lika "på" längre. Man är inte så sugen att träffa killar när man nyss fått smäll. Hon ville absolut inte gå dit ensam men ville heller inte missa mötet. Hon visste att min mamma var i en lekpark med min lillebror och bad mig om lov att hon själv skulle gå dit och vädja till min mamma att "upphäva utegångsförbudet för denna gång för en viktig sak. Jag berättade också för henne att jag fått smäll och hon använde faktiskt det i sina skäl till min mamma när hon sprang ned till henne i parken.
Hon visste om min mammas uppfostringsmetod, vi var så tajta att vi i förtroende delade allt mellan oss, och tycktes mer fascinerad än medlidsam.
"Ellen har ju fått smäll, så hon har ju faktiskt fått sitt straff och är jätteångerfull". Men innan hon sprang iväg ville hon absolut att jag skulle visa upp min ny smiskade rumpa för henne. "För att hon ville se hur röd man blir" Jag vägrade. "Du är ju helt sjuk! Varför vill du se det för?" Äsch sa hon besviket och sprang iväg. (Först senare förstod jag hennes knäppa intresse)
Det gick vägen, mamma hade nästan skrattat åt min lojala väninna som hon tryckte mycket om, och hon (alltså min kompis Vera) kom tillbaka till mig efter en ny språngmarsch och släppte mig fri. Så vi hann till mötet, killarna och vår åktur och en hel del hångel och kyssar. Mest för Veras del. Jag var rätt återhållsam. Ni fattar, öm, röd och varm där bak och skamsen som ett barn inombords.
Men inte lång tid efter detta, när jag och Vera var ensamma en kväll hos henne så började hon till slut nyfiket fråga mig hur det kändes att få smisk, hur det var att få lägga sig över mammas knä med nerdragna byxor m.m. hon slutade aldrig fråga, ville veta allt i detalj och avslöjade att hon skulle vilja byta mamma med mig. Att hon var avundsjuk på MIG för att mina föräldrar bryddes sig, satte upp regler och tider och straff som hon tyckte verkade kärleksfulla på så sätt att min mamma alltid förlät mig och gav mig en förlåtande kram efter att hon smällt mig. det fanns ju en annan sida av mamma också. Den som jag shoppade med vissa lördagar och fikade Budapest-bakelse med. Det hade inte heller Vera.
Vera nöjde sig till slut inte med att jag berättade om alla detaljer och känslor och min avundsjuka på henne. Men jag kan också förstå henne. Hon fick verkligen för mycket frihet och ansvar och det var något kärlekslöst över det. Det här låter helknäppt jag förstår det, men det slutade med att jag fick ge min kompis Vera smisk! Jag fick leka sträng mamma till henne!! Som en mamma - pappa barn lek fast vi var 17 år! Hon fick lägga sig över knät på mig. Dra ner jeans och trosor och Vera ville att allt skulle kännas som på riktigt. Så jag fick smälla och daska lika hårt och länge som mamma gjorde. De första gångerna tyckte hon att jag inte klatchade tillräckligt hårt. Så efter det smiskade jag definitivt lika ettrigt, hårt och intensivt som mamma brukade på mig. Det hände att Vera grät efteråt, något som hon ville. Det kändes skumt att vara "på andra sidan".
Jag blev fascinerad av att se hur rodnaden spred sig över hennes skinkor över mitt knä och jag fick ut något av det jag också. En känsla av makt till skillnad från maktlöshet som var lite erotisk. Hon var extra söt där hon plötsligt blev så flickaktigt liten, ynklig, snyftande, ångerfull, hennes runda söta stjärt och barnslig som en liten flicka långt från sin lite tuffa yta. Vår relation blev intim på något sätt. Sexuell? Kanske men det övergick aldrig till något annat. Det ersatte inte det killar gav oss och vi trånade efter. Jag spelade min roll som mamma bra, jag var trovärdig med en äkta förebild och hon kände att hon mådde bra och behövde lite smisk ibland som vilken olydig tjej som helst. Att hon saknade det och behövde det ibland men fick ut det av mig nu. Att hon blev "bättre" av det eftersom hon också ville att det skulle vara kopplat till dåliga saker hon gjorde och kände sig dålig för. Jag fick lova att berätta varje gång jag själv fick smisk av min egen riktiga mamma och berätta för henne om allt. Men de gånger det hände kände jag aldrig för det.
Jag märkte att hon gillade att vara i min mammas sällskap och hon erkände att hon skulle vilja att min mamma gav henne smäll samtidigt med mig någon gång. Det hände naturligtvis aldrig. Det var hennes fantasi som jag lät henne ha. Vi blev ännu mer tighta som väninnor nu när vi båda hade "färsk" erfarenhet av att gå med öm bak om ni fattar. Men jämlikt var det ju egentligen inte. För henne var det ett val, en lek hon ville testa. För mig var det aldrig något val. Bara att lägga sig över mammas knä när hon tyckte det var nödvändigt. Punkt slut. För Vera var även detta något hon var avundsjuk på MIG för! Jag vet inte hur många gånger jag smiskade Vera men det blev ganska ofta under en period.
Det verkar vara ett inneboende behov det där hos många kvinnor, tjejer, flickor. Straffet som får oss att släta över det som man har skuld för och att börja på ett nytt blad, lite renad. Smisk och sen snabb förlåtelse. Det verkar som om just smisk då passar oss väldigt bra, och har nog alltid gjort det för vårt "svaga" kön. Historiskt alltså. Det gör absolut tillräckligt ont för att vara avskräckande från att slarva eller vara olydig.. Jag kan tänka mig att hon sett till att få det av de män hon levt med. Hon kan vara ganska taggig ibland. Men nu är vår relation inte lika nära så jag har aldrig frågat. Jag får det inte av min man. Men allt smisk jag fick tills jag flyttade från mina föräldrar har räckt till att göra mig till en lydig och glad kvinna faktiskt.