Montana

Vid 21 års ålder var Julia inte ännu så berest som flera av sina vänner. Hennes litet överbeskyddande föräldrar hade hittat förevändningar för att stoppa varje litet äventyrligare resa hon hade velat ge sig på. Därför hade hon blivit jätteglad när erbjudandet kom att hon skulle kunna följa med sin 26-årige pojkvän Fredrik på ett slags ”friår” i Montana, USA. Fredrik hade en hel släktgren där. Hela klanen räknade sitt ursprung från en svensk emigrantfamilj som flyttat över efter de stora emigrantvågorna., någon gång sent på 20-talet. En del av dem hade senare flyttat tillbaka till Sverige, men släktgrenarna hade fortsatt att hålla nära kontakt. Kommandet och gåendet mellan Sverige och USA hade till och med lett till ett par äktenskap över Atlanten, bland annat Fredriks föräldrar - hans pappa var född i Montana, men hade flyttat till Sverige när han gifte sig med Fredriks mamma.

Nästan alla släktingarna arbetade i ett familjeföretag. I själva verket har det en hel liten koncern som innehöll skogsbruk, ett vattenkraftverk, ett sågverk och ett möbelsnickeri. Nu arbetade Julia och Fredrik där det bäst behövdes i familjeföretagen i ett år, och fick bo i en stuga nära de flesta av de andra familjemedlemmarna. Just denna lördag hade Fredrik åkt bort på en vecka för att tillsammans med farbror Billy Ray serva och reparera en del maskiner på möbelsnickeriet. Eftersom de ville arbeta långa dagar när de höll på med det, och det låg en ganska lång bit bort så skulle de övernatta där. De där utflykterna som medförde att Fredrik blev borta några dygn var inte ovanliga och Julia tyckte att det blev litet tråkigt. Själv arbetade Julia för tillfället på sågverkets lilla kontor tillsammans med Shelby, som Fredriks brukade kalla ”faster Shelby” fast hon i själva verket var en mycket mer avlägsen släkting. Det där var typiskt för släkten - alla kallades kusiner eller fastrar, mostrar och farbröder utan att det sa något om hur släktskapen egentligen såg ut. Shelby var en ganska barsk, storväxt kvinna, som snarast verkade äldre än sina 48 år. Julia hade förstått att det fanns någon gammal fiendskap mellan Shelby och Fredriks mamma, som Julia gissade berodde på att Shelby i ungdomen hade varit förälskad i Fredriks pappa. Shelby hade ändå varit vänlig mot Julia - gästfrihet hölls högt i släkten, liksom de flesta andra amerikanska helyllevärderingar. Julia tyckte för sin del att Shelby var ganska typisk hill-billy tant och hade nog litet svårt att dölja det.

Denna fina augustilördag hade hon i alla fall i brist på bättre sysselsättning tackat ja till att följa med Shelby på en utflykt till en fin skogssjö. Shelby var iförd en stadig, hel baddräkt, och Julia hade tagit en bikini med stringtrosor som Shelby tittade ogillande på, men det struntade Julia i. De hade haft med sig en kaffekorg full med hembakta godsaker av Shelbys tillverkning. Trots allt hade de haft ganska trevligt, tyckte Julia. Nu skulle de snart åka hem, och hon gick iväg för att hitta en avskild plats för hon ville kissa innan de åkte. Hon hittade en klippskreva med mycket buskar och undervegetation i som verkade lämplig. Hon drog ner sina bikinitrosor och hukade sig ner med ändan inne idet höga gräset. Hon var snart färdig med sitt bestyr, och skulle just till att dra upp sin bikiniunderdel igen när hon hörde klickande ljud och kände en kraftig lukt. Julia frös till och började undra om det fanns skunkar i Montana? Det trodde hon nog. Hon kastade snabba blickar åt båda sidorna. Då kände hon plötsligt hur hela hennes stjärt brände som eld. Aj, aj, aj som FAN, hojtade Julia och rusade ut ur klippskrevan det fortaste hon kunde.

”Stå still! Rör inte!” sa faster Shelby. ”Jag tror du har blivit attackerad av ett piggsvin!”

Julia tittade bakom sig och insåg att Shelby nog hade rätt. Båda hennes skinkor var fullproppade med långa, vassa taggar. Hela hennes stjärt såg ut som en nåldyna. Hon ville genast ta bort dem!

”Rör inte!” sa Shelby igen. ”Det blir värre! De har hullingar, så man kan inte dra ut dem så. Man måste göra på ett annat sätt. Svep om dig handduken här löst och försiktigt så åker vi genast hem”.

Julia gjorde som Shelby sa. När de kom till bilen så sa hon: ”M-men jag kan ju inte sitta!”

”Nej, jag vet”, sa Shelby. ”Du får stå på händer och knän i baksätet, så ska jag köra så försiktigt det går”.

Den korta färden hem kändes som en evighet för Julia. Det sved så om hennes skinkor att hon inte kunde tänka på annat.

”Taggarna är luftfyllda. Man måste klippa av dem först, så sjunker de liksom ihop och då går de litet lättare att dra ut”, uppfattade hon i alla fall att Shelby förklarade. När de kom fram till Shelbys hus var Julia glad att hennes 14-årige sladdis Will inte såg ut att vara hemma. Will var en beskäftig liten snokare som skulle lägga sig i allting, tyckte Julia. Shelby tog fram en sax och en pincett och drog fram en köksstol så att den stod fritt i rummet, och ställde ett litet brickbord intill att lägga saxen och pincetten på.

”Sådär”, sa hon. ”Ta av dej handduken igen, och så får du lägga dej över mitt knä här - som du gör när du får smisk”, sa Shelby
Rita hade redan börjat ta av sig handduken, ivrig att bli av med alla taggarna, när hon hörde det sista som Shelby sa, och stannade upp.

”V-vad? F-får smisk? Det får jag inte. Det har jag aldrig fått!”

Shelby tog ingen notis om Julias sista yttrande, utan sa i stället. ”Vänta, förresten. Vi ska hämta en kudde också, som du får ligga på. Det här kommer att ta tid, och så får du stjärten litet högre i vädret, och det är också bra”.

Shelby gick och hämtade en soffkudde och lade över sina stadiga lår, och klappade den så att den blev slät. ”Såja, på plats nu!”, sa hon.
Julia kunde inte se att hon hade något alternativ, och gjorde som Shelby sa.

”Försök att ligga still hela tiden nu”, sa hon. Shelby tog saxen och klippte av en tagg som satt längst ned på Julias vänstra skinka. Julia tyckte att det kändes litet att den ändrade form, och antog att Shelby hade viss kunskap om piggsvin. Så tog Shelby pincetten och drog den del av taggen som satt kvar i Julias hull. Skönt var det verkligen inte, men det gick an, ändå.

”Piggsvin har en stor svans med en massa taggar på, och när de känner sig hotade så viftar de till, och alla taggarna sätter sig fast”, berättade Shelby.

”J-ja, AJ!”, sa Julia.

”Det svider litet, det gör det. Eftersom du har stor stjärt, så är det många taggar som har fastnat här tyvärr. Det är bara att ha tålamod”, sa Shelby.
En stund arbetade Shelby under tystnad med sax och pincett, men så sa hon med ett tonfall som om hon pratade för sig själv:

”Jaså, du har aldrig fått smisk, säger du? Det förklarar en del…”

”N-nej, så gör vi inte i Sverige”, sa Julia.

”Nej, jag har hört det! Men här i USA gör vi det! Inte alla, tyvärr, men tillräckligt många för att vi ska ha unga damer som fortfarande är väluppfostrade här. Och jag kan säga att det är en rätt allmän bedömning här att du inte hör till dem, utan snarare till näbbgäddornas sällskap. Och det är en nästan lika allmän bedömning att du är en bra flicka i grunden, kan jag säga. Om du bara fick smisk när du behöver det, så skulle du bli bra. Jag tror att du borde prova det. Du får be Fredrik att han tar dig över sitt knä så här, och gör det när han kommer hem. Det kommer att göra dig gott ska du se”, sa Shelby.

”Vad? Skulle jag… Aldrig i livet!”, hojtade Julia.

”Ligg still!”, sa Shelby, och fortsatte att metodiskt arbeta med sax och pincett. ”Jag tror du har orsak att ompröva den åsikten. Saken är den att för ett par veckor sedan var jag inne i Bozeman, och fick till min förvåning se en viss ung, svensk dam på en parkering inne i stan.”

Julia flämtade till. Hon visste precis vilket tillfälle det var som Shelby pratade om. Fredrik hade varit borta över natt då också. Julia hade passat på att göra en liten barrunda i den lilla staden tillsammans med en tjej som var singel och jobbade på sågverket.

”Min syster bor i Bozeman, och från hennes fönster kunde jag se att det var samma unga dam som hade lovat sin man att vara hemma och ta det lugnt. Dessutom såg jag den unga damen och hennes kompis kyssa ett par tjusiga cowboys god natt utanför en bar som inte har något gott rykte”

Julia flämtade igen. ”D-det var just bara det! En liten godnattkyss! Inget annat hände!”, sa hon.

”Nja, det var en lång godnattkyss i alla fall. Killens händer greppade den unga damens båda bröst utan att hon såg ut att ta illa upp, dessutom - och det såg inte ut som om hon hade någon behå på sig. Tror du Fredrik tycker att det är så helt oskyldigt?”

Det var Julia säker på att Fredrik definitivt inte skulle tycka. Hon fick nästan panik vid tanken. Fredrik var snäll och saktmodig, men hade bestämda åsikter om saker och ting, och han hade tydliga anlag för svartsjuka. Han skulle kunna göra slut med Julia för en sån sak. Det ville hon verkligen inte.

”Det var dumt av mej! Ett misstag! Jag hade druckit litet för många glas vin! Så brukar jag inte göra!”, hojtade Julia.

”Aha!”, sa Shelby. ”Men till förebyggande av framtida sådana misstag, så kanske vi ska ta och tänka en gång till om det där med att prata med Fredrik?”

”Aldrig i livet!”, hojtade Julia igen. ”Du är inte klok!”.

”Nehej, är jag inte det? Men då får väl jag prata med Fredrik i stället! Och du får gå och be gamle Mr Olsen här mittemot att hjälpa dej att plocka ut resten av piggsvinstaggarna från din stjärt. Det är bara han som är hemma nu, men det gör han säkert gärna, om du ber fint”

Julia flämtade en tredje gång. Hon insåg att hon för ögonblicket hade väldigt begränsat handlingsutrymme. Hon fick några ögonblick på sig att tänka, medan Shelby klippte av och drog ut ytterligare några taggar.

”Det skulle väl passa dina stenåldersvärderingar, vad?” näbbade sig Julia. ”Men vad skulle det vara för mening med det, tror du då? Fredrik får sig ett gott skratt, bara. Han kommer att säga att säga att det är ett typiskt påhitt av en gammal drake som alltid varit ute efter hans familj!”

”Kanske det”, sa Shelby lugnt. ”Det var inte precis vad han sa till brorsan, men vi får väl se”.

Detta var allvarligt! Billy Ray var nog den av Montanasläktingarna som Fredrik hade mest respekt för.

”V-vad? Har Billy Ray sagt något till Fredrik? Vad sa han? Vad svarade Fredrik?”

”Han tycker precis som jag att lilla fröken behöver vara i just den här positionen med stjärten i vädret litet oftare, och det var väl det han sa till din pojkvän. Han fick något sånt där typiskt svenskt 'vi får se'-svar, tror jag. Det är därför jag tänker att liten framställan från ditt håll kanske skulle göra nytta”, svarade Shelby.

Julias hjärta sjönk. Men tanken på att gå och be Mr Olsen att ta ut resten av taggarna från hennes stjärt, och att Shelby sedan säkert skulle skvallra var ännu mindre attraktiv.

”Öh, om jag skulle göra det? Lovar du att inte skvallra för Fredrik då?”, försökte Julia. Hon försökte vända på huvudet, så att hon kunde se Shelbys ansiktsuttryck.

”Ligg still!”, sa Shelby igen. ”Jag ska inte säga något till Fredrik om vad jag såg i Bozeman, om du gör vad du ska. Men försök inte slingra dej eller tramsa bort det. Om du säger vad du ska till Fredrik, så kommer han säkert att prata med Billy Ray om det, och då får jag veta det. Låter det jag får höra inte bra eller om jag inte får höra något alls, så tänker jag informera Fredrik. Överenskommet?”, sa Shelby.

”Öh, ja - det är det väl…”, sa hon. Slingra sej eller tramsa bort den här löjliga och pinsamma historien var precis vad Julia hade i tankarna, och hon var övertygad om att det måste gå på något sätt, även om Billy Rays inblandning var en komplicerande faktor.

”Duktig flickaj! Så ska det låta! Då ska vi bara ta bort resten av taggarna!

Det tog nästan en hel timme till att får bort alla taggarna. Under en stor del av tiden underhöll Shelby Julia med olika historier om hur bra det var också för stora flickor att få smisk. Julia ville gärna tänka på henne som en gammal bitter kärring, men lyckades inte riktigt med det. Det märktes att hon försökte dra ut alla piggsvinstaggarna så noggrant och hänsynsfullt det bara gick. Det fanns en slags mycket typiskt amerikansk 'tough love'-attityd i henne. De flesta historierna handlade om hennes dotter Jennifer. Julia svarade ganska enstavigt på det mesta för att det gjorde ont när Shelby drog ut taggarna och det blev svårt att koncentrera sig.

Men det framgick av en av historierna att Jennifer (som var 21 precis som Julia själv) ganska nyligen hade fått smisk för att hon varit oartig. Kyrkoherdens fru, Mrs Calhoun hade gett henne en tillsägelse när Jennifer och hennes vänner var för högljudda utanför kyrkoherdens hus, och Jennifer som ville visa sig tuff inför sina kompisar hade svarat snorkigt. Mrs Calhoun hade sagt att det var mycket bra gjort av Shelby och tackat henne så mycket för att hon var en så engagerad förälder, sa Shelby. Det hade fått Julia att utbrista: ”M-men Mrs Calhoun fick väl inte veta att Jennifer … att hon hade fått smisk? E-eller fick… hon till och med SE det, menar du?”

”Ja, det kan lilla fröken vara övertygad om! Har man uppfört sig illa mot någon, så är det oftast rätt att den personen får se att det får följder”, sa Shelby.

”M-men då måste väl Jennifer ha skämts ihjäl? Åh, så hemskt för henne!”

”Äsch, hon gnällde litet om det när jag precis hade lagt henne över mitt knä. Men snart tänkte hon ju inte på det, utan lovade att uppföra sig i stället. Hon riktigt tjatade om det hela tiden - när hon inte bölade och hade sig. Hon bär sig åt som en femåring när hon får ordentligt med smisk, och det fick hon den gången. Hon hade varit dum nog att vara olydig och säga mer fula saker när jag talade om för Mrs Calhoun att Jennifer skulle få smäll på bara stjärten. När jag frågade Mrs Calhoun om hon ville stanna en stund och se på, så kallade Jennifer henne för skvallerkärring och gapade om att hon skulle tala om det för alla. Det fick hon extra för, och det borde hon ha kunnat gissa”, sa Shelby.

”Fick hon se på? Och på bara stjärten, sa du? M-men det var väl i alla fall bara något du sa för att… Du drog väl inte ner TROSORNA på henne på riktigt!?”

”Det fick jag ju göra, eftersom hon vägrade att göra det själv när hon blev tillsagd”, sa Shelby lugnt. Julia svarade bara med en flämtning på det, när Shelby samtidigt drog ut en stor tagg.

Till slut kunde Julia svepa in sig i handduken på nytt för att gå hem. Som avsked sa Shelby: ”Så, ja - kom nu ihåg vad du har lovat, och att jag kommer att märka om du har hållit ditt löfte!”

Den natten sov Julia oroligt, och på mage. Större delen av nästa vecka tänkte hon på hur hon skulle göra när Fredrik kom hem. Hon var inne på att framföra Shelbys förslag på ett sådant sätt att det framgick att Julia själv tog helt avstånd från det - men insåg att det säkert skulle krypa fram att hon hade gjort så om Billy Ray ställde frågor till Fredrik, och det skulle säkert Shelby se till att han gjorde. Ett sådant beteende skulle Shelby se som ett löftesbrott från Julias sida, och skvallra för Fredrik.

Den sluga häxan hade gillrat fällan skickligt, tänkte Julia. Hon skulle bli tvungen att framföra det absurda förslaget som om det vore hennes eget, insåg hon. Men inte skulle ju någonsin Fredrik nappa på något sådant? Han var ju en svensk, modern man? Hennes första reaktion var säkert riktig. Han skulle skratta åt det och sedan skulle allt vara glömt, tänkte Julia.

Så kom då nästa fredag, och framåt aftonen kom Fredrik hem. Julia tog emot honom med kallt vitt vin, och frågade om han var hungrig. Han sa att det var han inte, tyvärr - de hade jobbat hårt in i det sista, och blivit tvungna att stanna för att äta på hemväg. Julia sa att hon inte heller behövde något att äta, så de satte sig på sin lilla veranda och drack mera vin. Fredrik frågade hur veckan varit, och Julia kom snart till piggsvinsincidenten. Fredrik var medlidsam: ”Stackars dej! Det kan inte ha varit roligt!”

”Nej, det var det verkligen inte! Och så var det ju skämmigt att jag fick alla taggarna just i stjärten, och att jag fick ligga över Shelby's knä i nästan två timmar medan hon plockade bort dem.” Julia förklarade kort tekniken för att ta bort piggsvinstaggar. Fredrik nickade förstående. ”Bra att den hon fanns till hands för att hjälpa dej! Såna saker kan de som har bott i Montana i hela sitt liv. Och även om Shelby inte är någon vän av vår familj så låter det ju som om hon gjorde helt rätt ”

”Javisst”, sa Julia. ”Öh, så var det en annan sak…” sa hon osäkert.

”Ja, vad? Men du är ju alldeles knallröd i ansiktet? Vad är det?” undrade Fredrik.

”Äsch, inget. Det är rätt varmt här ute, bara. Vi tar det sedan, när vi har gått och lagt oss”, föreslog Julia.


I det luftkonditionerade sovrummet gjorde de vad unga par som inte har träffats på en vecka ofta gör. Sedan sa Fredrik: ”Vad var det mer vi skulle prata om nu då?”

Julia var först frestad att skjuta upp det ytterligare. Men så tänkte hon att det här var säkert bästa tillfället hon skulle få. Det var visserligen en nackdel att hon inte kunde se Fredriks ansikte särskilt bra i det nästan helt mörka sovrummet, men det var en större fördel att han då såg hennes ansikte lika otydligt, tänkte hon. Dessutom märkte hon att allt tänkandet om det här samtalet under veckan hade medfört att hon på något konstigt sätt hade börjat se fram emot det. Det var ändå något spännande med att prata om sånt här, märkte hon.

”Öh, jo. När faster Shelby hjälpte mig med de där piggsvinstaggarna så pratade vi om en massa saker. Men också litet om, öh… s-smäll på stjärten. Det var nog för att jag fick ligga över hennes knä, tror jag. Hon sa något om att jag skulle lägga mej som när jag får smisk, tror jag - när hon skulle förklara hur vi skulle ta ut taggarna, du förstår?”

”Javisst!”

”Öh, och då berättade jag väl att det har jag aldrig fått. M-men här i USA är ju det mycket vanligare. Även stora tjejer får det här, ibland. Hennes dotter Jennifer, du vet? Hon är ju 21 år som jag, men Shelby antydde att hon får smäll på stjärten ibland när hon är hemma från college…”

”Jaha? Jag minns att Will sa något om sånt när han var tio år och jag var här - jag föreslog att vi skulle gå och bada, men han sa att han mycket hellre ville gå hem och se på när syrran fick smisk. Faster Shelby hade visst lovat henne det för att hennes lärare på high school hade ringt och klagat på hennes uppförande i skolan. Jag försökte kolla lite med faster Shelby sedan, men fick inget riktigt svar. Men hon var litet misstänksam mot mej för min svenska uppfostran på den tiden, tror jag - och förresten allmänt misstänksam mot oss ”, sa Fredrik.

”Öh, jaha… Ja, hon sa något sedan om att pojkar funkar det bara på tills de är tolv eller så. M-men på tjejer funkar det mycket längre, tyckte hon. Killar liksom bara skiter i det, men tjejer tycker det är så genant att få smisk så de blir lydigare bara de tänker på det, sa Shelby. M-men i alla fall, vad heter det, det är nog inte bara döttrar som får av sina mammor, utan det kan vara flickvänner eller gifta unga kvinnor som får lite smisk av sina snubbar ibland, sa Shelby”

”Ja?”

”Öh, jag tänkte att… jag kan ju vara rätt bitchig ibland. Och mina föräldrar var ju snälla jämt och satte egentligen inga gränser för det, utan försökte ju bara avstyra allt de trodde skulle vara farligt för mej. O-och du gör ju rätt mycket likadant, eller hur? Och sedan, när min envishet har fått styra så blir du irriterad och vi får ett tjafs. Och jag inser ju att jag gör en del omogna och barnsliga saker som jag skäms för sedan. Det beror säkert på det där att mina päron var samtidigt överbeskyddande och mesiga, tänker jag”

Julia tänkte att även utan piggsvinsincidenten så hade hon faktiskt velat ta upp de saker hon just hade sagt, men inte tänkt sej det riktigt på det här sättet.

”Ja. Det låter väl som en rimlig analys, tycker jag”, sa Fredrik. ”Vad tycker du vi ska göra åt det, då?”

”Öh, just det. När hon hade berättat det där… Jag tänkte att kanske… att, du vet, att det kanske vore bra om du också… öh, om du skulle ge mej lite smäll på stjärten ibland? När du öh… tycker att det behövs? Jag kollade litet på nätet sedan och man kan hitta flera sajter där flickvänner och fruar berättar att de får smisk ibland, och många verkar faktiskt äkta. Många tycker också att det är bra för dem. O-och jag tänkte att lite smäll på stjärten någon gång kanske skulle vara bra för mej också”, mumlade Julia.

”Haha, det var det roligaste jag hört på länge! Tyckte faster Shelby också att det var en fin idé?”

Julia tyckte att Fredriks reaktion såg ut att bli precis vad hon hoppats på. Men eftersom hon hade bestämt sig tidigare i veckan för att tona ned faster Shelbys roll i sammanhanget så mycket det bara gick så sa hon:

”Det vet jag inte… jo, det tyckte hon kanske. Men då tycker inte du att det är någon bra idé, då? Det var väl bara något som flög i mej när vi pratade om det där. Ju längre man är här på bystan i Montana, desto mer påverkad blir man av mentaliteten här. Vi glömmer det! Vi kan säkert hitta andra sätt att inte tjafsa”, pladdrade Julia.

”Nejdå, det var inte det! Förlåt att jag skrattade! Men det var inte alls åt ditt förslag, utan för att det är litet lustigt att det kommer upp precis nu. Jag hade precis själv börjat fundera på att ge dej smisk, faktiskt. Farbror Billy Ray nämnde förut någon gång att han tyckte det verkade som om du behövde det. Och en kväll i veckan som gick så sa han det igen när vi kopplade av och drack några öl när vi var klara med dagens jobb. Han sa om man vill ha en lydigare flickvän så finns det inget bättre sätt.! De flesta tjejer brukar gilla att man gör så när de har blivit vana vid det, sa han också. Det stämmer nog att det finns en hel del flickvänner och fruar som får det. Så det är ett jättebra förslag. Vi ska absolut börja med att du får smisk när du är bitchig och olydig. Det är jättegulligt att du föreslår det själv, tycker jag. Då kommer det säkert att bli lätt för dej att lära dej att uppskatta det, ska du se”.

”Men nu är jag jättetrött och tänker sova” sa Fredrik, gav Julia en kram och somnade nästan med detsamma. För Julia gick det inte lika lätt och fort. Hon hade mycket att tänka på. Mest tänkte hon på att händelseutvecklingen nu hade medfört att hon inte fått tillfälle att förbereda Fredrik på vad han borde säga till Billy Ray. Hon först få Fredrik att säga att Julia hade framfört sitt förslag, men utan att säga att han hade accepterat det. Och när det var sagt och kunde beräknas ha nått Shelbys öron, så var det dags för henne att backa bandet mellan henne och Fredrik. ”Jag måste tänka ut en ny plan för det i morgon”, mumlade hon för sig själv, och lyckades till slut somna.

Eftersom hon somnade så sent, så var Fredrik uppe före henne nästa morgon. Hon vaknade av att Fredrik kom in med frukost på sängen till henne. Det var något som Julia verkligen gillade att få, men som sällan blev av, eftersom Fredrik ofta jobbade långa dagar i veckorna och behövde sova ut på lediga dagar. De hade en glad och trevlig frukost. Efteråt sa Fredrik att de kunde väl göra en utflykt upp i bergen för att det var en så fin dag, och ta med litet mat?

”Gärna”, sa Julia, ”men först kan vi väl åka förbi klädaffären i stan medan de har öppet? Jag måste köpa en ny bikini. De gamla bikinitrosorna blev kvar i skogen när piggsvinet anföll mej”

”Visst, men de stänger inte förrän klockan tolv, och nu är hon bara nio. Jag tänkte att du ska få smisk innan vi åker”

”V-vad? Jag har ju inte öh… gjort något? Det var ju bara ett förslag om att vi skulle kunna testa? Det kanske inte alls behövs? Ska jag inte få chansen att sluta bitcha mej först? Det kan jag nog, och då blir det ju onödigt!”, försökte Julia.

”Försök inte! Förslaget var att du skulle få smisk om 'jag tycker att det behövs'. Precis så sa du, och nu tycker jag att det behövs, eftersom vi ska prata genom vilka regler som ska gälla för dig, och hur du ska bli lydigare”.

”Men, men…”

”Så gör vi! Även om det var ditt eget förslag, så blir det nog en omställning för dej att få smisk, och ju fortare vi kommer igång, desto bättre är det”

”Hm - vi går ut i köket! En köksstol utan armstöd blir nog bäst!” Julia blev bestämt ledd vid handen ut i köket medan hon fortfarande mumlade osammanhängande protester. Hon var fortfarande klädd i sina vanliga sovkläder, dvs en t-shirt och trosor.

”Så”, sa Fredrik och slog sig ned på en köksstol. ”De här får du ta av dej”, sa han och drog ner Julias trosor till knävecken, medan Julia viftade hjälplöst med båda armarna i luften och sa ”nej, nej”

Sedan blev hon bestämt lagd över Fredriks knä, och kände genast en ganska kraftig klatsch när en av Fredriks stora labbar landade tvärsöver båda hennes skinkor, snabbt följd av ännu en. ”AJ!”

smisk


”Det här var ju kul! Jättebra förslag av dej, tycker jag. Innan vi kommer till reglerna som ska gälla för dej, så är det några saker jag undrar över om det du sa igår”, sa Fredrik.

”Vaddå? D-det kan vi väl inte prata om… såhär? IH! Det svider ju så att man inte kan tänka!” sa Julia.

”Tvärtom, det är just så här man får ärliga svar tror jag. Du var nog inte helt sanningsenlig om ditt samtal med faster Shelby igår?”

”Jo, jo det var jag visst det! Det var jag!”

”Är det riktigt säkert det? Även om hon och jag har pratat så litet med varandra som vi bara har kunnat sedan hon och morsan rök ihop, så skulle jag kunna gå och gräva ner gammalt groll och kolla med henne, ska du tänka på!”, sa Fredrik.

Julia greps av akut panik vid tanken på en direkt kommunikation om sådana här ämnen mellan Fredrik och Shelby. Hennes plan var ju att all information, noga uppstyrd, skulle gå genom Billy Ray. Dels fanns ju risken att Shelby ändå skulle frestas att skvallra. Men framför allt fick hon inte veta att det otroliga hade inträffat att Fredrik hade agerat som han gjorde.

”Nej, nej! Du får absolut inte prata med henne om… sånt här! Jag lovar att svara om allt som du har frågor om! Vad är det du tror att jag inte sagt?”

”Så ska det låta! Du hade helt rätt - det verkar vara jättebra för dej att få smisk - se så fort vi kom till et löfte att säga sanningen!”

”Ja, ja men vad ville du veta nu då? AJ! Du kan AJ! inte göra så medan vi pratar!”

”Nja, vi saktar upp litet! ”Det första jag undrar är det här: Igår var rätt konsekvent med att tala om 'lite' smisk, både för din del och Jennifers. Var det verkligen vad faster Shelby sa?”

”Ö-öh det vet jag inte, hon uttryckte sig inte så precist, tror jag”

Julia kände ett dussin klatschar landa i snabb följd på sina skinkor.

”Försök inte! Faster Shelby uttrycker sig alltid precist!”

Julia tyckte att hon ofta var ganska bra på att tänka ut och genomföra knepiga planer, men nu kände hon sig fångad i en hopplös fälla igen. Skulle hon chansen att få Fredrik att agera som hon önskade i förhållande till Shelby, så måste hon nu ge uttryck för genuina Shelby-ståndpunkter.

”Öh, hon kanske sa litet mer. Klart att inte jag sa till dej varje ord hon sa!”

smisk

”Nej? (klatsch, klatsch) Hur var det nu med 'lite'”

”Öh, det var väl mitt ordval…”

”Och (klatsch, klatsch) vad var då faster Shelbys ordval?”

”AJ, AJ! Hon sa nog något om att, att… om man varit riktigt olydig och ljugit eller varit vad heter det varit u-uppnosig eller fräck så ska man ordentligt med smisk! Fast inget överdrivet, sa hon också. M-men…”

”Ja, (klatsch) vad? Man får dra sanningen ur dej med tång, tydligen! (klatsch, klatsch). Det var nog inte en minut för tidigt som vi började med det här”

”Nej, nej! Jag berättar ju! Men det blir svårt när jag får smäll hela tiden!”
Fredrik gjorde en liten paus, och sa: ”och vad var det du var på väg att säga mer, där?”

”Jo, inget överdrivet som sagt. M-men Shelby sa nog något om… att då kunde man gott få smisk tills skinkorna var litet röda, och, och… så att man inte vill sitta ner på några timmar!”, mumlade Julia.

”Ja? Var det något mer som räknades som att vara riktigt olydig hemma hos dem?” (klatsch, klatsch)

”Öh, jo Jennifer måste be om lov att vara ute sent och får tider när hon ska vara hemma, och håller hon inte dem…”

”…så får hon också ordentligt med smisk”, fyllde Fredrik i. ”Jättebra regler tycker jag. De får gälla för dej också”.

”Vad? Ska jag b-be om lov…”

”Just det (klatsch, klatsch, klatsch)! Faster Shelbys principer verkar jättebra, och Jennifer är ju också en mycket väluppfostrad och trevlig flicka - och glad och uppåt, också, så vi kör efter fasters ritningar! Hon sa väl säkert något om hur ofta hon tar Jennifer över knät, också? Jag tänker att du kanske vill veta litet om hur ofta du kommer att vara här över mitt knä i framtiden? Och om man inte är på ”riktigt olydig” på straffskalan, vilka grejer gäller då som förseelser du får smisk för?

Julia blev allt klarare över att detta var en balans på mycket slak lina. Det fanns några detaljer som Shelby berättat som hon framför allt ville undanhålla Fredrik, men insåg att om hon skulle vara trovärdig när hon påstod att hon berättat allt så måste hon också offra en hel del.

”Nå? (klatsch, klatsch)

”AJ! Hon, hon sa att… man ska ge smisk ganska o-ofta! O-om det går för länge mellan, så… så kommer man ihåg sämre att man brukar få det, och då ökar risken att man är olydig, sa hon!” flög det fort ur Julia.

”OK! Hur ofta är ofta, då? Och vad sa hon om vad Jennifer i övrigt får smisk för?”

”Det är väl olika, men hon sa att, att… Jennifer brukar få smäll på stjärten minst två gånger i månaden! Det är ju jätteofta!”

Julia tog ett par nya klatschar, en på var skinka, som en uppmaning att inte uttrycka åsikter om Shelbys metoder, utan bara referera dem så hon skyndade sig att fortsätta: ”Shelby sa att hon får lite smisk ibland för slarv och att äta för mycket olämpliga saker eller slösa bort för mycket pengar och så…”

”Där var en oavslutad mening, tror jag”, sa Fredrik. ”Vad skulle slutet varit?” (klatsch, klatsch)

smisk

”Jo, Shelby sa att, att… hon tycker det är bra att ge Jennifer litet smisk när… hon vill prata genom något. Alltså när det är något Shelby har att säga, som hon tycker att Jennifer ska tänka särskilt på! Eller om de ska någonstans allihop och hon vill att Jennifer ska uppföra sig extra fint”

”Det låter också utmärkt! Vi följer faster Shelbys exempel på den punkten också”

”Nej, nej…” började Julia, men blev tystad med några bestämda klatschar.

”Jag tänker på det där som Will sa om att skynda sig hem för att Jennifer skulle få smisk. Tydligen brukade han få se på då. Sa Shelby något om det?”
Det här var en sådan punkt som Julia definitivt ville undanhålla Fredrik. Tyvärr övergav hennes snabbtänkthet henne, och hon funderade för länge på hur hon skulle formulera sitt svar.

”Lång tvekan där! Det tolkar jag som att du funderar på en liten lögn. Sånt får du extra smisk för, har vi just bestämt. Fredrik gav Julia ett dussintal bestämda daskar, som fick Julias trosor att flyga av när hon hjälplöst sprattlade och sparkade. ”Jag får nog fråga Shelby, ändå”

”Nej, nej…” fick Julia fram. ”Jag, jag … bara tänkte efter vad hon sa! Hon sa, att, att… om Jennifer har gjort något som går ut över någon annan, så är det inte mer än rätt att den personen får se vilka följder det får. H-hon hade gett stackars Jennifer smisk när kyrkoherdens fru såg på! På bara stjärten! M-men det tänker väl inte du ändå? Du kan väl inte ge mej smäll på stjärten när någon ser PÅ! Jag skulle skämmas ihjäl! Det kan du väl inte?”

”Tja, kör vi med Shelbys regler så blir det ju upp till dej. Det är ju bara för dej att inte göra något som drabbar någon annan, så händer det inte. Det är nog att bra sätt att se till att du är lydigare och artigare mot de äldre släktingarna här, och det tycker jag är ett viktigt syfte med alltihop. Det väntar de sig!”

Julia var i full panik, men ändå klartänkt nog att inse att om hon bara hojtade rena protester, så skulle hon bara bli tystad med mer smisk, liksom tidigare. Hon måste försöka någon annan väg: ”M-men det är väl inte samma sak? Jennifer får ju smäll på stjärten av sin mamma - hon är ju ett barn, på det sättet, även om hon är lika gammal som jag. M-men jag är ju din flickvän, och det är ju ännu skämmigare att andra vet att man får smisk, då! O-och nu har vi ju sagt att jag ska få smisk o-ofta. Jag blir säkert lydigare och artigare mot de där släktingarna, då! O-och du sa ju att jag kan få smäll på stjärten innan vi träffar dem, om du vill att jag ska uppföra mig extra fint! Det måste väl räcka!”, babblade Julia i sin desperation.

”Hm, det kan ligga något i det. Vi gör en kompromiss: Det vore nog litet hårt att ge dej smisk när vänner eller jämnåriga ser på, men om du dummar dej mot några äldre släktingar eller grannar här som t ex kyrkoherdens fru, så tänker jag nog erbjuda dem att se på när jag ger dej smäll.”
Julia öppnade munnen för att säga något mer men blev avbruten:
”Nu tycker jag vi har kommit riktigt långt för första gången här, och kommit fram till tydliga och bra regler. Nu får du litet mer smisk, och sedan klär vi på oss och åker till stan.”

Julia hade tappat lusten att åka till stan. Hon hade helst velat gå och dra sitt täcke över huvudet, men orkade med mer uppståndelse just nu, så ca tre kvart senare var de vid den stora köplada där de flesta köpte kläder. Julia föreslog att Fredrik skulle gå in på mataffären som fanns intill, medan hon köpte ny bikini. Till hennes förvåning så följde Fredrik med henne in till kläderna i stället. Han brukade inte visa något intresse för sådant. Julia gick och på bikinis som liknade den som hon hade haft på sej vid piggsvinsincidenten, dvs. med stringtrosor.

Fredrik skakade på huvudet. ”Såna får du inte ha mera! Det tycker för många här omkring ser slampigt ut”

”Men det behöver väl inte vi bry oss om?”

”Jo, det är precis sånt vi just börjat bry oss om! Något sånt här kan du få ha hemma när du solar där på bakgården, sa Fredrik och höll upp en ganska tantig bikini med rejäl behå och stora trosor som gick högt upp på mage och rygg och var lågt skurna neråt låren.”

”Men det vill jag inte ha! D-det skulle få min ända att se ännu större ut, och så vill jag inte ha såna kanter på solbrännan! Man skulle ju få jättestora helt vita skinkor om man solar i en dom där!”

”Men ska du ha något att sola i så blir det en sån - när du åker och badar får du ha hel baddräkt. Det har de flesta ”bättre” tjejerna här”.
Fredrik såg att Julia tänkte göra flera invändningar, och sa:

”Och köper du en stringbikini i smyg sedan, så får du smisk!”

Julia blev blodröd i ansiktet och väste: ”M-men så kan du väl inte säga här? Här är ju fullt med folk!”

”Äsch, de fattar väl inte svenska, heller”

”Nej, men de förstår nog ändå, vad vi tjafsar om. O-ch… jag la händerna på stjärten när du sa det där!”

Fredrik flinade brett, och sa: ”Ja, såg det! Det var ganska gulligt! Men ska vi då inte se till att komma ut härifrån litet fort, tycker du?”
Så den tantiga bikinin och en hel baddräkt blev inhandlade. Fredrik betalade chevalereskt, och sa: ”Vi ska göra litet andra ändringar i hur du kär dig, men det kan vänta”.

Så börja de åka på sin bergsutflykt. Det var en underbar dag. Julia funderade hela tiden på det som hon behövde säga. Hon insåg nu att det knappast skulle lyckas nu att få Fredrik att säga till Billy Ray att Julias förslag om smisk hade blivit utskrattat och avvisat. Hur hon än vände och vred på problemet kunde hon inte se annat än att allt hon kunde göra nu var skadebegränsande åtgärder.

”Se inte så moloken ut”, sa Fredrik plötsligt. ”Tänk på hur lätt allting går i stället! Förra veckan hade vi tjafsat en timma i den där affären! Sa inte du får något tag sedan att du någon gång skulle vilja ha en ring med en skapligt stor diamant?”

”Jo, på något sätt har jag alltid önskat mej det. Jag är ju inte jättamycket för sånt, men på något sätt hör det ju till som tjej att ha något sånt och just en diamant är det något särskilt med, tycker jag”

”Vi åker in till Billings och ser vad vi hittar” sa Fredrik.

”Men vi skulle ju till bergen, och jag menade verkligen någon gång - typ när jag fyller 25, kanske”.

”Äsch, bergen står kvar, och nu är väl någon gång?”

”Men Fredrik, sånt är ganska dyrt, ska du veta!”

”Äsch, vi tjänar ju ändå en del här, och gör inte av med mycket, och jag har ju en sparslant - fick ju ett litet arv för inte så länge sen. Det ska du ha!”, sa Fredrik och slog in på vägen mot Billings.

De hade tur och hann precis till juveleraren i Billings. På hemvägen satt Julia och tittade litet på sin nya bikini och baddräkt, men mest på diamanten. Hon kände sig som en person i en film från 50-talet, men det var något kul med den känslan. Hon kände sig lättad, för att hon äntligen hade tänkt ut vad hon skulle säga. Till sin förvåning så märkte hon att någon del av henne såg fram emot att säga det oerhört skämmiga hon nu måste säga. Det där pirriga i att prata om sånt här från förra veckan satt i, och var ännu starkare nu. Hon bestämde sig för att säga det nu.

”Du? Sa du inte att Billy Ray tyckte att öh, att… jag borde få smisk?”

”Jo, det tyckte han skulle göra dej 'a world of good' var hans exakta ord?”

”Ja… så jag tänkte att du kanske talar om för honom att jag faktiskt också föreslog att jag skulle få det? Jag tänkte, du vill väl gärna tala om att jag har fått smäll på stjärten, och så? Och att jag ska få det i fortsättningen? Och jag tänkte att han kanske tänker litet bättre om mej om han får höra att jag själv föreslog det?”

”Jadå! Jag tänkte berätta för honom att du fick smisk idag, och tacka honom så mycket för ett jättebra tips - och då ska jag säga att du själv hade kommit fram till det. Det kommer han att tycka är kul!”

Det löser problem nr 1 med Shelby, tänkte Julia.

”Öh, ja, det förstår jag - men du kanske vill be honom att vara litet diskret? Han berättar nog för Shelby att jag ska få smäll på stjärten ibland. Jag tror att hon kanske hade hört att han var inne på såna tankar, hon sa något sånt. Och det blir inte roligt att hon vet det, för hon kan vara ganska bossig av sig. M-men hon gör ju inte precis någon hemlighet av att hon ger Jennifer smisk? Och jag vill helst inte att hon pratar med andra om att vi har börjat med det? Kan du be honom säga det till henne?”

”Jadå, det ska jag! Hur tyckte du det var att få smisk, då? Var det som du tänkt dej?”

”Öh, jag visste inte så noga vad man skulle vänta sej. J-jag tänkte väl mest att det skulle bli något vi kunde testa om min bitchighet gick för långt, så jag blev väl litet överrumplad av att du också hade tänkt på det. Och att jag fick regler och sånt så fort… och att, att jag ska få smäll på stjärten ofta, sa du. Det kändes väldigt skämmigt att höra det medan jag låg över ditt knä och fick smisk. D-det känns väldigt skämmigt över huvud taget, o-och det svider ordentligt, måste jag säga!” sa Julia

”Ja, men det ska det väl? Sa inte faster Shelby att det var det som gjorde att smisk är så effektivt på stora tjejer? Att det är litet skämmigt?”

”Jo - det sa hon…”

"Men du", fortsatte Julia. Idag.... när du gav mej smisk? Du sa att det kan bli olika slags? Enligt Shelbys regler? När jag får smäll på stjärten om jag är riktigt olydig, och så en annan sort ? Vilken sort var det idag, skulle du säga?

"Det var den andra sorten!

"Oh!"

”Det här funkar jättefint, tycker jag. Du verkar redan mycket lydigare, tycker jag. Det ska jag också säga till Billy Ray, förresten - det blir han glad att höra”.


När de kom hem, så såg de båda fram emot att sitta på bakgården och dricka kallt vitt vin igen. Efter viss tvekan så tog Julia på sin nya bikini. Fredrik tittade gillande på den, och sa att det inte alls verkade så dumt med litet kanter på solbrännan. ”Nu får du hålla alla behagen gräddfärgade och fina, sa han, och klappade henne uppskattande på skinkorna. Eftersom Fredrik hade varit på sånt sprudlande humör hela eftermiddagen, så hade Julia anat att han skulle göra ett närmande senare. Hennes ursprungsplan var att hon skulle avvisa det. Det kändes som för mycket av en kapitulation att visa sej tillgänglig efter att ha fått smisk, gjorde det inte? Och under så förödmjukande former? Hon hade ju fått höra att hon kunde vänta sig smisk när de var bortbjudna i fortsättningen, för att uppföra sig fint. Men vartefter eftermiddagen fortskred, så blev Julia mindre säker. Pirret från samtalet i bilen satt i, och det var något med att gå omkring i en bikini som hon fått acceptera under hot om smisk, som gav mer pirr - och faktiskt också tanken på att Billy Ray och Shelby snart skulle få veta att hon hade fått smisk, som de ville.

Det hela blev avgjort när Julia skulle bära in vinglasen, ett i varje hand. Fredrik satte skickligt in sin stöt i juste det ögonblicket, och drog ned de stadiga bikinitrosorna så att de vände sig ut och in och nästan nådde ner till Julias knän.

"Nu ska vi se om min lydiga flickvän gillar att få smisk, också?"

En av de saker som fått Julia att fastna för Fredrik var hans skicklighet i den ädla fingerpullningskonsten. Själv så gav han sommarloven i Montana äran för sin skicklighet. Där fanns rätt många flickor som höll på sin oskuld men kunde tänka sig litet petting. Och i stället för att tjata om att få knulla som de flesta killarna gjorde, så hade han övat sig i att fingerpulla dem tills de andra killarna inte förstod vad hans dragningskraft bestod i. Nu hade han snabbt tagit ett mjukt men bestämt grepp om Julias fitta och masserade blygdläpparna med kraft, och överallt, samtidigt som han fick ett finger över att leka med hennes clitta. Julia blev oftast så kåt av det - han lyckades ge henne känslan av ett ögonblick då hon fick välja att ge efter för sin kåthet, och då gjorde hon det. Nu kysste han henne bakom öronen och blåste i dem litet. Samtidigt kände han noga efter hur mycket Julias fitta savade, och sa att det verkade som om hon redan hade lärt sig tycka om att få smisk. Julia svarade inte på det på annat sätt än att ta av sig bikinitrosorna helt, och trycka upp stjärten mot Fredriks skrev. Medan hon pysslade med det lyfte Fredrik omsorgsfullt ut hennes bröst ur behåns kupor.

"Nej, det där tycker jag också är skämmigt", sa Julia. "Ta av behån i stället!"

Fredrik brydde sig inte om det, utan började i stället långsamt trycka in sin balle, medan han med ett finger på clittan försäkrade sig om att hon fortsatte sava. Det där var Julia inte van vid - eftersom hon var så förtjust i Fredriks fingerpullande så brukade det få hålla på länge. Nu märkte hon till sin lätt skräckblandade förtjusning att hon kom in ett orgasmflöde så fort Fredrik trängde in i henne. Det hade inte hänt ofta tidigare, men nu kom hennes orgasmer på ett pärlband. Julia insåg att Fredriks (ganska rimliga, måste hon erkänna) uttolkning måste bli att fort lärt sig att gilla att bli lydig genom att få smisk. och den tanken gjorde att det rullade på varv efter varv...

NyareÄldre