Vid 21 års ålder var Julia inte ännu så berest som flera av sina vänner.
Hennes litet överbeskyddande föräldrar hade hittat förevändningar för
att stoppa varje litet äventyrligare resa hon hade velat ge sig på.
Därför hade hon blivit jätteglad när erbjudandet kom att hon skulle
kunna följa med sin 26-årige pojkvän Fredrik på ett slags ”friår” i
Montana, USA. Fredrik hade en hel släktgren där. Hela klanen räknade
sitt ursprung från en svensk emigrantfamilj som flyttat över efter de
stora emigrantvågorna., någon gång sent på 20-talet. En del av dem hade
senare flyttat tillbaka till Sverige, men släktgrenarna hade fortsatt
att hålla nära kontakt. Kommandet och gåendet mellan Sverige och USA
hade till och med lett till ett par äktenskap över Atlanten, bland annat
Fredriks föräldrar - hans pappa var född i Montana, men hade flyttat
till Sverige när han gifte sig med Fredriks mamma.
Nästan alla släktingarna arbetade i ett familjeföretag. I själva
verket har det en hel liten koncern som innehöll skogsbruk, ett
vattenkraftverk, ett sågverk och ett möbelsnickeri. Nu arbetade Julia
och Fredrik där det bäst behövdes i familjeföretagen i ett år, och fick
bo i en stuga nära de flesta av de andra familjemedlemmarna. Just denna
lördag hade Fredrik åkt bort på en vecka för att tillsammans med farbror
Billy Ray serva och reparera en del maskiner på möbelsnickeriet.
Eftersom de ville arbeta långa dagar när de höll på med det, och det låg
en ganska lång bit bort så skulle de övernatta där. De där utflykterna
som medförde att Fredrik blev borta några dygn var inte ovanliga och
Julia tyckte att det blev litet tråkigt. Själv arbetade Julia för
tillfället på sågverkets lilla kontor tillsammans med Shelby, som
Fredriks brukade kalla ”faster Shelby” fast hon i själva verket var en
mycket mer avlägsen släkting. Det där var typiskt för släkten - alla
kallades kusiner eller fastrar, mostrar och farbröder utan att det sa
något om hur släktskapen egentligen såg ut. Shelby var en ganska barsk,
storväxt kvinna, som snarast verkade äldre än sina 48 år. Julia hade
förstått att det fanns någon gammal fiendskap mellan Shelby och Fredriks
mamma, som Julia gissade berodde på att Shelby i ungdomen hade varit
förälskad i Fredriks pappa. Shelby hade ändå varit vänlig mot Julia -
gästfrihet hölls högt i släkten, liksom de flesta andra amerikanska
helyllevärderingar. Julia tyckte för sin del att Shelby var ganska
typisk hill-billy tant och hade nog litet svårt att dölja det.
Denna fina augustilördag hade hon i alla fall i brist på bättre
sysselsättning tackat ja till att följa med Shelby på en utflykt till en
fin skogssjö. Shelby var iförd en stadig, hel baddräkt, och Julia hade
tagit en bikini med stringtrosor som Shelby tittade ogillande på, men
det struntade Julia i. De hade haft med sig en kaffekorg full med
hembakta godsaker av Shelbys tillverkning. Trots allt hade de haft
ganska trevligt, tyckte Julia. Nu skulle de snart åka hem, och hon gick
iväg för att hitta en avskild plats för hon ville kissa innan de åkte.
Hon hittade en klippskreva med mycket buskar och undervegetation i som
verkade lämplig. Hon drog ner sina bikinitrosor och hukade sig ner med
ändan inne idet höga gräset. Hon var snart färdig med sitt bestyr, och
skulle just till att dra upp sin bikiniunderdel igen när hon hörde
klickande ljud och kände en kraftig lukt. Julia frös till och började
undra om det fanns skunkar i Montana? Det trodde hon nog. Hon kastade
snabba blickar åt båda sidorna. Då kände hon plötsligt hur hela hennes
stjärt brände som eld. Aj, aj, aj som FAN, hojtade Julia och rusade ut
ur klippskrevan det fortaste hon kunde.
”Stå still! Rör inte!” sa faster Shelby. ”Jag tror du har blivit
attackerad av ett piggsvin!”
Julia tittade bakom sig och insåg att Shelby nog hade rätt. Båda
hennes skinkor var fullproppade med långa, vassa taggar. Hela hennes
stjärt såg ut som en nåldyna. Hon ville genast ta bort dem!
”Rör inte!” sa Shelby igen. ”Det blir värre! De har hullingar, så
man kan inte dra ut dem så. Man måste göra på ett annat sätt. Svep om
dig handduken här löst och försiktigt så åker vi genast hem”.
Julia gjorde som Shelby sa. När de kom till bilen så sa hon:
”M-men jag kan ju inte sitta!”
”Nej, jag vet”, sa Shelby. ”Du får stå på händer och knän i
baksätet, så ska jag köra så försiktigt det går”.
Den korta färden hem kändes som en evighet för Julia. Det sved så
om hennes skinkor att hon inte kunde tänka på annat.
”Taggarna är luftfyllda. Man måste klippa av dem först, så sjunker
de liksom ihop och då går de litet lättare att dra ut”, uppfattade hon i
alla fall att Shelby förklarade. När de kom fram till Shelbys hus var
Julia glad att hennes 14-årige sladdis Will inte såg ut att vara hemma.
Will var en beskäftig liten snokare som skulle lägga sig i allting,
tyckte Julia. Shelby tog fram en sax och en pincett och drog fram en
köksstol så att den stod fritt i rummet, och ställde ett litet brickbord
intill att lägga saxen och pincetten på.
”Sådär”, sa hon. ”Ta av dej handduken igen, och så får du lägga
dej över mitt knä här - som du gör när du får smisk”, sa Shelby
Rita hade redan börjat ta av sig handduken, ivrig att bli av med
alla taggarna, när hon hörde det sista som Shelby sa, och stannade upp.
”V-vad? F-får smisk? Det får jag inte. Det har jag aldrig fått!”
Shelby tog ingen notis om Julias sista yttrande, utan sa i
stället. ”Vänta, förresten. Vi ska hämta en kudde också, som du får
ligga på. Det här kommer att ta tid, och så får du stjärten litet högre
i vädret, och det är också bra”.
Shelby gick och hämtade en soffkudde och lade över sina stadiga
lår, och klappade den så att den blev slät. ”Såja, på plats nu!”, sa
hon.
Julia kunde inte se att hon hade något alternativ, och gjorde
som Shelby sa.
”Försök att ligga still hela tiden nu”, sa hon. Shelby tog saxen
och klippte av en tagg som satt längst ned på Julias vänstra skinka.
Julia tyckte att det kändes litet att den ändrade form, och antog att
Shelby hade viss kunskap om piggsvin. Så tog Shelby pincetten och drog
den del av taggen som satt kvar i Julias hull. Skönt var det verkligen
inte, men det gick an, ändå.
”Piggsvin har en stor svans med en massa taggar på, och när de
känner sig hotade så viftar de till, och alla taggarna sätter sig fast”,
berättade Shelby.
”J-ja, AJ!”, sa Julia.
”Det svider litet, det gör det. Eftersom du har stor stjärt, så är
det många taggar som har fastnat här tyvärr. Det är bara att ha
tålamod”, sa Shelby.
En stund arbetade Shelby under tystnad med
sax och pincett, men så sa hon med ett tonfall som om hon pratade för
sig själv:
”Jaså, du har aldrig fått smisk, säger du? Det förklarar en del…”
”N-nej, så gör vi inte i Sverige”, sa Julia.
”Nej, jag har hört det! Men här i USA gör vi det! Inte alla,
tyvärr, men tillräckligt många för att vi ska ha unga damer som
fortfarande är väluppfostrade här. Och jag kan säga att det är en rätt
allmän bedömning här att du inte hör till dem, utan snarare till
näbbgäddornas sällskap. Och det är en nästan lika allmän bedömning att
du är en bra flicka i grunden, kan jag säga. Om du bara fick smisk när
du behöver det, så skulle du bli bra. Jag tror att du borde prova det.
Du får be Fredrik att han tar dig över sitt knä så här, och gör det när
han kommer hem. Det kommer att göra dig gott ska du se”, sa Shelby.
”Vad? Skulle jag… Aldrig i livet!”, hojtade Julia.
”Ligg still!”, sa Shelby, och fortsatte att metodiskt arbeta med
sax och pincett. ”Jag tror du har orsak att ompröva den åsikten. Saken
är den att för ett par veckor sedan var jag inne i Bozeman, och fick
till min förvåning se en viss ung, svensk dam på en parkering inne i
stan.”
Julia flämtade till. Hon visste precis vilket tillfälle det var
som Shelby pratade om. Fredrik hade varit borta över natt då också.
Julia hade passat på att göra en liten barrunda i den lilla staden
tillsammans med en tjej som var singel och jobbade på sågverket.
”Min syster bor i Bozeman, och från hennes fönster kunde jag se
att det var samma unga dam som hade lovat sin man att vara hemma och ta
det lugnt. Dessutom såg jag den unga damen och hennes kompis kyssa ett
par tjusiga cowboys god natt utanför en bar som inte har något gott
rykte”
Julia flämtade igen. ”D-det var just bara det! En liten
godnattkyss! Inget annat hände!”, sa hon.
”Nja, det var en lång godnattkyss i alla fall. Killens händer
greppade den unga damens båda bröst utan att hon såg ut att ta illa upp,
dessutom - och det såg inte ut som om hon hade någon behå på sig. Tror
du Fredrik tycker att det är så helt oskyldigt?”
Det var Julia säker på att Fredrik definitivt inte skulle tycka.
Hon fick nästan panik vid tanken. Fredrik var snäll och saktmodig, men
hade bestämda åsikter om saker och ting, och han hade tydliga anlag för
svartsjuka. Han skulle kunna göra slut med Julia för en sån sak. Det
ville hon verkligen inte.
”Det var dumt av mej! Ett misstag! Jag hade druckit litet för
många glas vin! Så brukar jag inte göra!”, hojtade Julia.
”Aha!”, sa Shelby. ”Men till förebyggande av framtida sådana
misstag, så kanske vi ska ta och tänka en gång till om det där med att
prata med Fredrik?”
”Aldrig i livet!”, hojtade Julia igen. ”Du är inte klok!”.
”Nehej, är jag inte det? Men då får väl jag prata med Fredrik i
stället! Och du får gå och be gamle Mr Olsen här mittemot att hjälpa dej
att plocka ut resten av piggsvinstaggarna från din stjärt. Det är bara
han som är hemma nu, men det gör han säkert gärna, om du ber fint”
Julia flämtade en tredje gång. Hon insåg att hon för ögonblicket
hade väldigt begränsat handlingsutrymme. Hon fick några ögonblick på sig
att tänka, medan Shelby klippte av och drog ut ytterligare några taggar.
”Det skulle väl passa dina stenåldersvärderingar, vad?” näbbade
sig Julia. ”Men vad skulle det vara för mening med det, tror du då?
Fredrik får sig ett gott skratt, bara. Han kommer att säga att säga att
det är ett typiskt påhitt av en gammal drake som alltid varit ute efter
hans familj!”
”Kanske det”, sa Shelby lugnt. ”Det var inte precis vad han sa
till brorsan, men vi får väl se”.
Detta var allvarligt! Billy Ray var nog den av Montanasläktingarna
som Fredrik hade mest respekt för.
”V-vad? Har Billy Ray sagt något till Fredrik? Vad sa han? Vad
svarade Fredrik?”
”Han tycker precis som jag att lilla fröken behöver vara i just
den här positionen med stjärten i vädret litet oftare, och det var väl
det han sa till din pojkvän. Han fick något sånt där typiskt svenskt 'vi
får se'-svar, tror jag. Det är därför jag tänker att liten framställan
från ditt håll kanske skulle göra nytta”, svarade Shelby.
Julias hjärta sjönk. Men tanken på att gå och be Mr Olsen att ta
ut resten av taggarna från hennes stjärt, och att Shelby sedan säkert
skulle skvallra var ännu mindre attraktiv.
”Öh, om jag skulle göra det? Lovar du att inte skvallra för
Fredrik då?”, försökte Julia. Hon försökte vända på huvudet, så att hon
kunde se Shelbys ansiktsuttryck.
”Ligg still!”, sa Shelby igen. ”Jag ska inte säga något till
Fredrik om vad jag såg i Bozeman, om du gör vad du ska. Men försök inte
slingra dej eller tramsa bort det. Om du säger vad du ska till Fredrik,
så kommer han säkert att prata med Billy Ray om det, och då får jag veta
det. Låter det jag får höra inte bra eller om jag inte får höra något
alls, så tänker jag informera Fredrik. Överenskommet?”, sa Shelby.
”Öh, ja - det är det väl…”, sa hon. Slingra sej eller tramsa bort
den här löjliga och pinsamma historien var precis vad Julia hade i
tankarna, och hon var övertygad om att det måste gå på något sätt, även
om Billy Rays inblandning var en komplicerande faktor.
”Duktig flickaj! Så ska det låta! Då ska vi bara ta bort resten av
taggarna!
Det tog nästan en hel timme till att får bort alla taggarna. Under
en stor del av tiden underhöll Shelby Julia med olika historier om hur
bra det var också för stora flickor att få smisk. Julia ville gärna
tänka på henne som en gammal bitter kärring, men lyckades inte riktigt
med det. Det märktes att hon försökte dra ut alla piggsvinstaggarna så
noggrant och hänsynsfullt det bara gick. Det fanns en slags mycket
typiskt amerikansk 'tough love'-attityd i henne. De flesta historierna
handlade om hennes dotter Jennifer. Julia svarade ganska enstavigt på
det mesta för att det gjorde ont när Shelby drog ut taggarna och det
blev svårt att koncentrera sig.
Men det framgick av en av historierna att Jennifer (som var 21
precis som Julia själv) ganska nyligen hade fått smisk för att hon varit
oartig. Kyrkoherdens fru, Mrs Calhoun hade gett henne en tillsägelse när
Jennifer och hennes vänner var för högljudda utanför kyrkoherdens hus,
och Jennifer som ville visa sig tuff inför sina kompisar hade svarat
snorkigt. Mrs Calhoun hade sagt att det var mycket bra gjort av Shelby
och tackat henne så mycket för att hon var en så engagerad förälder, sa
Shelby. Det hade fått Julia att utbrista: ”M-men Mrs Calhoun fick väl
inte veta att Jennifer … att hon hade fått smisk? E-eller fick… hon till
och med SE det, menar du?”
”Ja, det kan lilla fröken vara övertygad om! Har man uppfört sig
illa mot någon, så är det oftast rätt att den personen får se att det
får följder”, sa Shelby.
”M-men då måste väl Jennifer ha skämts ihjäl? Åh, så hemskt för
henne!”
”Äsch, hon gnällde litet om det när jag precis hade lagt henne
över mitt knä. Men snart tänkte hon ju inte på det, utan lovade att
uppföra sig i stället. Hon riktigt tjatade om det hela tiden - när hon
inte bölade och hade sig. Hon bär sig åt som en femåring när hon får
ordentligt med smisk, och det fick hon den gången. Hon hade varit dum
nog att vara olydig och säga mer fula saker när jag talade om för Mrs
Calhoun att Jennifer skulle få smäll på bara stjärten. När jag frågade
Mrs Calhoun om hon ville stanna en stund och se på, så kallade Jennifer
henne för skvallerkärring och gapade om att hon skulle tala om det för
alla. Det fick hon extra för, och det borde hon ha kunnat gissa”, sa
Shelby.
”Fick hon se på? Och på bara stjärten, sa du? M-men det var väl i
alla fall bara något du sa för att… Du drog väl inte ner TROSORNA på
henne på riktigt!?”
”Det fick jag ju göra, eftersom hon vägrade att göra det själv när
hon blev tillsagd”, sa Shelby lugnt. Julia svarade bara med en flämtning
på det, när Shelby samtidigt drog ut en stor tagg.
Till slut kunde Julia svepa in sig i handduken på nytt för att gå
hem. Som avsked sa Shelby: ”Så, ja - kom nu ihåg vad du har lovat, och
att jag kommer att märka om du har hållit ditt löfte!”
Den natten sov Julia oroligt, och på mage. Större delen av nästa
vecka tänkte hon på hur hon skulle göra när Fredrik kom hem. Hon var
inne på att framföra Shelbys förslag på ett sådant sätt att det framgick
att Julia själv tog helt avstånd från det - men insåg att det säkert
skulle krypa fram att hon hade gjort så om Billy Ray ställde frågor till
Fredrik, och det skulle säkert Shelby se till att han gjorde. Ett sådant
beteende skulle Shelby se som ett löftesbrott från Julias sida, och
skvallra för Fredrik.
Den sluga häxan hade gillrat fällan skickligt, tänkte Julia. Hon
skulle bli tvungen att framföra det absurda förslaget som om det vore
hennes eget, insåg hon. Men inte skulle ju någonsin Fredrik nappa på
något sådant? Han var ju en svensk, modern man? Hennes första reaktion
var säkert riktig. Han skulle skratta åt det och sedan skulle allt vara
glömt, tänkte Julia.
Så kom då nästa fredag, och framåt aftonen kom Fredrik hem. Julia
tog emot honom med kallt vitt vin, och frågade om han var hungrig. Han
sa att det var han inte, tyvärr - de hade jobbat hårt in i det sista,
och blivit tvungna att stanna för att äta på hemväg. Julia sa att hon
inte heller behövde något att äta, så de satte sig på sin lilla veranda
och drack mera vin. Fredrik frågade hur veckan varit, och Julia kom
snart till piggsvinsincidenten. Fredrik var medlidsam: ”Stackars dej!
Det kan inte ha varit roligt!”
”Nej, det var det verkligen inte! Och så var det ju skämmigt att
jag fick alla taggarna just i stjärten, och att jag fick ligga över
Shelby's knä i nästan två timmar medan hon plockade bort dem.” Julia
förklarade kort tekniken för att ta bort piggsvinstaggar. Fredrik
nickade förstående. ”Bra att den hon fanns till hands för att hjälpa
dej! Såna saker kan de som har bott i Montana i hela sitt liv. Och även
om Shelby inte är någon vän av vår familj så låter det ju som om hon
gjorde helt rätt ”
”Javisst”, sa Julia. ”Öh, så var det en annan sak…” sa hon
osäkert.
”Ja, vad? Men du är ju alldeles knallröd i ansiktet? Vad är det?”
undrade Fredrik.
”Äsch, inget. Det är rätt varmt här ute, bara. Vi tar det sedan,
när vi har gått och lagt oss”, föreslog Julia.
I det luftkonditionerade sovrummet gjorde de vad unga par som inte
har träffats på en vecka ofta gör. Sedan sa Fredrik: ”Vad var det mer vi
skulle prata om nu då?”
Julia var först frestad att skjuta upp det ytterligare. Men så
tänkte hon att det här var säkert bästa tillfället hon skulle få. Det
var visserligen en nackdel att hon inte kunde se Fredriks ansikte
särskilt bra i det nästan helt mörka sovrummet, men det var en större
fördel att han då såg hennes ansikte lika otydligt, tänkte hon. Dessutom
märkte hon att allt tänkandet om det här samtalet under veckan hade
medfört att hon på något konstigt sätt hade börjat se fram emot det. Det
var ändå något spännande med att prata om sånt här, märkte hon.
”Öh, jo. När faster Shelby hjälpte mig med de där
piggsvinstaggarna så pratade vi om en massa saker. Men också litet om,
öh… s-smäll på stjärten. Det var nog för att jag fick ligga över hennes
knä, tror jag. Hon sa något om att jag skulle lägga mej som när jag får
smisk, tror jag - när hon skulle förklara hur vi skulle ta ut taggarna,
du förstår?”
”Javisst!”
”Öh, och då berättade jag väl att det har jag aldrig fått. M-men
här i USA är ju det mycket vanligare. Även stora tjejer får det här,
ibland. Hennes dotter Jennifer, du vet? Hon är ju 21 år som jag, men
Shelby antydde att hon får smäll på stjärten ibland när hon är hemma
från college…”
”Jaha? Jag minns att Will sa något om sånt när han var tio år och
jag var här - jag föreslog att vi skulle gå och bada, men han sa att han
mycket hellre ville gå hem och se på när syrran fick smisk. Faster
Shelby hade visst lovat henne det för att hennes lärare på high school
hade ringt och klagat på hennes uppförande i skolan. Jag försökte kolla
lite med faster Shelby sedan, men fick inget riktigt svar. Men hon var
litet misstänksam mot mej för min svenska uppfostran på den tiden, tror
jag - och förresten allmänt misstänksam mot oss ”, sa Fredrik.
”Öh, jaha… Ja, hon sa något sedan om att pojkar funkar det bara på
tills de är tolv eller så. M-men på tjejer funkar det mycket längre,
tyckte hon. Killar liksom bara skiter i det, men tjejer tycker det är så
genant att få smisk så de blir lydigare bara de tänker på det, sa
Shelby. M-men i alla fall, vad heter det, det är nog inte bara döttrar
som får av sina mammor, utan det kan vara flickvänner eller gifta unga
kvinnor som får lite smisk av sina snubbar ibland, sa Shelby”
”Ja?”
”Öh, jag tänkte att… jag kan ju vara rätt bitchig ibland. Och mina
föräldrar var ju snälla jämt och satte egentligen inga gränser för det,
utan försökte ju bara avstyra allt de trodde skulle vara farligt för
mej. O-och du gör ju rätt mycket likadant, eller hur? Och sedan, när min
envishet har fått styra så blir du irriterad och vi får ett tjafs. Och
jag inser ju att jag gör en del omogna och barnsliga saker som jag skäms
för sedan. Det beror säkert på det där att mina päron var samtidigt
överbeskyddande och mesiga, tänker jag”
Julia tänkte att även utan piggsvinsincidenten så hade hon
faktiskt velat ta upp de saker hon just hade sagt, men inte tänkt sej
det riktigt på det här sättet.
”Ja. Det låter väl som en rimlig analys, tycker jag”, sa Fredrik.
”Vad tycker du vi ska göra åt det, då?”
”Öh, just det. När hon hade berättat det där… Jag tänkte att
kanske… att, du vet, att det kanske vore bra om du också… öh, om du
skulle ge mej lite smäll på stjärten ibland? När du öh… tycker att det
behövs? Jag kollade litet på nätet sedan och man kan hitta flera sajter
där flickvänner och fruar berättar att de får smisk ibland, och många
verkar faktiskt äkta. Många tycker också att det är bra för dem. O-och
jag tänkte att lite smäll på stjärten någon gång kanske skulle vara bra
för mej också”, mumlade Julia.
”Haha, det var det roligaste jag hört på länge! Tyckte faster
Shelby också att det var en fin idé?”
Julia tyckte att Fredriks reaktion såg ut att bli precis vad hon
hoppats på. Men eftersom hon hade bestämt sig tidigare i veckan för att
tona ned faster Shelbys roll i sammanhanget så mycket det bara gick så
sa hon:
”Det vet jag inte… jo, det tyckte hon kanske. Men då tycker inte
du att det är någon bra idé, då? Det var väl bara något som flög i mej
när vi pratade om det där. Ju längre man är här på bystan i Montana,
desto mer påverkad blir man av mentaliteten här. Vi glömmer det! Vi kan
säkert hitta andra sätt att inte tjafsa”, pladdrade Julia.
”Nejdå, det var inte det! Förlåt att jag skrattade! Men det var
inte alls åt ditt förslag, utan för att det är litet lustigt att det
kommer upp precis nu. Jag hade precis själv börjat fundera på att ge dej
smisk, faktiskt. Farbror Billy Ray nämnde förut någon gång att han
tyckte det verkade som om du behövde det. Och en kväll i veckan som gick
så sa han det igen när vi kopplade av och drack några öl när vi var
klara med dagens jobb. Han sa om man vill ha en lydigare flickvän så
finns det inget bättre sätt.! De flesta tjejer brukar gilla att man gör
så när de har blivit vana vid det, sa han också. Det stämmer nog att det
finns en hel del flickvänner och fruar som får det. Så det är ett
jättebra förslag. Vi ska absolut börja med att du får smisk när du är
bitchig och olydig. Det är jättegulligt att du föreslår det själv,
tycker jag. Då kommer det säkert att bli lätt för dej att lära dej att
uppskatta det, ska du se”.
”Men nu är jag jättetrött och tänker sova” sa Fredrik, gav Julia
en kram och somnade nästan med detsamma. För Julia gick det inte lika
lätt och fort. Hon hade mycket att tänka på. Mest tänkte hon på att
händelseutvecklingen nu hade medfört att hon inte fått tillfälle att
förbereda Fredrik på vad han borde säga till Billy Ray. Hon först få
Fredrik att säga att Julia hade framfört sitt förslag, men utan att säga
att han hade accepterat det. Och när det var sagt och kunde beräknas ha
nått Shelbys öron, så var det dags för henne att backa bandet mellan
henne och Fredrik. ”Jag måste tänka ut en ny plan för det i morgon”,
mumlade hon för sig själv, och lyckades till slut somna.
Eftersom hon somnade så sent, så var Fredrik uppe före henne nästa
morgon. Hon vaknade av att Fredrik kom in med frukost på sängen till
henne. Det var något som Julia verkligen gillade att få, men som sällan
blev av, eftersom Fredrik ofta jobbade långa dagar i veckorna och
behövde sova ut på lediga dagar. De hade en glad och trevlig frukost.
Efteråt sa Fredrik att de kunde väl göra en utflykt upp i bergen för att
det var en så fin dag, och ta med litet mat?
”Gärna”, sa Julia, ”men först kan vi väl åka förbi klädaffären i
stan medan de har öppet? Jag måste köpa en ny bikini. De gamla
bikinitrosorna blev kvar i skogen när piggsvinet anföll mej”
”Visst, men de stänger inte förrän klockan tolv, och nu är hon
bara nio. Jag tänkte att du ska få smisk innan vi åker”
”V-vad? Jag har ju inte öh… gjort något? Det var ju bara ett
förslag om att vi skulle kunna testa? Det kanske inte alls behövs? Ska
jag inte få chansen att sluta bitcha mej först? Det kan jag nog, och då
blir det ju onödigt!”, försökte Julia.
”Försök inte! Förslaget var att du skulle få smisk om 'jag tycker
att det behövs'. Precis så sa du, och nu tycker jag att det behövs,
eftersom vi ska prata genom vilka regler som ska gälla för dig, och hur
du ska bli lydigare”.
”Men, men…”
”Så gör vi! Även om det var ditt eget förslag, så blir det nog en
omställning för dej att få smisk, och ju fortare vi kommer igång, desto
bättre är det”
”Hm - vi går ut i köket! En köksstol utan armstöd blir nog bäst!”
Julia blev bestämt ledd vid handen ut i köket medan hon fortfarande
mumlade osammanhängande protester. Hon var fortfarande klädd i sina
vanliga sovkläder, dvs en t-shirt och trosor.
”Så”, sa Fredrik och slog sig ned på en köksstol. ”De här får du
ta av dej”, sa han och drog ner Julias trosor till knävecken, medan
Julia viftade hjälplöst med båda armarna i luften och sa ”nej, nej”
Sedan blev hon bestämt lagd över Fredriks knä, och kände genast en
ganska kraftig klatsch när en av Fredriks stora labbar landade tvärsöver
båda hennes skinkor, snabbt följd av ännu en. ”AJ!”
”Det här var ju kul! Jättebra förslag av dej, tycker jag. Innan vi
kommer till reglerna som ska gälla för dej, så är det några saker jag
undrar över om det du sa igår”, sa Fredrik.
”Vaddå? D-det kan vi väl inte prata om… såhär? IH! Det svider ju
så att man inte kan tänka!” sa Julia.
”Tvärtom, det är just så här man får ärliga svar tror jag. Du var
nog inte helt sanningsenlig om ditt samtal med faster Shelby igår?”
”Jo, jo det var jag visst det! Det var jag!”
”Är det riktigt säkert det? Även om hon och jag har pratat så
litet med varandra som vi bara har kunnat sedan hon och morsan rök ihop,
så skulle jag kunna gå och gräva ner gammalt groll och kolla med henne,
ska du tänka på!”, sa Fredrik.
Julia greps av akut panik vid tanken på en direkt kommunikation om
sådana här ämnen mellan Fredrik och Shelby. Hennes plan var ju att all
information, noga uppstyrd, skulle gå genom Billy Ray. Dels fanns ju
risken att Shelby ändå skulle frestas att skvallra. Men framför allt
fick hon inte veta att det otroliga hade inträffat att Fredrik hade
agerat som han gjorde.
”Nej, nej! Du får absolut inte prata med henne om… sånt här! Jag
lovar att svara om allt som du har frågor om! Vad är det du tror att jag
inte sagt?”
”Så ska det låta! Du hade helt rätt - det verkar vara jättebra för
dej att få smisk - se så fort vi kom till et löfte att säga sanningen!”
”Ja, ja men vad ville du veta nu då? AJ! Du kan AJ! inte göra så
medan vi pratar!”
”Nja, vi saktar upp litet! ”Det första jag undrar är det här: Igår
var rätt konsekvent med att tala om 'lite' smisk, både för din del och
Jennifers. Var det verkligen vad faster Shelby sa?”
”Ö-öh det vet jag inte, hon uttryckte sig inte så precist, tror
jag”
Julia kände ett dussin klatschar landa i snabb följd på sina
skinkor.
”Försök inte! Faster Shelby uttrycker sig alltid precist!”
Julia tyckte att hon ofta var ganska bra på att tänka ut och
genomföra knepiga planer, men nu kände hon sig fångad i en hopplös fälla
igen. Skulle hon chansen att få Fredrik att agera som hon önskade i
förhållande till Shelby, så måste hon nu ge uttryck för genuina
Shelby-ståndpunkter.
”Öh, hon kanske sa litet mer. Klart att inte jag sa till dej varje
ord hon sa!”
”Nej? (klatsch, klatsch) Hur var det nu med 'lite'”
”Öh, det var väl mitt ordval…”
”Och (klatsch, klatsch) vad var då faster Shelbys ordval?”
”AJ, AJ! Hon sa nog något om att, att… om man varit riktigt olydig
och ljugit eller varit vad heter det varit u-uppnosig eller fräck så ska
man ordentligt med smisk! Fast inget överdrivet, sa hon också. M-men…”
”Ja, (klatsch) vad? Man får dra sanningen ur dej med tång,
tydligen! (klatsch, klatsch). Det var nog inte en minut för tidigt som
vi började med det här”
”Nej, nej! Jag berättar ju! Men det blir svårt när jag får smäll
hela tiden!”
Fredrik gjorde en liten paus, och sa: ”och vad var
det du var på väg att säga mer, där?”
”Jo, inget överdrivet som sagt. M-men Shelby sa nog något om… att
då kunde man gott få smisk tills skinkorna var litet röda, och, och… så
att man inte vill sitta ner på några timmar!”, mumlade Julia.
”Ja? Var det något mer som räknades som att vara riktigt olydig
hemma hos dem?” (klatsch, klatsch)
”Öh, jo Jennifer måste be om lov att vara ute sent och får tider
när hon ska vara hemma, och håller hon inte dem…”
”…så får hon också ordentligt med smisk”, fyllde Fredrik i.
”Jättebra regler tycker jag. De får gälla för dej också”.
”Vad? Ska jag b-be om lov…”
”Just det (klatsch, klatsch, klatsch)! Faster Shelbys principer
verkar jättebra, och Jennifer är ju också en mycket väluppfostrad och
trevlig flicka - och glad och uppåt, också, så vi kör efter fasters
ritningar! Hon sa väl säkert något om hur ofta hon tar Jennifer över
knät, också? Jag tänker att du kanske vill veta litet om hur ofta du
kommer att vara här över mitt knä i framtiden? Och om man inte är på
”riktigt olydig” på straffskalan, vilka grejer gäller då som förseelser
du får smisk för?
Julia blev allt klarare över att detta var en balans på mycket
slak lina. Det fanns några detaljer som Shelby berättat som hon framför
allt ville undanhålla Fredrik, men insåg att om hon skulle vara
trovärdig när hon påstod att hon berättat allt så måste hon också offra
en hel del.
”Nå? (klatsch, klatsch)
”AJ! Hon, hon sa att… man ska ge smisk ganska o-ofta! O-om det går
för länge mellan, så… så kommer man ihåg sämre att man brukar få det,
och då ökar risken att man är olydig, sa hon!” flög det fort ur Julia.
”OK! Hur ofta är ofta, då? Och vad sa hon om vad Jennifer i övrigt
får smisk för?”
”Det är väl olika, men hon sa att, att… Jennifer brukar få smäll
på stjärten minst två gånger i månaden! Det är ju jätteofta!”
Julia tog ett par nya klatschar, en på var skinka, som en uppmaning att
inte uttrycka åsikter om Shelbys metoder, utan bara referera dem så hon
skyndade sig att fortsätta: ”Shelby sa att hon får lite smisk ibland för
slarv och att äta för mycket olämpliga saker eller slösa bort för mycket
pengar och så…”
”Där var en oavslutad mening, tror jag”, sa Fredrik. ”Vad skulle
slutet varit?” (klatsch, klatsch)
”Jo, Shelby sa att, att… hon tycker det är bra att ge Jennifer
litet smisk när… hon vill prata genom något. Alltså när det är något
Shelby har att säga, som hon tycker att Jennifer ska tänka särskilt på!
Eller om de ska någonstans allihop och hon vill att Jennifer ska uppföra
sig extra fint”
”Det låter också utmärkt! Vi följer faster Shelbys exempel på den
punkten också”
”Nej, nej…” började Julia, men blev tystad med några bestämda
klatschar.
”Jag tänker på det där som Will sa om att skynda sig hem för att
Jennifer skulle få smisk. Tydligen brukade han få se på då. Sa Shelby
något om det?”
Det här var en sådan punkt som Julia definitivt
ville undanhålla Fredrik. Tyvärr övergav hennes snabbtänkthet henne, och
hon funderade för länge på hur hon skulle formulera sitt svar.
”Lång tvekan där! Det tolkar jag som att du funderar på en liten
lögn. Sånt får du extra smisk för, har vi just bestämt. Fredrik gav
Julia ett dussintal bestämda daskar, som fick Julias trosor att flyga av
när hon hjälplöst sprattlade och sparkade. ”Jag får nog fråga Shelby,
ändå”
”Nej, nej…” fick Julia fram. ”Jag, jag … bara tänkte efter vad hon
sa! Hon sa, att, att… om Jennifer har gjort något som går ut över någon
annan, så är det inte mer än rätt att den personen får se vilka följder
det får. H-hon hade gett stackars Jennifer smisk när kyrkoherdens fru
såg på! På bara stjärten! M-men det tänker väl inte du ändå? Du kan väl
inte ge mej smäll på stjärten när någon ser PÅ! Jag skulle skämmas
ihjäl! Det kan du väl inte?”
”Tja, kör vi med Shelbys regler så blir det ju upp till dej. Det
är ju bara för dej att inte göra något som drabbar någon annan, så
händer det inte. Det är nog att bra sätt att se till att du är lydigare
och artigare mot de äldre släktingarna här, och det tycker jag är ett
viktigt syfte med alltihop. Det väntar de sig!”
Julia var i full panik, men ändå klartänkt nog att inse att om hon
bara hojtade rena protester, så skulle hon bara bli tystad med mer
smisk, liksom tidigare. Hon måste försöka någon annan väg: ”M-men det är
väl inte samma sak? Jennifer får ju smäll på stjärten av sin mamma - hon
är ju ett barn, på det sättet, även om hon är lika gammal som jag. M-men
jag är ju din flickvän, och det är ju ännu skämmigare att andra vet att
man får smisk, då! O-och nu har vi ju sagt att jag ska få smisk o-ofta.
Jag blir säkert lydigare och artigare mot de där släktingarna, då! O-och
du sa ju att jag kan få smäll på stjärten innan vi träffar dem, om du
vill att jag ska uppföra mig extra fint! Det måste väl räcka!”, babblade
Julia i sin desperation.
”Hm, det kan ligga något i det. Vi gör en kompromiss: Det vore nog
litet hårt att ge dej smisk när vänner eller jämnåriga ser på, men om du
dummar dej mot några äldre släktingar eller grannar här som t ex
kyrkoherdens fru, så tänker jag nog erbjuda dem att se på när jag ger
dej smäll.”
Julia öppnade munnen för att säga något mer men blev
avbruten:
”Nu tycker jag vi har kommit riktigt långt för första
gången här, och kommit fram till tydliga och bra regler. Nu får du litet
mer smisk, och sedan klär vi på oss och åker till stan.”
Julia hade tappat lusten att åka till stan. Hon hade helst velat
gå och dra sitt täcke över huvudet, men orkade med mer uppståndelse just
nu, så ca tre kvart senare var de vid den stora köplada där de flesta
köpte kläder. Julia föreslog att Fredrik skulle gå in på mataffären som
fanns intill, medan hon köpte ny bikini. Till hennes förvåning så följde
Fredrik med henne in till kläderna i stället. Han brukade inte visa
något intresse för sådant. Julia gick och på bikinis som liknade den som
hon hade haft på sej vid piggsvinsincidenten, dvs. med stringtrosor.
Fredrik skakade på huvudet. ”Såna får du inte ha mera! Det tycker
för många här omkring ser slampigt ut”
”Men det behöver väl inte vi bry oss om?”
”Jo, det är precis sånt vi just börjat bry oss om! Något sånt här
kan du få ha hemma när du solar där på bakgården, sa Fredrik och höll
upp en ganska tantig bikini med rejäl behå och stora trosor som gick
högt upp på mage och rygg och var lågt skurna neråt låren.”
”Men det vill jag inte ha! D-det skulle få min ända att se ännu
större ut, och så vill jag inte ha såna kanter på solbrännan! Man skulle
ju få jättestora helt vita skinkor om man solar i en dom där!”
”Men ska du ha något att sola i så blir det en sån - när du åker
och badar får du ha hel baddräkt. Det har de flesta ”bättre” tjejerna
här”.
Fredrik såg att Julia tänkte göra flera invändningar, och
sa:
”Och köper du en stringbikini i smyg sedan, så får du smisk!”
Julia blev blodröd i ansiktet och väste: ”M-men så kan du väl inte
säga här? Här är ju fullt med folk!”
”Äsch, de fattar väl inte svenska, heller”
”Nej, men de förstår nog ändå, vad vi tjafsar om. O-ch… jag la
händerna på stjärten när du sa det där!”
Fredrik flinade brett, och sa: ”Ja, såg det! Det var ganska
gulligt! Men ska vi då inte se till att komma ut härifrån litet fort,
tycker du?”
Så den tantiga bikinin och en hel baddräkt blev
inhandlade. Fredrik betalade chevalereskt, och sa: ”Vi ska göra litet
andra ändringar i hur du kär dig, men det kan vänta”.
Så börja de åka på sin bergsutflykt. Det var en underbar dag.
Julia funderade hela tiden på det som hon behövde säga. Hon insåg nu att
det knappast skulle lyckas nu att få Fredrik att säga till Billy Ray att
Julias förslag om smisk hade blivit utskrattat och avvisat. Hur hon än
vände och vred på problemet kunde hon inte se annat än att allt hon
kunde göra nu var skadebegränsande åtgärder.
”Se inte så moloken ut”, sa Fredrik plötsligt. ”Tänk på hur lätt
allting går i stället! Förra veckan hade vi tjafsat en timma i den där
affären! Sa inte du får något tag sedan att du någon gång skulle vilja
ha en ring med en skapligt stor diamant?”
”Jo, på något sätt har jag alltid önskat mej det. Jag är ju inte
jättamycket för sånt, men på något sätt hör det ju till som tjej att ha
något sånt och just en diamant är det något särskilt med, tycker jag”
”Vi åker in till Billings och ser vad vi hittar” sa Fredrik.
”Men vi skulle ju till bergen, och jag menade verkligen någon gång
- typ när jag fyller 25, kanske”.
”Äsch, bergen står kvar, och nu är väl någon gång?”
”Men Fredrik, sånt är ganska dyrt, ska du veta!”
”Äsch, vi tjänar ju ändå en del här, och gör inte av med mycket,
och jag har ju en sparslant - fick ju ett litet arv för inte så länge
sen. Det ska du ha!”, sa Fredrik och slog in på vägen mot Billings.
De hade tur och hann precis till juveleraren i Billings. På
hemvägen satt Julia och tittade litet på sin nya bikini och baddräkt,
men mest på diamanten. Hon kände sig som en person i en film från
50-talet, men det var något kul med den känslan. Hon kände sig lättad,
för att hon äntligen hade tänkt ut vad hon skulle säga. Till sin
förvåning så märkte hon att någon del av henne såg fram emot att säga
det oerhört skämmiga hon nu måste säga. Det där pirriga i att prata om
sånt här från förra veckan satt i, och var ännu starkare nu. Hon
bestämde sig för att säga det nu.
”Du? Sa du inte att Billy Ray tyckte att öh, att… jag borde få
smisk?”
”Jo, det tyckte han skulle göra dej 'a world of good' var hans
exakta ord?”
”Ja… så jag tänkte att du kanske talar om för honom att jag
faktiskt också föreslog att jag skulle få det? Jag tänkte, du vill väl
gärna tala om att jag har fått smäll på stjärten, och så? Och att jag
ska få det i fortsättningen? Och jag tänkte att han kanske tänker litet
bättre om mej om han får höra att jag själv föreslog det?”
”Jadå! Jag tänkte berätta för honom att du fick smisk idag, och
tacka honom så mycket för ett jättebra tips - och då ska jag säga att du
själv hade kommit fram till det. Det kommer han att tycka är kul!”
Det löser problem nr 1 med Shelby, tänkte Julia.
”Öh, ja, det förstår jag - men du kanske vill be honom att vara
litet diskret? Han berättar nog för Shelby att jag ska få smäll på
stjärten ibland. Jag tror att hon kanske hade hört att han var inne på
såna tankar, hon sa något sånt. Och det blir inte roligt att hon vet
det, för hon kan vara ganska bossig av sig. M-men hon gör ju inte precis
någon hemlighet av att hon ger Jennifer smisk? Och jag vill helst inte
att hon pratar med andra om att vi har börjat med det? Kan du be honom
säga det till henne?”
”Jadå, det ska jag! Hur tyckte du det var att få smisk, då? Var
det som du tänkt dej?”
”Öh, jag visste inte så noga vad man skulle vänta sej. J-jag
tänkte väl mest att det skulle bli något vi kunde testa om min
bitchighet gick för långt, så jag blev väl litet överrumplad av att du
också hade tänkt på det. Och att jag fick regler och sånt så fort… och
att, att jag ska få smäll på stjärten ofta, sa du. Det kändes väldigt
skämmigt att höra det medan jag låg över ditt knä och fick smisk. D-det
känns väldigt skämmigt över huvud taget, o-och det svider ordentligt,
måste jag säga!” sa Julia
”Ja, men det ska det väl? Sa inte faster Shelby att det var det
som gjorde att smisk är så effektivt på stora tjejer? Att det är litet
skämmigt?”
”Jo - det sa hon…”
"Men du", fortsatte Julia. Idag.... när du gav mej smisk? Du sa
att det kan bli olika slags? Enligt Shelbys regler? När jag får smäll på
stjärten om jag är riktigt olydig, och så en annan sort ? Vilken sort
var det idag, skulle du säga?
"Det var den andra sorten!
"Oh!"
”Det här funkar jättefint, tycker jag. Du verkar redan mycket
lydigare, tycker jag. Det ska jag också säga till Billy Ray, förresten -
det blir han glad att höra”.
När de kom hem, så såg de båda fram emot att sitta på bakgården
och dricka kallt vitt vin igen. Efter viss tvekan så tog Julia på sin
nya bikini. Fredrik tittade gillande på den, och sa att det inte alls
verkade så dumt med litet kanter på solbrännan. ”Nu får du hålla alla
behagen gräddfärgade och fina, sa han, och klappade henne uppskattande
på skinkorna. Eftersom Fredrik hade varit på sånt sprudlande humör hela
eftermiddagen, så hade Julia anat att han skulle göra ett närmande
senare. Hennes ursprungsplan var att hon skulle avvisa det. Det kändes
som för mycket av en kapitulation att visa sej tillgänglig efter att ha
fått smisk, gjorde det inte? Och under så förödmjukande former? Hon hade
ju fått höra att hon kunde vänta sig smisk när de var bortbjudna i
fortsättningen, för att uppföra sig fint. Men vartefter eftermiddagen
fortskred, så blev Julia mindre säker. Pirret från samtalet i bilen satt
i, och det var något med att gå omkring i en bikini som hon fått
acceptera under hot om smisk, som gav mer pirr - och faktiskt också
tanken på att Billy Ray och Shelby snart skulle få veta att hon hade
fått smisk, som de ville.
Det hela blev avgjort när Julia skulle bära in vinglasen, ett i
varje hand. Fredrik satte skickligt in sin stöt i juste det ögonblicket,
och drog ned de stadiga bikinitrosorna så att de vände sig ut och in och
nästan nådde ner till Julias knän.
"Nu ska vi se om min lydiga flickvän gillar att få smisk, också?"
En av de saker som fått Julia att fastna för Fredrik var hans
skicklighet i den ädla fingerpullningskonsten. Själv så gav han
sommarloven i Montana äran för sin skicklighet. Där fanns rätt många
flickor som höll på sin oskuld men kunde tänka sig litet petting. Och i
stället för att tjata om att få knulla som de flesta killarna gjorde, så
hade han övat sig i att fingerpulla dem tills de andra killarna inte
förstod vad hans dragningskraft bestod i. Nu hade han snabbt tagit ett
mjukt men bestämt grepp om Julias fitta och masserade blygdläpparna med
kraft, och överallt, samtidigt som han fick ett finger över att leka med
hennes clitta. Julia blev oftast så kåt av det - han lyckades ge henne
känslan av ett ögonblick då hon fick välja att ge efter för sin kåthet,
och då gjorde hon det. Nu kysste han henne bakom öronen och blåste i dem
litet. Samtidigt kände han noga efter hur mycket Julias fitta savade,
och sa att det verkade som om hon redan hade lärt sig tycka om att få
smisk. Julia svarade inte på det på annat sätt än att ta av sig
bikinitrosorna helt, och trycka upp stjärten mot Fredriks skrev. Medan
hon pysslade med det lyfte Fredrik omsorgsfullt ut hennes bröst ur
behåns kupor.
"Nej, det där tycker jag också är skämmigt", sa Julia. "Ta av
behån i stället!"
Fredrik brydde sig inte om det, utan började i stället långsamt
trycka in sin balle, medan han med ett finger på clittan försäkrade sig
om att hon fortsatte sava. Det där var Julia inte van vid - eftersom hon
var så förtjust i Fredriks fingerpullande så brukade det få hålla på
länge. Nu märkte hon till sin lätt skräckblandade förtjusning att hon
kom in ett orgasmflöde så fort Fredrik trängde in i henne. Det hade inte
hänt ofta tidigare, men nu kom hennes orgasmer på ett pärlband. Julia
insåg att Fredriks (ganska rimliga, måste hon erkänna) uttolkning måste
bli att fort lärt sig att gilla att bli lydig genom att få smisk. och
den tanken gjorde att det rullade på varv efter varv...