Magister Von Eschwege

Vi sitter i matsalen, i borgerlig sekelskiftesstil. Jag, Magister Von Eschwege har kommit hit som privat tutor åt en ung flicka som kallas Sessan. Hon sitter mitt emot mig vid det stora bordet, där familjens hushållerska har försett oss med en utmärkt lunch. Sessan äter under tystnad, och synliges utan större entusiasm, med enstaka korta blickar under lugg mot mig.

Hennes far, häradshövdingen, har i våra samtal tidigare betonat vikten av uppfostran, bildning och disciplin. Han anser att flickans framtid är i vågskålen, då hon manifesterat tydliga tecken på ungdomlig uppstudsighet och revolt.
Hon har så många idéer, suckade fadern och skakade på huvudet, när vi någon dag tidigare intog kaffe och konjak på hans veranda. Han lutade sig framåt mot mig, med intensiv blick, i det att han ställde ner konjakskupan med en omild smäll. Det är hennes förbannade moster och hennes olycksaliga döttrar, förkunnade han barskt, som sår ogudaktiga tankar i flickans huvud! Jag nickade tankfullt till svar, och lät honom fortsätta.
Vi har övervägt flickskola, suckade han åter och sträckte upp sig med en blick ut mot trädgården genom de spröjsade fönstren.
- Wallinska i Stockholm. Men hennes mor mäktar inte ha henne på så långt avstånd. Jag har därför beslutat att en privat tutor vore den bästa lösningen. Tror ni att ni i henne kan instillera hut och god bildning, såsom det anstår en ung flicka, Herr Von Eschwege? Jag pausar, och plockar fram ett cigarrettetui ur innerfickan, förser mig med en cigarrett och tänder den, i det att jag följer häradshövdingens blick ut genom verandafönstren. Där utanför är familjens trädgårdsmästare i färd med att ansa en syrenbuske, och några barn springer och leker på gräsmattan. Jag tar ett långt drag på min cigarrett, och blåser långsamt och njutningsfullt ut det. Mina läppar formar ett nästan omärkligt litet leende.
Därom, käre bror säger jag med en lätt road blick mot häradshövdingen, hyser jag inga som helst tvivel.

Och nu, vid matbordet, betraktar jag fröken Sessan med forskande blick, och ett strängt ansiktsuttryck.
- Er far har anförtrott mig ansvaret för er fortsatta bildning och uppfostran Konstaterar jag högtidligt i det att jag tittar ut i intet, och försiktigt torkar mungipan med en servett.
- Jag vill att ni och jag är i fullt samförstånd om vikten av detta uppdrag, fröken Sessan. Sessan gör ingen min av att svara, och tittar truligt ner i sin tallrik. Jag vänder plötsligt blicken åter mot Sessan.
- Unga fröken, jag tilltalade er just? tillägger jag i ett bestämdare register, utan att höja rösten. Sessan hoppar till, och tittar långsamt upp mot mig, som om min blick sticker i hennes ögon likt ett skarpt ljussken. Ja, Magister Von Eschwege, svarar hon tyst, och sänker åter blicken ner i sin tallrik. Seså, lilla fröken... återtar jag i lugnande ton, och lägger fram min hand på bordet. Inte behöver ni väl vara rädd för mig? Sessan tittar försiktigt upp mot mig igen.
- Så länge unga fröken respekterar våra regler, och lägger manken till, ska det här gå alldeles utmärkt! säger jag förtroligt, och rätar på mig i stolen. Hushållerskan kommer och hämtar våra tallrikar.
- Var lunchen till behag, Herr Von Eschwege? säger hon med förbindlig ton.
- Alldeles utmärkt, frun svarar jag henne. en god start på vår säkerligen mycket intressanta eftermiddag.
Vi har flyttat in i salongen. Sessan sitter vid ett litet bord som fått tjänstgöra som skolbänk. Framför sig har hon ett par böcker och ett block. Jag har hängt av mig kavajen, och står framför en griffeltavla, där jag dragit upp några riktlinjer för dagens undervisning. I handen har jag en pekpinne, som jag rullar mellan fingrarna.

- Så! återtar jag efter en kort tystnad. - Då har vi sett närmare på förutsättningarna för dagens lektioner. Har fröken Sessan några frågor i nuläget?
- Nej, Magistern.
- Utmärkt! Då ska vi titta lite närmare på dagens första ämne. Det handlar för närvarande om, att jag försöker bilda mig en uppfattning om var ni står, kunskapsmässigt. Skulle fröken Sessan vilja vara så vänlig att öppna boken där, och läsa från början av första kapitlet?
Sessan öppnar boken, och börjar läsa sig igenom första kapitlet. Hon stakar sig lite på somliga ord, men läser generellt bra. Under tiden går jag långsamt runt i rummet, leker förstrött med pekpinnen, och tittar ut i tomma luften. Efter en stund räcker jag upp handflatan.
- Tack, unga fröken! Ni läser efter god ordning, om än inte felfritt. Vi ska arbeta med det. Jag vänder mig raskt emot henne, med en strängare blick.
- Men vad har fröken Sessan för hållning egentligen? Hon sprätter till och fumlar med boken framför sig. - När hon läser tappar ni alldeles den posityr som anstår en ung flicka av bildning och god familj. Sitt upprätt! Seså! Ihop med knäna. Rak i ryggen! Utmärkt... Jag tar ett par steg fram emot henne. Hon tittar på mig hastigt under lugg igen, och ser sedan ner i boken. Jag går en lov runt henne och betraktar henne från alla håll. Jag för pekpinnen upp mot hakan och knackar tankfullt med den.
- Nåväl... fortsätt!

Sessan återupptar läsningen i meningen hon avslutade med förra gången. När hon läser vidare, tappar hon sakta koncentrationen, och hennes kropp återgår till den avslappnade position den hade innan.
-Men unga fröken då! utbrister jag plötsligt. -Ska det vara så svårt att hålla reda på två saker samtidigt? Ni kan ju inte läsa Strindberg och se ut som en säck potatis?! hon tittar skrämt ned i boken och säger ingenting. Jag tar tag under hakan på henne och lyfter hennes huvud.
- Vill fröken vara så vänlig att se mig i ögonen när jag tilltalar henne?
- Ja, Magister Von Eschwege. Jag tittar henne i ögonen en kort stund.
- Då upprepar vi proceduren återtar jag i en mjukare ton. Jag ämnar kontrollera att fröken Sessan åtminstone kan visa mig respekten att sitta korrekt, emedan hon ägnar sig åt sin lära. Jag tar tag i det lilla bordet och lyfter det resolut åt sidan.
- Så! Hur var det nu då? Sessan sätter sig upp, sträcker på sig och återtar den kroppsställning jag förevisat. Jag går åter runt henne, långsamt, och betraktar henne från alla håll. Jag tar Sessan bestämt under hakan igen, och gör en liten justering. Greppar henne fast om axlarna och drar hastigt lite bakåt.
- Såja, unga fröken. In med magen och ut med bysten. Jag trycker lite på hennes mage. Betraktar resultatet. Går så framför henne och sätter mig på huk. Och så ihop med knäna. Fötterna vackert ihop också. Jag tar tag i de kroppsdelar jag nämner, och gör fler justeringar. Rätar på mig, tar ett långsamt varv till, och ställer mig bakom henne. Jag stryker henne mjukt över håret, leker förstrött med en av Sessans flätor.
- Sådär ja! En riktigt vacker ung kvinna blev det minsann! Jag ställer tillbaka bordet framför Sessan, och tittar på henne med en lång, fundersam blick, och en nästan omärklig dragning i ena mungipan.
- Jag tror det kanske är dags att gå vidare. Jag vill veta hur det förhåller sig med frökens kunskaper i biologi, specifikt... fortplantning.

Sessan drar snabbt in ett andetag genom munnen och trycker ner hakan mot bröstet. Tar ner händerna och knyter med dem mot bomullskjolen i knät. Gör en ängslig blick ner på bänken, och sneglar med ögonbrynen ihopdragna till en något arg min på den tjocka biologiboken som ligger som en tegelsten framför sig.
Jag ser hur Sessan surar till. Än så länge har hon skött sig och inte visat så mycket av de sidor vilka Häradshövdingen pointerade som problematiska vid deras samtal tidigare under dagen.
Jag vänder mig i en hast mot griffeltavlan och slår demonstrativt med pekpinnen mot texten där jag skrivit upp de regler som gäller under min lektion.
- Vad är det där för en min fröken Sessan? Händerna ska ligga på bänken, och för tredje gången, vi sitter rakt i ryggen! Slå upp sidan fyrtiotvå i biologiboken som du har på bänken framför dig!” Jag är barsk, och har en något irriterad ton.
Sessan skjuter undan bordet något, lutar sig bak mot stolens höga ryggstöd och sätter händerna i kors.
- Vet Far om det här?” Frågar hon uppstudsigt.
Mitt tålamod börjar ställas på prov, jag går raskt fram till fröken Sessan som uppvisar en allt för trotsig attityd, och tar henne hårt i vänster öra.
- Aaah!” Gnyr hon.
- Stå upp! Sådant här beteende tolereras inte. Jag har tydligen varit för slapphänt” Ryter jag i och drar extra hårt i örat.
Hon ställer sig upp. Det smärtar i örsnibben.
Jag släpper örat, svischar med pekpinnen i luften och snärtar med den lite i handen.
En känsla av indignation och plötsligt raseri susar genom kroppen likt kolsyra. Hur understår hon sig? Jag kväser nogsamt den första, uppbrusande känslan. Den här flickan behöver tålamod, och en fast, orubblig hand. Jag viker mig inte nu.
”- Se så, nu sträcker du lydigt fram händerna unga fröken. Din far har givit mig fria händer att ta hand om din uppfostran, bildning och disciplin. Jag behöver inte försvara vad jag gör. Nåå?!” Jag svischar med pekpinnen, ljudet får henne att rycka till.
Hon sträcker sakta fram händerna.

Jag ser hur hon motvilligt sträcker fram sina händer. Jag leker lite med pekpinnen, vill inte att hon ska veta när rappet kommer. Hon blundar, och trevar nervöst med fötterna. Jag väntar lugnt ut henne, ser hur nervös hon är.

Där. Första rappet, inte för hårt, inte för löst. Vill kunna öka på smärtan om behövligt senare, vill inte att fingrarna domnar direkt. Vill heller inte att hon tror att jag håller igen. Jag ser hur hon grimaserar och försöker ta straffet med jämnmod. Drar häftigt efter andan. En liten tår syns i hennes ögonvrå. Men ännu har jag inte nått fram till henne. Inte än.

- Vill fröken Sessan vara så vänlig att vända sig om? säger jag, halvt bortvänd, med blicken fäst på någon obetydlig detalj i takstuckaturen. Jag vänder mig plötsligt om, spänner blicken i henne.
- Vad sa jag just till unga fröken? Vänd. Er. Om!

Hon lyder, långsamt. Jag tar henne hårt i armen och drar runt henne. Hör en flämtning, sedan tystnad.

-Nu lutar sig fröken Sessan över bänken. Seså, raska på! Hon lyder, men fortfarande långsamt. Och hon är fortfarande tyst. Jag tar två snabba steg framåt, tar tag om nacken på henne och bryter omilt ner henne över bänken.
- Nu vill jag att fröken Sessan ska ha någonting fullständigt klart för sig. När jag tilltalar henne, plägar hon alltid svara på tilltal, lämpligen 'ja, magister Von Eschwege' eller 'nej, magister Von Eschwege. Är detta förstått?
- Ja, magister Von Eschwege.
- Lyft på kjolen.
- Men mag...
- Jag sa, lyft på kjolen!!! Pekpinnen smäller ner i katedern. Jag lägger ifrån mig den, och kavlar nogsamt upp ärmarna på skjortan. Ger henne en kort blick.
- Ja, magister Von Eschwege...
- Jag finner mig nödgad att nogsamt inpränta detta ögonblick i frökens minne.
Hon lyfter på kjolen, långsamt, jag låter detta passera. Tar plötsligt tag om Sessans trosor, drar ned dem med ett hastigt ryck.
- Nu lilla fröken, var så god att sära på benen. Seså, lite till! Ställ er på tå. Upp på tå! Sådärja! Jag hjälper till med ett hårt grepp om hennes ena lår, makar det utåt.
Jag greppar om pekpinnen, svischar den åter i luften. Måttar ett rapp mot hennes bara skinkor. Pekpinnen möter dem med en skarp klatsch. Hon gnäller till.
- Seså, fröken Sessan, stå kvar på tå! Upp med rumpan! Jag låter pekpinnen vina igen. En ny klatsch. En flämtning och ett litet stön.
- Nu tar lilla fröken ånyo fram boken. Stå kvar! Fortsätt läsa!
Hon tar valhänt tag om boken och drar den till sig. Fortsätter, lite stakande och med gråten i halsen, att fortsätta läsa. Jag vankar långsamt av och an, trummar förstrött med pekpinnen mot handflatan. Hon stammar, gör en kort paus, och jag ger henne ett nytt rapp.
- Klar och tydlig stämma! ryter jag.
- Jag kan inte längre höra fröken läsa! Hon fortsätter läsa, med högre röst.
- Och fortfar att stå på tå. Benen isär! Hon läser en stund, jag fortsätter vanka av och an, beundrar ett stycke konst på väggen. Hon kommer till slutet på texten.
- Tack, fröken Sessan, det räcker! Jag går fram, betraktar henne ingående. Hennes trosor har ramlat ner lite grann och hänger på sned. Hennes hår är aningen rufsigt. Hon står kvar på tå, och benen skakar lätt. Jag lägger handen på hennes rumpa, stryker lite över den, och återtar i lägre, mässande ton.
-Det är viktigt att kunna bete sig med fattning, och behålla anmodad posityr, som det anstår en ung flicka. Min förhoppning är att fröken nu skall bättre tillgodogöra sig våra strävanden.
- Ja, magister Von Eschwege.
- Be nu om ursäkt för er uppstudsighet.
- Förlåt mig, magister Von Eschwege.
- Gott! Jag godtager er ursäkt, unga fröken. Var så god att rätta till era persedlar, och sätt er ner.

Sessans fingrar trevar efter de vita bomullstrosorna ner vid knävecket och kavar försiktigt upp dem. Det svider till lite på stjärten när troskanten glider över skinnet, och hon gör små miner. Hon slätar ut kjolen, lägger händerna lydigt på bänken och sätter sig på stolen. Hon rätar lite på ryggen och mumlar lite svagt när hon ser ner i bänken.
Hon suckar lite försiktigt.
- Jag finner att vi på ett adekvat sätt avhandlat frågan om frökens läskunskaper, säger jag högdraget, och kanske med en gnutta ironi, i det att jag lägger ner pekpinnen på bordet.
- Vi ägnar sålunda uppmärksamheten åt något annat en stund.
Jag rullar upp en plansch och hänger den från en hake över griffeltavlan. Den föreställer en tecknad genomskärning av ett manligt och ett kvinnligt könsorgan. Jag ser att hon rodnar lite och tittar ner i bordet, men låtsas inte om det. Jag plockar åter upp pekpinnen.
- Biologi återtar jag, specifikt... fortplantningslära. Jag betraktar henne ner längs näsryggen.
- Dessa figurer föreställer det manliga, jag gör en kort åtbörd med pekpinnen på planschen, och det kvinnliga könsorganet. Manskönets avlånga form är av naturen så konstruerat, att det medger avsättande av könsceller vid erforderligt djup, för att öka sannolikheten för framgångsrik befruktning. Vet fröken vad befruktningsakten brukar benämnas, beträffande specifikt människosläktet?
Sessan ser vresigt ner i bordet. Sitter tyst en liten stund och funderar. Genansen syns i hennes rodnande ansikte och hon vill inte svara men inser att det troligen inte skulle vara uppskattat att tiga. Hon vrider lite på sig, sväljer och hämtar mod.
- Knulla!!
Ordet flyger oförskämt ut ur hennes mun och hon kan inte stoppa det.

Hon vet att far strikt förbjudit henne att uttrycka just det ordet, han brukar predika om hur viktigt det är att flickor använder sig av ett välordnat och anständigt språk.

Hon känner hur paniken sprider sig från halsen längsmed ryggen och ner i fötterna. Hon vill springa ut från rummet men sitter som paralyserad. Hon lyfter upp sina händer och gömmer ansiktet i dem. De skakar lite lätt. Gråten är nära, men hon biter ihop och hoppas på att jag kanske inte hörde.
Jag ser hur hon tittar bestämt ned i bordet, med rynkad panna. Som om hon stålsätter sig. Jag hör även ordet som ramlar ur munnen på henne, likt en groda som trängt sig ur en hålighet i en trädstam. Jag säger ingenting, strosar långsamt fram mot hennes bänk, men inte rakt mot den, och inte med några bestämda steg.
Plötsligt, explosivt. Pekpinnen slår ned i bänken med en skarp smäll. Hon hoppar till, och boken framför henne far ner i golvet.
- Tycker fröken Sessan att det här är lustigt?! Ryter jag och sätter händerna i bänken framför henne. Jag tar hastigt tag om hennes hår, hon flämtar till och jag lutar mig framåt mot henne.
- Uppstudsighet verkar vara er huvudsakliga form för kommunikation! Jag ger henne en snabb, kort örfil, drar till i håret, och böjer hennes huvud bakåt. Släpper hennes hår, tar tag i bänken, lyfter den lite och sätter ned den med ett brak. Hon ryggar tillbaka. Jag stirrar henne stint i ögonen, med blick som en svetslåga under ett till synes långt ögonblick.
- Nåväl... Säger jag i en mörk och betydligt tystare ton.
- Vi kan måhända statuera ett exempel av även detta. Stå upp, lilla fröken! När det inte går fort nog för mitt godfinnande, tar jag ett häftigt tag om hennes hår igen, och lyfter upp henne.
- Jag sa, stå upp!! Hon gnäller lite av smärtan, men lyder.
- Intag genast samma position som tidigare. Seså! Hon ställer sig över bänken, och lutar sig framåt på armbågarna.
- På tå! Hon lyfter, som sig brukar utan någon synbarlig entusiasm, på hälarna.
- Upp. Upp! manar jag henne.
- Och så lyfter vi på kjolen. Raska på! Hon lyder igen, och jag gör en långsam lov runt henne, betraktar resultatet.
- Vill fröken vara så vänlig att lägga händerna platt på bänken. Säger jag långsamt och sirligt, och med en gnutta sarkasm i min artighet. Hon lyder och verkar som om hon håller andan. Jag fullbordar mitt varv runt henne, liksom för att dra ut på anspänningen. Snabbt tar jag tag i hennes troslinning och drar, lika omilt som förut, ner dem. Jag fortsätter min omloppsbana, fortfarande långsamt och utstuderat. Plötsligt låter jag pekpinnen svischa ner över hennes fingrar, i ett lagom hårt rapp. Hon stönar ofrivilligt, och kniper ihop läpparna. Jag pausar en liten stund, sedan utdelar jag ytterligare ett rapp.
- Samlag är alltså en vida accepterad term för den nyss nämnda proceduren, förkunnar jag sakligt, i undervisande ton. Den beskriver alltså införandet av manslemmen i kvinnans slida. Repeterat införande och utdragande av lemmen producerar i sinom tid lustförnimmelser, som kulminerar i sädesuttömning och således, under gynnsamma förhållanden, befruktning. Hur brukar dessa lustförnimmelser benämnas, fröken Sessan? Jag ser högdraget och uppfordrande på henne.
- Jag betvivlar att svaret står skrivet på er bänk, unga fröken. Säger jag efter ett ögonblicks tystnad. - Se mig i ögonen!
Hon tittar upp på mig under lugg. Jag ser att hon är på väg att säga något. Lägger armarna i kors och avvaktar.
Sessan ser mig med ansträngd blick i ögonen. Försöker hitta ett svar på min fråga, men känner sig konfunderad. Att svara 'Jag vet inte' känns inte som ett lägligt svar för henne. Hon försöker få fram ett lämpligt svar i huvudet. Men hennes tjurighet sätter sig på tvären.
Hon knyter ihop händerna. Fingrarna ömmar. Ryser till lite.
Hon tar ett djupt andetag och pustar ut som i en djup suck.

- Magister Von Eschwege, det kallas. .....'hon blir tyst och ser ner och tvekar lite'....eh....mm...för..eu. .euf.i. . ...... eufori. .. säger hon blygsamt...hon rodnar lite, sätter ner hälarna på golvet och drar in händerna intill bröstet. ......

Rappet faller vinande över hennes bara skinkor. Så ett till. Hårdare denna gång.
-Aaj! Tjuter hon, och tappar fattning
- Stå kvar på tå! En skarp, hög kommandoton.
- Jag får fortfarande för mig att fröken behagar driva med mig? Jag misstänker att ni mycket väl vet vad det heter. Är det så månntro? Jag pausar.
- Jag ska ge er en chans till. Efter det nödgas jag vidta andra åtgärder. Nå?
Hon pressar ansiktet i händerna och känner att kinderna är något våta av tårar. Hon försöker att behålla balansen.
Stödjer kroppen mot bordet och lyfter upp hälarna.
- Snälla Magister Von Eschwege. Snyftar hon och blir tyst.
- Snälla Magister Von Eschwege... Vad? Säger jag uppfordrande.
Hon andas lite snyftade. Torkar tårarna med handflatorna. Känner sig lite liten, förvirrad och försvarslös.

- Jag vet inte vad det är ni menar Magistern...säger hon med gråten i halsen.
Hon ser osäkert bort mot planschen som hänger över griffeltavlan.
- Kär lek…mån tro?
Hur ska jag kunna veta det när flickor aldrig får tala och fråga om sådant? Frågar hon uppgivet och vänder ned blicken mot bordet.
- Seså, unga fröken. säger jag med plötsligt mildare ton, och stryker henne över håret. Begreppet jag söker är Orgasm. Säg efter mig.
- Orgasm, Magister Von Eschwege. Jag tar handen från hennes huvud och strosar långsamt runt ett varv.
- Gott! Nylig forskning på området visar, att även kvinnan kan uppleva dylika lustförnimmelser. Vill fröken Sessan vara så god att återta sin position på tå? Hon lyder, lite snabbare den här gången.
Utmärkt! Om ni tittar här, unga fröken, så består det kvinnliga könsorganet av en yttre del, jag pekar på planschen, och en inre del. Till de yttre består det av de yttre blygdläpparna, de inre blygdläpparna, och häruppe den så kallade klitoris, som plägar vara av central betydelse i dessa lustförnimmelser. Jag gör en vägande paus. Betraktar henne noga.
- Jag ämnar nu förevisa. Vill fröken vara så vänlig att sära lätt på benen? Bra! Jag ställer mig bakom henne och lägger en hand över insidan av hennes ena skinka och lår. Hon rycker till, och flämtar, men kämpar emot impulsen och håller sig kvar.
- Detta är då frökens yttre blygdläppar. Här nere har vi det så kallade venusberget, som även på unga kvinnor efter puberteten utvecklar hårväxt. Jag glider med fingrarna över de beskrivna delarna, kupar handen över och drar långsamt uppåt.
- Detta är den så kallade klitoris, här, som vid yttre stimulans eller samlag plägar att svullna något. Här nere... synes de inre blygdläpparna... Men fröken Sessan då! Går lilla fröken och är blöt därnere, under pågående undervisning? Ytterligt opassande. Vill hon vara så vänlig att besinna sig! Detta är en praktisk demonstration, och inget annat. Jag hoppas verkligen att hon kan iakttaga ett för stunden lämpligt beteende. Seså! Jag smiskar henne snabbt några gånger på stjärten.
Hon hoppar till när jag smiskar hennes stjärt, blicken flackar lite sinnesförvirrat och hon håller andan, kniper till hårt med stjärten och hänger som förstelnad över bordet. En varm ström likt svallvågor strömmar upp genom kroppen, hon flämtar till en aning.
Samtidigt gnistrar skammen och ilskan till likt oväder. Hon grimaserar med ögonen, biter ihop tänderna och sätter hastigt ihop benen, ställer sig upp, drar upp trosorna och rättar till kjolen och sätter händerna i kors.

Inom sig morrar hon som en arg katthona. Inser med ens att jag befinner mig tätt bakom hennes rygg.
Hon vrider sig tvärt om och möter sin arga blick med mig.
- Nöjd!? Yttrar hon hånfullt.
- Jaså, det är på det viset, säger jag tankfullt nickande, utan att höja rösten.
Örfilen träffar rent och tungt hennes vänstra kind. Hennes huvud rullar bakåt av smällen. Jag tar åter ett stadigt och blixtsnabbt tag om hennes kalufs och bryter ner henne över bänken.
- Det räckte tydligen inte med en enstaka tillrättavisning. Stå kvar! Ryter jag, marscherar snabbt fram till min väska vid tavlan och tar fram ett långt bälte och några grova läderremmar. Jag återvänder till henne lika snabbt, rycker tag i håret och vänder omilt upp hennes ansikte mot mig.
- Eftersom fröken Sessan inte behagar visa någon som helst respekt för överhögheten, är det nu min plikt att kväsa denna uppstudsighet en gång för alla! Jag slår snabbt det grova bältet runt bordet, och spänner det över hennes rygg. Sedan bryter jag ner hennes ena arm mot bänkbenet, och surrar hennes handled med den ena remmen. Upprepar proceduren med andra handleden. Jag går runt henne och upprepar proceduren först med ena foten, sedan den andra. Därefter ställer jag mig framför henne, ganska nära. Börjar med hotfullt långsamma rörelser ta loss min livrem från byxorna.

- Det är dags att unga fröken börjar beakta de tänkbara konsekvenserna av sitt handlande. Jag gör en långsam promenad runt Sessan och hamnar rakt bakom henne igen, ganska nära. Jag drar snabbt upp kjolen igen, och drar ner hennes trosor på nytt med ett kraftigt ryck. Måttar med bältet och låter det falla över hennes skinkor med en vinande klatsch. Hon gnäller till, jag ser hur det rycker i hennes ben. Ett rapp till. En ny klatsch.
-Aaa! utbrister hon, ett skarpt ljud som klipps av i slutet. Ännu ett rapp. Jag ser hur hon griper om benen på bänken. Hennes ben och rumpa darrar av anspänning. Jag låter bältet falla en fjärde gång. Sedan en femte. Gör en paus. Betraktar henne, lyssnar till hennes snabba, flämtande andhämtning. Höjer bältet och låter det dansa hårt och rytmiskt ett tiotal gånger. Sedan ett tvärt stopp. Hon gråter.
- Så, var var vi någonstans? Ah! Just precis, de inre blygdläpparna. säger jag med lätt hånfull ton. Jag trycker åter handen in mellan hennes skinkor.

- De kommer väl unga fröken ihåg? Beröring orsakar retningar i nervknutarna som omger dem, och skapar lustförnimmelser som stegras successivt, så småningom utmynnande i orgasmen. Den här delen... jag sätter ihop lång- och pekfinger, och trevar i slidmynningen, kallas för slidkransen. Vid samlag penetrerar mannens penis den här öppningen, och vidare in i slidan. Jag illustrerar genom att föra in fingrarna, långsamt och retfullt, i henne. Jag ser att hon slingrar sig, och ger henne tre korta rapp med bältet igen.
- Stilla! ryter jag i kommandoton. Pausar. Sen fortsätter jag i lägre ton.
- Den kvinnliga lustförnimmelsen kan ytterligare stegras genom att vidröra somliga tidigare okända punkter. Jag kröker fingrarna lätt nedåt och börjar långsamt massera området innanför och bakom hennes klitoris. Jag hör hur hon kvider av raseri och förödmjukelse.... men kanske finns det något annat där också. Bakom. Jag beslutar mig för att ta reda på den saken.

Hjärnan och kroppen har slutat att samarbeta och hon begriper inte hur det kommer sig att hon vill trycka sig mot mina trevande fingrar när de rör vid henne på ett så oanständigt sätt som nu. Jag får henne att känna något som hon aldrig tidigare upplevt, en blandning av ilska, lust och skam.
Hon kämpar emot men det går inte, kroppen lyssnar inte och hon svankar med ryggen och trycker sig med hela sin tyngd mot mina fingrar som kittlar henne på punkter hon inte viste fanns.
Beröring orsakar retningar i nervknutarna som omger dem, och skapar lustförnimmelser som stegras successivt, så småningom utmynnande i orgasmen
Mina ord ekar i hennes huvud. Var det, det här jag menade?
Hon ryser till lite skamset och lyfter försiktigt på huvudet, rycker som av en reflex i den högra handen, men den sitter stenhårt fast i bordsbenet.
Hon stönar till, men vill för all del inte visa att jag gjort henne upphetsad. Hon kväver lusten med att stelna till och försöker spänna varje muskel.

Jag tycker mig uppleva, att den inre kampen hon för mot sina sinnesförnimmelser intensifieras. Jag känner att hennes kropp ömsom gör motstånd, ömsom bjuder till. Hennes lår darrar av anspänningen, och jag känner att hennes sköte blir varmt och blött, och kramar runt mina fingrar, reflexmässigt, ostoppbart. Jag beslutar mig för att inte låtsas om det.
- När som stimuleringen intensifieras, säger jag i neutral och beskrivande ton, plägar kvinnan att ge sig hän åt mannens strävanden, och erbjuda honom friare spelrum, medelst justeringar av posityr och mulskelanspänning. Hela det erogena området kring slidan erbjuder därtill ett flertal möjligheter till förstärkande av dessa lustförnimmelser. Specifikt.... Jag pausar, låter fingrarna sakta glida ur henne, och återvänder till min medhavda väska, ur vilken jag hämtar ytterligare tre föremål. När jag vänder åter till henne, märker jag att hon slingrar sina fjättrade händer. Jag rynkar pannan, och måttar ytterligare ett rapp med bältet mot hennes skinkor.
- Seså! Stilla! säger jag med höjd och anmodande röst. Jag utdelar ytterligare ett rapp, hon gnäller till och stillar sina protesterande rörelser.
Jag tar fram ett av de nyss hämtade föremålen, en rulle mattsvart gaffatejp, och river av en bit. Går fram till hennes huvud, och fäster snabbt biten över hennes mun.
- Eftersom vi för ögonblicket uttömt värdet av en öppen dialog, vill jag nu säkerställa fröken Sessans odelade uppmärksamhet och tystnad för en stund framöver. Jag återvänder till min tidigare position, utanför hennes synfält.
- Som jag berörde nyss, erbjuder hela området omkring kvinnans underliv... ett flertal olika möjligheter. Jag tar fram de andra föremålen jag hämtat, en analplugg utskuren av ingefära av medelstorlek och en liten tub med glidmedel, och applicerar koncentrerat lite klar, viskos gelé på pluggen. Sedan ställer jag mig bakom henne igen, noga med att inte visa föremålen i hennes synfält. Jag tar med hela handen tag om hennes ena skinka, så att hennes stjärt blir synlig. Hon rycker till av beröringen, och jag hör ett svagt mmmhhh bakom tejpen, med en ton av ovisshet och rädsla.

- Även kvinnans analöppning äro omgärdad med nervsystem. Jag sätter spetsen av pluggen mot hennes ringmuskel. Dessa kan vara behjälpliga i, att förstärka kvinnans upplevelse sålunda... Jag trycker sakta och försiktigt mot pluggen, som börjar tränga in.
- Mmmmmmhhhh!!! Ett vilt protesterande, nästan förtvivlat utrop, som hindras av tejpen. Hennes ben och armar sprattlar och kämpar emot sina förankringar. Jag lirkar försiktigt, lite ut och in med pluggen.
- Seså, unga fröken, det här är snart överståndet. Om du kämpar emot blir det bara värre. Jag för in pluggen sakta, så ut lite igen, sedan resolut men långsamt hela vägen in, där den sugs på plats av ringmuskelns tryck.
- Se där! Det var väl inte så farligt?
- Mmmf... mmmhh...
- Alltnog. Jag klämmer ihop lång- och pekfinger på nytt, och för dem åter in i ditt sköte. Sådana här åtgärder kan utgöra en preparativ del av ett samlag, eller, I de fall där kvinnans njutning äro av central betydelse, hela proceduren, där syftet är att utforska den inneboende potentialen i själva njutningsmomentet. Mina fingrar kröks igen nedåt, och jag bearbetar lugnt och rytmiskt det känsliga partiet bakom klitoris. Jag noterar plötsligt att hennes hälar, nästan motvilligt, börjar höja sig över golvet igen.
Som en fura spjälar hon sakta kroppen och kutar med ryggen och försöker med alla medel att komma upp från bordet. Rycker med båda händerna och fötterna så att hela bordet skakar. Skriker utan resultat och det som nyss känts förunderligt och laddat har snarare bytts ut till panik i skräck. Hon andas snabbt genom näsan och paniken får hennes ögon att bli vidöppna. Hon vrider på huvudet fram och tillbaka och försöker på alla sätt att få min uppmärksamhet, men jag verkar ha annat i tankarna. Tårarna börjar skölja över ansiktet på henne.
Jag märker hennes kämpande med fjättringarna. Lägger en hand vid hennes ryggslut. Stryker sakta med den, fram och tillbaka, och upp över skinkornas vackra rundning. Med den andra masserar jag alltjämt, lugnt och stilla men bestämt, den hala och krampande insidan av hennes sköte.
- Seså, fröken Sessan. Det kan kännas lite märkvärdigt i början. Invigningen i de kvinnliga mysterierna kan förefalla skrämmande. Men det är min plikt att visa er, enligt er fars önskemål, vad som anbelangar en ung kvinnas bildning och utveckling. Det vore sorgesamt om jag tvingades meddela att hans dotter är obildbar, trots att jag hyser få tvivel om motsatsen för egen del. Han kanske skulle behöva skicka iväg er till en ytterligt sträng skola i Stockholm, långt från allt ni håller för kärt och dyrbart. Det skulle ni väl ändå inte vilja?
Mitt strykande över hennes ryggslut och över stjärten får henne att sinna och lugna sig. Hon slutar att rycka i händerna och fötterna och andas visserligen ojämnt men ändå lugnare än förut. Hon slappnar av och snyftar tyst.
- Mmmmhh!
Ingen idé att ens försöka svara.

Hon lägger ner huvudet och den högra kinden vilar mot bordet, hon är trött och sluter snyftande sakta ögonen.
- Såja, unga fröken. Ni kommer tids nog att uppleva det sinnrika och sköna med detta arrangemang. Det återstår endast ett moment för ögonblicket. Jag knäpper tyst upp mina byxor, drar dem och kalsongerna av mig och hänger dem på en stol bredvid, lindar spännesänden av bältet runt min högra hand, och viker in den andra änden dubbelt mot handflatan.
- Vi ska nu fullborda den här etappen av er inlärning. När kvinnans könsorgan är adekvat förberett för befruktningsakten, kan mannen påbörja huvudfasen av sin inblandning. Jag kommer upp tätt bakom henne, och kramar min lem med högerhanden. Den har svällt till maximal styvnad. Jag börjar, efter ett kort måttande bakom hennes stjärt, att sakta men obevekligt föra in den i hennes sköte. Jag känner hur hon flämtar och gnyr med nästan desperat ton, hur hon åter spänner sig, försöker röra sig ur vägen, men hennes kamp har mattats något av alla hennes ansträngningar. Ungefär halvvägs in, stöter jag till, och hela skaftet försvinner in i Sessan.
- Mmmmmmmffhhh!!! Sessans händer trevar febrilt kring remmarna, hennes fötter trampar lönlöst fram och tillbaka i små cirklar. Jag börjar stöta ut och in, i långa tag. Jag grymtar mörkt, och börjar daska mitt pelvis mot hennes stjärt, som dallrar svagt av stötarna. Bänken knakar och gnisslar. Jag märker hennes frenesi och måttar ett kort, rappt slag med bältet mot hennes högra skinka.

- Stå stilla nu, unga fröken! Det här är snart överståndet! Jag känner redan hur det välbekanta, kittlande suget börjar i maggropen. Jag stöter i henne med ökad takt, och hårdare. Mina ben spänner sig och darrar som i kramp. Nu. Nu är det snart dags! Bänken knarrar rytmiskt, som en maskin i full gång. Jag spänner mina magmuskler i svar på den kommande orgasmen. Plötsligt stegrar känslan, exponentiellt som ett av de där diagrammen på tavlan, och ett långt, morrande ljud undslipper mina läppar. En stöt till, och en till.
-Aaaaaaaaaaaaaahhhhhh..!!
Orgasmen kommer rytande igenom min kropp, och jag känner befrielsen när min hårda mandom stöter ur sig sin säd i långa, varma sprut som fyller hennes slida. Ett. Två. Tre. Fyra. Intensiteten börjar mattas, det nästan svartnar för mina ögon och jag känner en pirrande smärta i nacken av ansträngningen. Jag stödjer mig med händerna på hennes höfter, pumpar några gånger till, och stillnar med hela lemmen begravd i hennes sköte. Jag flåsar tungt, och små droppar av svett faller på hennes skinkor. Jag står kvar, min bröstkorg häver sig, jag lyssnar till hennes gnyende ljud. Sakta drar jag mig ur, jag känner mig som en hingst som sakta glider av stoet efter fullbordad betäckning. Hennes blöta slida släpper greppet om min penis och den dinglar slaknande ner, släpper ifrån sig en lång sträng av sperma som faller till golvet.

Hon ligger utmattad på bänken och orkar inte kämpa emot. Det ömmar lätt i slidan och pluggen i stjärten känns som om den vore stor som ett äpple.
Gnyr lite svagt nästan som en hundvalp under den hårt åtsatta tejpen. Näsan fylls av tårar och snor och andningen blir allt tyngre.
Känner efter om hon orkar ruska om bordet igen för att visa sin ovilja till att behaga mig, men kroppens alla muskler är helt tömda på energi.
Om hon inte låg fastspänd skulle hon ligga i en osammanhängande hög på golvet, totalt utslagen. Hon orkar inte längre bry sig om vad som sker i rummet.
Sessan försöker att fokusera på några av de vita fiskmåsarna som hon ser cirkulerar utanför fönstret. Runt, runt flyger de, fria att flyga fria att skria, fria att ... hon nickar till av utmattning...
Plötsligt känner hon hur de hårt virade läderremmarna runt höger och vänster handled oväntat lättar på trycket, lika så runt vristerna. Jag lägger min varma hand lätt över hennes stjärt och stryker den trevande upp mot ryggen. Den stramt åtdragna livremmen över svanken vilken håller henne på plats spänner till med ett stadigt ryck för att sedan långsamt lätta….

- Fröken Sessan har visat prov på exceptionell anpassningsförmåga och oväntad ambition, säger jag i mjuk och deltagande ton. Kom här, lilla vän. Jag hjälper henne upp till stående, drar upp trosorna och rättar till hennes kläder. Smeker Sessan över kinden och håller om henne. Sessan verkar fortfarande liksom avdomnad, passiv, nästan katatonisk. Jag fortsätter hålla om henne, stryker handen över det tjocka, blanka håret, och upplever sakta att hennes attityd mjuknar något.
- Såja, fröken Sessan. Som jag tidigare sagt, kan en ung flickas första upplevelser av den vuxna världen uppfattas som skrämmande och okända. Men ni har varit mycket duktig och flitig.
Jag hör en liten snyftning mot min axel. Hennes kropp slappnar av mer, och jag kan känna hur hon trevande hårdnar sitt grepp om mina skuldror.
”- Seså. Seså, allting är bra nu. Jag fortsätter stryka henne över håret. Vi sitter så en stund, innan jag åter tar till orda.
- Jag har ett ansvar även för ert välbefinnande och fysiska vård. Kom med här, unga fröken. Seså. Lite stelhet kan man erfara i sådana här lägen. Jag leder henne från salongen, ut i en korridor, och in i det stora badrummet. Öppnar kranarna och börjar tappa upp vatten, känner noga att det är lagom varmt. Vänder sedesamt ryggen till.
- Fröken Sessan kan nu avtaga sin klädnad och stiga i karet. säger jag artigt och korrekt, med händerna lätt sammanförda bakom ryggen.
Sessan sneglar lite försynt på badkaret med de vackert snidade lejontassarna. Det porlande vattnet alstrar ett svagt vitt pyrande dis.
Hon lyfter försiktigt på högra foten och spjälar tårna mot den vita knästrumpan på det vänstra smalbenet och hasar ned sockan. Kliver lätt på den och gör om samma procedur på det högra benet.

Barfota trampandes på stället på det kalla golvet, börjar hon sakta knäppa upp de små knapparna på blusen. Fingrarna fumlar en smula, blusen åker upp, halar sedan ned längsmed ryggen och lägger sig i en hög på golvet. Sticker in tummarna innanför linningen på kjolen nyper åt och vrider kjolen så att knappen hamnar fram på magen, lossar knappen aktsamt.
Tvekar en kort sekund, låter sedan kjolen falla ned på golvet. Iklädd blott trosor och byststöd, händerna lite nervöst korsade, med kläderna liggandes i en malproper drul på golvet tassar hon sålunda mot badkaret…
Jag står alltjämt med ryggen mot henne, betraktar förstrött några parfymflaskor på en hylla, och hör hur hon pysslar med sina persedlar.
När hon rör sig mot karet upptäcker jag högen med kläder på golvet. Jag beslutar mig för att själv ta hand om saken, plockar lugnt upp dem och hänger dem snyggt och prydligt på klädhängaren. Jag skulle kunna ha fått henne att själv plocka upp dem. Men jag vill inte ha en lång konfrontation i frågan just nu. Jag behöver hålla henne lugn och medgörlig.

Jag går fram mot henne och ställer mig framför henne, ganska nära. Hon tittar snabbt upp, sedan ner i golvet mot sina bara fötter, som hon vinklat lite inåt mot varandra, i samma anda som sina korsade händer. Jag lutar mig obetydligt framåt, andas in tyst och djupt, drar in doften av hennes bara hud och långa hår. Hon andas snabbt och ytligt. Jag lägger fjäderlätt handen på hennes ena axel. Smeker långsamt över bandet till hennes byststöd. Vandrar så långsamt och flanerande runt henne, utan att ta bort handen. Ställer mig tätt bakom, lutar mig framåt igen, lite längre än förut. Jag drar åter långsamt och mjukt efter andan. Hon doftar av något syrligt och friskt jag inte riktigt förmår att placera. Jag lyfter en slinga av hennes hår, håller den under näsan, andas igen, och släpper ner den.
- Ämnar unga fröken iträda karet med kläder kvar på kroppen? Säger jag lågt, och med lite av den inneboende uppfordran jag brukat tidigare, under bestraffningen. Seså, det är ingenting att vara orolig för. Jag lyfter bägge händerna och drar långsamt ner BH-banden från hennes axlar. Hon rycker till lite, skiftar position på sina fötter, sväljer och förefaller sluta ögonen.
Med någon möda hittar jag de små hakarna baktill, och lösgör BH:n, som jag långsamt låter falla av hennes vackra byst. Jag sveper den åt sidan och lägger den på klädhängaren. Lutar mig över axeln, och tittar ner. Lystrar till din snabba andhämtning, märker en obetydlig darrning som verkar genomfara hela hennes kropp. Skymtar styvnaden i hennes bröstvårtor, gåshuden på hennes armar. Alla detaljer framträder plötsligt tydligare för mina ögon, hennes dofter blir starkare och nästan kittlar min näsa. Jag drar in luft igen, andas ut med en lätt skälvning.
Flyttar mina händer till hennes höfter, lika fjäderlätt som förut. Jag stoppar in tummarna under linningen på hennes trosor, och drar sakta nedåt tills de lösgör sig från hennes lår och faller till golvet.
- Vattnet är precis lagom varmt, fröken Sessan. Varsågod. Jag lägger handen på hennes ena arm och makar henne mot karet.

Hon tar tag i badkarskanten med vänster hand och lyfter i fötterna och sätter sig i det vattenfyllda badkaret. Vattnet skvalpar till och det känns varmt och skönt.
Leker lite med fötter och tår mot vattenstrålen som porlar från kranen, vattnet stänker ut i en stor båge och ned på golvet med ett ”plask!”.
Hon ser ut över karkanten och fnittrar lite anspänt inunder tejpen, när hon märker att vattenbågen blött ned inte bara golvet utan även mig…
Jag borstar mig värdigt och lugnt på skjortan för att få bort överskottsvattnet. Jag ser att hon tittar prövande på mig. Ser tillbaka på henne med en lugn, lätt road blick. Tar tag om kanten på tejpen med tumme och pekfinger, drar försiktigt av den. Jag tar duscharmaturen från väggen, och öppnar kranarna. Blandar tills det blir lagom. Håller plötsligt kranen över hennes huvud, hon flämtar till och fnyser av vattnet som strömmar ner i hennes hår och ansikte. För upp händerna mot ansiktet och sveper vattnet ur ögonen. Tittar upp mot mig med lite undran i blicken.
Jag tar en flaska med väldoftande schampo och börjar gnida in det i hennes hår. Hon ser lite protesterande ut först, men så börjar jag massera hennes hårbotten, och hon mjuknar i attityden. Upplever den där kliande, kittlande känslan när mina fingrar jobbar. Framifrån och bakåt, så om igen. Hon sitter med något sänkt huvud och slutna ögon.
Hmmh. Ett mycket tyst och nästan omedvetet uttryck för njutning undslipper henne. Efter en stund tar jag åter duschkranen, och blandar en något svalare temperatur. Jag börjar skölja ur schampot, små bubblor klättrar nerför hennes tjocka, vackra hår och vidare ner i karet. Jag stänger av duschen igen, och upprepar proceduren, nu med ett fint, oljigt balsam. hennes kroppshållning har ändrats, hon ser lugnare ut. Hennes ögon är åter slutna. Jag stänger av duschen. Hon öppnar dem långsamt och tittar på mig. Jag kan inte riktigt läsa hennes blick. Hon ser ömsom busig, ömsom lite nervös ut. Hon andas något djupare, men fortfarande lite snabbare än i vila.

Jag sträcker mig mot hyllan bakom karet, utan att ta blicken från henne, och tar fram en stor, äkta tvättsvamp och en tvål. Väter svampen, gnider den mot tvålen och får fram ett tjockt lödder. Jag börjar långsamt tvåla in hennes skuldror. Sveper hennes våta hår över hennes axel, fortsätter ner över ryggen. hon håller armarna framför sig och skyler sina bröst.
Hon sitter stilla och kan inte annat än njuta, vet samtidigt inte hur hon ska te mig, sneglar på mig, rodnar en aning, tittar sedan ned i vattnet och biter sig lite i underläppen. Sticker ut tungan och fuktar läpparna putar lite med läpparna, lite så där som att pussa någon i tomma luften. Drar in luft genom näsan och låter luften spontant vissla ut svagt i en melodi genom munnen. Fortsätter att vissla falskt och leker med skummet i vattnet, glömmer nästan att jag finns kvar i rummet.

Jag fortsätter lugnt att gnugga hennes rygg så att ett rikligt lödder uppstår. Lyssnar på de små ljuden hon gör, den egendomliga lilla melodin som lite tonlöst kommer över hennes läppar.
Jag börjar gnida svampen över hennes överarmar, sedan ena underarmen. Vrider upp hennes handflata och tvättar den, vrider och tvättar handryggen. Upprepar proceduren med den andra underarmen och handen. Vrider min egen kropp så att jag kommer närmare, och börjar gnugga henne över nyckelbenstrakten, och mjukt upp över halsen. Hon lutar sig lite bakåt, nästan reflexmässigt, och jag stödjer henne lätt med andra armen. Så börjar mina handrörelser bli långsammare igen, och jag går tillbaka ner över nyckelbenen och sedan sakta ner över den mjuka begynnelsen till rundningen av hennes bröst.

Hon lutar huvudet mot badkarskanten, vrider lite på det så att håret slingrar sig fram längsmed halsen, rätar ut kroppen och slappnar av. Fötterna och knäna flyter upp till ytan, knäpper lite med tårna mot vattenytan så att det skvätter lite. Korsar underarmarna, för dem upp och skyler brösten med lite skum. Hennes fingertoppar möter mina stora händer, brösten drar ihop sig och bröstvårtorna styvnar och hon rodnar. Hon fnittrar till som om hon blivit kittlad och drar upp knäna mot magen. En våg av vatten sköljer upp över bröst och hals och skummet som skylt brösten följer med vattenströmmen och brösten guppar till och blottas.
Jag ser hennes bröst gunga med den lilla svallvågen som hennes reflexmässiga rörelse orsakat. Hennes bröstvårtor står styva rakt ut, och det går som en liten stöt genom kroppen på henne vid anblicken. Min hand gnider runt svampen över de mjuka rundningarna, ner mellan dem, och över hennes mage. Sedan upp igen. Hon har fortfarande knäna uppdragna och hennes små fötter hänger lite lojt i luften, med tårna pekande inåt mot varandra.

Jag gnider svampen över hennes knän, skenben, över fötterna och tårna. Hon fnittrar igen. Sakta låter jag svampen glida över insidan på hennes lår, sen upp igen. Det har kommit som en andäktig tystnad över henne. Jag håller handen stilla ett ögonblick. Tittar på henne. Så låter jag sakta svampen glida nedåt igen, på insidan av låren, försiktigt ner i hennes ljumske, upp över venusberget, ner i andra ljumskvecket. Jag hör hur hon drar efter andan och flämtar till. Jag gnider sakta svampen upp... sen ner. Upp igen. Hon flämtar igen och ger ifrån sig ett litet ljud, som en blandning mellan en snyftning och ett ordlöst jakande. Jag släpper svampen, för samman fingrarna och kupar handen lätt över hennes sköte. Låter den glida neråt. Trycker lätt mot den rundade formen, glider ner mellan benen och sen upp igen. Jag känner hur hon nästan omedvetet, reflexmässigt särar lite på benen.
Syndigt särar hon på båda benen så att knäna lutar mot badkarsväggen samtidigt som hon försiktigt håller andan. En pyrande, flödande känsla sprids likt eld genom hela kroppen, och hon stönar hastigt i några korta andetag. Förlägen av situationen kniper hon i samma ögonblick ihop ögonen, rycker lite lätt med huvudet, öppnar munnen och suktar efter luft, nästan flämtande.

Mina långsamt forskande fingrar känner den där glatta, mjuka känslan när de får kontakt med hennes blygdläppar. Långfingern stävar fram och klyver dem likt ett fartyg i vågsvallet. Det känns varmt, nästan febrigt, lite svullet och spänstigt när fingern omsveps av hennes sköte. Jag ser hur hennes bröstvårtor reser sig som hårda knutor, och hennes mage häver sig lätt när hon drar in luft i stötar. Min hand passerar ner och långfingern vilar mot hennes spända ringmuskel, trycker lite lätt mot den och beger sig åter uppåt. Pekfingern stämmer in och de två fingrarna trycker emot hennes sköte, blygdläpparna ger vika och släpper in mig, tar emot mig med en anspänd, sugande känsla. Min andra hand lägger sig mycket lätt över hennes hals, kupar sig runt den och smeker, jag känner hur hon sväljer hårt.

Uppslukad av min sensuella beröring växer kåtheten i hennes kropp och hon känner hur hon okontrollerat, motvilligt trycker sig mot mina fingrar i hennes sköte. Min stora erfarna hand smekandes runt hennes hals får henne att plötsligt vakna till. Som en katthona, vilken legat på lur, spärrar hon vildsint upp ögonen och blänger in i mig. Hon frustar vidöppet med munnen, avlägsnar händerna från bröstet och griper hastigt och krampaktigt tag i min skjortkrage med båda händerna på var sida om min hals och försöker häva sig upp. Benen sprattlar vilt i vattnet. Men mitt stabila tag om hennes hals håller henne på avstånd. Hon frestas att sätta tänderna i mig och biter tag i min underarm med ett kraftigt bett.