Hon satt alldeles stilla på sängkanten och stirrade på sina fötter. De
hade grälat igen. Det var dumt. Hon var dum, hon hade vetat redan när de
inledde sitt förhållande att han hade oregelbundna arbetstider vilka
inte alltid gick att förutse.
Ändå kunde hon bli så arg när han plötsligt sa att han skulle till
jobbet fast de hade planerat något annat. Hon kände sig sviken och
bortmotad och så rann känslorna över.
Det gjorde de visst nu också för tårarna rann ner för hennes
kinder. Vad dum, naiv och oerfaren hon var. Han hade levt i ett
förhållande med maktförskjutning 24/7 innan och det kändes som han var
så säker på sin sak, sin roll. Själv var hon osäker och nervös så ofta.
Hon älskade honom som hon aldrig hade älskat någon innan. Hon ville göra
honom glad och lycklig, skapa ett harmoniskt och vackert hem åt dem där
han kunde koppla av när han inte jobbade men hon misslyckades hela
tiden, gjorde honom irriterad och ställde till med bråk.
Gråten
kom häftigt nu, om hon bara inte hade haft sina inre demoner att brottas
med, om hon varit självsäker och haft tillit.
Hon försökte kräva så lite som möjligt, istället vänta tills han
gav, men lyckades inte.
Kylan grep tag i henne, fick henne att
huttra och skaka och hon kröp ner under täcket. Drog det tätt omkring
sig och borrade ner ansiktet i kudden. Just då var hon så olycklig man
bara kan bli. Ge mig en chans till bad hon tyst. Jag kan inte hjälpa att
jag har så lite erfarenhet av det här. Jag förstår inte riktigt vad det
är du vill men jag önskar inget mer än att få visa att jag älskar dig.
Åh ge mig en chans till, ge mig en chans till.
Hon måste ha
slumrat till för helt plötsligt ryckte hon till av att ytterdörren
öppnades. Raskt satte hon sig upp i sängen efter att först ha bäddat
till den. Naken satt hon så och väntade. Han skulle ge henne stryk, det
hade han sagt och de löftena höll han alltid. Hennes sinnen skärptes,
och hon blev väldigt medveten om sig själv. Rättade på ryggen, böjde på
nacken och lade händerna i knäet. Kylan fick skinnet att knottra sig
medan hon väntade och väntade. Väntan var värst, nakenheten kändes
påtaglig, skammen brände, rädslan fick hjärtat att slå snabbare,
andningen blev tung.
Hon visste precis vad som skulle hända i alla fall till han
började ge henne stryk. Då varierade han sig alltid för att hon inte
skulle ha någon aning om vad som väntade. Först skulle han dock kalla
ner henne. Låta henne stå på knä framför honom en stund. Sedan skulle
han skälla ut henne samtidigt som han gav henne örfilar. Örfilar var
nästan värre än smisk. Inte för att han slog hårt men det kändes mer
intimt än att få smisk på bara stjärten. Med blossande kinder av både
skam och örfilar skulle hon sedan få stå i skamvrån och vänta. Vänta och
vänta all denna väntan skapade en stor klump i magen, hon ville att det
skulle vara över.
Han var rejält arg, slagen haglade över hennes nakna skinkor tills
hon inte förmådde ta emot mer utan skrek i högan sky. Han hade henne
dock i ett stadigt grepp och hon kunde inte komma undan. Hon bönade och
bad, lovade allt mellan himmel och jord i full panik medan han fortsatte
att låta rappen vina över hennes rumpa. När hon åter blev skickad till
skamvrån hulkade hon av gråt.
Efteråt fick hon som vanligt krypa upp i hans knä, han smekte
henne och tröstade henne. Hon var våt det blev hon alltid när hon fick
smisk och hon längtade efter att hans händer skulle leta sig ner till
hennes sköte, men han nöjde sig med att krama om henne. När hon hade
lugnat ner sig lät han henne ta på sig kläderna igen. Till sin fasa
insåg hon att hon ännu inte var riktigt förlåten. Var detta slutet, hade
hon misslyckats med det hon vill helst här i världen att vara hans
kvinna?
Förtvivlad låste hon in sig på toaletten och lät tårarna flöda
fritt när hon lugnade sig började en plan växa fram. De närmaste dagarna
ägnade hon all ledig tid till att sköta hemmet, hon tvättade, bakade,
sydde nya gardiner och dukar ja hon gjorde allt hon kunde komma på. Till
sin förvåning märkte hon att hon var gladare och nöjdare. Det gjorde
inte så mycket när det brådstörtat dök upp ett jobb, då kunde hon göra
något annat.
De stod kanske inte varandra så nära som innan men
ett lugn spred sig i hemmet.
När han nästa gång sa att han tänkte ge henne smisk kände hon
först glädje, hon var förlåten på riktigt. Naturligtvis kom rädslan
sedan, det var aldrig tal om lite smisk för hans del och det var hennes
bak som fick ta emot.
Den här gången lekte han med hennes stjärt efter hon fått smisk.
Hans händer smekte henne överallt och slutligen hamnade de i sängen.
Bättre sex hade hon aldrig haft det var förlösande, alla tvivel var som
bortblåsta, hon var hans. När de låg där tätt i hopkrupna under täcket
kunde hon för första gången tala om sin rädsla och han lyssnade. Tårarna
rann igen men av lättnad. Så gav han henne det finaste han kunde ge
henne just då han berättade mer intimt m sig själv än han någonsin
gjort, avslöjade saker för henne som hon var glad att få veta, det
gjorde henne säkrare i rollen som undergiven.