Gustav och Marianne hade nu bott ett par veckor på det stora vackra
godset. Visst kände Marianne stundtals en viss leda samtidigt fröjdades
hon åt att ställa i ordning de stora vackra rummen. Några vänner hade
hon ännu inte haft på besök, Gustav sa att hon inte var redo för det än.
Det var en stor besvikelse för henne, hon hade så gärna sett sina gamla
väninnor på visit och kunde fantisera om hur de gick omkring och
beundrade hur fint hon hade fått det. Vad Gustav menade med att hon inte
var redo att ta emot gäster förstod hon inte riktigt men han fick alltid
den stålgrå blicken i ögonen när saken kom på tal och hon hade redan
lärt sig att hon då gjorde bäst i att låta saken bero.
Det enda riktiga nöjet hon hade var egentligen de promenad i vagn
som Gustav insisterade på att hon skulle ta varje fredag med endast
körsvennen som sällskap. Varför Gustav inte följde med var ännu en gåta
som även den fick bero. När de kom hem igen var Gustav emellertid alltid
på särdeles gott humör och smekte henne gärna lite extra på kvällen när
de lagt sig.
Marianne hade inte glömt den härliga händelsen när
Gustav smekt henne till oanad njutning och den varma guldbruna färgen
hans ögon hade haft efter att han tagit henne den kvällen men nu kändes
det avlägset. Äktenskapets fröjder, eller plågor, hade redan gått över i
slentrian. Varje kväll och varje morgon krävde Gustav att hon gjorde sin
plikt som hustru. Hon kämpade inte emot, det var inte längre obehagligt
men heller ingen njutning. Någon gång ibland kunde hon känna ett svagt
pirr som ledde hennes tankar till den speciella natten under
smekmånaden. Hon undrade om hon någonsin skulle få uppleva något
liknande igen.
En kväll när det nygifta paret just slagit sig ner
i salongen för att hålla skymning reste sig Gustav upp och sade till
Marianne att gå in i sängkammaren. Lätt förbryllad tittade hon upp på
honom från fåtöljen där hon satt med sitt handarbete i knät.
-Du ska få smisk i kväll.
Vad hade hon nu gjort. Vädjande frågade hon efter anledningen.
- Åh, du har inte gjort något fel, men det var längesedan jag gav
dig ett rejält kok stryk och ikväll har jag lust till det. Tycker du
inte att det är orsak nog eller vill du neka mig det nöjet?
Att neka honom kom inte på tal. Det vore ingen idé hon skulle ändå
få stryk men då för olydnad inte för att han hade lust. Tveksamt och
räddhågsen följde hon honom in i sovrummet.
Gustav tände
fotogenlamporna medan Marianne på hans order tog av sig klänningen. När
det var gjort hjälpte han henne att snöra upp korsetten och drog särken
över hennes huvud, även de onämnbara snörde han upp och drog ner så att
hon stod helt naken framför honom i ljuset som flödade från lamporna. Oj
vad hon skämdes och inte blev det bättre av att han riktigt naglade fast
henne med blicken.
-Marianne jag kommer att ge dig riktigt ordentligt med stryk i
kväll och jag vill att du tar emot det utan att klaga. Har du förstått?
- Ja.
- Ställ dig då i skamvrån och förbered dig så ska jag förbereda
lite annat.
Där stod Marianne i skamvrån helt naken och visste varken ut eller
in, bakom sig hörde hon Gustav rumstera om och hon undrade vad han
gjorde. Efter ett tag tog han ett fast grepp i hennes öra och ledde
henne fram till ett bord, där låg en mängd redskap. Han uppmanade henne
att ta en noga titt för de flesta av redskapen som låg där tänkte han
använda på hennes rumpa under kvällen. Marianne svalde hårt och blev
ombedd att ta med sig den stora hårborsten och en träslev till sängen.
Gustav satte sig ner på sängkanten och hon fick lägga de båda redskapen
inom bekvämt räckhåll för honom. Nu var hon rädd på riktigt och hade det
inte varit för hans blick som sa att han inte tänkte tolerera minsta
motstånd hade hon nog försökt fly.
Så stod hon på knä framför
honom. Han talade med allvar i rösten till henne men hon uppfattade inte
så mycket fjärilarna i magen drog åt sig hennes uppmärksamhet. Plötsligt
började Gustav smeka hennes bröst och hon kände hur hon stelnade till.
Han lät sig inte bekomma utan fortsatte att smeka, knåda och nypa hennes
bröst. Efter vad som kändes som en evighet gav han henne ett par hastiga
örfilar och sade åt henne att lägga sig över hans knä.
Där låg hon
naken och öm i brösten efter den omilda behandling de fått utstå när
hans hand med en bestämd klatsch landade på hennes välformade skinkor.
Det gjorde faktiskt inte särskilt ont. Lugnt och metodiskt fortsatte
Gustav att smälla henne med handen och hon kände att hon trots allt
började slappna av men så började smällarna bli allt hårdare och
slutligen var svedan i rumpan påtaglig. Marianne började ofrivilligt
vicka lite på tårna där hon låg över Gustavs knä. Han skrattade till och
sa att det var dags att gå över till hårborsten.
Attan vad den
gjorde ont. Marianne kunde inte hjälpa det hon skrek till var gång den
kraftfullt landade på hennes bara stjärt. Gustav tog det hela med ro,
jag han fann stort nöje i hela situationen. Ibland lade han all sin
kraft i ett av slagen och fick ett riktigt tjut som reaktion från
Marianne. Då gjorde han ett litet uppehåll och föreslog lättsamt och
retfullt att hon skulle spara på kraften för sleven kändes bra mycket
värre än hårborsten.
När Mariannes bakdel var riktigt blossande
röd fann Gustav det vara tid att lägga hårborsten åt sidan för att
istället använda sleven. Det första slaget framkallade ett riktigt
ångesttjut från Marianne. Gustav fann det för gott att lägga sitt ena
ben över hennes och ta ett stadigt tag i hennes långa hårsvall för att
hjälpa till att hålla henne på plats. När han kände att han hade henne
helt under kontroll lät han med liv och lust sleven dansa över hennes
allt mer tilltalande bakdel. Mariannes stjärt var alltid en fröjd att
skåda men nu när den var mörkt röd och gungade under rappen från sleven
var den otroligt vacker. Sporrad av den vackra synen och de härliga
ljuden från klatscharna och Marianne som skrek av smärtan slog han allt
hårdare och fortare. Mariannes tjut gick över till gråt. Hon skakade i
hela kroppen och han beslöt sig för att det var dags att sluta.
Snyftande och med tårarna rinnande skickades Marianne tillbaka
till skamvrån medan Gustav förberedde nästa del. När han kallade
tillbaka henne till sig förklarade han att hennes lydnad nu verkligen
skulle sättas på prov. I handen hade han en rotting med böjt handtag.
Marianne skulle stå framåtböjd med händerna på knäna och ta emot 20
rappa av den och hon skulle dessutom räkna dem högt. En rysning gick
längs ryggraden på Marianne, det skulle hon aldrig klara. Ångesten
blommade ut och hon ångrade åter igen beslutet att gifta sig med Gustav.
Rottingen ven i luften och träffade med ett tjoff hennes redan ömma
stjärt. Hon skrek högt och kämpade för att stå still. När den värsta
smärtan lagt sig hörde hon Gustav harkla sig hotfullt. Javisst jag
- Ett
Fick hon fram med svag och darrande stämma. Marianne viste inte
själv hur hon tog sig igenom de nästföljande 19 rappen. Att stå still
med händerna på knäna i den situationen var det mest prövande hon
någonsin utsatts för och rösten ville inte riktigt bära när hon räknade
slagen.
Gustav däremot njöt. Det var en fröjd att se hur Marianne
kämpade för att hålla positionen. Hon var söt när hon försökte skutta
och stå still samtidigt och hennes bröst gungade på ett mycket
behagfullt sätt. Rand för rand framträdde på hennes bakdel, han kände
sig som en konstnär i färd med att skapa ett mästerverk. Till sist var
dock alla 20 rappen utdelade och han sände åter igen Marianne till
skamvrån. Kanske borde han sluta nu men frestelsen var oemotståndlig.
Han samlade ihop kuddarna i mitten av sängen och hämtade den stora fina
mattpiskan med mönstret han tyckte så mycket om. Den var aldrig använd
och han hade länge längtat att få låta den landa på en kvinnas ändalykt.
Lite elak kände han sig dock när han lade Marianne tillrätta över
kuddarna så att hennes rumpa putade upp ordentligt. Hans betänkligheter
försvann dock första gången mattpiskan landade på den lockande bakdelen.
Åh vad härligt det var. Pang, pang, pang.
Marianne var utom sig.
Hon tiggde och bad om nåd, lovade att vara snäll, göra allt vad han
ville vad som helst bara hon slapp mer stryk. Gustav kände att hon fått
tillräckligt och slutade slå. Till Mariannes stora förvåning kände hon
en stor tacksamhet mot Gustav för att han lyssnat på henne. Mjuk och
foglig kröp hon ihop i hans trygga famn. Snyftande borrade hon in
ansiktet i hans axel och lät sig lugnas av hans smekningar. Efter hand
som hon lugnade sig blev smekningarna mer intima. Hans händer gled över
hennes bröst, cirklade över magen och letade sig ner mot skötet. Hennes
andning blev tung och hon kände en längtan efter hans händer just där
men de gäckade henne alltid.
- Ställ dig på knä framför mig!
Marianne lydde. Gustav tog av sig byxorna, hans lem stod rakt ut.
- Kyss den!
Marianne lydde tveksamt. Var det verkligen anständigt? Å andra
sidan vågade hon inte protestera. Gustav pressade henne inte men gav
hela tiden order om hur hon skulle kyssa, slicka suga. När tiden var
redo bad han henne se honom i ögonen, tog ett stadigt grepp om hennes
nacke och trängde djupt in i henne. Han kände hennes klökreflexer och
tryckte till lite extra. Marianne å sin sida kämpade för att stå ut,
hela tiden höll hon blicken fäst vi Gustavs ögon. De skiftade åter igen
till den varma guldbruna nyansen. Åh hon älskade den blicken och kunde
stå ut med mycket för att se den.
Hon kände hur munnen fylldes av
något varmt och klibbigt. Svälj sa Gustav strängt och hon lydde utan att
tänka.
Gustav var mycket lycklig över att ha nått så långt med
Marianne för att uppmuntra henne lade han henne varsamt på sängen och
smekte henne till orgasm. Efteråt kröp hon tätt intill honom och de
somnade nakna bredvid varandra. Ännu en seger, aldrig mer nattkläder,
som endast var i vägen när han ville njuta av sin hustru.