Jag är en kvinna på 35 år men har ett ganska barnsligt utseende. En del
tror att jag är 25 och jag fick visa leg på systemet tills jag var 30.
Något annat barnsligt med mig är att jag ibland, när jag har t.ex. varit
riktigt otrevlig eller "olydig" mot min man får smisk på stjärten av
honom. Som straff rätt och slätt. Inget annat. Det är verkligen inte
ofta, kanske två - tre gånger på ett år, men jag kan tänka på det i
flera veckor efter det har hänt, med skam förstås men också med en
känsla av att han bryr sig, älskar mig och sätter stopp för min attityd
som ingen har stoppat tidigare. I tonåren var jag för j-lig men mamma
gav mig inte ens en enstaka dask i baken. Så jag har accepterat att det
kan hända med min man. Att min man har sista ordet. För att jag har en
bättre relation så än någon tidigare där bråk har varit huvudingrediens
och ledsna sårade killar som bara gett mig skuldkänslor.
Häromdagen hände det igen:
Det ösregnade och jag och min man
var på väg hem till några vänner utan paraply. Det var långt att gå. På
landet. Jag var på uselt humör och massor gick ut över honom. När vi kom
fram fick vi sätta oss i en soffa framför en stor brasa. Mina vita
tighta jeans var dyblöta upp till knäna där min poncho hade tagit vid
och tagit det mesta av vattnet från skyn. Det kändes inte riktigt okej
att sitta där i trosor fast det hade varit skönast. Våra vänner
serverade oss varsin Whisky- jag märkte att min man simultant var sur på
mig och trevlig mot dom. Så åkte de iväg till affären någon mil bort för
att handla det sista eftersom vi var tidiga. Ensamma i lädersoffan hände
det igen. Min man tog ifrån mig glaset jag hade i handen, ställde ner
det på bordet så fort de hade gått.
Sen tog han min hand och bestämt drog ner mig över sitt knä. "Du
förstår nog att du behöver det här. Det här brukar få dig att tagga ner"
sa han bara och jag fick bara ur mig några ynkliga "nej" "nej" "nej".
Han har ju rätt. Smisk får mig att tagga ner. Det får väl alla tjejer
att tagga nr förresten. Sen följde en lång flera minuters skur av daskar
på mina tighta jeansbak och min stjärt som blivit frusen och kall blev
sannerligen uppvärmd till glödande eld och fast jag fick behålla byxorna
på fick jag så mycket smisk att svedan blev outhärdlig och gråten kom.
När det äntligen äntligen var över satte han mig i knät för
förlåtelse och försoning och jag fick veta att jag från och med nu
skulle vara hans fina lydiga hustru om jag inte skulle få smisk på BARA
stjärten när vi kom hem. (Att få mer smisk denna kväll fanns inte i min
tankevärld! Bestraffningssmisk är något jag till varje pris undviker och
inte vill uppleva igen, även om jag accepterat att det har varit
nödvändigt ibland. Och att det bidrar till fin försoning och förlåtelse
efteråt.)
Våra vänner kom hem en liten stund senare. Jag hade ansträngt mig
från att ta bort mina tåliga ögon men dom måste också ha märkt min
nedtonade uppenbarelse, lät min man prata, dukade av och diskade medan
männen satt kvar och pratade ni vet. även om dom inte kunde se hur länge
det sved om baken på mig. Jag fick låna ett par mjukisbyxor av henne,
undrar vad hon hade tänkt om hon sett mina knallröda skinkor jag såg i
spegeln i deras sovrum när jag bytte om.!
Vi älskade när vi kom
hem.