Tyskaprovet

Jag heter Alicia och jag är sexton år. Mina föräldrar är väldigt stränga och jag får ofta stryk hemma när jag varit stygg, eller bara inte tillräckligt foglig och lydig.

Jag tycker det är jobbigt att dom är så stränga och gammaldags. Nästan ingen annan i min klass får stryk hemma. (Jag vet bara en till tjej som får, hon kommer från Libanon och det är tydligen vanligare där.) Alla får göra nästan vad dom vill medan jag inte har nån frihet alls, typ! Jag blir behandlad som ett litet barn fast jag är sexton år. Jag tycker det är orättvist och jobbigt men när jag försökt ta upp det får jag bara höra att jag ska vara tacksam att jag får en så hård uppfostran. Har lärt mej acceptera det eftersom det ändå inte hjälper att tjata.

Mamma och pappa har bestämt jättemånga regler som jag måste följa och jag får inte ifrågasätta dom. Om jag inte sköter mej som jag ska blir det oftast smisk. Jag har fått stryk hemma ända sen jag var liten. I början var det inte så farligt, några daskar utanpå byxorna eller kjolen, men allteftersom tiden gick så blev det värre och värre, dom slog hårdare och längre tid och jag lärde mej snabbt att vara rädd för stryk. När jag gick i mellanstadiet började dom smiska mej på bara stjärten och jag får väldigt sällan behålla trosorna på numera. När jag blev tonåring infördes redskap, innan hade jag bara fått med handen. Dom säger att tonårstjejer lätt blir kaxiga och olydiga och att jag därför behöver rejält med smäll. Det började med hårborste när jag var tretton, och ett år senare fick jag plocka mitt första björkris. Annat dom använder är livrem, pingisrack och linjal. Ibland, när jag gjort något riktigt riktigt dumt, får jag stryk med mattpiska eller rotting. Det är det värsta som finns, jag är livrädd för dom redskapen och det händer att jag börjar gråta bara dom pratar om att använda dom.

Jag ska berätta om senast jag fick stryk. Det var i måndags och jag blev straffad för att jag hade fått för dåligt betyg på ett tyskaprov. Vi skulle få tillbaka proven på första morgonlektionen och jag visste att det inte skulle vara bra, provet var jättesvårt och jag blev extra nervös och distraherad av att tänka på vad som skulle hända om jag inte gjort bra ifrån mej.

När jag får tillbaka mitt prov tar jag ett djupt andetag och vänder på papperet för att se poängen. 26 rätt av 50. E. Jahapp. Jag förstår direkt vad det betyder. Dom är väldigt noga med betyg och läxor och jag får alltid smäll om jag kommer hem med betyg lägre än B, men det brukar inte vara så illa som E. Det är ju nästan underkänt. Jag begriper att dom kommer vara riktigt arga för det här och det kommer inte bli kul för mej.

Resten av skoldagen är jag tystlåten och håller mej för mej själv på rasterna. Det är svårt att sluta tänka på det. På sista rasten när jag sitter för mej själv under ett träd och oroar mej kommer Yasmin fram till mej. (Hon är den enda jag vet som också får smisk hemma.) Vi brukar inte umgås i skolan så jag blir lite förvånad.

”Hej”, säger hon försiktigt.

”Hej.”

”Fick du också E?”

Jag tittar ner i gräsmattan och nickar. Det känns lite skönt att veta att hon är i samma sits som jag, att prata med någon som förstår.

”Jag har aldrig kommit hem med ett E förut”, mumlar jag.

”Det har jag”, säger Yasmin tyst. ”Det blev inte roligt för mej. Jag är så rädd.”

Hon tar min hand. Jag ser att hon är väldigt ledsen.

”Jag med.”

Så kramas vi. Länge och hårt. Det bara blir så. Fast vi knappt känner varann så har vi just nu så mycket gemensamt. Det känns så skönt att få dela sin oro och rädsla med någon. Vi sitter tysta och håller varann i handen tills det ringer in för sista lektionen.

Vägen hem från skolan känns alldeles för kort och jag går den med långsamma, tunga steg. Det är en fin dag och solen skiner, men jag kan inte njuta av det. Det enda jag kan tänka på är vad som ska hända när jag kommer hem. Jag försöker gå sakta för att dra ut på det, men snart är jag hemma ändå. Jag öppnar dörren och går in i hallen. Medan jag sitter på hallbänken och knyter upp mina skor kommer mamma ut till mej från köket.

”Hej mamma.”

”Hej, där är du ju Alicia! Maten är precis klar. Du har väl med dej tyskaprovet som du skulle få tillbaka idag?”

”Ja, mamma.”

”Vad bra! Tvätta händerna nu för vi ska äta middag, och så tar du med dej provet till köket så ska vi titta på det tillsammans.”

Mamma går tillbaka ut i köket och jag tar av mina svarta joggingskor och ställer dom på skohyllan. Skolväskan ställer jag på bänken och så hänger jag av mej min ljusblå vårjacka och går för att tvätta händerna i badrummet. Jag ser mej i spegeln och ser att jag ser rätt så orolig och nervös ut, men det är ju inte så konstigt. Så går jag ut i hallen igen, hämtar provet ur skolväskan och går in i köket.

Mamma och pappa sitter redan vid bordet och väntar på mej, maten står framme.

”Hej Alicia! Får vi se på ditt prov nu då innan vi äter!” säger pappa.

Jag går fram och lämnar över provet till honom. Sen går jag till min plats och sätter mej. Jag stirrar ner i tallriken och sneglar oroligt upp på pappa då och då.

”Jaha, på det viset”, säger han bara, och räcker sen över provet till mamma som läser och suckar.

”Vi får ta ett allvarligt samtal om det här efter maten, Alicia”, säger pappa och ger mej en jättesträng blick. Så lägger han undan provet och börjar ta för sej av maten.

Jag är jätterädd och känner mej inte det minsta hungrig så jag häller bara upp ett glas mjölk till mej och tar ingen mat.

”Ska du inte äta, gumman?” undrar pappa.

”Jag är inte hungrig ...”

”Nu äter du det din mor har lagat, förstått!?”

”Ja, pappa.”

Jag tar en liten portion och försöker äta, men sitter mest och petar i maten.

”Hon har aldrig fått ett E förut”, säger mamma till pappa. ”Hon måste ha blivit väldigt slarvig med sina läxor, eller kanske hon är ouppmärksam i skolan. Vad ska vi göra med henne? Kanske vi inte har gett henne tillräckligt med stryk på sista tiden, eller vad tycker du?”

”Ja”, säger pappa, ”det är tydligen så att flickungen behöver både mer och hårdare aga än vi brukar ge henne. Vi kan ju inte ha en dotter som skriver E på sina prov. Vi måste börja ta tag i hennes uppfostran ännu mer än vi gjort hittills, den saken är klar!”

”Du kan väl ge henne ett riktigt ordentligt kok stryk efter maten? Det måste ju bli en ändring på detta. Jag tycker att hon ska få smaka både livremmen och riset ikväll, och ...”

”Neej, inte båda, snälla”, ber jag ynkligt.

”Alicia! Du är tyst och äter din mat! Du vet mycket väl att du inte får avbryta när vuxna pratar!” ryter pappa.

Jag tystnar och sänker blicken.

”Javisst, jag förstår att du är arg och besviken på henne, det är jag också”, säger pappa till mamma. ”Oroa dej inte. Jag kommer att aga henne mycket hårt ikväll.”

”Bra.”

Dom fortsätter äta. Oron växer inom mej som en stor klump i magen. Jag tvingar i mej maten på min tallrik och lägger ihop besticken. Sitter med nerböjt huvud och väntar. När dom ätit färdigt säger pappa:

”Då så, Alicia. Nu går du upp på ditt rum och gör dej i ordning. Ta fram den grova bruna livremmen. Jag kommer upp om en stund och tar itu med dej. Sätt fart!”



Jag reser mej snabbt, plockar i min tallrik i diskmaskinen och går med tunga steg uppför trappan och in på mitt rum. Det är ganska stökigt, kläder, tidningar och skolböcker ligger huller om buller, så jag börjar med att plocka i ordning lite för att inte förarga pappa ännu mer. Jag bäddar sängen noga och öppnar sen skåpet för att ta fram den hemska livremmen. Det känns så läskigt att hålla i den. Jag lägger den på sängen och börjar sakta klä av mej.

När jag ska få stryk och pappa säger ”gör dej i ordning” så betyder det att jag måste ta av mej alla kläder utom trosorna. Det är naturligtvis jättepinsamt och hemskt att tvingas visa sej så naken för pappa när man är sexton år. Men det blir ännu mer hemskt om jag inte lyder, det vet jag mycket väl.

Jag tar av min svarta t-shirt med rosa tryck (”Mystery Princess”) och viker ihop den. Kjolen och strumpbyxorna tar jag också av mej och så är det bara behån kvar, jag knäpper upp den och lägger den ovanpå dom andra kläderna i en prydlig hög på mitt skrivbord. Det är jätteskämmigt att jag måste visa brösten, även om jag inte precis har störst i klassen, jag har b-kupa nu men kommer nog snart att behöva byta storlek till c. Jag sätter mej ner på sängkanten och hänger med huvudet, tittar ner på mina lår och mina trosor. Det är ett par vita vanliga bomullstrosor (jag får inte använda string) med små lila blommor på och en liten rosa rosett längst fram. Om jag böjer ner huvudet ordentligt och ordnar håret så att det hänger fram, så kanske pappa inte ser mina bröst när han kommer in. Men mest hänger jag med huvudet för att jag är rädd. Rejält orolig och rädd. Dom verkar så arga på mej. Jag sitter länge och biter mej nervöst i underläppen. Väntar. Så hör jag dom, stegen i trappan. Det är pappa som går upp med bestämda steg. Jag sväljer nervöst och rättar till håret. Tittar spänt på dörrhandtaget. Så ser jag hur det trycks ner och dörren öppnas. Pappa kommer in i mitt rum och stänger dörren bakom sej.
”Så, Alicia. Nu ska vi ha en liten pratstund, du och jag. Ett ganska allvarligt samtal. Förstår du att det är allvar?”

Jag nickar sakta och tittar på honom med ledsen och ängslig blick. Pappa sätter sej bredvid mej på sängen och tittar på mej från sidan. Jag håller blicken sänkt. Fast jag inte vill det så känner jag hur jag rodnar och blir varm om kinderna när han tittar på min nästan helt nakna kropp.

”Du hade tyskaprov i onsdags gumman, eller hur?”

Jag nickar.

”Och hur gick det?”

”Dåligt”, mumlar jag utan att lyfta blicken.

”Det stämmer, flickan min. Det gick riktigt förskräckligt dåligt, ska du veta.”

Jag skäms.

”Vad beror det på när du får ett så dåligt betyg på ett prov, Alicia?”

Jag vet mycket väl vilket svar han är ute efter.

”Det beror på mej. Jag har inte gjort mina läxor ordentligt och inte varit tillräckligt uppmärksam på lektionerna. Jag har inte skött mej i skolan, pappa. Förlåt.” Jag säger det ganska tyst.

”Precis, gumman! Du har misskött dej i skolan, riktigt ordentligt dessutom. Din mor och jag kommer aldrig att acceptera att du kommer hem med så dåliga betyg, det begriper du säkert. Vi måste vara rejält stränga mot dej nu så att det här inte händer igen. Förstår du det, flickan min?”

”Ja, pappa.”

”Du kommer att få en ordentlig omgång handsmäll först, sedan ska vi prata lite till och så ska du få smaka livremmen. Efter det går vi ner till mamma så får vi se om hon tycker du fått tillräckligt. Du förstår väl att vi gör det här för att vi bryr oss om dej, gumman? Det är väl rättvist att du ska få såhär mycket stryk nu när du varit så slarvig och skött dej så dåligt, eller hur?”

Jag nickar svagt. Skäms jättemycket och känner mej verkligen som en jättedålig elev och dotter. Jag är rädd och ledsen.

”Bra. Då kan du komma hit så ska vi dra ner dina trosor.”

Jag reser mej sakta och går fram till pappa, lägger vant händerna på hans axlar och böjer mej lätt framåt. Såhär går det till varje gång. Jag håller ihop benen medan pappa tar tag i min troskant på båda sidor och drar ner mina trosor till fötterna. Nu är jag helt naken och knallröd i ansiktet. Så tar han ett bryskt tag i mitt hår och drar ner mej på plats över knät.

”Jag kommer att aga dej lite hårdare än jag brukar ikväll, Alicia. Du ska ligga still och inte krångla. Du får gråta och sparka med benen, men inget ålande eller för höga skrik, är det förstått?”

”Ja, pappa” piper jag.

Darrande ligger jag där och väntar på att han ska börja slå mej. Han kavlar upp sin skjortärm och jag biter ihop.



Så börjar det. Han slår rejält hårt redan från början. Hela min stjärt och övre delen av mina lår får känna på pappas stora, starka hand. Jag kvider och jämrar mej och börjar snyfta nästan direkt. I vanliga fall brukar han ta det lugnt i början och slå lösare, men inte den här gången. Det dröjer bara några minuter av hans ihärdiga smällande innan jag gråter högt.

”Du måste faktiskt lära dej att sköta dej i skolan”, säger pappa medan han smäller mej. ”Du ska läsa dina läxor ordentligt och lyssna noga på lektionerna. Såna här provresultat vill vi aldrig se igen. Du har gjort dej riktigt förtjänt av det här. Ligg still sa jag, sluta genast vicka på stjärten!

Olydiga flickunge, jag ska lära dej! Vi har ju sagt åt dej att sköta dej i skolan. Såhär går det när man inte gör som mamma och pappa säger!” Han slår mej hårt och länge över stjärten och låren medan han skäller på mej. Jag ligger så stilla jag kan och gråter rejält, jag sparkar med benen och skriker till genom tårarna när han smäller flera gånger på samma ställe, det gör extra ont och det är jättesvårt att ligga still när han gör så.

Efter en stund slutar han äntligen och jag ligger kvar över hans knän och gråter. Min stjärt bultar och känns glödhet, det svider jättemycket och jag har så ont att det är svårt att sluta gråta. Pappa tar tag i mitt hår och drar upp mej. Jag får sätta mej på knä på golvet framför honom och knäppa händerna bakom nacken. Jag sänker blicken men han tar tag under min haka och tvingar mej att se honom i ögonen.

”Så, Alicia. Nu ska vi prata lite. Vad har du precis fått?”

Jag drar efter andan och snörvlar till.

”Smisk på stjärten, pappa, snyft!”

”Varför fick du smisk då, gumman?”

”För att jag misskött skolan.”

”Just precis.”

Han gör en liten paus och torkar bort ett par tårar från mina kinder.

”Är vi färdiga nu, gumman? Eller kommer du att få mera stryk nu?”

Jag snyftar till och tittar olyckligt upp på honom.

”Nej, vi är inte färdiga, pappa. Jag ska få mera stryk, med livremmen, snyft!”

Pappa stryker mej varsamt över håret, precis som om han kände på sej hur rädd jag är för livremmen.

”Och varför ska du få mera stryk?”

”För att jag har varit jättedum och då behöver jag rejält med stryk så jag lär mej, snyft, buhuu!” Jag brister i gråt igen.

”Just det. Bra, min lilla älskling. Såja, hyssch. Varför ger vi dej stryk när du varit olydig?”

”För att ni bryr er om mej och ... och ... buhuu snyft ni slår mej för att ni älskar mej pappa, buhuuäääh!”

Pappa låter mej gråta ut en stund och klappar mej över håret.

”Bra, gumman. Då fortsätter vi. Nu vill jag att du lägger två kuddar i mitten av din säng och lägger dej på mage över dom, så att din stjärt kommer upp ordentligt, så ska jag aga dej riktigt ordentligt med livremmen. Varsågod.”

Snyftande får jag resa på mej och lägga i ordning kuddarna på sängen. Jag lägger mej på plats på mage med kuddarna under stjärten, som verkligen kommer upp ordentligt. Jag är livrädd för remmen och ligger och skakar i hela kroppen när jag ser hur pappa plockar upp den.

”Be om din aga, Alicia!”

”Snälla pappa, snyft, kan jag be att få stryk med livremmen?”



Jag gråter rejält redan innan första rappet landar över min stjärt. Jag är så rädd. I ögonvrån ser jag hur han svingar remmen och snärtar till. AAAJ!! Det gör fruktansvärt ont och jag skriker rakt ut. Så kommer ett till rapp. Och ett till. Pappa bara fortsätter piska mej med den hemska livremmen och jag gråter floder, tårarna sprutar. Jag klarar inte av att ligga helt stilla under agan utan pappa får gång på gång tvinga mej att lägga mej tillrätta igen för nästa rapp (det gör han genom att dra mej hårt i håret). Jag gråter hysteriskt och börjar glömma bort att andas. Det känns som om jag inte klarar en sekund till, ska han aldrig sluta? Min stjärt känns som om någon gnider in den med glödande kol och kokande olja och samtidigt sticker in tusen nålar i den. Jag har så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen och gråter så mycket att jag börjar hosta.

Till slut lägger pappa undan livremmen. Jag märker det inte ens först, det gör ändå så ont att jag först inte uppfattar att han slutat slå. Jag ligger kvar över kuddarna och storgråter. Pappa väntar tålmodigt. Jag gråter ut och börjar känna att jag sakta hittar tillbaka till mej själv. Pappa tar tag i min arm och drar upp mej ur sängen, jag bara gråter och försöker följa med i hans rörelser. Han tvingar mej att ställa mej på knä på golvet igen.

”Tacka!”

”Taack pappa för att du gahav mej stryhyyk med remmen snyft buhuu, det var nyttigt för mej, snyft, jag ska sköta mej bättre i skolan nu, jag lovar, buuäääh!” gråter jag. Pappa håller fram sin hand, som han agade mej med, och jag böjer mej fram och kysser den. Sedan håller han fram remmen, men då ryggar jag tillbaka som en reflex. Han tar tag bakom min nacke och tvingar mej att kyssa remmen också. Det känns som om jag aldrig kan sluta gråta. Stjärten bultar och värker och svider och glöder.

”Så, upp med dej nu, så går vi ner till mamma!”

Jag får resa mej på darriga ben och så tar han ett bestämt tag i mitt öra och släpar ut mej ur rummet. Jag hulkar och snyftar och har svårt att hänga med i hans tempo, det gör ont i örat när han sliter och drar. Helt naken och rejält uppsmiskad släpas jag nerför trappan och in i vardagsrummet, där mamma sitter och väntar.

”Så, nu ber du din mor om ursäkt, och så berättar du för henne vad du har lärt dej ikväll!” ryter pappa åt mej. Mamma tittar strängt på mej medan jag snörvlar och försöker sluta gråta såpass att jag kan göra som pappa säger.

”Förlåt mamma för att jag har misskött mitt skolarbete, jag ska aldrig göra det igen, pappa har gett mej jättemycket stryk för det med handen och livremmen, snyft, jag lovar att alltid läsa mina läxor ordentligt och lyssna noga på lektionerna, snyft, förlåt mej snälla mamma!”

Mamma tittar på mej med en jättesträng blick.

”Ja, det är bra att du förstår vad du gjort för fel och ber om förlåtelse, Alicia. Men jag tycker nog att du behöver lite mera stryk för att verkligen lära dej en läxa av det här. Dessutom var du ohyfsad vid middagsbordet idag, du avbröt mej när jag pratade och du gick ifrån bordet utan att säga tack för maten. Jag tycker att du går ut i trädgården nu och hämtar ett ordentligt björkris, så ska du få lära dej att uppföra dej vid bordet.”

Jag tror knappt mina öron. Är det inte över?! Ska jag få mera stryk? Björkris?!?

”Neeeej mamma, inte mer, snälla inte meeeer!!” skriker jag medan tårarna rinner nerför mina kinder.

Men mamma lyssnar inte. Hon har redan öppnat altandörren och tagit tag i mitt öra. Fäktande och storgråtande släpas jag ut i trädgården för att plocka ris. Mamma står bredvid och övervakar mej när jag naken och förtvivlad plockar kvistar från våra trädgårdsbjörkar. När jag är klar binder mamma ihop riset och ger det till mej.

”Nu går du in med det här till pappa, ställer dej på knä och räcker över det till honom och ber honom använda det!” säger mamma åt mej i skarp ton. Jag tar motvilligt emot riset och stapplar in. Gråtande knäar jag och håller fram mitt nyplockade ris med båda händerna. Mamma står bakom mej och jag känner hennes hårda blick i nacken.

”Snälla pappa, snyft, jag har plockat ett ris, kan du vara så snäll och risa mej för att jag hade dåligt bordsskick?” Mina händer darrar så mycket att jag nästan tappar riset.

Pappa tar emot det och jag får ställa mej på alla fyra över vardagsrumsbordet. Mamma sätter sej på en stol framför mej och håller fast mina handleder.

”Puta ordentligt, och sära mer på benen gumman, såja. Då börjar vi”, säger pappa och höjer riset. Jag blundar och stålsätter mej.

”AAAAJJJ!!”

”Såja, gumman. Stilla nu.”

”AAIIJAAOO!!”

Pappa risar mej ordentligt och det gör fruktansvärt ont, min stjärt är ju redan rejält agad och nu riset! Jag gråter och skriker i högan sky och klarar snart inte längre att stå still och puta fint. När jag börjar svänga med stjärten måttar pappa ett hårt slag med riset mellan mina lår och några kvistar träffar min snippa. Jag skriker rakt ut och lägger mej platt på bordet, mamma har ett hårt jobb med att hålla fast mina armar.

”NEEEEEJ, INTE DÄR, INTE DÄÄÄR!!!” bölar jag och gråter okontrollerat.

”Tyst med dej! Stå still och puta som du ska, så slipper du få stryk mellan benen!” ryter pappa.

Jag ställer mej kvidande upp på alla fyra igen och putar upp med stjärten. Pappa fortsätter risa mej och jag fortsätter gråta. Tårarna rinner och rinner och jag skriker, hulkar, tjuter, vrålar och bölar hela tiden. Mamma hyschar mej men jag hör henne knappt.

Så äntligen slutar risningen. Pappa lägger ifrån sej det utslitna riset och mamma släpper mina handleder. Jag får ligga kvar en stund över bordet och gråta, men efter ett tag säger mamma i barsk ton:

”Så, upp med dej nu Alicia! Ställ dej i skamvrån nu med detsamma!”

Jag reser mej mödosamt och linkar till hörnet i vardagsrummet som fungerar som min skamvrå. Där ställer jag mej på knä, knäpper händerna bakom nacken, svankar och putar ordentligt med stjärten och lägger pannan mot väggen. Jag gråter fortfarande ljudligt men lyckas lugna ner mej någorlunda efter ett tag. Jag får stå i skamvrån och snyfta i en halvtimme ungefär medan mamma och pappa tittar på nyheterna på tv. Sedan får jag resa på mej och gå fram till soffan. Jag tvingas niga fint för mamma och pappa och tacka dom ordentligt för allt stryk jag fått ikväll. Jag har fortfarande inte slutat gråta helt och hållet. Pappa tar tag i mitt hår och leder mej uppför trappan, det gör ont när han släpar mej i håret. Han öppnar dörren till mitt rum och föser in mej. Sedan går han till badrummet och hämtar vatten till mej i en plastmugg. Gråtande sitter jag på min säng och dricker stora klunkar medan han håller muggen under min mun. När jag druckit ur den tackar jag ynkligt.

”Lägg dej och sov nu, Alicia. Du får ingen kvällsmat. Jag hoppas att du lärt dej en ordentlig läxa av det här?”

”Jaa pappa, snyft!”

”Bra. Godnatt, min lilla älskling!”

”Godnatt, pappa!”

Han stänger dörren och går ner till mamma igen.

Ensam i mitt rum kastar jag mej på sängen och storgråter länge. Vad mycket stryk jag fick! Försiktigt gnider jag min bultande, glödande stjärt medan jag hulkande och ångerfull gråter mej till sömns.