Ska man berätta att man varit otrogen även om man vet att det bara var
en engångsgrej?
Jag är en tjej, 26 år och jag skulle nog både svara ja och nej på
den frågan. Varför berätta om det bara var en engångsgrej?
Skuldkänslorna får man väl leva med ett tag. Själv klarade jag inte av
att hålla dom inom mig och jag var tvungen att berätta för min man,
vilket fick avgörande konsekvenser för hur vi lever idag. Eller också
kanske något hänt som gjort att vi skulle leva såhär i alla fall, jag är
inte så säker längre.
Till saken. Det var för två år sedan ungefär. Thomas hade varit på
en jobbresa några dagar, jag hade haft vår nyköpta villa för mig själv.
Det hade varit en 30 års fest, mest vänner som var äldre än jag och det
hade funnits en snubbe där som gick igång på mig, sexuellt, och jag som
har svårt att inte gilla läget med blickar från killar, och svårt att
inte flirta tillbaka, hamnade i armarna på honom i en portuppgång fram
på småtimmarna. Jag hade druckit men visste precis vad som höll på att
hända när jag lät honom smeka min rumpa under klänningen, kyssa mina
läppar och hals och trycka sitt kraftiga stånd mot mig. Jag var hungrig
och Thomas och jag hade mest av tidsskäl haft lite sextorka några
veckor. Jag blev förförd och jag tog för mig. Hur långt gick det? han
kom inte in i mig. Med någon sista självbevarelsedrift lyckades jag
stoppa där. Han kom utanpå min klänning och spermafläcken på min
klänning gick väl bort i tvättmaskinen så fort jag kom hem men inte mitt
dåliga samvete.
Två dar senare sitter jag med Thomas nyss hemkommen, fin i sin
kostym och slips. I soffan och samvetet förbjuder mig att ohämmat ta för
mig och glädjas åt min fina man, trött efter en lång flygresa. Han ser
att det är nåt och fast jag inte planerat att säga något kommer det, bit
för bit vad som hände några kvällar tidigare. Det sista drog han väl
snarare ur mig och jag har alltid haft fruktansvärt svårt att ljuga. Men
helt ärlig var jag när jag bedyrade att det bara var nåt idiotiskt och
det skulle aldrig hända igen, med någon kille, nånsin! Thomas blick blev
svartare och svartare. Vi hade bröllop inplanerat, precis flyttat till
villan, planer om barn… (kanske var mitt snedsprång ett sista
frihetssprång, en sista glimt av mitt gamla liv när killarna avlöste
varandra och jag för mig och fick tillbaka av män och killar jag pekade
på). En bortskämd tjej som fått allt vad hon velat ha och sen oftast
sårat manliga hjärtan när hon gått vidare till grönare gräsmattor.
Det blev riktigt jävligt och jag insåg plötsligt att jag höll på
att krossa allt stabilt jag äntligen börjat bygga upp med denna
underbara man, lite äldre och etablerad. Någonstans i hans långa väl
grundade anklagelser mot mig, jag som satt där och kände mig som en
omogen tonårstjej i mina tighta Nudie-Jeans, hästsvans och kort linne,
bredvid mannen som just arbetat ihop en fet lön ute i stora världen som
ska försörja mitt behagliga lyxige leverne. " Du borde verkligen ha
smisk". Jag reagerade inte chockad eller förnärmad, bara nickade
förstående medan orden strömmade ur mig fullständigt livrädd att förlora
honom här och nu. Så återkom orden. " Smisk på stjärten" och jag fann
mig mer och mer i att inse att detta kunde vara det pris jag absolut var
beredd att betala om han skulle tycka att det räckte med det. I stället
för någonting barnsligt och mycket förödmjukande blev det ett halmstrå.
Det var därför jag inte slog bakut.
Jag grät redan när han bestämt drog ner mig över sitt knä. Han tog
tid på sig att placera mig som en olydig flicka över knät och ingen av
oss sa ett ord de kommande minuterna. Hans daskar på min tighta jeansbak
var jättehård, lät som pistolskott och gjorde redan efter de första fem
riktigt ont. Det var helt fullt och klart en riktig bestraffning av en
man som tvingas aga sin unga olydiga otrogna hustru. Min gråt gick mer
över till snyftanden och det gjorde riktigt ont. All min koncentration
gick till att klara av nästa dask och nästa och nästa. Förödmjukelsen
och förnedringen fick inte plats just i den här svidande stunden.
Konstigt nog kändes det som en naturlig sak att få smäll av sin man när
man gjort det jag gjort.
Så slutade han, lät mig komma upp på mycket skakiga ben, och utan
ett ord började han knäppa upp mina jeans. Totalt undergiven, totalt!
stod jag bara där och snyftade och kände hur det brann om skinkorna
medan jag såg hur han drog ner mina jeans bit för bit eftersom de satt
så klistrade på min kropp. Så åkte jag ner, hur lätt som helst, (undrar
fortfarande hur många tjejer han gett smisk tidigare eller är det bara
nåt som män naturligt kan göra från födseln? Lägga en tjej över knät?)
efter ett tjugotal klatschar, hade string så det vara riktiga klatschar
på bara stjärten, åkte trosorna ner i alla fall, lite symboliskt, och
sen fick jag smisk i flera minuter.
Ljudet ändrades från det dovare smällandet över denimtyg på mina
skinkor till ett riktigt klatschande ljud. Det hördes verkligen hela
huset att en kvinna fick smisk! När han äntligen var färdig och han
satte mig upp i knät, hukande, fick jag sitta där en stund, i hans knä
med jeansen och trosorna vid knäna. Jag strök mig så försiktigt jag
kunde på min smiskade stjärt och ville bara ha förlåtelse. Han strök mig
över håret och sa att det är bra nu… . Att vi skulle ha en pratstund i
morgon till frukost men nu skulle jag gå och lägga mig på direkten
(klockan var bara halv nio). Alla lampor skulle vara släckta och jag
skulle i säng som en olydig flicka och fundera över hur jag vill ha vårt
förhållande. Jag minns att jag inte protesterade en sekund mot att
dessutom bli skickad i säng.
Allt kändes så självklart. Jag hasade iväg och höll bara ett tag i
de nedhasade jeansen och kände förnedringen när jag snyftande gick
uppför trappan till vårt sovrum, med stjärten bar och alldeles alldeles
alldeles röd (det såg jag i spegeln i badrummet). Jag kröp raskt ned i
sängen, endast i linnet jag inte orkade ta av mig. kröp ner under täcket
kände hur det pulserade och sved i skinkorna, kände den glödheta hettan
i skinkorna och bara skämdes. Samtidigt hade jag ett tröstande hopp. Om
det räckte med smisk och gå och lägga sig tidigt var det bra sen? Jag
blev efter en stund upphetsad av hela den förödmjukande situationen. För
att jag kände att det var rättvist kanske? Jag blev kåt och ännu kåtare
och bara ville att han skulle komma in och ta mig. Knulla sin kvinna
lika självklart som han ger sin kvinna smisk på bara stjärten. Efter
några timmar hände det. Jag fick en djupare orgasm än jag kan minnas,
hans kuk kändes större fyllde mig mer än jag kan minnas.
På morgonen till frukost hade vi pratet han utlovade. Jag satt i
hans knä och fick veta att jag i fortsättningen kommer att få smisk,
(och nu pratade vi inte om otrohet för i så fall skulle förhållandet
vara över) men om jag uppträder flitigt mot andra män, om jag kommer för
sent, är bitchig, är olydig för andra saker o.s.v. Jag har köpt allt det
där. Ja, jag får smisk ibland, inte så ofta, men det händer. Alltid som
ett straff, alltid över hans knä, alltid med handflatan, alltid på bara
stjärten efter en stund, det svider och gör riktigt ont. Jag får en
tydlig gräns, den känner min rumpa till nu. Jag känner mig trygg att han
finns kvar, tar ansvar för mig och jag känner mig väldigt intim med en
man för första gången. Det är inte helt jämlikt men förstås, men det
känns naturligt. Jag tror på detta gammeldags sätt att leva med en man.
Kvinnor har fått smisk förr, får det fortfarande och kommer nog alltid
få det. För att det funkar antagligen.