* Den första orsaken är att det alltså tjänar som en påminnelse om hur intensivt svidande smisk kan och ska vara. En respektfull hustru kanske inte har fått smisk på länge och därför börjat tänja på gränserna därför att hon glömt hur det faktiskt känns och vilken betydelse för relationen det har att bli lagd över hans knän för att bli rejält agad.
Otroligt nog kan jag för min del förtränga den moraliska katarsis som blir resultatet av den aga som jag både bävar inför och längtar efter. Björkkvistar av tunnaste modell som min man nästan alltid använder låter kanske inte så verksamt men jag kan försäkra att i hans händer så fyller dom sitt syfte på ett mycket verksamt sätt och efter ett par hundra snärtande slag, utspridda över min stjärts hela rundel - det ser han till - är min sturskhet och mitt trots som bortblåst och det enda jag vill är att lyda honom som jag vet älskar mej så mycket att han vill motverka mina destruktiva tendenser. Mitt beteende och min attityd har faktiskt blivit avsevärt bättre, visserligen från en markant låg nivå.
Men alltsomoftast blir jag "hormonisk" som min man säger, blir stursk och försöker bossa över honom på ett otrevligt sätt. Då brukar jag få en omgång PS om jag inte redan gått för långt för då blir det ordentligt med smisk som bestraffning med riset, den breda läderremmen eller ibland med en mjuk och böjlig blompinne. I vilket fall blir jag en stund efter agan som en omvänd hand, jag går och gnolar för mej själv och svävar på små moln i flera dagar och begriper inget annat att smäll på stjärten, hur det nu än låter, är rena dunderkuren för vår relation; min man har sen vi kom överens om detta fått en resligare hållning och behandlar mej på ett vänligare sätt än tidigare. Han tar den utvidgade mansrollen på och med stort allvar och ansvar och är mycket rädd om mej och vårt förnyade förhållande!
* Ett annat skäl är att uppehålla kontinuiteten i relationen vars kvalitet är direkt beroende av hustruns frivilliga underordnande i förhållande till sin make. Inget fartyg har två kaptener, inget land har flera kungar eller presidenter.
* En tredje anledning är att övning faktiskt ger färdighet. En man som är nybörjare kan tex känna en tveksamhet till att i det rätta ögonblicket utdela en fysisk bestraffning pga sin begränsade erfarenhet. Men med upprätthållande av PS så kommer han att känna sig mer bekväm vid utövandet av agan och den nödvändiga tajmingen kommer att bli avsevärt mer lyckad.
* PS är också ett sätt att försöka sig fram med olika smisksätt - vad som fungerar och vad som inte fungerar.
* Även en hustru med tämligen rätt inställning behöver påminnelsesmisket av två skäl:
1) Det första är för att träna på att ta emot agan på ett propert och värdigt sätt, dvs utan sparkande och utan försök att sätta händerna i vägen samt utan att skrika och vråla.
2) Det andra skälet är att aktivt öva sig i ödmjukhet och lydnad i just den speciella situationen vilket kommer att leda till en bättre och större respekt för sin man i det vardagliga livet.
OBS! Påminnelsesmisket är inte avsedd att på något sätt ersätta agan!
PS genomförs på samma sätt som en ren bestraffning men utan verbal tillrättavisning och något mindre utdraget och intensivt. Maken bör dock påminna om nämnda orsaker till PS och, när smisket kommit igång, utdela det med samma beslutsamhet och "follow through" som vid en sedvanlig bestraffning.
Den egentliga skillnaden mellan aga och PS är att fokuseringen inte längre är riktad på dåligt beteende och/eller attityd utan på hustruns ödmjukhet och inställning. Maken förutsätts ha full kontroll över utförandet och när han, och enbart han, har bedömt att hans fru är tillräckligt smiskad kommer sessionen att vara över.
Från min personliga erfarenhet vill jag framhålla hur mycket jag lärt mig av maintenance discipline, alltså påminnelsesmisk. Jag har en viljestark personlighet med ett envist stråk och fast jag egentligen har en strävan att bli undergiven så är det inte alltid lätt för mig att leva på det sättet.
Att vara lydig min make när han ger mig denna typ av smisk utvecklar hos mej en inställning som innebär att jag lättare känner mig ödmjuk och full av respekt även i vardagslag och till slut får jag "avslöja" att numera kommer jag inte ens på tanken att avspisa honom när han gör en invit för sex. På det hela taget är jag "alltid" på humör för det och jag känner mej på något sätt djupt tillfreds med och tacksam för allt detta!
Med vänliga hälsningar från en ofta smiskad men desto lyckligare hustru!