"Du tycker inte alls om mig på riktigt!", tjöt unga grevinnan Troillé när hennes make gjorde ett uppehåll i upprumpningen för att förmana henne lite mer. Till sin förvåning hörde hon den starke greve Sigurd flämta till, så Roseanna Troillé (född Persson) klippte till med några fler ord.
"Du är bara intresserad av att jag är ung och villig, och att jag låter dig ge mig smäll, så fort du hittat på en ursäkt för det. ´Missköter studierna´! Vem bryr sig om i fall jag inte tar min jur.kand.? Vi är ju rika. Åtminstone jag!" Han drog efter andan hårt.
"Men Elin och hennes irländska kommer undan med vad som helst! Fastän åtminstone en av dem verkar vägra ha sex med dig."
"Kära Roseanna, är du berusad?!"
Hon fnyste stolt, trots svedan i hennes blottade rumpa.
"I så fall kan du antingen packa dina väskor, så skiljs vi snarast möjligt, eller också kan du gå raka vägen till skamrummet, fläta ditt hår och hämta läderremmen. Med kjolen uppe och rumpan bar." Sigurd Troillé talade inte särskilt högt, men mycket beslutsamt.
Hon hoppade upp, gick några steg ifrån honom och drog sedan upp trosorna över sin yppiga, pumpformade rumpa, långsamt och tydligt. Sedan rusade Roseanna till sin klädkammare och började packa.
En och en halv väska var packade när det knackade på dörren.
"Vem där?"
"Det är jag och Molly", svarade Elin. "Vi skulle vilja prata med dig!"
Roseanna släppte in dem, låste dörren om dem och erbjöd de unga kvinnorna att sitta ner.
"Vad kan jag göra för er?", frågade hon lite ansträngt.
"Du kan kalla mig Molly, i stället för ´Elins irländska´!"
"´Irländska slampa´ vore väl en kompromiss. Att du ligger med din fästmös far är ändå märkvärdigare än vad du heter!"
"Det där är något vi kom överens om gemensamt", sade Elin.
"Vi vill verkligen ha barn, men det går inte att ordna artificiell befruktning med greve Sigurds spermier. Det är känt sedan han försökte donera för att hjälpa farbror Johan. Sädescellerna klarar inte att lagras ens för en kort överföring. Om det ska bli en blandning av våra gener måste jag ta emot honom", förklarade Molly allvarligt.
"Skruvat, men inte otroget. Är det därför ni använde ett obekvämt bord?"
"Jag var för en säng!", påminde Elin.
"I sängen älskar man och det gör jag med exakt en människa", förklarade Molly beslutsamt.
"OK, Molly, jag ber så mycket om ursäkt!" Irländskan nickade. "Då kan ni gå er väg och så packar jag färdigt, om inte din far vill komma upp och be om förlåtelse."
"Ska HAN be DIG om ursäkt?" Elin smålog sarkastiskt.
"Jag får dask på rumpan som en stygg flicka på 1800-talet om jag inte läser på till tentorna, klädd i skoluniform. Allt jag gjorde idag var att läsa Veckorevyn i stället för civilrätt, och då måste byxorna ner."
"Du klarade inte din förra tenta. Om du inte lyckas på omtentamen om fyra dagar måste du gå om ett läsår. Det ser inte bra ut i examen eller för arbetsgivare", påminde Elin. "Han är lite galen, men du får faktiskt smisk för att bli bättre, till din egen nytta."
"Då måste ni två vara perfekta som aldrig får smäll!", fräste Roseanna trumpet.
Båda skrattade.
"Du minns kanske första gången du kom hit till slottet för att jobba med det där grupparbetet?", frågade Elin sin f.d. klasskamrat från gymnasiet.
Roseanna rodnade. Greve Sigurd hade genast tagit med henne till skolrummet för att träffa Elin, som fått lov att lämna skamvrån, men inte ta på sig byxor.
"Jag tänker mig att Roseanna håller tyst om det här. Och om Elin inte låter bli cigaretter utan aga, då får det bli att du låter bli cigaretter med aga! Det är en idiotisk dödsorsak." Därefter hade greven kramat Elin hårt och sedan lämnat dem.
"Men numera är det inte så! Fastän vi två är jämnåriga", påpekade Roseanna.
"Du kan be Maggie berätta vad som hände när jag dök upp och berättade om Michael för två månader sedan!"
"Vem är det?"
Molly räckte upp en hand och log.
"Jag hade nämnt att jag var kär i mina brev hem, men inte varit helt tydlig om omständigheterna...", började Elin.
"Lögnerska!", hostade Molly.
"Min älskade hette Michael, studerade vid universitetet i Edinburgh och tillhörde en grupp inom religionen kväkare som aldrig låter avbilda sig. I övrigt beskrev jag Molly."
"Jag var så stolt över hur du stod upp för vår kärlek", sade den vackra irländskan sarkastiskt. "Du berättade först vad som pågick efter att vi landat på Arlanda. Jag var tvungen att vänta i Uppsala medan du åkte i förväg och förklarade dig", suckade Elins älskade mörkt.
Elin tystnade och såg mycket ledsen ut. Genast var Molly framme och kramade förlåtande.
"När min blivande svärfar e-postade att jag var välkommen till familjen kunde jag inte vara arg längre. Särskilt med tanke på bilderna han skickade av hur han hanterat min älsklings... olämpliga beteende."
"Jag hade aldrig sett honom så arg någonsin!", berättade Elin. "Fort som ögat måste jag dra av byxorna, lägga mig på rygg och i blöjpositionen. Sedan blev det smäll med remmen över skinkorna. Efter två dussin rapp tjöt jag högt och tårarna rann. Då släppte han remmen och gick, men kom tillbaka med Maggie och rottingen. Sedan höll hon mig på plats medan jag fick så mycket smisk att då far var klar trodde jag faktiskt att jag var hudlös i stjärten.
Därefter åkte far och hämtade Molly, medan jag fick ta på mig skoluniformen och vänta med nästan mot husväggen, varken kjol eller trosor och rottingen instoppad mellan skinkorna, där jag måste hålla fast den.
"Men Molly...!" försökte Roseanna desperat hitta argument för att hon själv blev orimligt behandlad.
"När jag först föreslog att han skulle bli far till vårt barn missförstod greve Sigurd mig och trodde att jag ville vara otrogen." Molly log lite snett. "Han visade sig inte arg, utan bad mig bara hålla positionen. Först när greven började randa mig med remmen begrep jag att det blivit ett missförstånd, men då förbjöd han mig att säga ett knyst, om jag inte var sugen på rotting också. Jag fick t.o.m en bit ingefära i stjärten efteråt. Men när Elin förklarat allt bad han om ursäkt och gjorde oss till viljes."
"Han är inte orättvis mot dig. Du vet att Maggie också får smaka på, de få gånger hon begår allvarliga misstag."
Roseanna nickade motvilligt. Bara för tre veckor sedan hade ett av Maggies felsteg gjort att den duktiga hushållerskan hamnat över sin husbondes knä med rumpan bar i TV-rummet. Sedan blev det smäll i ändan medan hushållets unga damer försökte låta bli att stirra på hur Maggies präktiga säte blev knallrött i enlighet med husbondens vilja.
Till slut grät och bölade hon precis som Elin, Molly och Roseanne brukade och det märktes att stjärtagan gjort god verkan också på någon med Maggies naturliga sturskhet. Som alltid slapp hon skamvrån, men måste gå och lägga sig genast och utan att ta på sig byxorna igen. Den skamsna, hulkande unga tjänstekvinnan sprang genast upp till sin kammare med rumpan bar, efter att ha lärt sig en läxa hon sent skulle glömma.
"Och han gör det inte för njutning, även om hans hustrus nakna rumpa nog har en viss effekt på honom", påpekade Molly obevekligt.
"Tror du på fullt allvar att han inte älskar dig...?", frågade Elin prövande.
Roseanna skakade på huvudet. Han visade sin kärlek så ofta varje dag att det vore idiotiskt att påstå att hennes ärkekonservative, starke, hängivne älskade make bara såg henne som en söt ung flicka att aga eller spänna på. Greve Sigurd skulle älska henne livet ut, om hon inte stötte bort honom. Och med tanke på att hon ju älskade honom så fick det inte ske...
Unga grevinnan kände sig mycket ung och med en stor klump i magen när hon sade:
"Så. Elin, vad var det nu han sade att jag måste göra som ursäkt...?"
Elin hjälpte till med att göra två flätor och Molly drog av Roseannas trosor. De fäste upp hennes blus i ryggen, så att rumpan var blottad som hennes man sagt åt henne.
Elin märkte att hennes styvmor och barndomsvän verkligen ville slippa mer smäll, men då skulle hon inte ha sagt så elaka saker.
"Kom med nu", sade hon vänligt och Roseanna lät sig ledas till skamrummet, där skampallarna, dumstrutarna och agaredskapen förvarades, tillsammans med bestraffningsböcker och anteckningsböcker där stygga ungdomar skrivit tusentals meningar i stil med "Den som lever utan aga, dör utan ära!". Med fast hand tog styvmodern sin läderrem och tänkte efter.
"Molly, var snäll och plocka fram den största dumstruten och sätt den på mitt huvud!", bad hon efter några ögonblicks eftertanke. Molly lydde och sedan gick de ner till salongen igen.
Greve Sigurd Troillé log lättad, men undrade över dumstruten hans hustru bar på huvudet. Den var inte liten och söt, utan lite för stor och med bistra fraser på tyska om hur viktigt det var att aga olydiga dumsnutar.
"Jag förklarar efteråt, om det går bra", svarade unga grevinnan och räckte tappert fram läderremmen som hon nu skulle få smaka på.
Greven tog emot remmen och lyfte av struten. Roseanna neg vackert och böjde sig sedan framåt med knäna på en stadig pall och stödd med armarna på en fåtölj. Det var ingen fara att hon inte skulle ta emot rappen med full kraft eller att maken skulle distraheras av hennes tårdränkta ansikte. Sigurd Troillés unga grevinna tänkte ta sitt straff.
Och smäll på stjärten fick hon, medan Elin och Molly såg på.
Greve Sigurd lade inte fingrarna emellan, utan randade Roseannas nakna rumpa ordentligt. Hon fick smäll långt ner på låren med sin makes hand på korsryggen som enda stöd. Unga grevinnan snyftade nästan genast, började gråta strax därefter och sedan hulkade hon. Lika lite som hon kunde hejda sig från att gråta "BUU-HU-HUUU! BUHUU!!!", lika lite kunde hon hejda sig från att sparka med fötterna och hamra på fåtöljdynan med knutna händer. Sigurd klappade lugnande på korsryggen, men fortsatte oavbrutet med agan.
Fastän Elin tyckte att Roseanna förtjänade och behövde vad hon fick, kunde hon inte låta bli att snyfta av medlidande och Molly började gråta av sympati med sin fästmö. Någon som sett dem skulle trott att de stod och väntade på att få sina upprumpningar, när den rödstjärtade Roseanna fått sitt.
Först då greven till slut kände att hans älskling fått nog lades remmen undan. Roseanna satte händerna på sitt rödrandade säte och reste sig upp medan gråten gick över i snyftningar.
Hennes man hade genast en ordentlig tygnäsduk framme, som torkade hennes röda kinder och snöt henne. Sedan höll greve Sigurd om henne medan hon fick komma i balans igen. Under tiden hämtade Elin kylsalvan och smorde in sin styvmors brännheta, rödsvullna skinkor, medan Molly ordnade en ispåse.
"Varför hade du på dig dumstruten?", frågade han när hon hämtat sig.
"För att med tanke på hur mycket vår kärlek betyder för mig var jag otroligt dum som sade vad jag sade. Du är min mycket älskad make, nu och för alltid!" Hon kysste honom och log.
Då log Sigurd Troillé och kysste henne tillbaka.
"Elin, ställ in mina möten och hejda alla samtal i fyra dagar framåt!", instruerade greven sin dotter innan han bar upp hennes styvmor till deras magnifika sovrum.
Där hjälpte han Roseanna de följande fyra dagarna att läsa in allt som återstod av kursen i civilrätt med intensivstudier. Då hon mötte sin professor i Uppsala för tentamen klarade unga grevinnan den med utmärkt beröm godkänt.
När Roseanna kom tillbaka med den goda nyheten fick hon champagne, gratulationer, gourmetmiddag och fyrverkerier. Men det bästa var när kvällen kom och greve Sigurd bar upp henne till sängkammaren, drog av henne byxorna, synade att hon hämtat sig från agan och sedan älskade passionerat med henne.