Äktenskapet är "av Gud instiftat" och förutsätts i all sin mänskliga
skröplighet avspegla Guds personliga enhet.
1 Mos 1:27
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till
Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem"
Gud är hel och helig - vi är uppdelade i man och kvinna och de
egenskaper som hos oss finns fördelade på de olika könen är hos Gud helt
integrerade och odelbara.
För att kunna bevara en spegling av denna enhet i äktenskapet
inrättades en prioritetsordning som i sin tur är analog med den som
kännetecknar människokroppen. Gud skapar i analogier - även det
mänskliga språket är uppbyggt just med hjälp av paralleller och
analogier.
Huvudet styr den övriga kroppen - viljan styr känslolivet,
intellektet behärskar impulserna, etiken bör väga tyngre än estetiken
osv.
Mycket generellt uttryckt är kvinnan något mer impulsstyrd och
mannen mer rationellt lagd. Kvinnans hormonsystem ställer till det
regelbundet och hennes trygghetsbehov är lite mer tydligt uttryckt
osv. Och om vi fortsätter analogin får alltså kvinnan representera
kroppen och mannen får vara huvudet.
Detta är i princip vad som ligger bakom Bibelns bud att kvinnan i
äktenskapet ska underordna sig mannen "i allt"; "ty en man är sin
hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud")
Bibeln undervisar om att all överhet är ordnad av Gud och att vi
ska underordna oss denna på samma sätt som vi lyder Gud utom i de fall
där vi i så fall skulle gå emot tydliga bud från Gud; "...man måste lyda
Gud mer än människor!" Gud har alltså inrättat denna värld med hjälp av
en ordning som bl.a. kännetecknas av hierarkier;
Rom 13:
”Var och en vare underdånig den överhet som han har
över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som
finnes är förordnad av Gud.”
Det betyder inte på något sätt att den som underordnas har ett
mindre värde utan att man, i denna värld, spelar en annan roll som till
slut helt och fullt ska kompenseras; "den sista ska bliva den förste".
Makt och ansvar är associerade begrepp, inte makt och människovärde. Är
det inte märkligt att om vi åker med en bilfärja så accepterar vi helt
att fartyget har en kapten som vi anförtror oss åt men det skulle inte
för ett ögonblick föresväva oss att denne kapten skulle få ett större
människovärde pga. sin ansvarsfulla roll. Men i fråga om hemmet och
äktenskapet blir det plötsligt debatt i termer av jämställdhet och
likhet fast det i grunden mer har att göra med rollfördelning och
logistik i ansvars- och utförandefrågor.
I flera bibelställen görs det klart att den gifte mannen har
uktoritet över sin fru;
1 Mos 3:16
"Till din man skall din åtrå vara och han skall
råda över dig."
Kol 3:18
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom
tillbörligt är i Herren.”
Ef 5:22
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I
underordnen eder Herren.” - vilket i sin tur gör honom ansvarig för, och
skyldig till att erlägga räkenskap för hennes felsteg enligt
Ef
5:27
"Ty så ville Han själv ställa fram församlingen inför sig i
härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon
vara helig och ostrafflig. På samma sätt äro männen pliktiga att älska
sina hustrur..."
När vi studerar biblisk auktoritet närmare ser vi att av den
följer rätten till åtlydnad med men även medel till att hävda och
verkställa denna. I annat fall, hur skulle överheten kunna ställas till
svars för beteendet hos den underlydande?
Rom 13:2-5
"De som
motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som
gör motstånd drar straff över sig själva.
De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du
slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall
berömma dig den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det
goda.
Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som
överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att
vreden skall drabba den som gör det onda.
Därför är det nödvändigt
att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om
vad som är riktigt."
Gifta män är inte fråntagna "svärdet" - de är inga undantag. De har
satts in i en överhetsställning över sina hustrur och också getts rätten
och möjligheten samt skyldigheten att utöva sin auktoritet.
En myndighet utan maktmedel är en chimär och en sådan position
är inget annat än en symbol utan innehåll. Med verklig överhet
följer alltid rätten till att realisera åtlydnaden. Som det står
just i
Romarbrevet 13:4
"...ty överheten bär icke svärdet förgäves," (1917)
Därmed kommer vi nu in på frågan om mannens auktoritet över sin
hustru också skulle kunna innefatta en begränsad fysisk
tillrättavisning. För att gå rakt på sak; smisk på kvinnans stjärt
verkar ha varit ett naturligt inslag i parförhållanden genom historien
och även så sent som under 1900-talet förekom det ofta i både
litteratur, teater och film med en signifikativ nedgång från 50-talet.
(Är det en slump att skilsmässotalen gått stadigt upp sedan dess? Har
möjligen mannens abdikation som familjens överhuvud en betydelse i
sammanhanget?)
Hebr 12:15
"Väl synes alla aga för tillfället vara icke till
glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit
fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet."
Ordspr 20:30
"...tuktan renar hjärtats innandömen."
Ordspr 29:15
"Ris och tillrättavisning giver vishet..."
Ps 141:5
"Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa
mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå
det."
Många män känner sig ovärdiga till att hävda sin auktoritet. De
inser att de inte är fullkomliga och undrar vad som skulle ge dem makten
att korrigera sina hustrur när de själva gör fel. Svaret ligger i den
position Gud gett dem i analogi med sin egen natur.
Förutom Gud är
ingen fullkomlig,
(”Ingen är god utom Gud allena” sa Jesus) men
den som är har en myndighet ansvarar indirekt för verkställigheten av
det som är tillsagt.
Chefen på en arbetsplats behöver inte vara perfekt som människa
för att kunna ha befogenhet att t.ex. utdela en reprimand eller en
anmodan att arbeta övertid för att rätta till ett misstag - eller rentav
se till att verkställa ett löneavdrag.
Och lägg märke till att
denne chef, trots sina mänskliga sidor, är ansvarig inför företagets
styrelse! Ingen förälder är fullkomlig men vi vet alla att det är
nödvändigt att rätta till ett barns beteende.
Äkta mannens ansvar är likadant. Han är inte fullkomlig men är
ändå ansvarig inför Gud ifråga om hustruns skyldigheter och ”synder” mot
sig själv, äktenskapet och därigenom Guds rikes sak -
"... så att
icke Guds ord bliver smädat."
Kol 3:18
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.”
Ef 5:22-24
”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I
underordnen eder Herren; ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus
är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. Ja,
såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i
allt underordna sig sina män”
1 Petrusbrevet 3:1
"Sammalunda, i hustrur, underordnen eder
edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet;
må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord"
Här betonas alltså att detta underordnande t.o.m. gäller i
förhållande till en icke troende äkta man! Även detta äktenskap är
avsett att så bra som möjligt avspegla Guds natur och härlighet!
I 1 Mos 3:16 antyds också kopplingen mellan sexualitet och mannens
överordnade roll, i samklang med vad så många kvinnor känner; "Till din
man skall din åtrå vara och han skall råda över dig." (Ordet ”råda”
används annars i fråga om rättslig överhet och innefattar bestraffning –
även fysisk.)
Många kvinnor idag, för att inte säga de flesta, får/tar alltför
stort ansvar för att livet/hemmet ska gå ihop och skulle mer än gärna
lämna över makt och ansvar i mycket hög grad - och detta skulle upplevas
kort uttryckt som sexigare än det så vanliga förhållandet där kvinnan
får ta de stora besluten och men även bekymren och omsorgen som
medföljer, för att inte tala om själva utförandet som så ofta faller på
hennes del när inte mannen riktigt känner sig delaktig; när han i
praktiken har berövats ”tolkningsföreträdet” om de flesta vardagsfrågor
som stöts och blöts i ett hushåll.
Om kvinnan väljer att vara "underdånig"; att förvänta sig mannens
ansvarstagande utan att i första hand utvärdera resultatet kommer hon
att få större chans att luta sig tillbaka och slappna av - att lämna
över en mycket större del av livspusslandet till honom. Det "pris" hon
betalar för detta är just underordnandet; att han är den som fäller
avgörande slutomdömen och även avgör konsekvenser av hennes uppföranden
och attityder, positiva eller negativa.
Under förutsättning att inte mannen lider av någon
personlighetsstörning så kommer denna maktordning att göra en positiv
skillnad i äktenskapet; i samlivet som helhet och i synnerhet i
sexlivet.
En innerlig förälskelse och ett djupt rotat ”livskamratskap” är en
given förutsättning för att nyckelorden/begreppen respekt, råda över,
underordna sig, vördnad, hålla i ära, maktmedel, auktoritet, lyda,
tuktan m.m. ska uppfattas på rätt sätt och inte missbrukas i egoistiska
syften och maktfullkomlighet.
En fråga inställer sig här: ”Men vem korrigerar den gifte mannen
och vem är han ansvarig inför?” Svaret blir ytterst sett Gud; - via det
civila samhället när det är inrättat av Gud,- genom den kristna
kulturen,- genom kyrkan, - genom Ordet, men slutligen- vid den yttersta
domen.
(Detta gäller även föräldrarollen.)
Ef 5:33
"... var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å
sin sida skall visa sin man vördnad."
På detta sätt blir en skilsmässa ett alternativ som
kan/skaundvikas till så gott som varje pris.
I ett äktenskap är mannen ytterst ansvarig inför Herren för hur
han lever och hur han tar hand om kvinnan; hans pendang i sin egenskap
av halva Guds avbild.