Att välja högskola eller universitet efter gymnasiet
En av fördelarna greve Sigurd Troillé tänkt sig med att skicka sin dotter Elin till en sträng internathögskola som Welles College i Skottland var att hon inte skulle slösa bort tid på förälskelser. Själv hade han gift sig till extra pengar med en miljardärsdotter som var intresserad av status, utan att någon av dem varit förälskad.
Men den verkligt stora fördelen var att hon skulle lära sig disciplin och uthållighet. Skolan var känd för sin obligatoriska idrottsträning, sitt höga studietempo och en fast tro på aga, med handflatan, remmen, riset eller rottingen. Om Elin fullgjorde tre år på skolan skulle hon ha en mycket bra collegeutbildning och hon skulle - äntligen - ha lärt sig veta hut.
Bekymret hade varit att få Elin att inte strunta i Welles College och söka en svensk högskoleutbildning, utan smisk eller terränglöpning. Den sturska nittonåringen vägrade söka till Welles College. Hennes far försökte förgäves få henne att ta sitt förnuft tillfånga, men hon verkade närmast förakta hans argument.
Också sedan hennes far argumenterat så länge att han faktiskt kände av sin tennisarmbåge vägrade den stygga dottern att göra som hennes stackars far bad henne.
Till slut förlorade greven humöret alldeles och låste in Elin på hennes rum för att tänka igenom om hon ville skriva under sin ansökan UTAN att ha fått smäll på bara stjärten med mattpiskaren, eller EFTER att hon fått smäll på bara stjärten med mattpiskaren.
Även om greven i hemlighet var stolt över att Elin fortsatte att vägra när han kom in till sin dotter med den hårda, styva mattpiskaren av rotting i handen, så lade han inte fingrarna emellan. Hon fick så att det verkligen syntes i baken på henne hur olydig hon varit. När hennes far till slut frågade om de skulle fortsätta med den vassa, gula rottingkäppen han lagt på sängen bredvid vände Elin på huvudet och lovade med mycket liten röst att skriva på ansökan.
Greve Sigurd Troillé såg det som en bra början på hennes nya utbildning att hennes vilda olydnad tämjts med en lämplig avbasning och var nöjd med sin dotter ända tills frukosten nästa morgon.
Elin satt redan vid frukostbordet, med en stor kudde på stolen, och strålade som en sol när hennes far kom till frukosten. Hon hade sin laptop med på bordet, vilket hon absolut inte fick. Innan han hann komma på någon skämtsam kommentar om hur öm hon måste vara i rumpan bad dottern honom att titta på ett filmklipp hon tyckte var intressant.
Den häpne greven såg sedan sin upprumpning av Elin spelas upp med mycket god grafik och utmärkt ljud. Hon hade ställt in sin dators filmkamera så att den fångat vad som hände. Tydligen hade den 19-åriga barnrumpan inte spelat in det som hänt som en nyttig påminnelse om att inte trotsa pappa, utan i avsikt att kontakta åklagaren, för att få pappa åtalad för misshandel. Eftersom åklagaren hatade greven efter alla miljöbrott han klarat sig undan med skulle det nog bli skandal.
Då påminde sig greven att den olydiga slynan faktiskt var en äkta Troillé och hans eget kött och blod. Naturligtvis vägrade hon att ge vika i en avgörande förhandling om framtiden när motparten bara erbjöd frihet från stryk.
“Elin! Om du låter bli att sprida din film, ansöker till Welles och inte hoppar av innan examen får du tio miljoner kronor!”
“En miljon pund vore bättre!”, drev hon upp priset.
“I så fall vill jag ha filmen, som ett minne av din uppväxt”, förklarade han.
“Du får den, när jag fått pengarna.” De skakade hand på uppgörelsen. Elin skulle gå på Welles College, och det gladde greven. Men framför allt hade hon visat sig slug, tuff och girig i en förhandling med sin egen gamle far, och sådan framåtanda gjorde honom nästan överväldigad av glädje. På den ena sidan bars greve Troillé upp av äran och på den andra av härligheten!