Det hela började med att jag lyckats hålla mig i skinnet i 2 veckor!
Tro det eller ej men så var det.
Sen så var det ju det med
mitt skolarbete, jag hade inte planerat det ordentligt. Det gjorde M
väldigt arg. Sen hade vi det med rökningen, den där enda cigaretten som
jag ändå inte orkade röka upp för den smakade illa. Jag tyckte allt hade
blivit mycket bättre. Men det tyckte ju inte han. Jo viss förbättring
såg han ju men det var ändå inte tillräckligt för att slippa
bestraffning helt. Sen råkade min attityd skapa ännu mer problem för
mig. Sen började jag ju tjata om vad jag skulle få för bestraffning. Det
gjorde inte saken lättare. Sen använde jag väl diverse fula ord mot
honom. Jag har även haft EXTREMA attitydproblem mot min pojkvän. Enligt
M är det STRÄNGT förbjudet att ha attityd mot någon alls. Det var ju
inte så smart av mig att vara kaxig mot honom typ 2 dagar innan jag
skulle bestraffas igen. Gången innan fick jag smaka riset för första
gången. DET var hemskt! Det gjorde så ONT! De brände som eld efter
första rappet. Men den gången var gråten nära mycket nära.
När jag träffade M var det på ett hotell i centrala Göteborg. Jag
visste mycket väl varför vi skulle träffas. Vi skulle träffas för att
reda ut mitt dåliga beteende mot honom och mot min pojkvän. Sen skulle
jag även bestraffas för skolk och rökning. Sen tillkom ju även
bestraffning för tjat om bestraffning. Vet att det låter konstigt, men
han vill inte berätta innan bara för att jag ska våndas och verkligen
ångra mig.
Vi träffas kvart över 5. M och jag går till hotellrummet vilket är
väldigt stort. Vilket känns bra. Mer plats. Sen inser jag också att det
finns ett perfekt hörn att använda som skamvrå. "Åh nej det som är så
pinsamt" tänker jag tyst. M frågar om jag har med mig den svarta boken
som jag hade köpt tidigare. (Naturligtvis på M's order. Pinsamt värre
tyckte jag det var att köpa den). "Ja det har jag" säger jag tyst och
går och hämtar den. "Sätt dig vid skrivbordet" säger M strängt. Jag
lyder utan protester jag vet att det inte blir bättre av det. M ber mig
komma på vilka "grundregler" vi pratat om vid tidigare bestraffnings
tillfällen. "Skolk, rökning, svordomar, komma i tid till skolan,
attityd. "Skriv ner dem på pärmens insida". Säger M. Jag lyder. Skriver
ner dem hyfsat snyggt och prydligt.
"Vad jag kommer på har du brutit mot alla dessa regler" säger M
strängt. Jag tittar upp mot honom och säger: "men det var ju typ inte så
farligt ju. 8 min försening och inte ens en hel cigarett sen sist. Är
inte det en förbättring?".
"Attityd mot MIG och din pojkvän då?
Gårdagens skolk pga. dålig planering när det gällde ditt arbete. Räknas
inte det in?" säger M.
"Gud vad jag skäms. Dumma skola varför kan
jag inte planera ordentligt. M påminde mig redan innan påsk om det där
dumma arbetet" tänker jag. Men svarar: "Ja förlåt jag lovar att jag ska
bättra mig."
M flyttar sig från min sida och går och sätter sig på
säng kanten.
"Emelie! Kom hit" säger han strängt.
"Ja "
säger jag tyst och reser mig upp och går fram till honom. Drar ner byxor
och trosor och lägger mig över hans knä. "Fan fan varför kan jag inte
hålla mig i skinnet" tänker jag för mig själv. M börjar smiska hårt från
början. Men jag är rätt tålig och säger inte mycket alls. Jag vet inte
hur länge han smiskar. Jag brukar tappa tiden helt under bestraffningen.
Jag tror de var max 5 min, men det kändes som en evighet.
"Du kan
resa dig nu" säger han. Jag reser mig upp.
"Ställ dig i skamvrån"
säger han
Jag lyder och ställer mig i hörnet trosor och byxor är
för länge sedan avsparkat. Skönt att jag får behålla tröjan på iallafall
Jag får väl stå där ett tag.
"Kom och lägg över kuddarna i sängen"
säger M.
Jag lyder. Jag ser läderpaddeln ligga vid fotändan. "Är
detta för att jag tjatat om mitt straff? " frågar jag tyst.
"Ja"
säger M.
Jag biter i täcket när jag känner första rappet träffa.
Jag vet inte hur länge han smiskar mig med paddeln. Men jag klarar det
utan att vare sig snyfta eller gråta.
"Då så, tillbaka till
skamvrån med dig!" säger han. Jag ställer mig i hörnet igen. Jag får stå
där och tänka på vad jag gjort en bra stund innan han ber mig att vända
mig om och se på honom.
"Nå, vad är nästa regel du brutit mot? " säger han strängt. Jag
tittar ner i marken och säger: "skolk".
"Det ska vi ta itu med
sen, jag tänkte mer på ditt evinnerliga svärande, lägg dig över kuddarna
i sägen igen". Jag återtar samma position igen. Svankar och särar på
benen. Jag vet att de så han vill ha mig för att det ska bli extra
pinsamt och skamligt. "Mattpiskaren blir det. Denna gång och i framtiden
med. Så slipper du fråga" säger han.
Jag biter i täcket igen för
jag vet att jag kommer skrika denna gång. M börjar smiska mig. Jag
kommer inte ens i håg hur många rapp det blev. Minns bara att han sa åt
mig att ställa mig i skamvrån igen. Jag lyder. Denna gång kände jag att
jag började känna ånger.
"Några fler svordomar du vill yttra?
Eller ska du sluta svära?" säger han medan jag står i skamvrån.
"Nej M. Jag lovar att inte svära" säger jag med en röst som jag
knappt själv känner igen den verkar nästan lite bedjande.
Han
låter mig stå kvar ett tag. Sen säger han åt mig att komma till honom i
soffan. Jag ser att de ligger en sådan böjd rotting som är som en ögla
med handtag på bredvid honom. "Över mitt knä" Säger han. Jag lyder. "Nu
ska vi prata om ditt skolarbete som du inte har skött"
"Men jag fick ju in arbetet." säger jag till försvar.
"Du var tvungen att skolka. Annars hade du inte fått in det i tid" säger
han.
Efter några minuter börjar han smiska. Första gången jag får smisk
med den typen av rotting. De svider. Men den klassiska rottingen är
värre. Han växlar mellan rottingen och handen. Jag börjar kvida och
försöka skydda mig. Han låser fast mina händer bakom ryggen. Han slutar
till slut.
"Res dig upp och Ställ bort brickan som står på bordet.
Sedan kan du själv ställa dig på bordet med rumpan mot mig" säger han.
Jag lyder. "Upprepa 'jag ska sköta mitt skolarbete'" säger han sen. jag
börjar upprepa det han sa. Rösten är bruten. Jag skämmas. Jag får sluta
efter ett tag. Då snyftar jag. Jag märker att mitt motstånd börjar
liksom försvinna. Nästa sak på listan är komma i tid." Du berättade
innan vi träffades att du kommit 8 min försent denna veckan" säger M
strängt.
"Ja de stämmer. Men det ä ju bättre, mycket bättre." (Jag
vågar inte säga att det snarare var 15 min än 8. Men de har ju varit typ
40 min sist.. )
"Snälla måste jag få smisk för 8 min?" säger jag.
"Lite i alla fall" säger M och lägger 2 kuddar på soffkarmen. Jag
tittar på honom med ledsna ögon. "Snälla" säger jag tyst. "Inte en
chans, böj dig över kuddarna". Jag böjer mig över kuddarna biter mig i
handen för att inte skrika. "Hur många rapp tycket du att du förtjänar
per minut?" frågar han. "Ett" säger jag tyst. M knäpper upp sitt bälte,
viker det dubbelt.
"Jag tar ditt ett och lägger på mina 2, det
blir 3. och 8*3 är?"
Jag funderar en stund "24" säger jag tyst.
"Precis och du ska
RÄKNA dem!" säger M strängt.
Han börjar smiska. Jag kommer typ
till 15 eller ngt sen tappar jag räkningen. Han fortsätter slå några
slag.
"Skulle inte du räkna?"
"Jo men jag tappade bort mig, det
var väl typ 20 eller nått?"
"Vi säger 19, jag känner mig lite
snäll" säger M.
Jag nickar och lyckas genom ett under räkna de
sista slagen.
"Res dig upp och ställ dig i skamvrån"
Jag gör
återigen som jag blir tillsagd.
Efter en stund ber M mig att komma
fram till honom där han står vid skrivbordet.
"Nu ska jag straffa
dig för skolk, du förstår väl själv att det blir rottingen. Kommer även
använda rottingen för den där halva cigaretten sen" säger han strängt
och pekar mot soffan. "På alla fyra" säger han. Jag lyder. Jag ställer
mig på alla fyra.
"Svanka ordentligt". Jag lyder snällt. Jag inser
också att det spelar ingen egentlig roll längre allt syns ju iallafall.
Jag skäms jätte mycket. Det är så pinsamt.
Han börjar använda rottingen, slag efter slag faller, de är
stenhårda. Det tar nog ca 10 slag sedan börjar jag gråta, både av
smärtan och förnedringen i det hela. Han fortsätter en stund till. Till
slut faller jag bara ihop i en gråtande hög. Mitt motstånd är brutet.
Han låter mig lugna ner mig lite och säger sedan: "Du har 6 rapp kvar,
du har 10 sek på dig att inta positionen igen". Jag lyder och ställer
mig på alla fyra igen. Jag gråter fortfarande men inte lika kraftigt
längre.
Han ger mig dem sista 6 rappen i rätt snabb följd. Jag
faller ihop gråtande igen när jag märker att de är över. Det gör
fruktansvärt ont.
"Ligg du kvar och ta igen dig lite för du vet ju
att du har en del kvar. Rökningen! Jag kommer ge dig 24 rapp för
rökningen" säger M
"Snälla måste du verkligen" säga jag snyftandes.
"Klart jag måste, annars kommer du ju liksom veta att det hjälper
att tigga och be, säg till när du är redo igen" säger M
Jag vilar mig en stund, sen säger jag till att jag är redo.
M sätter i gång han försöker dela ut dem så snabbt som möjligt.
Mitt motstånd är borta det känns som det inte finns något kvar inom mig
som jag kan bygga upp styrka med längre. Jag gråter verkligen äkta
tårar. De känns helt konstigt. Jag som inte har gråtit vid smisk förr.
Aldrig någonsin. Vad hände? Den frågan kommer jag nog ställa mig många
gånger i framtiden. Men bestraffningen är inte slut här. När M är färdig
med rottingen låter han mig ligga kvar en stund.
Sedan ber han mig följa med ut till badrummet och där tar han fram
potatisskalare och ingefära. Ser även ett uppblöt björkris ligga i en
hink där inne. "Nej inte det" tänker jag.
"Nej snälla inte
ingefära" snyftar jag fram.
"Varsågod, skala den" säger M.
Jag gör det utan protester. Jag vet vart detta kommer leda till
ändå lika bra att få det överstökat.
Sedan när det är klart går vi ut igen och han ber mig lägga mig
över kuddarna i sängen, naturligtvis är det dags att föra in den. Jag
ber M föra in den. Det känns bäst så.
Sedan får jag ställa mig i skamvrån med ingefära och skämmas ett
tag. Den svider jättemycket.
"Kom och lägg dig över kuddarna i sängen igen och var still. Jag
ska aga dig för din ATTITYD mot MIG och din POJKVÄN begrips? Sen är det
över men om detta inte har effekt går jag tillbaka till rottingen igen
begrips?"
"Ja "säger jag snyftande och lägger mig över kuddarna
för en andra gång på typ en halvtimma. Jag var ju naturligtvis tvungen
att be honom om mitt straff innan jag fick lägga mig i sängen sen. USCH
vad pinsamt. "Snälla M kan du bestraffa mig för min dåliga attityd mot
dig och min pojkvän" får jag typ fram med en ynklig röst. Jag måste även
ge honom riset som han ska aga mig med ...
M börjar aga mig. Jag
börjar naturligtvis gråta igen. Eftersom jag inte vet om de hörs ut
biter jag i täcket. Jag minns inte hur länge han agar mig med riset de
känns som flera timmar.
Men efter ett tag börjar jag så klart
krångla osv. "Ligg still". Jag åter tar min position igen.
"Det är
sex stycken kvar nu. Ta dem som en duktig flicka" säger M med en mycket
mildare röst tycker jag de låter som. Jag tar mig igenom dem skrikandes
och gråtandes men jag fixar dem...
Efteråt ligger jag bara kvar
över sängen och gråter ut. M sitter bredvid och stryker mig över ryggen
och berättar hur duktig jag varit.
Sedan lite senare måste jag ju
naturligtvis tacka för min bestraffning och jag blir förlåten... efter
en lång och smärtsam kamp mot mig själv och mina känslor. Jag förlorade.
Jag trodde inte jag skulle gråta. Men det gjorde jag. Det var nog bra
att jag grät.
Så var äntligen min aga slut.
Känslorna under tiden är så
jobbiga. Skam, pinsamhet, ånger, alla de känslorna blandas och då blir
det en soppa av allihop kan man ju säga. Motståndet bara bryts. Det
jättesvårt att förklara, men jag tror många vet vad jag snackar om.