Stygga Sandra

Som författare måste man resa en hel del, och det betyder goda möjligheter att besöka länder där inställningen till aga är annorlunda än i Sverige. Sommaren 2002 blev jag på min förläggares rekommendation inackorderad i ett engelskt förortshem. Jag arbetade med en roman, vars handling var förlagd till London på sextiotalet och mina dagliga måltider i sällskap med husets fru Nancy gav mig fantastiska möjligheter att fråga ut henne. Swinging London var ett starkt levande minne hos henne. Under den tid då engelsk popmusik och klädstil dominerat världen hade hon själv varit ung.

Nancy var gift, men träffade sällan sin man numera. Han hade Natotjänstgöring utomlands och deras kontakt bestod av sporadisk mejlväxling och enstaka telefonsamtal. Någon som Nancy däremot hade intensiv kontakt med var dottern Sandra.

Mitt första möte med denna artonåriga flicka ägde rum då jag tagit plats i vardagsrumssoffan och börjat se en konsertupptagning med Beatles på video. Sandra tog plats bredvid mig och sänkte helt fräckt volymen med fjärrkontrollen för att kunna inleda ett samtal.
- So you are Jacob from Sweden?
- Yes. And you are…
- Sandra. Naughty Sandra.

Förvisso är kunskaperna i det engelska språket vida utbredda, men jag väljer ändå att i fortsättningen återge allt som sades i översättning. Att Sandra satte detta naughty framför sitt namn, var något jag genast blev fascinerad utav. Hur förtjust jag än må vara i Beatles, blev det för övrigt svårt att i fortsättningen rikta uppmärksamheten mot dem. För Sandra var klädd i just en sådan kortkort typ av klänning som revolutionerat klädmodet på sextiotalet, och hon la upp sina slanka ben på soffbordets tjocka glasskiva.

Innan avfärden från Arlanda hade en god vän påstått att engelska flickor inte alls är lika vackra som de svenska, men skulle jag gå efter Sandra verkade han ha fullständigt fel. Jag blev genast tilltalad både av kroppsproportionerna och ansiktets stora blå ögon, raka näsa och fylliga läppar. Hon drog höger hand genom sitt långa blonda hår, och lät den andra handen få vila nere vid klänningens kant.

- Snart kommer mamma att börja förhöra mig, sa hon. Det gör hon alltid när jag varit stygg.
- Och det har alltså hänt nu, sa jag. Du har gjort något styggt.
- Lyssna! Hon är på väg in till oss.

Sandra hade helt rätt. Hennes stadiga mor kom in från hallen med förkläde på sig och håret uppsatt i en knut. Ansiktet var rött av vrede.
- Följ med ut i hallen, Sandra! befallde hon. Vi ska pratas vid lite och sedan tänker jag använda paddeln.

Utan protester reste sig husets dotter. Jag försökte koncentrera mig på konsertbilderna, men lyssnade istället på hennes steg på högklackade skor.
Glasdörren till hallen lämnades öppen och jag reste mig inte upp för att skjuta igen den. Likaså lät jag Beatles musik få fortsätta ljuda på låg volym. Utan svårighet kunde jag uppfatta vad som sades mellan mor och dotter.
- Du har varit otrogen mot George. Eller hur, Sandra?
- Vem har skvallrat? Hans feta morsa?
- Den du kallar hans feta morsa heter Anne och har varit familjens vän ända sedan du var liten. Tycker hon har rätt att få din respekt. Liksom jag tycker att din fästman George borde kunna förvänta sig fullständig lojalitet från dig, efter allt han gjort för din skull. Han har hjälpt dig med dina studier, tagit dig med på långa resor och gett dig mycket mer kärlek än du förtjänar. Det är något annat än hans ömhet du behöver ikväll. Du behöver en rejäl paddling. Jag tänker inte låta mig hämmas av vår svenske gästs närvaro. Tvärtom ska han få se dig naken och agad, så blir skammen fullständig för dig. Av med vartenda plagg!

Inte heller nu hördes några protester från Sandra. Moderns utskällning hade fått stark effekt. Jag stoppade videobandet, för hur roligt det än kan vara att se och höra världens mest framgångsrika popgrupp genom tiderna, så erbjöd inackorderingen mig en möjlighet jag bara inte kunde försumma. Nakna tonårsflickor med fin figur är högklassigt ögongodis, om deras hy är fri från oklädsamma tatueringar. Något som tack och lov visade sig vara fallet med Sandra.

Då jag kom fram till dörröppningen ut mot hallen, låg hennes klänning, bh och stayups redan på en pall invid modern och allt den kurviga flickan hade på sig var ett par vita stringtrosor. De erbjöd inget skydd mot träpaddeln som modern höll i. Straffredskapet såg ut som ett mellanting mellan ett slagträ och ett pingisracket.
- Snälla mamma, låt mig slippa visa allt! vädjade Sandra.
- Jag sa att din skam skulle bli fullständig och jag menade det. Av med trosorna!

I det ögonblick Sandra grep tag i plagget med bägge händerna, upptäckte hon var jag stod. Det fick henne att rodna och vända sig om, medan hon tog av sig helt naken. Så lutade hon sig med utsträckta händer mot väggen, utan att Nancy behövde säga något. Tydligen var detta inte första gången straffprocessen genomfördes. Med sänkt huvud och håret hängande, inväntade Sandra slagen med paddeln. Stark spänning fanns i deras hem. En representant för den äldre generationen skulle visa sin makt. Utdela fysisk aga som en markering av att trohet och heder gällde inom familjen.
- Förbannade slampa! röt Nancy.
- Ja, jag vet vad jag är, sa Sandra. Slå nu då och få det gjort! Du kan inte ändra på mig i alla fall.
- Jo då, jag ska nog slå horfasonerna ur dig. Vänta bara!

Kraften i Nancys arm var enorm. Hon slog med paddeln mot sin dotters fylliga skinkor, som om det handlat om att träna snabba och hårda tennisslag mot en vägg. Det hördes snart flicktjut, och skinkhyn ändrade färg från solbränt brun till allt djupare rött.

Nancy hade en beundransvärd skicklighet att fördela slagen jämt, så att färgförändringen blev nästan total på bägge stjärthalvorna, och hon lät sig inte påverkas av den mycket höga ljudnivån på dotterns reaktioner.
- Mamma, snälla mamma, sluta! Jag klarar inte mer!
- Jodå, du ska få vad du förtjänar, och det är en rejält svidande bak.
- Aj! Aj!

Sandra behöll straffpositionen länge, men klarade det inte mot slutet. De sista slagen från paddeln mottog hon storgråtande med händerna framåtsträckta och ansiktet vänt mot mig. Jag såg hur brösten rörde sig vid varje ny träff på skinkorna, och vid fittöppningen hann jag se lite glimrande vätska, innan hon rasade ihop på parkettgolvet.

Där blev hon liggande, medan hennes mamma beskådade en flickstjärt som blivit svidande mörkröd. Sandra tjöt och tjöt, men fick ingen medkänsla vare sig av mig eller sin mamma.
- Vi låter henne ligga och gråta ut, sa Nancy. Sedan kan hon få koka kvällste åt oss naken.

Jag följde husets värdinna ut i köket och medan Sandra fortsatte tjuta inne i vardagsrummet, satte vi igång ett nytt samtal om sextiotalet.
- Paddeln är gammal och har använts även på mig av min mor, berättade Nancy. Värsta gången var efter en natt, då jag varit ute och roat mig med ett gäng mycket kända popkillar. Jag säger inga namn, men det ska du veta att dom kunde få vilken familjeflicka som helst att lägga upp sig i en hotellsäng. Min mors inställning till fri kärlek fick jag känna på ytterst fysiskt. Precis som Sandra blev jag tvungen att klä av mig allt och så ta emot en välförtjänt omgång spö. I unga år är gränsen mellan familjeflicka och slampa lätt att överskrida. Jag gjorde det aldrig mer efter mors straff, och vi ska hoppas att effekten blir densamma på Sandra.
- Märks på Sandras klädstil att hon gillar sextiotalet, inflikade jag.
- Oh ja, och det märks på fler sätt. Hon tror det går att leva på samma sätt nu, som det gjorde då. Eller i varje fall trodde hon det. Men imorgon ska hennes pojkvän komma hit och då tänker jag se till att hon ber om förlåtelse på ett påtagligt sätt. Hur är det? Skulle du finna nöje i att smörja in hennes stjärt med salva?

Jag nickade till svar och Nancy ropade på sin dotter. Så kom det sig att stygga Sandra la sig på mage över köksbordet och att jag fick möjlighet att ge henne smärtlindring. Skinkorna gungade under mina händer och den röda färgen blev glansig. Hennes armar och hår hängde nedåt vid bordskanten.
- Nå min unga dam, ska du vara trogen George i fortsättningen? frågade jag.
- Antar det, svarade hon nonchalant.
- Vill du ha ännu mer smörj? röt Nancy.
- Nej, mamma! Nej! Jag ska vara honom trogen.

Det fanns en nyans av falskhet i Sandras röst. Den var inte bara vädjande och gråtfylld. Antingen undgick den nyansen Nancy, eller så låtsades hon bara bli övertygad om sin dotters lojalitet mot präktige George.

Hur som helst blev teet kokt och serverat av en naken och skamsen Sandra, medan jag fantiserade om allt jag ville göra med henne.