Värmlands svar på Bettie Page

I en liten by i Värmland bodde Erwin Klasson och hans syster Pauline. De betraktades som lite av särlingar eftersom de hade en ateljé där ekivoka foton togs och där korta svartvita filmer med vågat innehåll spelades in.

En majförmiddag 1953 satt butiksägarinnan fru Karin Holm vid ratten i sin Volvo PV och bredvid sig i främre passagerarsätet hade hon sin populära expedit Betty Jacobsson. Det var tisdag och de var på väg till Erwin Klassons foto- och filmateljé.
- Han gillar dina insända foton, sa Karin, och han känner till ditt förflutna som burleskstjärna.
- Hoppas jag inte gör honom besviken när han ser mig i verkliga livet, sa Betty.
Karin skrattade.
- Kära flicka, på fyra veckor har du fått min omsättning att fördubblas. Förr kunde de gå dagar innan en karl satte sin fot i butiken. Nu dräller dom ideligen in och ut. Finns det något Erwin och hans syster behöver så är det en modell med ditt utseende och din livsglädje. Dom kommer att älska dig från första stund.

Allt Betty hade på sig var leopardbikini och sandaler. Hon satt med nästan helt bar stjärt mot sätets klädsel. Baddräkten hade en minimal design, som hon själv var upphovskvinna till. Hon tyckte om att sy egna plagg.

Karin var iförd höghalsad svart blus och vit långkjol. Håret hade knut bak och det gav henne ett strängt utseende, som passade bra för den relation de båda kvinnorna börjat utveckla.
- Jag känner mig mer och mer som din dotter, sa Betty.
- Det kan jag förstå, eftersom du fick smisk av mig i förrgår, sa Karin. Din stjärt är som gjord för aga, och det kommer syskonen Klasson särskilt att gilla. Deras postorderkunder uppskattar filmer med bisarrt innehåll.

Betty vevade ned sin sidoruta och njöt av fartvinden. Hon var nyss fyllda trettio år, tyckte om både sitt ansikte och sin kropp och saknade inte sin tidigare hemstad Stockholm. Hon trivdes med att vara klädbiträde och få den uppmärksamhet som skönheter åtnjuter i småorter.
- Hör du, jag tror vi ska stanna till ett tag och få oss lite fika, sa Karin. Vi är snart framme vid Värmlands bästa landsbygdskondis.
- Gärna för mig, sa Betty. Men då kanske jag ska ta på något utanpå bikinin.
Karin skrattade igen och sa:
- Dumheter! Du ska gå in precis som du är. Kondiset är stamställe för värnpliktiga pojkar. Dom kommer säkerligen att gilla vad dom får se. Särskilt då att du visar så mycket av din inbjudande stjärt.

Karin fick rätt. Bettys entré i kondiset blev starkt uppskattad. Vi de tre största inomhusborden satt grabbar i uniform. De applåderade och busvisslade förtjust. Betty hade fina kurvor, ljuvliga ansiktsdrag och mörkt axellångt hår med halvlugg i pannan. Hennes skönhet gav en exotisk känsla som förstärktes av den originella bikinin.

Konditoriets ägarinna delade inte de grönklädda killarnas entusiasm. Bakom sin försäljningsdisk tog hon ilsket stirrande emot de två nya gästernas beställningar.
- Jag vill ha kaffe och en Napoleonbakelse, sa Karin.
- För mig får det bli te och en mazarin, sa Betty. Och så lite mjölk till.
Då skönheten i leopardbikini därpå vände stjärten mot försäljningsdisken, blev det för mycket för konditoriets bastanta härskarinna som röt:
- Smisk är vad du borde få istället för mazarinen. Har du ingen moral alls i kroppen?

Högljudda kåtskratt hördes från Bettys nyvunna värnpliktiga beundrare. Uppenbarligen ville de gärna se ägarinnan verkställa sitt hot. Karin och Betty gick ändå lugnt ut på kondisaltanen, där det mellersta bordet var ledigt. Vid det till höger satt ett äldre par och vid det till vänster hade tre bakelseätande officerare placerat sig.
- Jösses! Här är försvarsmakten verkligen närvarande! sa Betty.
- Ja, vad nu det ska vara bra för, sa Karin.

Andra världskriget hade tagit slut för åtta år sedan, och alla i Sverige visste att landets västgräns mot Norge inte behövde bevakas noga längre. Det var i öst som hotet fanns. Bortom Finland låg det farliga och oberäkneliga Sovjetunionen.

Den upprörda ägarinnan kom snart ut på altanen med en serveringsbricka, som hon dängde ned på det mellersta bordet. Karin betalade för hela beställningen med några mynt och sa vänligt:
- Jag kanske får presentera mig. Karin Holm, ägarinna till Holms klädbutik i Sunne. Betty här har på sig en bikini av egen design. Vi räknar med en varm sommar och stor försäljning av baddräkter.
- Vore jag Betty skulle jag räkna med rödsmiskade skinkor istället. Gå omkring med så lite på sig är förargelseväckande beteende, sa ägarinnan.
Varpå hon serverade klart och lämnade verandan med den tomma brickan under armen.

Femtiotalet var en tid då svenskars inställning till detta med att blanda sig i var annorlunda än den är idag. Betty fick höra nya stränga ord både från vänster och höger altansida.
- Jag är regementschef och jag anser att den där bikinin är en oacceptabel provokation, sa en av officerarna. Här finns många unga män i uniform, och lång tid har gått sedan dom senast hade tillfälle att umgås med jämnåriga av motsatt kön.
- Jag och min hustru har uppfostrat tre döttrar, sa den äldre mannen till höger. Ingen av dom skulle vara omdömeslösa nog att sitta nästan naken på en konditorialtan.
Hustrun instämde:
- Unga kvinnor skall agas om dom inte beter sig anständigt, sa hon. Ordentligt med smisk är vad som borde utdelas här och nu.

Betty hade hamnat med ryggen mot paret, så hon blev tvungen att vända sig om då hon gav svar på tal:
- Hur Gud har skapat mig är jag stolt över. Det står inget i Bibeln om att jag måste ha onödiga kläder på mig en varm dag som denna.
- Gud! Gud! Hur understår du dig att dra in honom i detta? röt den äldre mannen.
Och hans hustru röt ännu högre:
- Du ska passa dig för att provocera oss ytterligare, slyna, för då hamnar du i mitt knä.
- Och förflyttningen dit hjälper vi gärna till med om det behövs, sa regementschefen. Även jag och mina officerskollegor finner det synnerligen olämpligt att åberopa Gud som försvar för syndigt beteende.
- Hör ni, nu tycker jag alla här kan lugna sig lite, sa Karin. Mitt vackra biträde blev nämligen agad så sent som i förrgår. Jag har börjat ta för vana att bjuda hem stamkunder på eftermiddagskaffe varje söndag, och är det då så att hon varit nonchalant i butiken under veckan straffar det sig för henne. Alla inbjudna fick känna på hennes rumpa när jag var klar med den, och dom kunde nöjt konstatera att jag smiskat den rejält varm.

Det högljudda samtalandet mellan borden fick ingen fortsättning. Officerarna harklade sig och Betty hörde det äldre paret mumla något om att det sannerligen fanns underliga människor i den här världen.

*

När Betty och Karin satte sig i PV:n igen var de styrkta av kondisbesöket.
- Den där regementschefen var inte så indignerad som han försökte ge intryck av, sa Karin, och hans brunstiga soldatpojkar kommer säkert alla att drömma om dig inatt.
- Och det fast dom måste vara tio - elva år yngre än jag, instämde Betty stolt. Jag är nog inte för gammal att vara modell.
Karin sneglade hastigt på sin vältränade expedit och sa:
- Självklart är du inte för gammal. Du ser bättre ut än varenda tjugo - tjugofemåring i Värmland.

Väl framme hos syskonen Klasson fick Betty snabbt klart för sig att hon hamnat rätt. Verksamheten drevs i ett vitt tvåvåningshus med butik på bottenvåningen och ateljé på övervåningen. Erwin var en kulmagad och tunnhårig herre, som snabbt förmådde ge Betty faderlig trygghet och i hans yngre syster Pauline fann hon en väninna. Så när det blev tisdagskväll bestämde sig hon för att sova över i byns pensionat. För Karin däremot var det nödvändigt att köra hem till butiken i det ganska närbelägna Sunne. Hennes nittonårige son hade skött all försäljning under dagen och det ansvaret ville hon inte att han skulle behöva ta en dag till.

*

Det var när Betty alldeles nyss hade gått lagt sig i pensionatssängen som en bultning hördes på hennes rumsdörr.
- Vem är det? frågade hon.
- Pauline. Får jag komma in?
- Visst! Självklart!
Den nyfunna väninnan öppnade dörren och gick fram till Bettys säng. Pauline var kortväxt, hade krulligt ljusbrunt hår och väldigt snälla ögon. Hon satte sig på sängkanten, tog Bettys händer i sina och sa:
- Du är precis vad vår ateljéverksamhet behöver. Imorgon kommer Sally hit. Hon är fem år yngre än du och trivs bäst med att vara dominant. Tidigt imorgon bitti får ni spela in en liten film vid ett badställe. Den kommer att handla om att du varit intim med hennes pojkvän och att hon är väldigt arg på dig för det. Därför straffar hon dig med smisk på stjärten. Betalningen blir tjugofem kronor till Sally och trettiofem kronor till dig. Något extra ska du ju ha för sveda och värk.

Nog var detta lite bisarrt! tyckte Betty. Få betalt för att ta emot smisk. Men, men, varför tacka nej till hela trettiofem kronor?
- Hoppas vi får fint väder, sa hon. Är det sandstrand där vi ska vara?
Pauline skakade på huvudet. Den lilla sjön omgavs av tät skog och vid badstället fanns ingen sand. Det bestod av ett gräsfält och en vinglig badbrygga.

*

Erwin och Pauline drev sin verksamhet med små medel och deras filmutrustning klarade bara inspelningar utan ljud. Då deras gamla Chevrolet nått fram till badstället hjälpte Betty och Sally till att bära grejorna ned till gräsfältet, där den tidiga timmen gjorde att det var tomt på folk.

Sally hade fin figur och uppsatt blont hår. Hennes baddräkt var mörkblå och traditionell. I sin djärva leopardbikini blev Betty lätt den syndigare av de båda damerna. Den av dem som tog för sig mest av livet, och som i filmens inledningssekvens ensam skulle njuta av solen.
- Jag tycker det känns svårt att agera utan ord, sa hon till Erwin. Tror du verkligen att dom som tittar kommer att förstå vad det här handlar om?
- Ja, det är jag helt övertygad om, sa han. Handlingen börjar med att du sitter på din strandfilt och tänker på mannen du legat med. Du känner lite grann dåligt samvete, för Sally är en av dina närmaste väninnor, men mest är du bara glad och lycklig. För hennes pojkvän är en snygg och atletisk kille. Den typen du dras till.
- Hur kan du veta det så bra? frågade Betty.

Bakom stativkameran skrattade Pauline.
- Klart att attraktiva kvinnor vill ha attraktiva män, sa hon. Var bara dig själv, Betty! Det här kommer att bli en succéfilm. Det känner jag på mig.

Betty gjorde vad hon blivit tillsagd. Satt upp på filten, njöt av solen och tänkte på en ung officer vid torpedbåtsvapnet som hon haft en kärleksaffär med alldeles innan hon flyttat till Värmland. Hon gillade män i uniform.

*

Drygt fem månader senare satt överste Gert Sundström, major Bengt Eriksson och kapten Claes Friberg nere i ett källarrum och drack grogg. Det var samma officerare som befunnit sig på kondisets altan en för dem oförglömlig tisdag i maj. Nu var de hemma i Sundströms tegelvilla och umgänget underlättades av att hans fru och yngste son gjort en söndagsutflykt. De båda andra officerarna hade en gammal pinnsoffa till sitt förfogande. Själv satt han tillbakalutad i en gungstol. Möblerna var från hans moders dödsbo och de kom väl till pass här i hemmabiorummet.
- Tur att grabben är så filmintresserad! sa han. Jag kan tala om för er att i det härinne har jag fått genomlida allt han spelat in med sin kamera. Fågelfilmer, scoutfilmer, skolutflyktsfilmer och ett alldeles för stort antal filmade fotbollsträningar.
- Du skämmer bort honom, sa Eriksson. Det måste kosta dig stora summor att hålla honom med utrustning.
- Och fina grejer är det, sa Friberg. En sånt här rum skulle jag själv vilja ha råd med.

Sundström skilde noga på privatumgänge och kontakt i tjänsten. Just nu spelade militär rang ingen roll för honom, men nästa dag skulle han agera regementschef igen och då blev det annorlunda.

- Jovisst! Nog är det fina grejer alltid, sa han. Filmduken köpte jag i Karlstad och projektorn i Stockholm. Men tro absolut inte att det bara var för yngsta grabbens skull!
Han tände en cigarr. När frun var hemma, brukade han aldrig röka sådana. Då fick det bli pipan istället. Men nu var hon långt borta och han kunde tala öppet om sina postorderkontakter med Erwin Klassons foto- och filmateljé.
- Jag har na på film, sa han.
- Vem då? frågade Eriksson. Vem har du på film?
- Kvinnan i leopardbikini. Ni ska strax få se na ta emot en rejäl omgång smisk iförd samma baddräkt som hon hade ute på altanen.
- Ursäkta, men ska vi alltså få se en film där hon blir agad? sa Friberg. Jag trodde inte det gjordes sådana produktioner i Sverige.
Sundström skrattade.
- Näh, näh! I vårt trygga folkhem ska helst alla vara lika och inga perversioner få förekomma, men handen på hjärtat mina herrar, nog sjutton är det uppiggande med hårdhänt uppfostran av unga damer?
- Nu kommer vi in på ganska känsliga saker, sa Eriksson. Du är ungkarl du, Friberg och vår chef har bara en hemmavarande son, men jag råkar faktiskt ha ansvaret för tre döttrar.
- Som du är alldeles för snäll emot, sa Sundström. Tonårsjäntor behöver smisk då och då. Annars blir dom odrägliga. Men nog pratat om våra familjeliv. Här agerar två synnerligen fullvuxna kvinnor, och den ena av dom går under benämningen Värmlands svar på Bettie Page. Väldigt passande alltså att damen i leopardbikini råkar heta Betty Jacobsson.

Sundström la cigarren i ett askfat han hade på golvet, släckte källarrummets taklampa och startade projektorn. På den uppspända filmduken kunde de tre herrarna se Betty sitta på sin filt och sträcka ut armarna.
- Oj, oj, oj! Henne skulle jag mer än gärna vilja göra sällskap, sa Friberg. Vilken kvinna!
- Ja, nog är hon välskapt alltid! sa Eriksson. Inte för att det är något fel på min tant, men en baddag med Betty Jacobsson skulle även jag storligen uppskatta.
- Frågan är vad hon skulle tycka om din stora mage bara, sa Sundström.

De tre männen tystnade, för nu började handlingen på filmduken bli dramatisk. En ung blondin i mörk baddräkt kom fram till Betty och hötte med fingret.
Betty reste sig upp, slog ut med armarna och skakade urskuldande på huvudet. Sedan hände det som var så upphetsande. Blondinen satte sig på filten, klappade med högerhanden på sina lår och efter några djupa suckar la sig Betty över dem. Och smisket började. I ett rasande tempo fick skönheten i leopardbikini ta emot daskar på sina väl synliga stjärthalvor.
- Är det så att herrarna vill dra ned jylfarna, ska ni inte genera er, sa Sundström. Jag gör det själv varje gång jag har en chans att sitta ifred och njuta av Betty.
- Det här är ta mig fan de mest sensuella rörliga bilder jag sett i hela mitt liv, sa Eriksson.
- Synd att det inte är något ljud! sa Friberg. Men man ser på na i alla fall att det gör ont.

Betty sparkade med benen och viftade med armarna, och den arga blondinen höll hårt i hennes midja. Smiskningarna fortsatte och fortsatte, medan jylfar drogs ned och kukar togs fram i familjen Sundströms visningsrum.
- Vad heter filmen? frågade Eriksson. Jag förstår inte riktigt vad blondinen är så arg för.
- Den här heter Betty straffas för pojkvänstöld, sa Sundström, och jag kan glädja herrarna med att jag även tänker visa Betty får smisk av bilskolelärarinnan och Betty kan inte betala hyran. Alla tre filmerna är nyproduktioner och fler inspelningar kommer det att bli. Jag och Erwin Klassons övriga kunder har själva möjlighet att komma med önskemål om vad som ska hända Betty härnäst på vita duken.

Filmvisningen blev så upphetsande för ungkarlen Friberg att han fick utlösning redan i början av smisket som Betty tog emot av sin bilskolelärarinna. De båda gifta officerarna däremot lyckades hålla tillbaka sin sperma ända tills film nummer tre nådde sin höjdpunkt. Den bestod i att Betty iförd trosor och bh tog emot anståndsaga liggande i en ung och nästan lika attraktiv hyresvärdinnas knä.
- Vilken underhållning! sa Eriksson. Det här måste vi göra till en tradition, gubbar.
- Jag ska se till att ordna så vi kan det, sa Sundström.

Samtidigt som de pratade droppade deras sperma på källargolvet, och Friberg började redan bli hård på nytt.
- Betty måste finnas någonstans, sa han. Det måste gå att uppvakta henne.
- Vi kan ju alltid åka till Sunne och göra ett besök i Holms klädaffär, sa Sundström. För övrigt kan jag avslöja att Betty inte är värmländska från början. Under lång tid bodde hon i Stockholm och där togs bilder av henne poserande spritt språngande naken. Jag har kommit över några som ni ska få titta på vid tillfälle.
- Låt det tillfället få bli nu, nu, nu! sa Eriksson med en barnslig iver som passade illa ihop med hans femtioett år.
Betty kan inte betala hyran hade precis rullat färdigt i projektorn och Sundström insåg att det var lika bra att gästerna fick sig en titt på hans fotoskatt.
- Hör ni, ett litet brev tycker jag vi ska skriva till Erwin Klassons foto- och filmateljé, sa han.
- Ja, ja, men låt oss få se nakenfotona först! sa Friberg.

*

Erwin Klasson och hans syster hade fullt upp denna höst med att ta emot beställningar och önskemål. Ändå beaktade de noga vad de tre officerarna skrev. Faktiskt så fanns en passus i brevet, som gav upphov till den första svenska bondagefilmen. Så här löd brevet i sin helhet.

Bäste Erwin Klasson!

Först och främst vill jag framhålla vikten av fortsatt diskretion. Att detta brev skickas till er och att jag beställer filmer från er får absolut inte komma till min hustrus kännedom.

Så ber jag för mina egna och två kollegors vägnar att få tacka er för fantastiska filmupplevelser. Att se Betty Jacobsson få smisk är erotisk underhållning av absolut högsta klass. Hennes ben är ljuvliga, figuren likaså och hon mottager bestraffningarna med stor uttrycksfullhet.

Då jag och mina båda officersvänner råkar ha förmånen att känna till hur hon ser ut helt utan kläder, vill vi i all ödmjukhet föreslå att hon i nästa film får mottaga sin aga i en bastu. Skulle ni på grund av rådande censurregler vara förhindrad att genomföra en sådan produktion, vill vi som andrahandsalternativ föreslå att hon får smisk i en gymnastiksal. Gärna då på nytt av en annan ung dam, som tar hjälp av de redskap miljön erbjuder. Några hopprep kan exempelvis användas till att binda Betty och därmed göra henne än mer utlämnad till sin bestraffare.

Tack ännu en gång för att Värmland genom er förblir ett betydelsefullt filmlandskap. Selma Lagerlöf må vara död, men inte det sätt på vilket hennes historier berättades av Victor Sjöström och Mauritz Stiller. Ni saknar de resurser som stod till de båda regissörernas förfogande under en svunnen storhetstid, men så länge Betty Jacobsson medverkar i era stumfilmer blir de ändå mästerverk.

Med utmärkt högaktning och med lyckönskan inför framtiden från Överste Gert Sundström och två nära officersvänner.