Här kommer lite information om redskapet och den lämpliga
användningsmetoden.
En knippe björkris som man tänker använda till smisk ska bestå av
de yttersta delarna av kvistarna och är alltså väldigt tunna. De ger
trots detta en mycket stark och genomträngande smärtförnimmelse men ger
ändå inga märken som varar mer än ett dygn eller så! Vi vill ju inte
skada våra fruar utan ge dem en möjlighet att tänka efter innan dom
sätter det innerligaste i vår relation på spel med dåliga attityder och
beteenden?
När det kommer fram till sanningens ögonblick så är kraften i
risandet inte väsentlig - svedan intensifieras ändå undan för undan och
man kan och bör därför dra ut på smiskandet en bra stund för att ge ett
önskvärt intryck som varar en tid framåt .
Jämförelsevis är björkriset alltså inte alls brutalt och får genom
att ge det tid, en effekt som inte kommer att förträngas då den är
uthärdlig men ändå intensiv. Med detta naturliga, diskreta och
lättåtkomliga redskap; björkrisknippet, får kvinnans stjärt en svidande
rodnad och detta helt utan blåmärken eller ärr! De röda strimmor och
knottror som uppkommer försvinner förvånansvärt snabbt men under de
timmarna utgör de en effektiv påminnelse om vad som väntar efter ett
dåligt uppträdande!
En knippa med cirka tio mycket tunna kvistar från en (häng-)björk
rekommenderas; längden bör vara ca 30 - 40 cm. I stort sett ljudlös
(åtminstone vad beträffar riset...) och ändå effektiv och skadefri. Glöm
inte att avlägsna eventuella knoppar!
Vid förvaring torkar riset till väldigt snart. Det mjukas lättast
upp med att sätta det i en kruka hett vatten en stund (kanske med en
tillsats av glycerol som finns på apoteket) och blir då som nytt och
livslängden ökas avsevärt.
Man håller riset på samma sätt som en bordtennisracket och smiskar
kvinnans stjärt längs med sprundet, inte tvärs över skinkorna. Till att
börja med är smisk med ris en mycket mild form av aga men efter en 50
till 100 svischar uppstår en genomträngande och smärtsam
känsloupplevelse som inte på något sätt går att ignorera - kvinnan
kommer att gny och vrida och vända på sig och för att hålla henne på
plats över knäet (vanligen det vänstra) bör man lämpligen greppa hennes
högra hand med sin egen vänstra bakom hennes rygg och på så sätt kan man
lätt se till att hon svankar ordentligt och exponerar sin stjärt
ordentligt så att riset kommer åt - rumpan ska risas överallt, från
skinkornas sprund ner till överdelen av låren, just för den intensiva
svedans skull. För att kunna akta skötet kan hon få hålla benen i kors
men att hon svankar och därmed skjuter upp stjärten är mycket väsentligt
- därigenom känner hon sig också delaktig i agan och visar sin respekt
för mannens uppgift i sammanhanget.
När det på ett tydligt sätt visar sig att smisket även börjar att
påverka henne mentalt bör man i princip uppehålla sig på den nivån med
enbart korta pauser, eventuella påminnelser om anledningen till
bestraffningen samt med små variationer i styrka och frekvens. Eter
flera hundratals svischar kan man förslagsvis som en djupverkande effekt
ge tjugo till trettio handsmällar och sen på nytt plocka upp riset. Om
man befinner sig i en miljö där man inte vill att det ska höras får man
förstås hoppa över detta "handgripliga" moment.
Som final bör man koncentrera sig på området mellan rumpan och
låren, dvs sittytan som är känsligast, ta ett stadigare tag runt hennes
midja, gång på gång uppmana henne att svanka bättre medan man ger denna
del av stjärten åtminstone ett femtiotal resoluta snärtar med risets
toppar. Här får man vara bestämd och konsekvent - det duger inte att
stjärten åker ner och för att budskapet ska gå hem får man inte ge upp
här utan se till att riset biter i till dess att hon tar emot smiskandet
i all ödmjukhet inför mannens status i förhållandet.
En fantastisk effekt med att ges möjlighet att aga sin hustru,
kanske i de flesta förhållanden pga hennes aggressiva attityd samt brist
på lydnad, ärlighet och respekt, är att det efteråt så gott som alltid
uppkommer en mjukhet och avslappning hos henne som är helt underbart
välgörande för förhållandet. Och detta sinnelag varar ofta i flera dagar
- man kan kommunicera och samarbeta på ett påfallande mer friktionsfritt
sätt än strax före upptuktelsen!
De skuldkänslor som en kvinna bär på pga sina hormonellt orsakade
utbrott blir hon oftast av med i en form av katarsis vid genomförandet
av en sådan här smisksession och känner sig på så sätt avlastad en svår
börda på samma gång som hon känner att hon i egenskap av en ansvarig
människa har tagit konsekvenserna av sitt uppträdande - gjort rätt för
sig i någon mening.
För många kvinnor är det nödvändigt med en mindre intensiv men
regelbundet återkommande form av smisk som en påminnelse om vad som
väntar om hon inte uppför sig - smärta är trots intensiteten den känsla
som är svårast att hålla i minnet och därför bör somliga hustrur få en
mindre dos av riset även som preludium till särskilda högrisktillfällen;
träffar med svärmor som ett tydligt exempel. Bättre en svidande bak än
en social katastrof, eller hur?
Somliga par har för säkerhets skull en omgång påminnelsesmisk som
ett återkommande inslag ett par gånger varje vecka eller månad och
funnit att i deras fall har då behovet av bestraffande smisk
minskat avsevärt. Känslan av/hotet om smisk som obönhörlig
konsekvens av eventuella övertramp ger kvinnan möjlighet att rida genom
sina hormonella stormar med större jämnhet och värdighet.
Hur ni nu gör; glöm inte det viktiga efterspelet - kommunicera med
lugnande smekningar och håll för all del om henne!
Vi älskar ju våra fruar, eller hur!