Jag hade varit hos min kurator några gånger, hon verkade trevlig. Hon
hade presenterat sig som Gittan. Vi hade fått ganska bra kontakt, men
jag var blyg som sjutton. Hon var i 60-årsåldern och hade silvergrått
hår.
Idag hade jag fått rusat till sjukhuset eftersom bussen var
försenad. Jag sprang in i receptionen och anmälde mig. "Kurator
Löwenhielm", flämtade jag. När jag just hade satt mig kom Gittan ut, hon
såg inte glad ut. "Nå, prata om dina bekymmer, 10 minuter innan vi
avslutar samtalet vill jag tala med dig i ett annat rum." Jag pratade på
och fick tips. När det var 10 minuter kvar på vårt möte reste hon sig
upp och sa: "Följ med mig". Vi gick genom en lång korridor med vita
väggar, inga tavlor fanns på dem.
"Läkarna är på konferensresa", sa Gittan. Längst bort till vänster
fanns en dörr som var öppen. "Gå in", sa hon. Hennes tonläge sa att det
inte var läge att kaxa emot. På rummet fanns bara en klocka på väggen,
ett skrivbord och en stol. "Var ska jag sitta?", frågade jag försiktigt.
"Du ska inte sitta, du ska stå framför mig!"..."Varför var du sen?"
frågade hon. "Bussen var sen" svarade jag. "Har du duschat och tvättat
håret idag", frågade hon. Vilken konstig fråga, men det hade jag
inte...men jag bestämde mig för att inte avslöja det. Istället svarade
jag "Ja visst!", så självsäkert jag bara vågade. "Du ljuger för mig Ann,
jag kan se på ditt hår att du inte har gjort det. Vet du vad som händer
med flickor som ljuger? De får smisk på bara baken dom!" Det var först
nu som jag förstod varför jag var där. Och jag tyckte inte om
upptäckten.
Hon satte sig på stolen. "Seså, av med byxor och trosor nu, låt
det gå undan". Så stod jag då där med bar underkropp, bara strumporna
fick jag ha på mig. "Lägg dig på mitt knä nu, och skrik hur mycket som
du vill, som sagt läkarna är på konferens. Men en sak ska du veta. Du
måste ligga still, annars blir det extra slag. Är du beredd?" frågade
Gittan. "Ja, Gittan" sa jag, men jag lät nog inte så övertygad. "Du ska
säga Birgitta till mig nu" "Ok, Birgitta" sa jag. Så började en aga som
jag sent kommer glömma: KLATCH, KLATCH, KLATCH...Jag hade så ont att jag
glömde att räkna, det spelade nog ingen roll. Jag försökte ligga stilla,
men på slutet råkade jag lägga mig lite snett. Naturligtvis blev det
extra slag för det KLATCH, KLATCH, KLATCH.
Jag skrek så mycket som jag bara orkade. När slagorgien var över
ställde hon mig upp, gick fram till skrivbordet och tog fram en borste
av trä. Jag glodde på den så jag trodde ögonen skulle falla ur. "Ja,
titta du" så Birgitta "snart ska du få känna den mot din bara stjärt. Nu
kan du komma hit igen" Jag drog mig bakåt, men hon tog tag i min arm och
drog ner mig och snart låg jag över hennes knä igen. Jag hade inte
hunnit repa mig från de förra slagen. De nya brände som eld mot min bara
bakdel. "Aj aj aj, du är inte klok, det gör ont", skrek jag men Birgitta
svarade bara lugnt: "Ja så går det när man ljuger och kommer försent".
Hon lät borstens platta sida valsa över min rumpa. Och det gjorde så
ont!
"Nu är vi snart klara" sa Birgitta. Alldeles snart." Hon tog fram
en blompinne (såg det ut att vara iallafall). "Ställ dig vid
skrivbordet, flicka!" Jag gick på matta ben fram till skrivbordet och
ställde mig i position och tänkte: "Gode gud, se till att hon slår löst
och kort stund" Gud var dock inte på min sida idag. Blompinnen swichade
länge och hårt. SWICH-SWICH-SWICH. "Aj, snälla Birgitta, låt mig gå nu",
jag bad henne. "Nej", så Birgitta, "du har fortfarande straff att ta
emot" Och hon lät blompinnen vina igen. Jag orkade inte be längre, inte
skrika. Jag orkade ingenting! "Så, ställ dig upp nu flicka!" Jag var
inte sen att resa på mig.
"Vad säger man nu?" frågade Birgitta. "Va?" jag var oförstående
medan jag försiktigt drog upp trosorna och byxorna. Aj vad det sved, men
jag försökte att hålla igen. "Ska du inte tacka mig för agan?" hennes
röst blev med ens mild. "Tack för agan Birgitta", jag tog i hand och
neg.
När jag stod i busskuren frågade en tjej om jag hade haft "samtal"
med Löwenhielm. "Ja" viskade jag generat. "Ta det lugnt, jag har också
haft såna "samtal" med henne" Jag aktade mig noga för att komma försent
några fler gånger och jag hade alltid duschat och tvättat håret innan
jag gick till kuratorn. Jag var kvar som patient hos henne tills hon
gick i pension.