Nya metoder


Denna berättelse utspelar sig en solig afton i juli, och beskriver hur två vanliga föräldrar beslutar sig för att, efter att ha fått nog av sin dotters uppförande under en middagsbjudning, ändra sin uppfostringsmetod drastiskt.

"Vi är inte alls halvvägs!", skrek Tove, och slängde sparkcykeln hon lånat från sin lillebror på marken. Hon hade varit oresonlig hela dagen och blev arg över den minsta småsak.
"Vad är det här nu då?", frågade hennes pappa, Johan. "Nu skärper du dig! Och så säger man 'tack' när man lånat någonting."
Tove sparkade på cykeln som låg på marken.
"Sluta upp med det där!", sade pappan. "Har du ingen hyfs och fason? Ska du inte föregå med gott exempel för din lillebror?"
Tove mumlade någonting.
"Vad sade du?", frågade pappan.
"Jag skiter i den där snorungen!", vrålade Tove tillbaka.
"Har du inget vett?! När vi kommer hem så går du upp på ditt rum och läser en bok. Du rör inte tv:n eller datorn, hör du det?"

De fortsatte den korta promenaden hem. Väl framme så gick Tove direkt upp på sitt rum, smällde i dörren när hon stängde om sig Hennes steg dunkade medan hon gick.
"Hon är ju som förbytt", sade Toves mamma, Kristin, bedrövat. "Jag har aldrig sett en unge som varit så oartig mot en vuxen människa!"

De hade denna kväll varit på middag hos en bekant till familjen, och även här hade Tove uppfört sig hemskt illa, sagt att hon tyckte maten var usel, och när hon fick ett skarpt svar från värdfrun hade hon rest sig och vält omkull stolen när hon stormat från bordet.

"Hon visar ju sin bror precis hur man inte ska bete sig, vilket han troligen kommer att apa efter", fortsatte Kristin. "Jag hoppas bara att stolen hon välte inte gick sönder", tillade hon.
"Det är nog ingen fara med det, men jag skäms fruktansvärt för hennes beteende. Hon har förändrats så mycket, och nästan bara till det värre. Jag vet inte vad vi ska ta oss till med henne.", sade Johan.
"Älskling, jag tror. Jag tror att det är dags att du lär vår dotter en läxa.", sade Kristin försiktigt.
"Du menar att jag borde ge henne...?"
"Stryk. Hon förtjänar en rejäl omgång efter allt hon gjorde ikväll."
"Du har nog rätt men."
"Men, vadå?"
Johan tvekade. "Det är bara det att.vi har aldrig gjort det förut, älskling. Och hon är tonåring nu."
"Någon gång ska vara den första."
"Du har rätt", Johan blev med ens beslutsam. "Jag hoppas bara att det blir den sista också."
"Gå upp till henne nu, och få det överstökat. Jag är säker på att det är det rätta."

Johan vände sig om och gick med beslutsamma steg uppför trappan. Han öppnade Toves rum och klev in.
"Vad vill du?", fräste flickan.
"Vad jag vill? Jag ska tala om för dig vad jag vill. Jag vill att du blir en normal flicka igen, och inte uppför dig som en tvååring. Jag vill att du går till fru Strömberg och ber om ursäkt för ditt uppförande."
"Så fan heller", sade Tove argt.
"Och till slut", sade Johan och låtsades inte om flickans kommentar, "Vill jag att du ska lära dig att sådant uppförande som du brukat idag inte tolereras i detta hus, och att sådant uppförande straffar sig. Därför har din mamma och jag beslutat att du måste lära dig en läxa, och för att du verkligen ska förstå att vi menar allvar, så räcker det inte med utegångsförbud. Förstår du poängen?"
Tove bara stirrade.
"Du kommer nu att få ditt livs första smisk."
Flickan flämtade till. "Vad? Du kan inte. Vad fan.", stammade hon.
"Berätta för mig vad jag inte kan, Tove. Gör det!"
"Din jävla idiot!", vrålade flickan och började springa ut ur rummet, men Johan grep tag i henne och höll henne fast.
"Nu, förstår du, Tove, ska du få känna på hur ditt hemska uppförande känns när man rör vid det. Om du inte står stilla, så kommer din bestraffning att bli värre. Och om du försöker smita, så kan du lita på att jag når ikapp dig. Du har inget val, gumman. Stå stilla, och gör som jag säger."
Tove lugnade sig äntligen och hängde med huvudet.
"Förlåt, pappa. Jag ska inte göra om det. Jag är ledsen. Snälla, ge mig inte smisk, jag lovar att jag ska vara snäll.", bad hon.
"Det är för sent nu, Tove."
"Snälla pappa."
"Din mamma och jag vet vad som är bäst för dig. Nu gör du som jag säger och drar ned dina byxor och trosor. Sedan lägger du dig över mitt knä."
"Men.men.Du k-kan inte se mig."
"Gör som jag säger nu, Tove, annars vet du att jag kommer att använda våld för att få ned dina byxor."

Långsamt knäppte flickan upp knappen på sina mörkblåa Jeans och lät dem falla ned till fötterna. Sedan, med darrande händer, satte hon fingrarna innanför resåren på sina rosa bomullstrosor och drog ned dem för att göra sig sällskap med jeansen. Direkt därefter lade sig Tove över sin pappas knä.

Johan rätade till sin dotters position så att hennes fortfarande ganska flickaktiga stjärt hamnade precis över hans högra lår, och därmed på precis rätt ställe för att hans högra han skulle kunna träffa med rätt styrka. Han lät henne ligga i någon minut, för att han skulle hinna lugna ned sig helt och hållet. Efter en liten stund så höjde Johan sin högra hand, och svingade sedan ned den med stor kraft, men ändå inte all kraft han ägde, så att hans handflata för första gången någonsin för ett ögonblick anslöt sig med Toves högra skinka för att skapa en lätt rosa rodnad på stället den träffat.

Smack!

Flickan gnydde till och skruvade lite på sig, men Johan höll fast henne med hennes händer i ett fast grepp i sin vänstra hand.

Smack!

Han träffade vänstra skinkan, i jämnhöjd med första slaget.

Smack! Smack!

Två träffar till på vardera skinkan, och Tove jämrade sig.

Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!

En rad slag träffade Toves stjärt och flickan började snyfta.

Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!

Johan fortsatte att smiska sin dotters nu klart rosa stjärt.

Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!

Tove började nu att gråta, men Johan fortsatte obevekligt.

Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!

Flickan började att gråta allt mer högljutt och hennes ben sprattlade vilt.

Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!

En rad av slag träffade sittvecken på Toves stjärt, vilket fick henne att skrika rakt ut. Johan tog en paus, dels för att vila sin hand, men också dels för att låta sin dotter hämta andan. Hans blick for över rummet. Den fastnade vid hårborsten som låg på Toves nattduksbord. Han sträckte sig efter den och tog den i sin högra hand. Utan att tveka höjde han den sedan och svingade den ned mitt på flickans stjärt.

SMACK!

Tove skrek ut.

SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK!

Johan levererade en rad slag till på samma ställe. Nu var flickans stjärt klart röd, men än var han inte nöjd.

SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK!

Tio gånger till träffade hårborsten Toves bara stjärt, innan Johan avslutade sin dotters allra första omgång smisk med fem hårda slag med handen.
Tove hulkade av gråt när Johan hjälpte henne att ställa sig upp.
"Så, gumman. Nu har du avtjänat ditt straff, men du har fortfarande några saker du behöver göra. Först, så ska du be mig, mamma och din lillebror om förlåtelse. Sedan så skall du ställa dig i ett hörn här i ditt rum i tjugo minuter. Sedan klär du på dig och så följer jag med dig till fru Strömberg och där skall du be henne om förlåtelse. Har du förstått?"
Tove nickade, fortfarande hulkande. Johan drog sin dotter till sig i en kram.
"Jag älskar dig, gumman", sade han.
"Förlåt, pappa", viskade hon i hans öra.
Kristin kom in i rummet, tillsammans med Toves 6-åriga lillebror.
"Nu ber du din mamma och din bror om förlåtelse också", sade Johan.
Tove vände sig mot sin familj och sade: "Jag har varit jättedum, jag vet inte varför men. åh, mamma förlåt mig."
"Du är förlåten, älskling", sade Kristin. "och nu ska ni också veta, båda två, att om du inte lyder i fortsättningen, så kommer er pappa att ge er smisk, precis som han gjorde med Tove nyss. Förstår ni det?"

Både Tove och hennes lillebror nickade, men Johan var inte allt för säker på att
den 6-åriga pojken förstod det helt och hållet.
”Tove, gå nu och ställ dig i skamvrån där borta”, sade han till sin dotter.
Sedan gick han tillsammans med sin fru ut ur rummet.
”Nu vet jag att jag gjorde det rätta, jag kände det direkt”, sade Johan.
”Det är klart att det var rätt. Men jag hoppas att vi slipper ge Tove stryk
igen”, sade Kristina.
Johan omfamnade henne och de kysste varandra.
”Nå, jag väntar en liten stund, och sedan tar jag med henne till fru
Strömberg.”, sade Johan.
”Gör så”, sade Kristina.

Tove fick alltså sin första omgång smisk denna sommarafton. Tyvärr så blev det
inte som föräldrarna önskat, utan Johan fick ge sin dotter stryk ett större
antal gånger under resten av hennes uppväxt. Dock så blev dessa omgångar aldrig
så kraftiga som den första.

NyareÄldre