Denna berättelse utspelar sig en solig afton i juli, och beskriver
hur två vanliga föräldrar beslutar sig för att, efter att ha fått nog av
sin dotters uppförande under en middagsbjudning, ändra sin
uppfostringsmetod drastiskt.
"Vi är inte alls halvvägs!", skrek Tove, och slängde sparkcykeln
hon lånat från sin lillebror på marken. Hon hade varit oresonlig hela
dagen och blev arg över den minsta småsak.
"Vad är det här nu
då?", frågade hennes pappa, Johan. "Nu skärper du dig! Och så säger man
'tack' när man lånat någonting."
Tove sparkade på cykeln som låg
på marken.
"Sluta upp med det där!", sade pappan. "Har du ingen
hyfs och fason? Ska du inte föregå med gott exempel för din lillebror?"
Tove mumlade någonting.
"Vad sade du?", frågade pappan.
"Jag skiter i den där snorungen!", vrålade Tove tillbaka.
"Har du inget vett?! När vi kommer hem så går du upp på ditt rum
och läser en bok. Du rör inte tv:n eller datorn, hör du det?"
De fortsatte den korta promenaden hem. Väl framme så gick Tove
direkt upp på sitt rum, smällde i dörren när hon stängde om sig Hennes
steg dunkade medan hon gick.
"Hon är ju som förbytt", sade Toves
mamma, Kristin, bedrövat. "Jag har aldrig sett en unge som varit så
oartig mot en vuxen människa!"
De hade denna kväll varit på middag hos en bekant till familjen,
och även här hade Tove uppfört sig hemskt illa, sagt att hon tyckte
maten var usel, och när hon fick ett skarpt svar från värdfrun hade hon
rest sig och vält omkull stolen när hon stormat från bordet.
"Hon visar ju sin bror precis hur man inte ska bete sig, vilket
han troligen kommer att apa efter", fortsatte Kristin. "Jag hoppas bara
att stolen hon välte inte gick sönder", tillade hon.
"Det är nog
ingen fara med det, men jag skäms fruktansvärt för hennes beteende. Hon
har förändrats så mycket, och nästan bara till det värre. Jag vet inte
vad vi ska ta oss till med henne.", sade Johan.
"Älskling, jag
tror. Jag tror att det är dags att du lär vår dotter en läxa.", sade
Kristin försiktigt.
"Du menar att jag borde ge henne...?"
"Stryk. Hon förtjänar en rejäl omgång efter allt hon gjorde
ikväll."
"Du har nog rätt men."
"Men, vadå?"
Johan
tvekade. "Det är bara det att.vi har aldrig gjort det förut, älskling.
Och hon är tonåring nu."
"Någon gång ska vara den första."
"Du har rätt", Johan blev med ens beslutsam. "Jag hoppas bara att
det blir den sista också."
"Gå upp till henne nu, och få det
överstökat. Jag är säker på att det är det rätta."
Johan vände sig om och gick med beslutsamma steg uppför trappan.
Han öppnade Toves rum och klev in.
"Vad vill du?", fräste flickan.
"Vad jag vill? Jag ska tala om för dig vad jag vill. Jag vill att
du blir en normal flicka igen, och inte uppför dig som en tvååring. Jag
vill att du går till fru Strömberg och ber om ursäkt för ditt
uppförande."
"Så fan heller", sade Tove argt.
"Och till
slut", sade Johan och låtsades inte om flickans kommentar, "Vill jag att
du ska lära dig att sådant uppförande som du brukat idag inte tolereras
i detta hus, och att sådant uppförande straffar sig. Därför har din
mamma och jag beslutat att du måste lära dig en läxa, och för att du
verkligen ska förstå att vi menar allvar, så räcker det inte med
utegångsförbud. Förstår du poängen?"
Tove bara stirrade.
"Du
kommer nu att få ditt livs första smisk."
Flickan flämtade till.
"Vad? Du kan inte. Vad fan.", stammade hon.
"Berätta för mig vad
jag inte kan, Tove. Gör det!"
"Din jävla idiot!", vrålade flickan
och började springa ut ur rummet, men Johan grep tag i henne och höll
henne fast.
"Nu, förstår du, Tove, ska du få känna på hur ditt
hemska uppförande känns när man rör vid det. Om du inte står stilla, så
kommer din bestraffning att bli värre. Och om du försöker smita, så kan
du lita på att jag når ikapp dig. Du har inget val, gumman. Stå stilla,
och gör som jag säger."
Tove lugnade sig äntligen och hängde med
huvudet.
"Förlåt, pappa. Jag ska inte göra om det. Jag är ledsen.
Snälla, ge mig inte smisk, jag lovar att jag ska vara snäll.", bad hon.
"Det är för sent nu, Tove."
"Snälla pappa."
"Din mamma
och jag vet vad som är bäst för dig. Nu gör du som jag säger och drar
ned dina byxor och trosor. Sedan lägger du dig över mitt knä."
"Men.men.Du k-kan inte se mig."
"Gör som jag säger nu, Tove,
annars vet du att jag kommer att använda våld för att få ned dina
byxor."
Långsamt knäppte flickan upp knappen på sina mörkblåa Jeans och
lät dem falla ned till fötterna. Sedan, med darrande händer, satte hon
fingrarna innanför resåren på sina rosa bomullstrosor och drog ned dem
för att göra sig sällskap med jeansen. Direkt därefter lade sig Tove
över sin pappas knä.
Johan rätade till sin dotters position så att hennes fortfarande
ganska flickaktiga stjärt hamnade precis över hans högra lår, och därmed
på precis rätt ställe för att hans högra han skulle kunna träffa med
rätt styrka. Han lät henne ligga i någon minut, för att han skulle hinna
lugna ned sig helt och hållet. Efter en liten stund så höjde Johan sin
högra hand, och svingade sedan ned den med stor kraft, men ändå inte all
kraft han ägde, så att hans handflata för första gången någonsin för ett
ögonblick anslöt sig med Toves högra skinka för att skapa en lätt rosa
rodnad på stället den träffat.
Smack!
Flickan gnydde till och skruvade lite på sig, men Johan höll fast
henne med hennes händer i ett fast grepp i sin vänstra hand.
Smack!
Han träffade vänstra skinkan, i jämnhöjd med första slaget.
Smack! Smack!
Två träffar till på vardera skinkan, och Tove jämrade sig.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
En rad slag träffade Toves stjärt och flickan började snyfta.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
Johan fortsatte att smiska sin dotters nu klart rosa stjärt.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
Tove började nu att gråta, men Johan fortsatte obevekligt.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
Smack! Smack! Smack!
Flickan började att gråta allt mer högljutt och hennes ben
sprattlade vilt.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
En rad av slag träffade sittvecken på Toves stjärt, vilket fick
henne att skrika rakt ut. Johan tog en paus, dels för att vila sin hand,
men också dels för att låta sin dotter hämta andan. Hans blick for över
rummet. Den fastnade vid hårborsten som låg på Toves nattduksbord. Han
sträckte sig efter den och tog den i sin högra hand. Utan att tveka
höjde han den sedan och svingade den ned mitt på flickans stjärt.
SMACK!
Tove skrek ut.
SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK!
Johan levererade en rad slag till på samma ställe. Nu var flickans
stjärt klart röd, men än var han inte nöjd.
SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK!
SMACK!
Tio gånger till träffade hårborsten Toves bara stjärt, innan Johan
avslutade sin dotters allra första omgång smisk med fem hårda slag med
handen.
Tove hulkade av gråt när Johan hjälpte henne att ställa
sig upp.
"Så, gumman. Nu har du avtjänat ditt straff, men du har
fortfarande några saker du behöver göra. Först, så ska du be mig, mamma
och din lillebror om förlåtelse. Sedan så skall du ställa dig i ett hörn
här i ditt rum i tjugo minuter. Sedan klär du på dig och så följer jag
med dig till fru Strömberg och där skall du be henne om förlåtelse. Har
du förstått?"
Tove nickade, fortfarande hulkande. Johan drog sin
dotter till sig i en kram.
"Jag älskar dig, gumman", sade han.
"Förlåt, pappa", viskade hon i hans öra.
Kristin kom in i
rummet, tillsammans med Toves 6-åriga lillebror.
"Nu ber du din
mamma och din bror om förlåtelse också", sade Johan.
Tove vände
sig mot sin familj och sade: "Jag har varit jättedum, jag vet inte
varför men. åh, mamma förlåt mig."
"Du är förlåten, älskling",
sade Kristin. "och nu ska ni också veta, båda två, att om du inte lyder
i fortsättningen, så kommer er pappa att ge er smisk, precis som han
gjorde med Tove nyss. Förstår ni det?"
Både Tove och hennes lillebror nickade, men Johan var inte allt
för säker på att
den 6-åriga pojken förstod det helt och hållet.
”Tove, gå nu och ställ dig i skamvrån där borta”, sade han till
sin dotter.
Sedan gick han tillsammans med sin fru ut ur rummet.
”Nu vet jag att jag gjorde det rätta, jag kände det direkt”, sade
Johan.
”Det är klart att det var rätt. Men jag hoppas att vi
slipper ge Tove stryk
igen”, sade Kristina.
Johan omfamnade
henne och de kysste varandra.
”Nå, jag väntar en liten stund, och
sedan tar jag med henne till fru
Strömberg.”, sade Johan.
”Gör så”, sade Kristina.
Tove fick alltså sin första omgång smisk denna sommarafton. Tyvärr
så blev det
inte som föräldrarna önskat, utan Johan fick ge sin
dotter stryk ett större
antal gånger under resten av hennes
uppväxt. Dock så blev dessa omgångar aldrig
så kraftiga som den
första.