Jag minns första gången när jag fick smäll på bara stjärten. Det
var en sommar under tonåren någon gång på 70-talet och jag var på besök
hos en kusin Agneta och hennes föräldrar som bodde i en småstad. Vi satt
och åt frukost, när jag och Agneta började kivas lite och jag i
villervallan välte mitt mjölkglas så att innehållet rann ut över
köksbordet. Agnetas pappas röst lät mycket sträng när han sa: ”Agneta du
går upp på ditt rum och väntar där, men du stannar här Angelica!”
Han
reste sig och kom fram till min plats. Han tog mig hårt i örat och reste
mig upp på benen, sedan tryckte han mitt huvud ned mot bordet. ”Du ska
minsann få se hur det går för olydiga barn, vänta du bara.” Min moster
Elisabeth föll in. ”Stryk ska du få och det på BARA STJÄRTEN!” Agnetas
pappa tog mig åter i örat och ledde ut mig till skogsdungen bakom huset.
Här fick jag plocka ett grovt björkris om tio slanor, avlöva det och
binda ihop det.
När vi kom in i köket satte han sig på en köksstol. ”Ge mig
riset!” Jag lydde och förstod vad som väntade mig - mitt livs första
risbastu. ”Nu drar du ned underbyxorna och raskt ska det gå!” Snart stod
jag där med stjärten och framförallt skötet bart - det var en
förödmjukande upplevelse. ”Lägg dig över mina knän.” Kom befallningen
kort och rappt. När jag väl låg där tog moster Elisabeth ett fast tag om
mina handleder och så började agan.
Riset sved värre än jag någonsin
trott och risbastun utfördes med full kraft och precision - tre upptill,
tre i mitten och tre nedtill - och jag skrek som en stucken gris, men
Agnetas pappa var omutlig. ”SLUTA! SNÄLLA!” ”Jag slutar när du har fått
nog och det är någonting som jag bestämmer.” Skinkorna var snart
genompryglade och jag tyckte att det tog en evighet innan han slutade.
Med öm och mörbultad stjärt leddes jag sedan av moster Elisabeth till
skamvrån, där jag fick stå och skämmas i minst en halvtimme. Sedan fick
jag tacka för agan och lova att bli en lydig flicka.
Så blev jag uppsänd på mitt rum och kunde höra att Agneta fick
samma behandling där nere i köket. Jag behöver väl inte säga att det
inte var sista gången jag fick smaka björkriset den sommaren!