Söndagseftermiddag

Det var strax efter tre på söndagseftermiddagen och familjen satt ner i finrummet och drack kaffe. När pappa druckit upp och sista kakan var uppäten tittade han på sin femtonåriga dotter som nervöst satt längst ut på soffkanten och sippade på lite te.

”Har du druckit färdigt teet nu Linda?” frågar far. Linda tittar ner i golvet och nickar tyst. Det här är stunden hon väntat på hela veckan med en blandning av oro och förväntan.

”Då kan du svara mig på om det finns någon anledning att jag tittar i boken idag?”

”Ja pappa.” svarar Linda och rodnar när hon ställer ner sin tekopp. Lindas pappa vänder sig till mamman:

”Har du antecknat mer än en sak den här veckan?” Mor svarar:

”Ja, Linda har varit uppstudsig mot både mig och fru Bengtsson när hon skulle hjälpa henne med matkassarna i onsdags. Dessutom fick hon bakläxa på uppsatsen igår och hon slarvade med städningen av sitt rum igår.” Pappa suckar lätt och ser allvarligt på sin dotter.

”Då Linda följer du med mig nu.” Linda reser sig snabbt och på vägen ut ur rummet passerar hon sin mamma som ger henne en lätt kram och en kyss på håret.

”Var en duktig flicka nu och gör som pappa säger så är det snart över.” viskar hon till sin dotter som med snabba steg följer pappa ut i hallen. I garderoben innanför dörren hänger riset på en krok och pappa tar ner det och boken som ligger på hyllan bredvid och går efter Linda in i arbetsrummet. Pappa vänder sig i dörren och nickar till sin hustru som reser sig och går mot telefonen.

Inne i arbetsrummet drar pappa ut stolen bakom skrivbordet och ställer den mitt på golvet, kavlar upp skjortärmen och sätter sig på stolen med agaboken i handen. Han tittar under tystnad på vad mamma antecknat och ser sen upp på sin dotter som med darrande underläpp ser på pappa under lugg.

”Det här var ingen rolig läsning Linda. Jag blir riktigt arg när jag ser att du inte bara varit otrevlig mot din mor utan också mot fru Bengtsson. Sådant uppträdande mot andra människor vill jag aldrig mer veta av och det finns ingen ursäkt för vad du gjort. Förstår du vad jag säger?” Linda nickar.

”Ja, pappa. Det var dumt. Förlåt mig, jag ska inte göra så mer.”

”Förlåter dig gör inte jag utan de som du varit vrång mot. Du och jag är här för att du måste straffas. Kom närmare och ställ dig här till höger om mig genast.” Linda går långsamt mot sin pappas högra sida där han sitter på stolen. Hon stannar en lite bit ifrån.

”Vad är det för dumheter? Kom hit och gör som jag säger. Du är alldeles för stor för sådana barnsligheter!” säger pappa med ilska i rösten. Linda ställer sig tätt intill sin pappa och drar nervöst i tyget på sin ljusblåblommiga sommarklänning. Pappa tar sin dotter i armen och drar henne med en bestämd rörelse framåt, med den andra handen greppar han runt sin dotters bak och lägger vant upp henne på mage över sitt knä. Innan hon hinner försöka göra motstånd tar han henne med båda händerna om midjan och flyttar henne längre fram så hon nu ligger med rumpan mitt över knät, håret hänger framför ansiktet och fötterna dinglar fritt i luften. Han viker upp klänningen över ryggen så benen blir alldeles bara ner till kortstrumporna. Den trosbeklädda rumpan är helt blottad ända upp på ryggslutet.

Linda skäms alldeles förfärligt där hon ligger som en olydig flickunge och tittar ner i heltäckningsmattan som så många gånger förut. Samtidigt känns det också lite skönt. Hon vet att hennes pappa inte gör detta av ilska utan i första hand för att han älskar sin dotter och är mån om att hon har regler att följa och vet att det blir konsekvenser om hon inte gör det. Han kanske inte är hemma så mycket i veckorna men han känner ändå ett stort ansvar för att Linda växer upp till en ansvarsfull ung kvinna och ibland behöver han ta riset till hjälp. Linda vet det och innerst inne accepterar hon och till och med önskar att det ska vara så.

Pappa lägger en hand på lårens baksidor för att Linda inte ska sparka och så börjar han lugnt och hårt smiska sin vanartiga dotter utanpå trosorna. Klatscharna dämpas en aning av bomullstyget men hörs ändå i hela rummet. Linda andas tungt men säger inget. Pappa ökar tempot och styrkan i daskarna och låter skinkornas nakna nederdelar också få del av agan. Linda gungar lätt med höfterna och gnyr i takt med klatscharna. Så slutar pappa plötsligt och Linda håller andan för hon vet vad som väntar. Hon känner pappas händer leta sig innanför troskanten och med lugna jämkande rörelser drar pappa ner sin dotters trosor till knävecken. Linda protesterar fastän hon vet att det inte lönar sig.

”Nej pappa, snälla. Inte trosorna! Jag är för stor för det nu!” Trots hennes protester känner hon det alltför välbekanta svala vinddraget mot sina nu alldeles nakna skinkor när trosorna dragits ned helt.

”Nej Linda, det är du inte. Du beter dig som en liten jäntunge och sådana ska ha smisk på stjärten. Du vet mycket väl att i det här huset får man ris på bara skinnet.” Pappa låter lugn men kort i tonen.

När pappa åter börjar smiska Lindas nu oskyddade lilla rumpa ljuder klatscharna högt i rummet och det svider jättemycket när pappas stora manliga hand daskar de gungande skinkorna. Det börjar göra riktigt ont och Linda kan inte hålla tillbaka små stön och kvidanden efter varje klatsch. Hon känner hur hon ofrivilligt sparkar med benen i tomma luften när pappa plötsligt slutar igen. Linda håller andan i väntan på att pappa ska ta upp riset när han istället säger:

”Ställ dig upp.” och drar lätt i Lindas hår som en hjälp att stå upp. På darriga ben ställer hon sig bredvid pappa som fortsätter:

”Stå kvar här tills jag kommer tillbaka.” Han går ut och Linda hör hur han säger till någon att komma med som svarar ja. Hon känner igen fru Bengtssons röst och det suger till i magen när det går upp för henne att pappa inte tänkte risa henne i enrum. Dörren öppnas och pappa och fru Bengtsson kommer in. Linda skulle kunna sjunka genom jorden när pappa säger att fru Bengtsson ska få se på när Linda får smaka riset.

”Nej snälla pappa, inte inför henne,” viskar Linda.

”Åjo Linda, det är inte mer än rätt att fru B. får se att jag menar allvar när jag säger att min dotter inte är så ouppfostrad som hon skulle kunna tro. Kom över knät igen.” Pappa sätter sig på stolen och Linda möter hastigt fru B:s blick som ler överlägset. Trosorna har ramlat ner kring Lindas fötter och hon kliver ur dem helt innan hon med en suck lägger sig över pappas knä. Klänningen dras upp och stjärten är åter bar. Linda känner det sträva tyget i pappas kostymbyxor mot sina nakna lår, mage och sköte. Fru Bengtsson slår sig ner på en ledig stol vänd mot Lindas fötter och har på så sätt full insyn. Linda känner fru B:s blick på sin blottade nakenhet och det gör hela den väntade bestraffningen tusen gånger värre trots att hon kniper allt vad hon förmår med låren för att inte visa allt det skamliga.

Pappa tar riset och stryker det en gång mot Lindas stjärt. Linda drar ett djupt andetag och håller andan när det första risslaget träffar de redan rödsmiskade stjärthalvorna. Svedan är förskräcklig och Linda skriker ofrivilligt till. Fru B. säger lugnt att det ”svider i det fina skinnet men det svider gott”. Linda avskyr fru B. mer än någonsin men hinner inte tänka mer på det innan pappa utdelar nästa rapp och sedan försätter med snabba svischande rörelser att sprida ut svedan över Lindas hela stjärt och lår. Linda sparkar vilt med benen och kränger med stjärten för att undkomma den miljon getingar som sticker och sticker henne i den ömtåliga lilla rumpan. Hon har redan glömt föresatsen att hålla ihop benen och hon skäms så hon skulle kunna dö när hon inser mitt i all smärta och skam att hon också gett fru B. en alldeles för god blick av vad hon har mellan benen och skinkorna. Tårarna väller upp i ögonen och droppar ner i mattan.

Pappa gör en paus för att ta ett bättre tag kring Lindas midja och sen fortsätter risbastun obönhörligt. Linda känner sig inte alls längre som en nästan vuxen fjortonåring utan bara som en liten stackars ångerfull flicka som varit dum och nu får sota för vad hon gjort. Hon orkar inte göra motstånd utan ligger bara tungt och snyftar över pappas knä och hela världen är orättvis i detta ögonblick. Hon är så ledsen, så ledsen för att hon varit dum mot mamma och fru B. och plötsligt viskar hon.

”Förlåt.” Pappa slutar risa och böjer sig fram.
”Vad sa du?”

”Förlåt att jag varit så dum. Jag ska aldrig göra så mer” snyftar Linda.

”Så, så min dotter. Det var skönt att höra. Då är vi överens då.” Pappa lägger ifrån sig riset och smeker Lindas heta illröda stjärt. Han drar henne lätt i håret och ber henne ställa sig upp. Klänningen faller ner och döljer hennes nakenhet när pappa drar henne till sig och ger henne en lång varm kram. Linda stryker bort tårarna mot pappas axel och pappa smeker henne över håret.

”Gå och säg förlåt till fru B. också så är det över sen.” Linda går fram till fru B. som lyfter upp hennes haka och säger:

”Du var dum mot mig men nu har du fått ett ordentligt straff. Vi är kvitt nu.” Hon fortsätter:

”Det är extra skämmigt att få ris när någon främmande ser på, det vet jag av egen erfarenhet. Du ska vara glad att jag inte tog min make med. Om du gör om det kommer han att sitta bredvid mig och se på han också och det tror jag inte att du vill.” Linda skakar på huvudet och säger förlåt. Fru B. ger Linda en lätt dask i baken och lämnar sedan rummet.

Pappa tar upp Lindas trosor från golvet och säger åt Linda att gå och lägga sig utan underbyxor vilket är det vanliga straffet efter en risbastu. När Linda ligger i sängen med lampan släckt masserar hon sin svidande bakdel under nattlinnet med känslan av att riset trots allt lärt henne att inte trotsa reglerna som hennes föräldrar bestämt. Det sista hon tänker innan hon somnar är att hon inte ska göra något som kan skrivas upp i svarta boken under veckan som kommer.