Det är jättehäftigt att det finns en svensk sajt som handlar om smisk. Kändes väldigt speciellt att se min egen första grej som jag skrivit här: ”Tessan blir satt på plats”, även om många skriver mycket bättre än jag. Vore det inte bra om det fanns något forum där man kunde utbyta tankar om berättelserna som finns här, och om det som händer i verkligheten?
Jag skulle tycka det var jättebra, för jag har så mycket känslor kring det som jag vill prata med andra tjejer om, men vågar inte i verkligheten. Har funderat mycket på att berätta för min syrra, men inte gjort det ännu. Finns det någon tjej här som har berättat att de får smisk för en kompis eller någon annan?
Måste erkänna att det är många fördelar med att vara en tjej som får smisk. Många har märkt att min personlighet faktiskt har förändrats till det bättre. Jag har blivit mindre självupptagen. Förut försökte jag ofta spela på mitt utseende eller manipulera människor på andra sätt. Om jag försöker sånt i min pojkväns sällskap nu, så vet jag att det blir smisk på bara stjärten för mej när vi kommer hem, och det har faktiskt gjort att jag uppför mej bättre annars också. Min ekonomi har förbättrats för att jag slutat slösa med mina pengar, och jag passar tider, är mera fokuserad på mina studier och håller ordning omkring mej. Jag går regelbundet och tränar. Slösar inte bort min tid på att se på dokusåpor, och har slutat kolla två gånger om spisen är av och ljuset släckt. När det gäller de här sakerna, så är min pojkvän väldigt rättvis. Han ger mej aldrig smisk, om jag inte gjort något dumt, och hur mycket jag får beror alltid på vad jag gjort. Förresten är han mycket omtänksam, och tänker ofta mer än jag själv på vad jag ska göra för att må bra.
Men samtidigt känns det ju väldigt förödmjukande när jag sitter och skruvar och vrider på mej i stolen hela dagen på universitetet eller på mitt extrajobb för jag inte kan sitta bekvämt om min sambo har gett mej smisk kvällen innan. Eller när jag går hem före alla mina vänner för att jag fått en tid då jag måste vara hemma. Eller när jag inte kan gå med min kompis och simma för att mina skinkor är rosaröda. Det känns som att alla anar något, även om de antagligen inte gör det.
I början trodde jag nog att det mest var fråga om att om jag gjorde vissa saker, så blev det smisk, men att de sakerna kunde jag väl undvika? Sedan har jag insett att det inte är så enkelt. Jag håller på att bli upplärd i att vara allmänt lydig och undergiven, och jag vet inte ännu om jag kommer att vänja mej helt och hållet vid det.
I somras kom min kille på att jag hade varit ute på stan utan att ha min behå på mej. Jag hade gått i flera affärer och sedan varit ute och fikat med min handledare på universitetet (som är en man i 45 årsåldern) Min byst är inte så stor (B-kupa), så under rätt kläder syns det inte så mycket om jag inte bär behå, därför tyckte jag inte det gjorde så mycket. Men jag hade dumt nog glömt att min behå låg kvar i vardagsrummet där jag hade tagit av den, så min kille kunde se den. Han frågade varför min behå låg i soffan i vardagsrummet. Jag drog mig undan hans välkomstkram och försökte ljuga - ”det var den jag hade igår”.. Men han fångade in mej och kände att brösten var bara under min top, och sa att det var inte gårdagens, för den hade han hittat i sovrummet och lagt i tvättkorgen. Jag blev väl inte direkt överraskad när han sa att jag skulle få lite smäll för att jag hade gått ut utan behån, och tyckte väl inte precis jag kunde klaga för det, egentligen. Vi hade pratat tidigare om min vana att gå utan, och jag hade lovat att alltid ha behå på ute (och när jag frågade om jag skulle få smisk om jag glömde det, så svarade han ja). Men när det kom till kritan, kändes det mer förödmjukande att bli bestraffad för en så personlig sak än mycket annat. Så jag suckade irriterat, slängde min fina, dyra behå (som han anklagande höll upp) in i hörnet och kastade mina jeans på golvet och stampade otåligt i golvet när jag drog fram stolen som min pojkvän brukar sitta på när han ger mej smisk.
Bara för det blev det inte lite smisk jag fick, utan mycket, och med min hårborste som svider som eld i stjärten. Jag kände mig inte precis som den 24-åriga forskarstuderande jag är när han påminde mej om att jag både hade lovat att ta på behån när jag gick ut, och att inte ljuga när jag är i knipa.
När jag får ordentligt med smisk, så glömmer jag totalt min stolthet.
”Förlåt, jag glömde.....” och så lovade jag gång på gång att alltid ha behå när jag går ut, och inte ljuga Han sa att han inte trodde att man kunde glömma något som låg mitt i vardagsrumssoffan, och att det var lustigt att jag så lätt kom ihåg att ta av mig behån, men inte att ta på den. Efteråt fick jag gå och lägga mej utan att få äta av den glass jag köpt med hem (klockan var halv nio). Det tyckte jag var för mycket för en sån liten grej som att glömma att ta på behån. Mitt humör blev inte bättre av att jag behövde gå till affären nästa kväll, och min sambo tittade på och log belåtet när jag med sur min stängde in brösten i sina kupor innan jag gick.
Fortfarande sur var jag också nästa eftermiddag, när en av hans bästa kompisar med flickvän var och fikade hos oss. Kompisen är snäll och trevlig, men han är väl inte något intellektuellt ljus direkt. Det kräver jag inte att alla ska vara heller, men den här gången snackade han en massa dumheter om saker som jag visste bättre än han. Trots att det var helt uppenbart att han hade fel så stod han på sej, och det fick mej att verkligen anstränga mej för att överbevisa honom. Det blev nog litet pinsamt för honom, eftersom han blev avslöjad som en pratmakare inför sin tjej och allt, men jag tyckte han kunde ha låtit bli att utmana mej. Min pojkvän gillade inte mitt beteende - han tycker att jag kan vara litet snorkig och överlägsen ibland mot människor som inte är så belästa. När de hade gått sa jag att jag skulle gå på bio med min bästa tjejkompis. Jag frågade inte min pojkvän hur länge jag fick vara ute, utan talade bara om vart vi skulle, att vi skulle ta en öl efter bion och att jag nog skulle komma hem ungefär vid tolvblecket.
Svaret blev att jag inte alls skulle gå någonstans utan vackert stanna hemma, så skulle jag få stjärten ordentligt uppvärmd i stället. Det var första gången som det hänt att det inte gått flera veckor mellan gångerna som han ens hotat med det, och jag ville verkligen träffa min kompis och se filmen. Så jag protesterade och vägrade lägga mej över knäet. Snart låg jag ju förstås där ändå, och den enda skillnaden mot vanligt var att jag inte hade hunnit vrida upp ljudet på TV:n.. Medan det klatschade om mina skinkor, så fick jag höra att jag inte skulle inbilla mej att det räckte att få smisk en gång i månaden, och att göra som jag ville däremellan. Framför allt skulle jag inte tro att jag hade något att säga till om hur ofta jag behövde smisk, eller hur mycket. Så fort jag är olydig, är det en tripp över knäet som gäller - och surande lönar sig inte, utan då blir det bara mer smisk, sa han.
I början så gapade jag en massa om att jag visst skulle ut, och att jag hade haft rätt. Jag krävde att bli släppt genast. Mina trosor och strumpbyxor försökte jag också hålla fast när de skulle dras ner.
Jag sparkade och sprattlade och försökte vrida mej loss, men det kom jag ingen vart med. När jag hade fått en massa smisk, så erkände jag att jag kanske borde ha frågat om jag fick gå ut. Men det räckte inte med det. Jag skulle lova att inte vara nosig och snorkig, och be hans kompis om förlåtelse nästa gång vi sågs.
När han säger att jag är olydig, ska jag inte opponera mej för att jag får smisk, inte krångla och inte sura efteråt, skulle jag också lova.
Jag lovade gång på gång att jag aldrig mer skulle vara nosig eller snorkig. Jag bad om förlåtelse för att jag hade surat när jag fick smisk för att gå ut utan behå. I fortsättningen skulle jag aldrig göra så... kort sagt, jag lovade allt han begärde, inklusive att be hans kompis om förlåtelse och aldrig mer krångla för att trosorna ska ner när jag får smisk. Ändå fick jag ligga kvar över knäet en lång stund. När jag hämtat mej litet och gnidit mina ömma skinkor fick jag be om lov att ringa min kompis och säga att jag inte kunde komma, innan jag blev skickad i säng.
Ofta blir jag rätt upphetsad när jag fått smisk, men eftersom jag småsurat ända sedan jag blev påkommen utan behån, så hade försoningssexet inte blivit av.
Nu kom min pojkvän och la sig sent, och jag hade hunnit somna. Jag vaknade av att jag blev mjukt och härligt smekt överallt: över magen och insidorna av låren, men mest fick brösten och stjärten. Det var jättehärligt att vakna så, och jag glömde bort att vara kränkt och sur. Det blev jättebra sex, men samtidigt kändes det som om jag gav upp på ett område till, när jag slutade sura för att jag blev (som jag tyckte) orättvist bestraffad.
Men jag skulle bli ännu mer satt på plats. Först gick 5-6 veckor som jag klarade mej bra - jag var noga med att fråga om rätt saker och allmänt uppföra mig (och att ta på behån när jag går ut). Sedan kom en dag då jag var irriterad, och sa på det där typiska sättet som vi tjejer ofta använder: ”Vi måste prata ikväll om några viktiga saker” (när vi egentligen menar: ”jag vill klaga”)
Min kille rynkade pannan och sa: ”Och jag hade tänkt att du ska få smisk, så då kan du prata medan du får det”
”M-men jag har ju inte gjort något. Va-varför ska du ge mej smisk då?”
”Tja, för att du behöver ha det ibland, och det var längesedan sist. Och när du säger att vi ska ’prata’ på det där sättet, så tycker jag det är en fin idé att det inte bara blir snackat, utan lite handling också. Så i fortsättningen ska vi se till att du ligger på rätt plats, och med trosorna vid knäna när det är ’prata’ på gång”
Efter det var jag inte så angelägen om diskussionen längre. I alla fall fick jag ta av mej mina jeans, och snart så var mina trosor vid knäna, precis som han sagt. När jag hade fått så pass mycket smisk att jag började vrida mej och sparka, så slutade min kille plötsligt att smiska mej och höll mej bara stilla, medan han sa:
”Vad ville du säga nu då?”
Det kändes jätteskumt att prata medan jag låg där, men eftersom det var jag som ville ha samtalet började jag säga det som jag hade tänkt mest på:
”J-jo, du brukar ju klappa mig om stjärten rätt ofta - och även om vi har gäster. Det gillar jag inte. Det är nedsättande för kvinnor att få en klapp i häcken, även om det är vänligt eller som uppmuntran. Och det känns som om, om du vill...liksom påminna mej om att jag, öh, att jag brukar få, öh, smisk”
Han fortsatte att hålla mej stilla. ”Var det vad du ville säga?”
”Öh, ja, bland annat.”
”Jaha”
Han började smiska mej igen, och höll på med det en stund tills han stannade upp igen och sa:
”Så du skulle vilja att jag slutade klappa dej om ändan?”
”Öhh, ja, just det”
Han började klatscha mina skinkor igen, och sa:
”Glöm det. Du har fel. Det är inte nedsättande för kvinnor att bli klappade där. Det är en komplimang till en av dina bästa sidor, skulle jag vilja säga. Det enda du har rätt i, är att klappandet är för att påminna dej om att du får smisk, ibland. Och det får du ju, så vad är fel med det?”
”Öh, det vet jag inte , men...”
”Nu ska du i alla fall få mera smisk, så tar vi ställning till stjärtklappandet, sen”
Och så satte han fart igen, tills jag sprattlade så mycket att han måste hålla mig hårt om midjan igen.
”OK, OK - du får klappa mej så mycket du vill”
”Inga mer klagomål om det, alltså?”
”Nej - nejdå”
”Och vad tycker du det ska bli om du klagar ändå?”
”Då, så, så, ööhh får jag väl... smisk igen?”
”Bra! Var det något annat du ville prata om?” (Hela tiden som vi växlade de här replikerna fick mina skinkor ta emot nya klatschar)
”Nej, nej - jo förresten. När du gör så här fast jag inte gjort något, kan jag väl få slippa att gå och lägga mig efteråt?”
”Ja - jo. Du får faktiskt vara uppe den här gången”
När det hade blivit bestämt, så trodde jag att han skulle släppa upp mig, men till min förvåning och harm så kände jag hans hand landa på stjärten igen.
”Vad - ska jag få mer? Jag har ju inte gjort något?”
”Nja, det finns en sak som jag gärna vill ’prata’ om också, och du ska få smisk under tiden”
”Du har burit dej väldigt konstigt åt vid datorn på sista tiden. Jämt när du sitter där och pluggar, så skyndar du dej att släcka ner något och ser väldigt skuldmedveten ut. Har du tänkt på det?”
Jag kände hur jag blev alldeles kall och varm om vartannat, när jag hörde det där. Det han syftade på var att han kommit in några gånger när jag varit inne på olika smisksajter och skyndat mig att byta program när han kom in. Jag kände mej rätt säker på att han inte sett något, men anade inte att det hade synts så tydligt att jag dolde något.
”V-vad? Jag gör inget särskilt utom pluggar? Kollar lite på sajter om musik och filmer, och sådär...”
”Är det inte lika bra att säga sanningen nu? Jag tog en liten titt på cookie-filerna i datorn, och där fanns en del intressant”
Samtidigt satte han ny fart - ’turbosmisk’ kallar han det. Jag flämtade till, och sa:
”Vaddå? Vad har du sett för något? Vaddå cookie-filer?”
”De visar var på nätet du varit”, sa han och höll mig bara still över sitt knä igen. ”Det var en massa sajter med ’spanking’ i namnet. Och en svensk smisksida, också”
”Ja - det är väl inte konstigt att jag, att jag.ööhh vill ta reda på lite om det, nu när du gör såhär...”
”Aha - rent studiesyfte? Är det därför du skriver grejer och skickar in också?”
”Vad? Jag har inte skrivit nåt...släpp upp mej nu!”
”Tror du inte jag känner igen beskrivningen av mej själv, när jag ser den? Och att jag begriper att det är du som är ’Tessan’ ?”
”H-har du läst det?”
Jag har alltid blivit jättegenerad när det blir nämnt hemma hos oss att jag får smisk, och jag kan knappt prata om det. Tanken på att min kille läst det jag skrev fick mej att önska att jag aldrig hade skrivit något.
En stund senare blev jag uppsläppt, och tillsagd att om jag ville vara uppe, så fick jag gå och ta på mitt speciella nattlinne som lämnar rumpan bar. Jag lydde, och sedan gjorde jag litet thé åt oss. Medan jag pysslade med det, så utnyttjade han sin nyvunna ’rättighet’ att klappa mej om stjärten i stort sett hela tiden.
”Nu tycker jag vi ska prata om ditt bidrag till ’Smisksidan’”
”Måste vi det? Det var ju bara något jag skrev när du nyss hade börjat att, att ge mej s-smisk”
”Men det var jättekul att läsa”, sa han och klappade uppmuntrande mina skinkor igen. ”Kul att du kallade den för ’Tessan blir satt på plats’, förresten.
”Det var inte jag - det var dom som hittade på det. Jag hade glömt att ge den en titel”
”Nåja - det passade bra i alla fall”
”Nu ska du väl skriva mera och skicka dit?”
”Neej, det tror jag inte. Kanske senare - jag vill kanske fråga om det finns andra tjejer som - som får smisk och har berättat det för någon”
”Mmm - det ska bli kul att läsa”
Någon vecka senare satte jag igång att skriva på det här, men till skillnad från första gången när jag skrev allt i smyg, så blev det noga kollat den här gången. Jag ville inte berätta om att jag börjat att alltid ha behå för att jag får smisk annars. Av något skäl tycker jag att just det är så skämmigt, men det måste jag ta med. Medan jag skrev kom min kille på idén att göra det ännu roligare för dom som läser det. Han har sagt att samma kväll som det här kommer in, så ska jag få smisk - så att alla som läser det här kan tänka på att jag kanske i precis samma ögonblick ligger över hans knä och får smisk. Det är bra för mig att tänka på det också, säger han.