Jag heter Olle och är född på fyrtiotalet. Jag har två systrar:
Karin, som är två år äldre och Ulla, som är fyra år yngre. Vi var en
typisk femtiotalsfamilj - mamma skötte hus och hem, pappa försörjde
familjen.
Båda våra föräldrar var rejäla och barnkära människor.
Men mamma kunde också vara sträng och bestämd. Stjärtaga var ett
självklart uppfostringsmedel. Det fick vi alla tre.
Sommaren 1958 bodde vi som vanligt i en liten sommarstuga. Jag var
tio år då, min storasyster Karin tolv.
Karin hade börjat bli ganska uppstudsig mot mamma. En dag, då hon
var utanför stugan och mamma öppnade fönstret för att be henne om något
ärende, svarade hon bara näsvist.
Då fick mamma nog. Hon sa till Karin att komma in i stugan på en
gång, så skulle det bli smäll i stjärten. Karin vågade inte annat än
lyda. Hon kom in, klädd i ett sollinne och ett par gula shorts, och
ställde sig framför mamma. Mamma hade satt sig på en stol i stugans
lilla kök.
Jag smög fram och ställde mig bakom mamma. Vår lillasyster Ulla,
som måste ha varit sex år, kom också inspringande för att få vara med.
Mamma sa till Karin att dra ner shortsen och underbyxorna. Karin
protesterade förtvivlat och bad att vi syskon skulle skickas ut på
gården.
Men det var alldeles förgäves och det visste nog Karin. Mamma
tyckte alltid att det var bra om syskonen var med när någon av oss fick
smäll. Det gjorde straffet mer kännbart för den som varit stygg och
syskonen fick en nyttig påminnelse om vad som hände med den som inte
skötte sig.
Karin insåg att hon vädjade förgäves. Snyftande och röd i ansiktet
knäppte hon upp knappen till sina solgula shorts och lät dem falla ner
till fötterna.
"Och så underbyxorna!" sa mamma. Nu började Karin gråta, men hon
vågade inte annat än lyda. Hon satte in tummarna innanför resåren på
sina vita sommarunderbyxor och drog ner dem till knävecken.
Så stod Karin framför mamma, naken från naveln till knävecken. Hon
hade inte fått något hår än mellan benen, springan där hon kissade såg
ut som på en liten flicka.
Mamma frågade Karin om hon visste varför hon måste få smäll.
"Jaa", grinade Karin olyckligt, "Jag har varit näsvis och
uppstudsig mot mamma. Och i går var jag olydig."
Jag måste erkänna att jag njöt av situationen. Karin kunde ibland
vara ganska nedlåtande mot mig och verkligen låta mig känna att hon var
stor och förståndig och jag bara en dum lillebror. Nu var hon inte så
stursk längre. Mamma gjorde sig ingen brådska, men efter en liten stund
fick Karin lägga upp sig över mammas knä. Det skulle tydligen bli
riktigt småbarnssmisk.
Jag flyttade mig diskret och ställde mig strax bakom Karins nakna
stjärt. Mamma fortsatte att gräla på henne en stund medan Karin tittade
ner på trasmattan på köksgolvet och mamma liksom pratade med Karins
stjärt.
Så började själva smället. Mamma smällde bara med flata handen,
men hon var ung och stark och det blev röda blaffor på Karins skinkor.
Karin grät alltmer högljutt och efter en liten stund hade hon svårt att
ligga stilla. Hon försökte vrida sig för att komma undan, men mamma höll
henne i ett lugnt och fast grepp. Ibland tryckte Karin sig hårt mot
mamma, så att stjärtskåran blev som ett smalt streck, ibland satte hon
upp ändan i vädret och liksom simmade med benen, så att hennes stjärt
blev alldeles öppen. Efter en liten stund låg shortsen på golvet och
underbyxorna hängde nere vid ena foten. Mamma smällde oss alltid bara på
stjärten, aldrig på benen. Men hon smällde extra mycket liksom på
undersidan av skinkorna, nära sittvecken. Det skulle göra ont att sitta
efteråt, det var meningen.
Efteråt var Karin tvungen att niga fint för mamma, alldeles
nakenstjärtad, och säga förlåt innan hon fick ta på sig shorts och
underbyxor igen.
Dagen därpå låg Karin och jag bredvid varandra på en filt och
läste serietidningar. Då kunde jag inte låta bli att säga det till
henne:
"I går när du fick smäll såg jag hålet där du bajsar!"
Men Karin hade återtagit sin roll som storasyster. Hon blev inte
arg, svarade bara lugnt och värdigt:
"Än sen då? Jag har sett ditt stjärthål också, hundra gånger!"
Jag kröp nära min storasyster och kände hur hon luktade gräs och
sommar. Jag älskade henne.
I somras träffades vi på nytt och firade midsommar tillsammans med
våra familjer. På natten när vi satt och pratade över varsitt glas vin
frågade Karin mig: "Kommer du ihåg när jag fick smäll och du såg mitt
stjärthål?"
"Det hände väl mer än en gång" svarade jag och vi skrattade
tillsammans.