En dag hade Göran framställt ett björkris, ett sånt där risknippe sammanbundet med snöre. När han kom hem, låg Stina på soffan som vanligt. Göran kom in i vardagsrummet och visade henne riset. Han sade att från och med nu skall det bli ordning här i huset. Ta av dig byxorna och trosorna. Stina svarade, visst inte. Då tog Göran fast i henne, drog henne upp från soffan, lade henne tvärs över sitt knä och drog ner hennes byxor och trosor. Stina sparkade vilt emot och försökte vrida sig undan men Göran var mycket starkare och höll henne i ett fast grepp med vänstra handen.
Han tog upp riset och började smiska henne på bara stjärten. Det här borde du ha fått för länge sen, sa han och ökade styrkan av rappen. Stina skrek och ylade och började gråta högljutt men smiskandet bara fortsatte. Håll dig stilla eller annars tar jag fram ridspöet. Det biter ännu hårdare än riset. Stina knep ihop skinkorna vid varje svidande rapp och fortsatte att vrida sig. Jaså, eftersom du inte ligger stilla som jag befallt får du nu lära känna ridspöet.
Göran hade förberett sig för det här och tog fram en läderrem som han band fast hennes händer bakom ryggen. Han visste att annars skulle hon smita därifrån men med sina händer bakbundna kunde hon inte stiga upp.
Göran hade också köpt ett långt, smalt och smidigt ridspö som han hämtade från ett skåp i sovrummet och kom tillbaka med det och lät den svischa genom luften. Han sade till Stina att med det här kommer du att bestraffas om du inte ligger stilla under agan eller ställer till med något som helst krångel.
Stinas skinkor och lår ända fram till lårens nedre del bar nu grannröda efter risbastun. Lårens sidor var fulla med korta röda ränder där kvistarnas ändor hade träffat. Göran höjde upp ridspöet och lät det smälla på hennes skinkor. Stina gallskrek. Han fortsatte med detta tills hennes bak hade röda ränder med jämna mellanrum. Stina ylade hjärtrörande men Göran tålde detta tappert. Sära på benen, befallde han. Stina fortsatte att ligga med benen ihop. Då slog han till hårt mellan benen. Jag sa att sära på benen. Rappet hade gjort så fruktansvärt ont att hon snabbt särade på sina ben. Då gav han henne några hårda rapp på lårens insida där huden är ömtåligast. Det här får du för olydighet och kommer också i fortsättningen om du inte lyder tillräckligt snabbt sa han.
Sen tyckte han att hon hade fått nog och sade, jag är inte nöjd med hur du sköter hushållet. Från och med nu slutar du ligga framför tv:n. När jag kommer hem skall du ha färdigt en middag åt mig. Jag tror att en risbastu varje kväll under en vecka skulle bringa en förbättring i saken eller vad tror du. Stina svarade inte. Då fick hon ett hårt rapp i stjärthålet. Svara på frågan, röt han. Ja, javisst. Det gör det säkert, svarade hon nu. Sedan löste han hennes händer och Stina fortsatte att ligga på soffan och gråta. Nästa natt måste hon ligga på magen eftersom baken ännu sved.
Sedan dess har Stina skött hushållet bra men får ändå då och då en risbastu av en eller annan anledning.