Jag är en kvinna som hunnit bli hela 28 år gammal.
Jag brukar gå in på den här siten sen en tid för att det att skönt
att veta att det finns fler än jag.
Nyligen pluggade jag feministisk litteratur och var med i en
studiegrupp om "könsmaktordningen". Och samtidigt lever jag själv i ett
väldigt gammeldags ojämlikt förhållande med en man. Men det säger jag
förstås inte men det känns skumt. Att prata om en sak och leva helt
annorlunda.
Min man är väldigt beskyddande och kontrollerande. Det är klart
att han tar ett ansvar och är rädd om mig om jag är ute sent på kvällar
och så. Men jag har alltid tider att passa när jag ska vara hemma, om
jag går ut med kompisar. Jag får inte komma och gå som jag vill utan
måste alltid prata med honom först och svara på en million frågor. Han
måste alltid veta var jag är och vad jag gör och vilka jag träffar.
Han är väldigt svartsjuk. Det blir ett ständigt ringande på
mobilen. Jag har funnit mig i detta mer och mer och det känns nästan
naturligt för mig. på nåt sätt tar jag det för givet att han bestämmer
över mig om en del saker om mig och kan aldrig bestämma nåt innan jag
pratat med honom. Han älskar mig över allt annat och övertygar mig om
att det är för mitt eget bästa han bryr sig så.
H an har aldrig hotat eller slagit mig men för en tid sen fick jag
smisk på rumpan för att jag var ute och glömde min mobil hemma. Jag kom
dessutom hem alldeles försent från det vi kom överens om och han hade
varit jätteorolig.
Ja det är faktiskt sant! Jag fick smisk på rumpan över hans knä.
På allvar! Och nåt jag aldrig skulle kunna erkänna för nån annan kan jag
erkänna här. Jag lät det ske och accepterade bestraffningen trots att
det sved värre än jag nånsin trodde att det skulle kunna kännas.
Han hade först ett långt samtal med mig som fick mig att känna mig
jättedålig, jätteego och jag var bara gråtfärdig och ville bara att han
skulle förlåta mig. Sen följde jag honom lika följsamt som när vi dansar
och han för, ner över hans knä dit han nästan mjukt ledde ner mig. Bara
låg där stilla över hans knä och var gråtfärdig och lät honom långsamt
dra ner mina jeans som fortfarande var instoppade i de höga stövlarna.
Bara låg där och började gråta av skammen och förödmjukelsen eftersom
det var helt glasklart vad som höll på att hända. Jag skulle få smisk!
Stringtrosorna lät han vara kvar.
Sen började han smiska mig.
Det var så omtumlande! Det gjorde så ont efter ett tag! Och det
var så genant, skämmigt, barnsligt, när han smällde mig med handflatan
på stjärten, och klatchljudet var också förödmjukande.
Jag fick smisk riktigt hårt i flera minuter medan jag grät och
tjöt så tyst jag kunde.
Jag som alltid varit duktiga flickan skulle tillochmed vara duktig
här, inför min man
när jag fick smisk, och lydigt och så stilla jag klarade ligga
över hans knä och inte ens försöka skydda min stackars rumpa med
händerna! Försökte bara klara av svedan och bestraffningen som jag
nånstans själv bara tyckte att jag förtjänade och behövde!
När det äntligen var över och jag gråtande fick resa mig upp såg
han till att jag fick sparka av mig stövlarna som suttit på under hela
straffet och jeansen och stringtrosorna helt och hållet.
Sen satte
han mig gränsle över sitt knä. Min ena hand omfamnade hans nacke medan
jag snyftade alldeles ifrån mig medan den andra försiktigt gned över min
heta rumpa.
Usch vad det sved! Så började jag kyssa hans läppar och be om
förlåtelse.
Han förlät mig och smekte mig och upptäckte att jag var alldeles
våt mellan benen!
Jag var nog lika förvånad som han. Att jag blivit så kåt av att få
smisk!
Det var inte så mycket själva smisket som gjort mig upphetsad. Det
gjorde ju riktigt ont!
Men jag blev upphetsad av hans manliga makt och hans självklara
maskulina auktoritet!
Knulla mig viskade jag i hans famn redan gränsle över hans enorma
bula under jeansen mellan benen.
Jag fick fram hans kuk och så gav han mig det jag bad om. Riktigt
ordentligt tog han mig. Hade blivit vansinnig om han inte hade knullat
mig då. Hade nog hamnat på dårhuset då- så upphetsad var jag, mitt i all
gråt jag gråtit under bestraffningen.
Sen den gången får jag ibland, nån gång då och då- smisk på
stjärten av min man. Som straff!
Det är verkligen inte så att jag medvetet provocerar fram det.
Rädslan att få det och rädslan över hur ont det gör och förödmjukelsen
är större- än upphetsningen. Den kommer ju efteråt.
Men när jag får det är det också en lättnad för jag har kanske
haft dåligt samvete för det jag blir bestraffad för. Och då är det en
lättnad att få ta konsekvenserna. Att bli satt på plats och betala för
det jag gjort. Att få den där förlåtelsen efteråt samtidigt som det är
alldeles varmt om rumpan och man är alldeles röd där och man känner sig
så liten och utlämnad åt sin starka man. Mannen som trots allt står ut
med mina grejer.
Han är ingen kvinnomisshandlare och håller sig till smisk och min
stjärt. Vet inte om man kan kalla smisk, kvinnomisshandel. Trots att jag
är en medveten feminist på ett sätt känns det som att det (ge smisk)
tillhör en rättighet hos mannen. Men det är bara som jag känner. Inte
tänker!
Jeansen åker alltid av och oftast får jag behålla stringtrosorna
på. Det gör ju ingen skillnad direkt, men ibland drar han ner dom också,
nästan symboliskt. Att få smisk PÅ BARA STJÄRTEN.
Ingen kan ana att jag får smisk av min man, även om mina närmaste
nog fattar att jag är rätt undergiven honom.
Fast utan kärleken mellan oss skulle det inte gå.