”Du ska gå förbi pizzerian och köpa en Vesuvio till mig innan du
kommer hit”
Sms:et kom när jag satt på tunnelbanan, jag skruvade lite på mig
av nervositet, jag hade varit olydig och jag visste att jag skulle få
betala för det nu.
Handen skakade lite när jag sträckte den mot ringklockan, det tog
inte långt tid innan han öppnade dörren.
- Har du med dig maten som jag bad om?
Jag sträckte fram kartongen mot honom.
- Duktig flicka, kom, sätt dig
Han slog sig ner på soffan och visade menande med handen på dynan
bredvid honom.
Jag satte mig ner och iakttog honom medan han började ta för sig
av pizzan. När den var uppäten lutade han sig tillbaka i soffan och
harklade sig.
- Jag hörde det var någon som fick en p-böter, han spände ögonen i
mig.
- Mmmm, svarade jag med nedsänkt blick.
- Vad tror du det beror på? Fortsatte han
- Jag vet inte, pep jag
- Jag tror det beror på att någon inte skött sig som man ska, hans
tonfall sa att det var mer ett konstaterande än en fråga och jag
förmådde mig inte till att svara.
- Mmmm… då kan du resa dig upp.
Jag gjorde som han sa.
- Och dra ner byxorna
Jag började fumla med jeansknappen och tog ett djupt andetag medan
jag sakta drog ner jeansen till knävecken.
- Bra, då kan du komma över mitt knä här, sa han och klappade
visande på ena låret.
Jag vågade inte annat än att lyda, jag visste att jag skulle få
smisk, jag visste att jag förtjänade det och jag visste att det bara
skulle bli värre om jag krånglade.
- Skäms du inte nu, när du ligger här över mitt knä och ska få
smisk som en liten barnunge, skäms du inte nu?
- Jo, mumlade jag, jo, det gör jag.
- Bra, Amanda, bra, det tycker jag verkligen du ska göra.
Jag kände handen lyfta från min skinka och jag visste att det
skulle börja nu.
KLATSCH! Fast jag visste vad som komma skulle ryckte jag till vid
första dasken.
KLATSCH! En till på andra skinkan.
Systematiskt daskade han båda skinkorna, en i taget, han gjorde så
en bra stund och det började hetta ordentligt.
- Börjar det svida på rumpan nu? Han slutade plötsligt.
- Ja, kved jag.
- Är inte det bra då?
- Jo
- Och varför är det bra då?
- För att jag förtjänar det.
- Just det, nu har jag tänkt att du ska få smaka träsleven, den
gör susen på olydiga flickor.
KLATSCH! Jag uppmärksammande redan första gången träsleven
landande på min uppvärmda skinka att den kändes betydligt mer än handen.
- Aa aa aaoo aa aoo, jag kved och det tog inte så lång tid innan
jag började få svårt att ligga stilla.
- Nej du, du kommer ingenstans, sa han och placerade sitt ena ben
över mina ben och låste fast mig i ett järngrepp.
Han lade ifrån sig träsleven och tog upp träborsten istället, han
lät baksidan vila en stund mot min ena skinka och det svalkade skönt
innan han sakta lyfte den och daskade till. Igen. Och igen. Han smiskade
hela rumpan, ibland flera gånger i rad på samma ställe och nu sved det
ordentligt.
Jag kunde inte hålla mig utan kvidandet övergick i snyftningar, jag
försökte vrida mig loss men utan framgång.
- Då kan du resa dig upp, sa han och lade ifrån sig borsten.
- Vi ska ta en liten paus, du kan ställa dig i skamvrån, händerna
knäppta framför dig. Han pekade mot hörnet som även fungerade som
skamvrå.
- Hur känns det i rumpan?
- Den svider, svarade jag mellan snyftningarna.
- Mmm.. jag förstår det, den är ordentligt röd kan jag tala om,
och rödare kommer den bli, försäkrade han.
Det brände i skinkorna och jag ville gnida dem, försöka lindra
lite, men jag visste att det inte var slut än och jag ville inte ge
honom en anledning att ge mig mer smisk så jag stod blick stilla till
han ropade tillbaka mig över knät.
- Vill du ha borsten eller träsleven, Amanda?
- Jag vet inte
- Vad sa du?
- Jag vet inte, sa jag, lite högre denna gång.
- Okej, skyll dig själv, då tar vi båda.
Jag ångrade genast mitt svar men visste att jag inget kunde göra
åt saken nu.
- Det fina med träsleven är att den träffar så liten yta åt
gången, man kan börja här uppe, sa han och demonstrerade genom att daska
till längst upp på högra skinkan.
- Sen kan man fortsätta så här, och smiska upp precis hela rumpan,
sa han medan han daskade till precis under.
Han fortsatte enligt samma mönster och bearbetade hela rumpan från
ryggslutet ner till låren med träsleven. Det sved så jag visste inte var
jag skulle ta vägen och när han bytte och gjorde samma sak med borsten
hade snyftningarna övergått till gråt.
- Så, då kan du resa på dig så går vi över till sovrummet.
Jag reste på mig och följde honom fram till sängkanten. Väl där
placerade han ut fyra kuddar på varandra mitt på sängen.
- Jag tror du fattar vinken, sa han och tittade menande på mig.
- Mmm… nickade jag och lade mig ovanpå kuddarna så att rumpan
putade upp taket.
- Du vet att riktigt stygga flickor får smisk på låren också,
berättade han medan han pekade med rottingen framför mig där jag låg
helt utelämnad.
- Hela vägen från knävecken och upp ska vi låta rottingen randa.
Det knöt sig i magen när han sa det sista, jag hade smakat
rottingen på rumpan innan och visste hur ont det gjorde, jag ville inte
tänka på hur det skulle kännas på låren.
SVISCH!
- Ao, jag ryckte till av smärta.
Han tog god tid på sig och svingade rottingen lite i luften innan
nästa rapp landade ett par centimeter från det första. När ett tiotal
rapp landat på låren var smärtan outhärdlig.
- Förlååååt! Skrek jag nu
- Föörlåt, det gör jätteont!
- Jag ska vara snäll, jag ska sköta mig jag lovar, aj, förlåt!
Han sänkte rottingen och närmade sig mig.
- Ska du vara snäll nu, frågade han.
Jag nickade till svar mellan snyftningarna.
Okej, för att jag ska vara riktigt säker på det ska du få 10 rapp
till, vill du ha dem på rumpan eller låren.
- På rumpan, svarade jag. Även om rumpan var ordentligt uppsmiskad
efter behandlingen av borsten och sleven så tog jag dem hellre där.
- Okej, då ska du få 10 rapp på rumpan, jag vill att du räknar dem
och säger tack efter varje, missar du något så börjar vi om, har du
förstått?
- Ja, snyftade jag.
- Bra. Då börjar vi.
SVISCH!
- Ett, tack
SVISCH!
- Två, tack
SVISCH!
- Aaoo.. tre, tack
Han lekte lite med rottingen i luften innan det fjärde kom:
SVISCH!
- Aaa.. fyra, ttack
SVISCH!
- Feeem… tack
SVISCH!
- Sex.. aj.. tack
Han snuddade löst med rottingen vid mina skinkor några gånger.
SVISCH!
- Sjuuu.. tack
SVISCH!
- Aaoo.. åtta, tack
SVISCH!
- Nio, tack
SVIIIISCH!
- Aaaaoo.. tio, tack!
- Såja, då var det klart, sa han och kände, smekte och klämde på
mina skinkor.
- Då kan du ställa dig i skamvrån igen, sa han och pekade åter
igen mot hörnet.
Jag fick stå där med svidande rumpa i en timme. Med jämna
mellanrum fällde han kommentarer om hur röd och blå den var. Han gick
förbi och kände på den, gav den en dask ibland. När timmen var slut
värkte kroppen av att stått i samma position så länge.
- Nu har det gått en timme, Amanda, har du lärt dig något?
- Ja..
- Å vad är det?
- Att inte låta bli att betala parkeringsbiljett.
- Duktig flicka, då kan du dra upp byxorna igen och komma och
sätta dig med mig.
Jag satte mig i hans knä och han höll om mig medan vi tittade på
Insider på TV.