Idas mamma får en mentor

15-åriga Ida satt som så ofta framför datorn. Hon hade tröttnat på att spela "Donkey Kong" efter två timmar, men hade fortfarande inte lust att hjälpa sin ensamstående mamma Maud med middagen (något som mamman bett om flera gånger under de två timmarna). I stället klickade hon upp sin mammas e-mejlbox. Den var nyinstallerad, och eftersom Ida kunde hantera den nya hem PC-n bättre än Maud så hade hon hjälpt till med installationen och visste lösenordet.

I in-korgen var det inte så många meddelanden. Precis som Ida hade gissat var det ett par stycken från mammans syster och några som såg ut att vara från arbetskamrater till Maud. Men så fanns det ett som hade rubriken "Re: Olydig dotter" och var från någon person som hade "Erfaren_mamma" som första led i sin e-mejladress. Ida klickade upp det. Det verkade som om hennes mamma redan hade knutit någon ny kontakt på nätet, för ingenting i mejlet pekade på att det kom från någon person som Ida kände till. Det innehöll en massa om tonåren som besvärlig tid, hur viktigt det var att sätta gränser, m.m.

"Det vanliga blajandet", tänkte Ida och skulle just släcka ner mejlet när hon fick syn på ett stycke mot slutet. Det löd:

"Men det finns lösningar på de flesta problem. Jag tänkte börja med att fråga dig om det enklaste (och oftast bästa) sättet att lära sin dotter att inte vara olydig. Hur länge sedan är det du gav henne rejält med smäll på stjärten? Enligt min uppfattning slutar många mammor alldeles för tidigt med det. Eller ännu värre, de har aldrig provat det"

Ida bara gapade av förvåning. Hon hade aldrig i hela sitt liv fått smisk, och hur kunde någon komma med det löjliga förslaget att hon skulle få det nu? Hon var en tonåring, nästan som en vuxen och det var redan nästan två år sedan hon bytte sin "träningsbehå" mot en riktig behå med B-kupa. Ida loggade ut från sin mammas mejl-box, och tänkte att det skulle bli roligt att läsa när hennes mamma bad den okända kvinnan att gå och undersöka om hon var riktigt klok.

Senare på kvällen när Ida låg på soffan och såg på MTV i stället för att tömma tvättmaskinen som hennes mamma bett om, så hörde hon Maud knattra ivrigt på tangentbordet.

"Vad skriver du på, mamma?"

"Bara ett e-mejl, bry dig inte om det, du, utan häng nu tvätten någon gång idag i stället", sa Maud,

"Ja, ja - senare", sa Ida. "Skriver du till någon jag känner"?

"Nej, lägg dig inte i det här, utan häng nu tvätten", sa Maud.

"Jag ska göra det om en stund", sa Ida, och tänkte att nu skriver nog mamma till internetpuckot. "Det blir kul att läsa i morgon", tänkte hon.

Ida hängde inte tvätten senare på kvällen heller, utan lovade sin mamma att hon skulle göra det efter skolan nästa dag i stället.

Nästa dags eftermiddag gick Ida först till datorn, innan hon började med tvätten. "Jag vill först se vad mamma svarade det där puckot", mumlade hon för sig själv medan hon loggade på, och gick in i Mauds mapp för avsända mejl. "Här är det visst". Det var ett mejl till "Erfaren_mamma" med rubriken "Några frågor", avsänt kvällen innan.

Innehållet i mejlet var inte riktigt vad Ida hade väntat sig. Maud inledde så här:

"Jag har tänkt mycket på det du frågade mig. Saken är den, att Ida faktiskt aldrig har fått smisk förut, och jag har aldrig riktigt tänkt på det som ett alternativ. Men nu har hon blivit så olydig, lat och odräglig så att jag är beredd att pröva allt. Tror du att det är för sent att ge henne smisk nu när hon är 15? Om du tror att det kan gå, så vore jag väldigt glad och tacksam om du ville svara på några frågor, som jag tänkt på. För dig är de säkert löjligt enkla, men jag har ju inte din erfarenhet. Du har inte nämnt så mycket om hur det går till när dina flickor får smäll, så därför undrar jag om några praktiska saker:

1. Om jag skall prova detta på Ida, så är det väl bäst att lägga henne över knäet, så att jag kan hålla henne still?

2. Hur mycket smisk borde hon få första gången? Om jag gör detta, så vill jag ju att det verkligen ger resultat, men jag vill ju inte ge henne mer än nödvändigt, heller?

3. Jag ska väl dra ner hennes jeans eller dra upp kjolen när hon får smisk på stjärten? Annars känns det väl inte mycket? Men ska trosorna också ner? Tänkte att det nog gör mer intryck på henne om de åker ner en bit, men det kanske inte är nödvändigt första gången?

4. Kan man se när hon fått lagom med smisk? Eller ska man helt enkelt hålla på tills hon lovar att inte vara olydig mera?

5. Ska jag bara använda min hand, eller något annat? Jag har en hårborste av plast med bred baksida.( Är inte det vad amerikanska flickor brukar få smäll med?)

6. Jag vill gärna tala med henne hur jag vill att det ska bli - om hon skall få smäll på stjärten fortsättningen, och hur hon skall göra för att det inte ska bli så ofta. Ska jag prata med henne om det under tiden som hon får smisk, eller efteråt?

7. Ska hon få gå och lägga sig direkt när hon fått smisk, eller ska hon få vara uppe och göra något annat (t ex någon av alla sakerna jag bett henne om så länge.) Om jag provar att sätta henne i arbete, så får jag ju se med detsamma om hon blivit lydigare?

Ida rodnade så att hon kände hur det hettade i kinderna ända upp till öronen, och hon flyttade sig oroligt i stolen som om hon av något skäl inte längre kunde sitta still. Hon kunde inte tro sina ögon. Hennes mamma (som Ida alltid tyckt var litet mesig och mjäkig, men snäll) diskuterade på fullt allvar med den här människan om Ida skulle ha SMISK som någon liten unge. Och med en massa pinsamma DETALJER. Ida läste om hela stycket igen. Hon hade nästan svårt att komma ihåg att andas, och när hon kom till frågan om hennes trosor borde dras ner, så kunde hon känna hur det hettade i skinkorna nästan lika mycket som i kinderna. Igen flyttade hon sig oroligt i stolen. Ida fortsatte att kippa efter luft. Hon läste om alla frågorna igen, och det kändes inte bättre än första gången. Olika stycken upprepade sig själva i Idas hjärna "Ska jag prata med henne om det under tiden som hon får smisk, eller efteråt?” malde runt på det sättet, liksom: Ska hon få gå och lägga sig direkt när hon fått smisk? Bilderna som de här meningarna skapade i Idas huvud fick henne återigen att lyfta stjärten från stolen och sätta ner den igen gång på gång. Nu lade hon också märke till att "om" hon skulle få smisk blev till "när" en bit in i mejlet. Ida loggade ut, och gick för att hänga tvätt. Det gick långsamt. Bilden av henne själv liggande över Mauds knän lämnade henne ingen ro. "Men det kommer ju inte att hända", mumlade hon för sig själv. "Det är bara en löjlig idé som mamma fått av det där puckot. Hon kan inte tvinga mig - jag är för stor för det. Men jag ska fortsätta kolla de där mejlen. Det blir intressant att se om mamma vågar berätta för puckot att hon försökt följa hennes dumma råd och misslyckats".

Nästa dag var en vacker vårdag. Både Ida och Maud blev på gott humör, och Ida gladde sig åt att kunna ta sin nya, korta jeanskjol till skolan. Hennes ben var redan snyggt solbrända, tack vare att hon hade prioriterat att ligga i bikini på gräsmattan framför de tråkiga saker hennes mamma ville att hon skulle göra. När hon kom hem igen, tänkte hon för första gången den dagen på mejlet som hennes mamma skickat, och bestämde sig för att se efter senare på kvällen om det kommit något svar.

När Maud kom hem visade det sig att hennes humör var mindre gott. Hon hade på hemväg från arbetet träffat mamman till Idas bästa vän, och fått reda på att Ida inte alls hade varit hos henne förra fredagen som Ida hade påstått. Maud tyckte avgjort illa om att inte veta var Ida höll hus om kvällarna. Nackdelen med mobiler är att den man ringer kan svara var som helst och låtsas att de är någon annanstans, brukade hon säga. Efter middagen konfronterade Maud Ida med de tråkiga fakta som kommit fram. De grälade en stund om Idas lögner, om var hon borde vara på kvällarna och hur länge - kort sagt allt som tonårsdöttrar och deras mammor brukar ha olika åsikter om. Sedan gick Maud in i sitt sovrum, och ropade till Ida att hon skulle komma efter: "Kom hit - jag vill prata mer med dig om det här", sa hon.

Nu tänker hon nog försöka med något av de där löjliga tipsen hon fått av "Erfaren_Mamma"-kärringen, tänkte Ida. "Det blir inget av med det", tänkte hon. Men hon kunde inte komma på något skäl att neka till att gå efter mamma in i sovrummet. Samtidigt kom bilderna tillbaka i hennes huvud som smygläsningen av Mauds mejl hade satt igång. Hon kände igen hur både kinderna och skinkorna kändes varma och hur knäna blev svaga. Lätt förvirrad av dessa tankar gick hon in i mammans sovrum. Maud hade dragit för gardinerna, och ställt sig vid en pall som stod intill hennes garderobsvägg. Alla garderoberna hade dörrar av välputsat spegelglas.

Maud tog Ida stadigt i handen, och drog henne tätt intill sig. Sedan gjorde Maud något som fick Ida att bara gapa av förvåning: Mamma stack helt lugnt in handen under kjolen och drog ner trosorna!

Ida flämtade till. Hon hade varit beredd på litet mera tjat, och kanske därefter ett försök att dra ner henne över knäet. Denna plötsliga attack var helt oväntad för henne. Med trosorna neddragna var det en lätt sak för Maud att stjälpa omkull Ida över sina ben. Pallen var så hög att Idas fötter helt tappade kontakten med golvet. Med ett kraftigt grepp om midjan kände hon sig alldeles hjälplös. Hon kände ett svalt vinddrag över skinkorna när mamma lyfte kjolen, och ordentligt lade ner linningen mot hennes rygg. "Du har ju aldrig fått smisk förut, Ida, och jag tror att det har varit ett misstag", sa Maud. "Du har blivit olydig och lat, och nu ska vi göra något åt det"

"Nej, nej, mamma", var allt Ida hann säga innan det klatschade till första gången.

När Ida hade tänkt på smisk, så hade hon mest sett för sig hur skämmigt det skulle vara att ligga över mammas knä. Nu när hon verkligen låg där, så insåg hon att det var ännu skämmigare än hon kunnat ana. Hon hade inte insett hur liten man skulle känna sig, och hur förvirrande hela upplevelsen var. Blodet rusade till huvudet som plötsligt var långt ner nära golvet, medan stjärten var högst upp och på något vis blev den viktigaste delen av Idas person. Idas tankar hade mest handlat om hur det skulle se ut. Hon hade inte tänkt så mycket på ljudet. Klatschandet av mammas hand mot skinkorna lät mycket högre än hon hade kunnat tro. Ida började bli orolig att grannarna skulle höra det och förstå att hon fick smisk. Hon ville ropa ut protester, men insåg att det skulle göra det ännu mer uppenbart vad som pågick och bestämde sig för att hålla tyst. Maud pratade lugnt på däremot, medan hennes hand fortsatte att klatscha Idas nakna rumpa.

"Du har varit väldigt olydig på sista tiden, Ida, men nu skall det bli slut på det. Varje gång du är ute försent, ljuger för mig, inte hjälper till här hemma eller annars är olydig blir det smisk på stjärten i fortsättningen. Har du förstått?"

Ida hade ingen lust att diskutera det. Vad som i stället nu upptog hennes tankar (utom den hemska tanken att grannarna skulle höra) var hur mycket det började svida. Aldrig hade hon trott att det skulle kännas så mycket att få smisk. Hon ville fortfarande inte säga något, men försökte få upp en hand bakom sig för att skydda sig. Maud fångade lätt in handen, och höll upp den mot Idas rygg. "Åh, nej du. Än på ett tag är vi inte färdiga. Jag hoppas att du blir lydigare nu, så att vi inte behöver göra om det här så ofta, men jag vill att du skall komma ihåg att det svider ordentligt".

När Idas hand blev infångad, så hade hon vridit huvudet för att försöka se vad som pågick. Det gick inte att se så mycket på det sättet, men hon fick en skymt av mammas hand på väg ner i ännu en svidande klatsch. Spegeln! Ida hade glömt att Mauds garderobsdörrar var klädda med speglar. Nu kände hon nästan mot sin vilja att hon måste veta vad som gick att se i spegeln. Ida insåg att om hon böjde ner huvudet i stället och vände ansiktet bakåt, så skulle hon nog kunna titta vid sidan om mamma...

Synen fick henne nästan att glömma att andas igen. Hon såg sina egna ben sprattla och sparka, vilket hade fått trosorna att hasa ner till hennes knäveck. Hon såg också hur hennes stjärt krängde hit och dit medan Mauds hand hela tiden daskade till på den. Ida försökte ligga still, men märkte att hon inte klarade det. Benen sparkade av sig själva, kändes det som.

Ida tyckte mycket om att bli solbränd, men hon tyckte alltid att det såg litet löjligt ut med den kritvita rumpan i kontrast till de bruna benen. När hon nu fick se sina vita skinkor ovanför de bruna benen med en tydlig kant efter bikinibyxorna tyckte hon att stjärten såg jättestor ut. Hon såg också till sin avsmak i spegeln att skinkornas färg nu började gå från vit till en tydligt rosa nyans. Maud såg att Ida hade blicken i spegeln, och sa: "Så bra att du kan se i spegeln. När du funderar på att ljuga för mig igen så kan du tänka litet på hur det ser ut när det blir smisk på stjärten. För det blir det". Ida insåg att hon nog skulle tänka mycket på det, fast hon absolut inte ville. Hon försökte vända bort ögonen, men det gick liksom inte. Blicken sökte sig tillbaka hela tiden. När hon såg sin stjärt vilt roterande över mammas knä i spegeln, så tänkte hon på mejlen hon hade läst och hur hon hade glatt sig åt att mamma skulle tala om för "Erfaren mamma" att hon inte var klok.

Det började svida som eld i Idas skinkor. "Mamma, jag ska inte ljuga för dig mer"

"Och inte vara olydig", sa Maud (KLATSCH, KLATSCH)

"Nej, NEJ!!" (KLATSCH)

"Och du förstår att det blir smisk om du inte håller dina löften?" (KLATSCH, KLATSCH)

"JA, JA, JA!!!!" (KLATSCH, KLATSCH)

"Då har du nog fått nog för den första gången", sa Maud och släppte upp Ida, som ivrigt börja gnida sina svidande skinkor. I ögonvrån kunde hon se i spegeln hur hennes armar ivrigt gick upp och ned,. Hon ville sluta gnida, men kunde inte. Efter en stund sved det ändå litet mindre, och Ida började försiktigt lirka upp sina trosor och dra ner den snäva kjolen som hade blivit kvar uppvikt mot hennes rygg.

"Ta av dej kjolen i stället, så får du gå och lägga dig", sa Maud

"VAD? Klockan är inte ens NIO än", sa Ida

"Nej, men jag tycker att när du fått smisk så får du gå direkt till sängs efteråt. ”Marsch, pannkaka", sa Maud. "Du behöver ju inte sova ännu, men det kan vara bra för dig att ligga och tänka litet på hur olydig du varit, och på hur du skall göra för att det skall bli bättre"

Ida ville säga att det här inte var klokt, att hon var för stor för att få smisk, att hon absolut inte tänkte gå och lägga sig så tidigt och tänka på hur hon skulle bli mindre olydig. Men hon märkte att hon var alldeles för generad för att kunna prata om detta. Helt förstummad tog hon verkligen av sig jeanskjolen och gick sin väg. (Hon kunde inte låta bli att gnida stjärten med den hand hon inte höll kjolen i). Av allt hon hade läst i mammas mejl hade hon tyckt att frågan om hon skulle få gå och lägga sig när hon fått smisk var den löjligaste av allihop - och nu hade alltihop som stod i mejlet hänt.

Ida låg fortfarande på mage i sängen och vred och vände sig i dessa obehagliga tankar när hennes mamma kom in stund senare.

"Svider fortfarande rumpan litegrann?" frågade Maud. Ida ville inte svara, men hennes mamma pratade lugnt på: "Du är det bästa jag har, och jag vill att du ska vara en ordentlig och duktig person som sköter skolan och tänker på din framtid. Gör du det, så behöver jag inte ge dig smisk så ofta - jag vill helst inte det, men jag kommer inte att tveka om det behövs. Godnatt nu, min flicka", sa Maud och pussade Ida på huvudet. "Godnatt, mamma", sa Ida, som inte kunde komma på något annat att säga.

De närmaste dagarna var det stillsamt i Idas och Mauds lilla hushåll. Ida tänkte förstås mycket på vad som hänt, men var fortfarande alldeles för generad för att kunna prata om det. Hon började tänka för sig själv att hon bara blivit överrumplad första gången hon fick smisk, och att det inte skulle hända igen. Nästa gång mamma försökte något sånt skulle hon vara bättre förberedd och få slut på de här dumheterna en gång för alla. Hon var ändå noga med att inte reta upp sin mamma, och var lydigare än på länge. Enda gången den pinsamma händelsen blev omnämnd var när Ida satt ovanligt länge vid datorn och spelade. Hon funderade litet på att logga in på mammans mejl-adress, men kom på att hon inte hade lust att läsa vad mamma hade fått för svar på sina frågor från "Erfaren_Mamma". Hon tyckte att hon kunde gissa vad det stod i det mejlet. Då ropade Maud: "Ida, jag vill att du aldrig sitter mer än en halvtimme vid datorn i fortsättningen, om det inte är skolarbete du gör. Nu har du suttit där mer än en timme. Stäng av den nu och ta hand om disken, om du inte vill ha smisk på stjärten igen!”

Ida blev blodröd i ansiktet när hon hörde detta, och flyttade oroligt på sig i stolen, men kom inte på något annat att säga än: "Ja, mamma".

Följande fredag hade Ida planer för kvällen. Hon skulle åka med en 16-årig kille som hette Rasmus på hans nya EU-moppe. Rasmus var snygg, och mindre barnslig än de andra killar som Ida kände. Han hade kysst Ida förra veckan. De hade träffats på bussen, och sedan hade han följt henne från hållplatsen på en genväg genom skogen till Idas hus. Nu var planen att de två och tre-fyra tonåringar till skulle åka till en sjö i närheten där man kunde göra upp eld, grilla och bada i en enslig vik. Ida var väldigt angelägen om att följa med, för hon visste att en 15-årig tjej som hette Emelie och nästan bodde granne med Ida också tyckte att Rasmus var snygg.

Ida hade just duschat och gick omkring i bara trosor och en T-shirt när berättade för sin mamma om planerna. Maud lyssnade med rynkad panna medan hon fick höra att de tänkte ge sig iväg på mopeder vid niotiden (dvs. om ungefär 20 minuter) och att det skulle ta en halvtimme till sjön. "Och när ska ni åka hem igen, då?"

"Någon gång sent i natt, tror jag. Det är jättefint där, och vi kan grilla hamburgare och sitta vid elden och titta ut över sjön."

Maud gillade inte alls tanken på modedåkande på mörka skogsvägar, men hon sa: "OK, då - om du är hemma senast klockan elva".

"Klockan ELVA! Då hinner vi ju bara dit och vända! Förresten funkar det inte, eftersom jag inte kan åka hem själv och de andra kommer inte att åka så tidigt".

"Du får väl be dem. Är de riktiga kompisar, så är väl det inget problem. Jag kan sträcka mig till halv tolv, men inte en minut senare - och kommer du försent blir det smisk"

Ida kände att hon absolut inte kunde säga till Rasmus att han måste köra hem henne för att hon hade fått en så barnslig tid att passa. Då skulle han säkert sitta kvar vid sjön med Emelie hela natten sedan. Hon blev alldeles rasande.

"Jävla kärring. Jag skiter i vad du säger. Jag skall ut i kväll. Alla andra får vara ute så länge de vill. Och du kan inte slå mig för det.."

Så långt hade Ida hunnit när hon kände ett järngrepp om sin handled. I ett huj var Ida över mammas knä, och hennes trosor var nere vid knäna. De första tre, fyra klatscharna hade redan landat på Idas skinkor när hon hann tänka att hon ju skulle göra motstånd - det här skulle ju inte hända igen! Nästa tanke hon tänkte var att de var i vardagsrummet den här gången och att gardinerna inte var fördragna! Rasmus eller Emelie eller vem som helst skulle kunna komma förbi och SE! Hon skulle skämmas ihjäl om det hände. Ida var beredd att göra vad som helst för att undanröja den risken.

"MAMMA! Gardinerna är inte fördragna! Alla kan SE!

"Äsch, det är ju ingen därute. Det syns inte så bra som du tror. Men om du genast går och ringer dina kompisar och säger att du inte kan komma med ut i kväll, så kan du få smisk i mitt sovrum i stället. Under hela detta replikskifte fick Idas skinkor ta emot flera svidande klatschar.

"JA, JA - jag ska", ropade Ida. Maud smällde till sin sprattlande dotter tre-fyra gånger till, innan hon släppte upp henne från knäet. Ida började försöka gnida bort den värsta svedan, men kom ihåg fönstret som hon oroligt tittade ut genom medan hon skyndade sig att dra upp trosorna.

"Ring nu", sa Maud och stoppade Idas mobiltelefon i handen på henne. Ida klickade fram Rasmus nummer i telefonboken och kvävde en liten snyftning medan hon gjorde det.

"Hej Rasmus - det är Ida. Jag kan inte hänga med till sjön ikväll, ändå. Jag måste hjälpa mamma med en grej..." Ida märkte att hon stod och strök sig över ändan medan hon pratade med Rasmus, och mamma såg på. Hon avbröt sig, och blev igen helt blodröd i ansiktet. Hon kunde inte få fram ett ord till. Som tur var behövde hon inte, för Rasmus pratade på:

"Vad synd - jag var just på väg till dig. Men då får väl Emelie åka med på min moppe i stället. Det hade blivit problem annars..."

Ida lyckades pressa fram några fraser som hon hoppades lät normala om att ses senare, och så lade de på. Maud ropade från sitt sovrum: "Har du ringt klart? Kom hit, då så blir det litet mer smisk".

Ida hade redan hunnit glömma att "överenskommelsen" var att de skulle fortsätta i mammas sovrum efter telefonsamtalet. Hon kände att det inte gick så bra som hon tänkt sig att göra motstånd, men att hon ändå måste fortsätta försöka. Hon gick till mammas sovrum för att försöka argumentera - hon tyckte att hon hade en del att säga.

Maud hade dragit för gardinerna, och dragit fram pallen så att den stod framför spegeln igen. "Sådärja", sa hon. "Stäng av mobilen också - jag vill inte att vi blir avbrutna mer nu." Medan Ida pysslade med mobilen, sa Maud: "Kom, så drar vi ner dina trosor innan du lägger dig över knäet - det blir enklare", och Ida kände trosorna resolut dras ner till knävecken igen. Ida försökte kvickt lägga från sig mobilen, men upptäckte att hon var tillbaka över sin mammas knä i samma ögonblick som mobilen lade sig på sängbordet.

"Men, mamma! Varför då? Nu har du ju fått som du ville. Jag åker ju inte till sjön! Varför ska du då slå mig mera?"

Maud tog ett stadigt grepp om Idas midja, och makade henne tillrätta över knäet, och sa: "Det här handlar inte bara om att åka till sjön eller inte, utan om att lära sig att vara lydig, och att inte svära åt sin mamma. Det har varit mycket bättre här hemma den senaste veckan. Men ditt uppförande ikväll visar att du behöver få smäll litet oftare än jag hoppades" Maud började klatscha till Idas stjärt, och Ida började åter fundera på hur mycket som hördes in till grannarna. Sedan tänkte hon: "Jag vill inte titta i spegeln den här gången" Maud sa: "Och så vill jag inte höra att jag 'slår dig' när du får litet smisk på stjärten för att du varit olydig." Ida började skruva och vrida på sig, och efter en liten stund märkte hon att hon i alla fall tittade i spegeln, och såg sin bara rumpa vicka fram och tillbaka under de bestämda daskarna. Hon kunde också se hästsvansen hon tillfälligt satt upp håret i vifta fram och tillbaka. Hon rodnade ännu djupare när hon fick en skymt av sina bröst vilt guppande under T-shirten. "Jag måste komma ihåg att se till att ha en behå på i fortsättningen...", tänkte hon, och frågade sig sedan: "Vad är det jag börjat tänka för några konstiga tankar? Det här ska ju inte hända mera". Just då hörde Ida ljudet av en moped som körde förbi utanför. Hon kände igen ljudet. Det var Rasmus moped, och nu skulle han åka och hämta Emelie! De skulle åka till sjön tillsammans och sitta vid lägerelden, och säkert skulle de kyssas och småhångla. Men jag får inte följa med utan ligger här över mammas knä och får SMISK på BARA STJÄRTEN i stället!!!

Ida ville inte helst inte prata med sin mamma medan mopeden fortfarande hördes utanför, men ville visa sig litet medgörlig så att det inte skulle bli värre än första gången.

"Mamma, förlåt att jag svor åt dig. Jag skall inte göra det mer"

"Bra, men jag vill minnas att du lovade att inte vara olydig förra gången också. Nu ska du få litet smisk med den här hårborsten, så ska vi se om du kommer ihåg bättre till nästa gång"

SMACK! Hårborstens stora, flata baksida brände som eld, trots att Maud inte tog i särskilt hårt. SMACK!

"AJ AJ - Jag ska inte vara olydig" SMACK! "Och jag kommer ihåg det den här gången"

"Och att det blir SMACK! smisk på stjärten igen om du är det ändå?" frågade Maud?

SMACK! "Ja.ja UHHH-BUUUHUUUH, jag VEEEET BUUUUU-UUUUHHH!!!! SMACK! BUHUUUH-UHH-BUUUHUUUH!

Ida fick komma upp från mammas knä, och stod och kunde inte bestämma sig för vilket ben hon skulle stå på. Hon strök sig över skinkorna som en besatt. Åhhh, vad det sved efter hårborsten! Hon höll på med det en bra stund, innan hon drog upp sina trosor igen. Ida var ivrig att ta en titt ut genom fönstret för att se om hon kunde se Rasmus moped (och vem som satt bakpå den), så hon smög fram och drog undan gardinen litegrann...

"Ida, du kommer väl ihåg att du skall gå direkt och lägga dig?" sa Maud.

"Snart, mamma", sa Ida som kunde se Rasmus väntande på sin moppe utanför Emelies hus.

"När du fått smisk så är det i säng bums sedan. Det är inget att diskutera, om du inte vill komma tillbaka till mammas knä en stund till"

Det ville inte Ida, så hon släppte motvilligt gardinen och gick och lade sig. Hon somnade inte på flera timmar, och när hon äntligen gjorde det, så sov hon oroligt. Hon vaknade igen efter ytterligare någon timme, och blev medveten om ett bekant ljud: Rasmus moped som körde upp till Emelies hus! Hon tittade på sin väckarklocka som var nästan halv två.

Ida gick och lade sig igen och kvävde en snyftning.

De närmaste veckorna blev ändå bättre för Ida än hon hade hoppats. När hon fick se Rasmus och Emelie tillsammans började hon tycka att Rasmus egentligen inte var så häftig som först tyckt, utan ganska larvig. Tack vare att Ida skulle vara hemma tidigare om kvällarna och hjälpte sin mamma mer, blev det mindre tid att träffa dem och de andra kompisarna och just nu kändes det ganska skönt. Maud var på bättre humör än på länge och när Ida hjälpte till mer i hushållet fick hon mer tid att göra saker som båda uppskattade, som att laga godare mat och åka in till centrum och gå i affärer. Maud t.o.m. ansträngde sig särskilt att servera mat som Ida tyckte om, och lät henne köpa en hel del nya kläder. Det var förvirrande för Ida, för det kändes som om deras mamma/dotter-förhållande faktiskt hade blivit bättre, trots att mamma hade fått sådana konstiga idéer från någon på nätet...

Det hade inte varit aktuellt att Ida skulle få smisk igen, även om det hände att Maud sade vad som kunde bli konsekvensen av att Ida satt för länge vid datorn eller kom hem för sent. Vid varje sådant tillfälle kände Ida hur hon rodnade så det hettade i kinderna, och hur det liksom blev varmt, kröp och stack till i stjärten också. Det var faktiskt svårt att låta bli att sätta dit händerna, märkte Ida.

Så kom en dag nära vårterminens slut. Ida kom hem först, eftersom Maud var i hennes skola för utvecklingssamtal med Idas klassföreståndare. Ida satte sig vid datorn och kollade först sina mail. Det fanns ett nytt från hennes kompis Nadja som hade flyttat till Stockholm förra året. Det var goda nyheter. Nadja skrev att hon skulle kunna åka och hälsa på Ida en hel vecka, om det var OK med Idas mamma. Ida bestämde sig för att prata med mamma om det med det samma när hon kom hem.

Ida satt fortfarande och spelade Donkey Kong när hennes mamma kom hem en timme senare. Det visade sig då att Maud hade andra saker hon ville prata om:

"Det lät inte alls så bra på utvecklingssamtalet som jag hade hoppats. De säger att du har lätt för dig i en massa ämnen, men att du inte anstränger dig. Du skulle inte få många betyg som är bättre än Godkänt om ni hade betyg nu, och du har en massa frånvaro som jag inte visste om"

"Jag har inte en massa frånvaro, och betygen blir nog bättre när det blir på riktigt i åttan. Men får Nadja komma hit och hälsa på en vecka på sommarlovet?"

"Jag vet inte - vi måste prata om det här, och sedan har jag litet arbete som måste göras här hemma. Nu gör vi först litet thé och smörgåsar, så får vi prata sedan", sa Maud.

När de hade slagit sig ned för att dricka thé sa Maud: "Jag är besviken på dig Ida, att du inte sköter dig i skolan."

"Men det gör jag, mamma. Får Nadja komma och hälsa på oss? Det vore jättekul.."

"Jag vill först prata färdigt om det här. Det låter inte så bra när man lyssnar på din klassföreståndare. Det är nog bäst att du får litet smäll på stjärten igen, så ska vi se om du inte tar det jag säger på allvar"

"Nej, nej mamma. Inte de där dumma idéerna igen. Det är ingen annan som håller på så, och nu bråkar vi ju inte om en massa saker här hemma längre.... Men får Nadja komma hit? Jag vill gärna svara på hennes mejl ikväll", sa Ida.

"Jag vet inte än. Nu måste jag först ha datorn för att göra mitt arbete. Jag har mycket att göra. Du får ta disken, så får vi prata om det där medan du får smisk", sa Maud.

Ida hade inte alls någon lust att prata medan något sådant pågick, men ville inte reta upp sin mamma mera utan tog snällt hand om disken medan Maud började arbeta vid datorn. Sedan satte Ida sig och såg på TV en stund, men hade svårt att koncentrera sig. Skulle mamma verkligen göra detta igen? Hon började tänka på hur det hade varit förra gången, och ryste till vid tanken på hårborsten. Hon kom också ihåg hur det hade sett ut den gången, och gick och satte på sig den behå som hon hade tagit av sig när hon kom hem från skolan, som hon brukade. Medan hon gjorde det, så tänkte hon: "Den här gången ska jag i alla fall säga till mamma att jag vill ha trosorna på". Sedan gick hon och satte sig vid Tv:n igen - hon visste inte vad hon annars skulle göra.

Efter ungefär ytterligare en halvtimme, sa Maud: "Sådär, klart". Ida kunde höra henne gå in i sitt sovrum och dra för gardinerna. Sedan ropade hon: "Ida, jag har jobbat klart. Nu blir det smisk! Ta av dig jeansen och kom hit"

Ida rodnade igen så det kändes upp till öronen, men tog av sig jeansen och gick motvilligt upp till mammas sovrum. Maud hade dragit fram pallen och satte sig på den. "Duktig flicka!", sa hon och tog Ida om handleden. "Och så drar vi ner underbyxorna innan du lägger dig, som du vet”, sa Maud och klappade inbjudande med andra handen på sitt knä.

"Nej, nej mamma. De kan väl få vara uppe? Det gör väl ingen skillnad?" Men Ida kände en bestämd hand dra ner trosorna, och blev lika bestämt hjälpt över mammas knä.

"Jo, stjärten skall vara bar. Det trodde jag du hade förstått vid det här laget?", sa Maud medan de första klatscharna började regna. "Du har varit jätteduktig, Ida. Du har varit mycket mindre olydig sedan du fick smisk för det. Det är därför tror jag att det blir en bra väckarklocka för ditt skolarbete också. Men du får slippa hårborsten den här gången", sa Maud, medan hon entusiastiskt lät sin handflata smacka till Idas rumpa gång på gång.

Ida måste erkänna att smisk var en bra väckarklocka. I alla fall kunde hon inte låta bli att börja sprattla med benen och kränga hit och dit med ändan - något som hon hade lovat sig själv att låta bli, medan hon väntade på mamma skulle ropa på henne. Den här gången hade mamma satt sig på andra hållet över pallen, så Ida såg sig i framifrån, i stället för från baksidan. Hon upptäckte att det var lika illa. Hon tittade in i sitt rodnande ansikte, med munnen gapade av förvåning. Varje gång mammas handflata smackade till, så gav hon ifrån sig en liten flämtning, och ögonen spärrades upp. Hon såg att hon snart skulle börja gråta om hon fick mera smäll. Ida kunde både känna och se i spegeln att Maud tog ett stadigare grepp om hennes midja och makade upp henne högre över knät. Sedan fortsatte hon att daska sin dotter, medan hon sa:

"Du ville fråga mig om Nadja får komma hit senare i sommar? Det går väl bra, om vi kan bli överens om att du sköter skolan bättre nästa termin?"

"Ja, ja, mamma. Jag lovar det...."

Ida blev jättegenerad av att prata om sin kompis medan hon låg över mammas knä, men insåg samtidigt att det var något annat hon absolut måste fråga mamma om, hur skämmigt det än kändes.

"Mamma, du säger väl inget om att jag.... att jag får, vadheterdet, om det här (flämt), medan Nadja är här? Du tänker väl inte ge mig...,ge mig.... ge mig (snyft) SMISK då?" Ordet "smisk" flög ur Ida högre än hon hade menat, när en hård klatsch landade just som hon hade problem med att avsluta meningen.

"Nja, hittar du på dumheter, så blir det förstås smisk. Men OK, inte medan Nadja är här, då. Det lovar jag. Det får väl bli när hon åkt hem i så fall..." (klatsch, klatsch)

"Och du säger väl inget om det (flämt) heller medan hon är här?"

"Nejdå" (klatsch, klatsch)

"Och du berättar väl inte för någon annan heller?"

"Det vore nog ett bra tips till Nadjas mamma. Den flickan kunde verkligen behöva litet smäll..."

"MAMMA! Du får inte säga till Nadjas mamma att (flämt), att jag, får, får, oh-aj, får.. att jag får smisk!!! Det gör du väl inte? Jag skulle skämmas ihjäl"

"Nejdå - ligg still nu!" (klatsch, klatsch) Ida tyckte nu att det kändes som om hon hade satt sig i en myrstack.

"Men jag lovar ju att sköta skolan nästa termin. BUUU-UHHH-HUUUH. Varför ska jag ha BU-HUUUUH-HU-UUUUH ha mer smisk då BUUU-UUHHH?"

"Nej, jag tror du har förstått nu. Vi ska se om du kommer ihåg det när höstterminen börjar, också."

Ja, ja, sa Ida, som nu hade fått resa sig från mammas knä. Hon stod återigen snyftande och gned sina skinkor, och funderade på en annan sak hon ville fråga mamma. Ida märkte att fast hon blev jättegenerad av att prata om vad som hade hänt, så kändes det ändå bättre, på ett sätt, och Ida kände att det var en sak hon måste veta:

"Mamma, tror du grannarna kan (snyft) höra att.. tror du de hör när, när....öh, jag får smisk?"

" Det är ju bara det gamla paret intill - Conradssons, du vet, som har gemensam vägg med oss. Men, ja, de hör nog. Ragnar sa något om det efter förra gången. Han tyckte att det var bra att höra att det fortfarande fanns barn som fick litet smäll"

"Jag är inget barn! Men tror du de kan höra, att, att ....mina trosor, att de inte är uppe?

"Det vet jag inte. Han sa inget om att det hördes, och jag minns inte om jag sa att du är bar om stjärten ".

"Men mamma, det säger du väl aldrig`? Tänk om de berättar för någon annan? Kan jag inte få, öh, kan jag inte få ha trosorna uppe? Eller kan vi inte vara i ett annat rum?

"Vi kanske kan vara i vardagsrummet nästa gång. Vi får se. Men om du inte är olydig så får du inte smisk alls. Men vad är det som gäller nu?"

"Vad menar du, mamma? Jaså, det - men mamma, varför måste jag gå och lägga mig varje gång som jag, som jag,,,,, fått smisk? Jag kan väl få vara uppe ett tag till?"

"Nej, jag tycker du ska gå och lägga dig. Du kan gott tänka en stund på varför du fick smisk på stjärten, och hur du skall göra för att det inte skall hända så snart igen. Godnatt", sa Maud.

"Godnatt, mamma"

Eftersom Ida skulle gå och lägga sig, och ville fortsätta gnida sina skinkor (som hon gjort hela tiden under det lilla samtalet) bestämde hon sig för att det var bättre att ta av trosorna helt än att dra upp dem, och bara ha sin långa T-shirt på. Hon tänkte inte så mycket på varför hon fått smisk som Maud skulle önskat, men hon tänkte desto mer på hur mycket det gamla grannparet hörde, och vilka de skulle kunna tänkas prata med. Till slut somnade hon i alla fall, medan Maud ivrigt knattrade på datorns tangentbord.

Nästa dag började Ida skolan sent, så hon hade några ensamma timmar hemma innan det var dags att gå. Hon ville utnyttja tiden vid datorn, eftersom hon ju var begränsad till en halvtimma på kvällarna. Den här gången loggade Ida på sin mammas mailbox, och i mappen som hette "Sända", hittade hon ett mail till "Erfaren_Mamma" med rubriken "Tack för ett jättebra tips" Ida klickade upp det:

"Hej! Jag borde ha mailat dig för länge sedan, men det har varit mycket att göra. I alla fall, jag har provat ditt råd, och jag måste säga att det har fungerat jättebra! Ida har blivit mycket lydigare sedan jag började ge henne smisk för några veckor sedan. Det är verkligen toppen, och jag önskar att jag kommit på det långt tidigare. Jag tror att Ida också förstår att hon behöver lite smisk på stjärten ibland - hon är egentligen en klok och snäll flicka, som bara behöver få tydliga gränser. Hon klagar litet när trosorna åker ner, och det får man väl förstå att hon inte gillar. Jag har i alla fall bestämt mig för att det är bäst med smisk på bara stjärten, precis som du sa. (Ida kände återigen den nu välbekanta känslan av att rodna, samtidigt som hennes skinkor kändes varma - så att hon inte kunde sitta still på dem.)

Tack, också, för länken till sajten där amerikanska mammor diskuterar smisk! Det fanns mycket kloka tankar där, och vi är nog litet mesiga här med våra tonåringar. Det var ju gott om mammor där som ger sina flickor smäll ända tills de är 18 eller mera. Vet inte om det är så bra, men jag tänkte att Ida ska i alla fall få smisk när hon behöver det tills hon gått ut högstadiet. Jag tycker också det verkar litet överdrivet att så stora flickor får stå i skamvrån. Man kan ju förstå tanken - att de ska tänka efter litet, men om de fått ordentligt med smisk, så tänker de väl ändå på det? Ida får gå och lägga sig med detsamma när hon fått smisk, och det tycker jag verkar lagom...

Om du har vägarna förbi Örebro någon gång, kan du väl höra av dig? Det vore trevligt att träffas i verkligheten, också.

Hälsningar, Maud”

Ida reste sig till hälften ur stolen och lade händerna på skinkorna när hon läste den sista meningen. Hon kunde inte tänka sig något värre än att hennes mamma skulle sitta och prata med någon som hade smisk som gemensamt intresse medan hon hörde på... och att den andra personen visste att Ida brukade få smisk....

"Varför hjälpte jag mamma med e-mailen, stönade hon högt för sig själv"