”Så du vill ha min hjälp att bli damigare, Malin?”, frågade Louise.
”Ja, fast inte bara ”damigare”, men det också. Nu är jag 31, och
jag är trött på att alla ser på mig som en barnslig tonåring. Jag vill
bli betraktad som en vuxen kvinna - på jobbet, och av mina vänner. Jag
vill sluta att strula med olika pojkvänner, och satsa på allvar på
George. Det känns som om jag gått omkring med min mammas värderingar
från 70-talet genom både 80- och 90-talet. Nu är det nytt årtusende, och
jag vill prova något nytt”, svarade Malin med eftertryck.
”Jaha. Vill du bli av med dina feministiska åsikter, också?”
”Nej, nej - jag vill inte byta personlighet. Jag vill mest ändra
folks intryck av mig”
”OK - men det kräver nog att du är beredd att ändra personlighet,
åtminstone litegrann. Jag ska gärna hjälpa dig, men då måste du lita på
mig. Jag behöver fria händer ett par veckor. Om du inte gillar vad jag
hittar på, så kan du alltid ångra dig.”, sa Louise.
”Det kan jag väl tänka mig, men vad menar du med fria händer?”
”Jag vill ta hand om dina inköp av kläder, make-up och bestämma
vad frissan skall göra med dig, och du skall lita på alla mina råd
(också när det gäller George). Jag tror du har rätt i att han är rätt
för dig, och jag kan nog se till att han stannar hos dig. Och även när
det gäller dina arbetskamrater.”
”För all del - det känns litet som att ställa upp i ’Extreme
Makeover’, men som du sa, så kan jag ju alltid ångra mig sedan...”, sa
Malin litet tvekande.
”Då börjar vi redan i morgon”, sa Louise entusiastiskt. ”Jag har
min lediga dag, och då vill jag ha ett saftigt belopp för att handla nya
kläder åt dig. Du har ju gott om pengar, sedan din mamma sålde huset och
delade med sig av vinsten”
”Ja, jo - jag hade väl tänkt resa någonstans, men allt går väl
inte åt, även om du har mycket exklusivare smak än jag”, sa Malin med en
liten suck.
Louise hade inte bara exklusiv smak, utan det var också så att
hennes näst bästa vän (efter Malin) ägde stans största och bästa affär
för damkläder, och dit styrde hon stegen nästa dag med Malins VISA-kort
och ett löfte att få använda upp till 15 000 kronor på en ny garderob åt
Malin.
Klockan tio var Louise på plats i Christinas affär, och skyndade
sig att sätta sprätt på Malins pengar. Hon köpte massor med kläder.
Mycket av det var mest tänkt för arbetsplatsbruk - kjolar som låg åt det
lätt strikta hållet, men ändå snygga och litet sexigt snäva. (Malin hade
nästan aldrig använt kjol tidigare), några snygga toppar och blusar, ett
par klänningar men även några snygga byxor och affärsmässiga kavajer.
Christina slog in allt i kassan, och Louise sa belåtet: ”Är vi bara uppe
i 8 500? Det här går jättebra. Jag behöver minst 3000 på skoaffären.
Malin ska få skor med litet klackar till de här fina kjolarna, men då
har vi några tusen över till underkläder, och det behöver hon verkligen
en del nya...”
”Jag har massor med fina underkläder”, sa Christina.
Louise blev benägen att hålla med om det, när de hade flyttat över
till underklädesavdelningen. Hon började med att förse Malin med några
par fina, glansiga strumpbyxor och ännu fler par av stay-upstrumpor.
Sedan sa hon: ”Nu ska vi köpa ordentligt med behåar” Hon har ju ganska
små tuttar, som man borde anstränga sig att göra något av - sånt
begriper inte Malin själv. Vad har du för fint i 75A?”
Christina plockade fram ett antal push-up bh, och några stycken
som hade litet fyllning i kuporna, bl a några alldeles nya med
geléfyllning som hon var extra stolt över. Louise köpte nästan allihop.
Sedan sa hon:
”Så borde hon få nya underbrallor. Hon går nästan alltid i jeans
med billiga bomullstrosor under. Malin har ju en stor stjärt, men den är
snygg. Hon borde göra mer av den som blickfång för att kompensera för
sina små bröst. Jag har funderat på om hon inte borde få prova på att ha
trosgördel?”
”En gördel vore verkligen helt rätt både under de byxorna du
köpte, och kjolarna”, sa Christina. ”Men tror du verkligen Malin vill
prova det? Är hon inte för mycket feminist för det?
”Jo, men nu har hon gett mig fria händer med det här, och tänker
jag se till att hon får precis vad som passar henne bäst. Hon är ju ändå
rätt lättpåverkad. Det fina är att Malin har lovat att följa mina råd i
några veckor, och på den tiden hinner hon säkert ändra sig.
Christina tog fram ett urval av de gördlar som fanns i affären,
och Louise synade dem noga. . Hon valde tre par vita och två par svarta
vanliga trosgördlar. ”Sådär, de här känns välgjorda. Stadiga och bra,
och fem par räcker för hela arbetsveckan. Men så kanske hon skulle ha
något för litet festligare tillfällen, också”
”Då tycker jag du skall titta på de här. De går fint ihop med en
push-up behå, fast de lyfter ändan i stället”, sa Christina, och höll
upp en gördel med stadiga elastiska band i underkanten. Titta, de har
tunnare tyg över skinkorna. Har hon de här under de snygga åtsmitande
byxorna du köpte, så kommer stjärten att se ut som två äppelhalvor”.
”Du har rätt. Vi tar två par av dem också - de med korta ben,
vita”, sa Louise.
På kvällen åkte Louise hem till Malin med alla inköpen. Hon kände
sig litet som jultomten när hon bar in alltihop i Malins lägenhet - hon
fick påminna sig själv att det inte var presenter, utan att allt var
köpt för Malins egna pengar. Ändå tyckte hon att Malin borde vara glad
och tacksam för all tid och allt arbete som hon hade lagt ned.
Det var Malin bara delvis, visade det sig.
Kjolarna, klänningarna, topparna, byxorna och kavajerna fick ett
motvilligt erkännande:
”Jo, de här är snygga, och kan bli bra att ha på jobbet, även om
jag inte känner mig som mig själv i dem”, sa Malin.
Men underkläderna var mer problematiska. ”Stoppad behå!
TROSGÖRDEL! Vad tänker du på? Jag ville bli damigare, men inte att du
skulle förvandla mig till Blondie!”
Louise påpekade att kläderna skulle sitta snyggare med bra
underkläder, och lade till något om Malins små bröst och stora stjärt.
Det gjorde inte Malins humör bättre. ”Vilket j-a snack! Och sån
skit lägger du mina pengar på!”
Louise blev sårad och ledsen, men framhöll ändå lugnt att Malin
lovat att hon skulle få bestämma. Det hjälpte inte heller. Malin bara
gapade om att hon inte brydde sig om löften, när Louise kom med så
löjliga förslag, och att några så kvinnoförtryckande underkläder skulle
hon minsann inte ta på sig, oavsett storleken på hennes bak (som
förresten inte angick någon). Hon höll på en lång stund med att fnysa av
förakt om hur dumt Louise burit sig åt.
Just då dök George upp i Malins lägenhet.
Louise sa: ”OK, Malin - nu får du chansen att visa att du kan
hålla åtminstone ett löfte genom att låta mig prata med George i enrum
en stund”
George hade en svensk pappa och en amerikansk mamma och hade
delvis växt upp i båda länderna. Han var klipsk, hade humor och pratade
en rolig språkblandning. Han och Louise hade alltid kommit bra överens
och haft lätt för att prata om allt möjligt. De gick ut i köket och
stängde dörren noga. Louise berättade hela historien om vad Malin hade
lovat, allt som Louise hade gjort för henne och om Malins reaktion och
hur besviken hon blev.
George lyssnade allvarligt, och lovade att han skulle prata allvar
med Malin.
”Ja, gör det. Hon borde få smisk på bara stjärten”, fnös Louise
som fortfarande var arg på Malin.
Kort därefter åkte Louise hem till sig. Avskedet skedde i en lätt
frostig stämning - det var inte alls den glada ton Malin och Louise
brukade ha i sitt umgänge. Därför blev Louise ganska förvånad över att
Malin ringde nästa dag och frågade om de kunde träffas följande kväll.
”Jag var nog litet orättvis mot dig. Du hade ju verkligen ansträngt dig
för min skull, och man ska ju hålla sina löften. Om du har tid, så vill
jag gärna att du är med när jag provar de fina underkläderna du köpte åt
mig”, sa Malin.
Louise tyckte inte att det var riktigt likt Malin att erkänna ett
misstag så snabbt, men gick gärna med på att komma hem till Malin
följande kväll.
När Louise kom hem till Malin så var den dåliga stämningen från
föregående tillfälle som bortblåst. De drack litet vin, och var litet
fnissiga när det blev dags för Malin att prova sina nya underkläder.
Louise väntade framför Malins stora hallspegel, medan Malin gick in i
sovrum för att ta av sig kläderna. Hon kom snart ut i en kort
morgonrock, och tog emot den stoppade behå som Louise räckte henne. När
hon fått på sig den, så satte hon händerna under kuporna och liksom
vägde brösten i händerna. Hon tittade i spegeln och utbrast: ”Det ser ju
ut som om jag hade byst. Och den var jätteskön att ha på sig. Det kanske
lönar sig att slänga pengar på sånt här, ändå”.
”Så roligt att du tycker det.” Då ska vi se vad den här kan göra
för dig, sa Louise och gav Malin en av trosgördlarna.
Malin tog litet tveksamt emot den, klev i gördeln och började dra
upp den. Med viss möda lirkade hon det trånga plagget upp över låren.
När hon sedan skulle börja dra upp gördeln över skinkorna tog hon ett
stadigt tag i den bakre linningen. Sedan fick hon byta grepp och tog tag
i den breda midjeresåren på framsidan, böjde lätt på knäna och särade
benen en aning och med ett sista litet ryck var allt på plats. Malin log
ett förvånat leende och tittade sig i spegeln. ”De känns mycket, mycket
skönare att ha på sig än jag trodde. Vilket grepp! Det känns ju
verkligen att man har underbyxor på, men på ett ganska härligt sätt. Man
känner sig, liksom, tja, kvinnlig. Och allting sitter som en smäck. Inga
kanter som skär in eller något sånt. Jag har nog haft alldeles för små
trosor förut.”
Hon snurrade ett varv framför spegeln, stannade med baksidan mot
spegeln och drog upp morgonrocken en bit så att hon kunde se vad gördeln
gjorde med hennes rumpa.
”Ååååh - titta vad snygg häcken blir! De här ska jag ha på jobbet
i morgon, när vi har möte för att börja planera verksamheten nästa år.
Med den där jättedyra kjolen till!”
”Visst - det blir nog jättefint”, sa Louise.
”Tack snälla Louise! Klockan är inte så mycket. Vi kan dricka
litet mera vin, eller hur? Jag behåller trosgördeln på, så får jag se
hur det känns att ha såna pansarunderbrallor i längden. Och behån,
också”
De drack litet mera vin. Louise utnyttjade tiden till att ge Malin
instruktioner om hur hon skulle göra med sin makeup i fortsättningen,
och vad hon skulle säga nästa gång hos frissan. Louise blev litet
förvånad över hur uppmärksamt Malin lyssnade på hennes tips, även om hon
då och då satte båda händerna under brösten, och liksom lyfte litet
försiktigt på de stadiga kuporna i behån. Inte för att det behövdes,
tänkte Louise - den behån lyfter ordentligt på egen hand.
När Malin reste sig för att hämta mera vin, så lade hon båda
händerna på skinkorna och kände efter på samma sätt. Louise passade på
att fråga om det fortfarande kändes OK att ha trosgördeln på. Malin
rodnade litet, och sa:
”Ja, faktiskt. Men jag undrar vad George skall tycka. Om jag har
den till jobbet i morgon, så kommer han antagligen att få se den, för vi
skall träffas direkt efter jobbet. Skall jag försöka ta av mig
trosgördeln i smyg, tycker du?”
”Nej, låt honom titta, tycker jag. Din rumpa blir ju jättefin, och
jag tror han kommer att gilla det”
”Du kanske har rätt - du hade ju rätt om en del annat.”
De närmaste dagarna hade inte Louise så mycket kontakt med Malin,
bortsett från ett telefonsamtal. Malin berättade att mötet på jobbet
hade gått jättebra. ”Jag får ansvaret för ett nytt jätteviktigt projekt
nästa år, och jag tror faktiskt att det beror delvis på de nya kläderna.
Tack igen, Louise, för all hjälp”
”Så roligt - och fick George se dig i de nya underkläderna, och
vad tyckte han i så fall?”
”Jo.... jag gjorde som du sa, fast jag tyckte det var väldigt
skämmigt, men han verkade tycka om det.”
Louise var glad för sin bästa väninnas skull, men var samtidigt
ganska nyfiken på vad som kunde ha fått Malin att ändra uppfattning så
snabbt - det var inte riktigt likt henne.
Louise bestämde sig för att ringa upp George för att se om hon
kunde få någon kompletterande information som kunde hjälpa henne att
lösa mysteriet. En lugn dag på jobbet letade hon upp hans
mobiltelefonnummer i sin telefonbok.
”Hej George! Det är Louise. Har du tid att prata en stund?”
”Louise! Så roligt! Jag har faktiskt tänkt ringa dig. Tack så
mycket för de bra tipsen du gav Malin och mig. Du är en verklig vän”
”Ja, jag hörde att det gått bra för Malin sedan jag hjälpte henne
med att skaffa sig litet ny stil. Har hon fortsatt att ha de nya
kläderna?
”Ja, varje dag”
”Underkläderna också? De var hon ju mest tveksam om?”
”Ja, hon är som en helt ny människa. Varje morgon när hon kommer
ur duschen så skiner hon som en sol när hon tar fram vad hon skall ha på
sig under dagen. Hon brukar börja med att ta på en av de där svindyra
bh:arna du köpte åt henne - vad beror det på att kvinnor oftast tar på
sig behån först, förresten?”
”Vet inte, men jag gör också det. Men vad gör Malin sedan, då?”
”Hon tar på sig sin trosgördel. Jag bara älskar att se på när hon
gör det. Sedan sitter hon i behå och gördel och sminkar sig en lång
stund. Jag brukar komma försent till jobbet för att det är så kul att
titta på.”
”Så roligt för er, George! Jag trodde nog att det skulle vara bra
för henne. Men jag fattar inte att det gick så lätt att övertala henne.
Hon har ju så mycket idéer om vad en feminist kan göra och inte. Och vad
menar du med att jag gav ER bra tips - jag trodde det bara var Malin som
fått tips av mig?”
”Det är just det. Kommer du inte ihåg vad du sa till mig när Malin
var så dum och otacksam den dan du köpte alla kläder och underkläder
till henne?”
”Nej, vaddå? Jag fräste något allmänt... nej, vänta - jag sa
någonting om att hon borde få smisk på stjärten?”
”Ja - just det”
”Vad? Gav du.. fick hon, fick MALIN - fick Malin SMISK av dig?”
”Ja - det var det som var det fina tipset! Tack igen!
”Men, men ...MALIN fick .....smisk? Hon, av alla människor? Jag
trodde hon skulle bli som en vildkatt då?”
”Det blev hon först - hon kallade mig allt möjligt fult, och
skulle anmäla mig för allting från Jämo till kommissionen för de
mänskliga rättigheterna. Hon rev och klöste mig på benen, också - det är
tur att hon inte har så långa naglar. Särskilt när jag drog ner trosorna
på henne så kom det en riktig störtflod av feministpropaganda. Men när
hon legat en stund över mitt knä och fått smisk, så kom det litet andra
tongångar.”
”Så hon fick verkligen (tihihi) smisk på bara stjärten (fniss),
då? Malin? På riktigt? Men vad sa du om andra tongångar, och vad har hon
sagt sedan, då?”
”Jo, när hon fått en massa smisk, så erkände hon att hon varit dum
mot dig. Hon lovade att ringa dig och att prova allt du köpt åt henne.
Sedan har hon inte sagt så mycket. Hon tyckte om att få smisk - det
märktes tydligt i sängen, sedan, men hon kan inte tänka sig att säga
det”
”Nej - det tror jag verkligen! Men har hon fått mer smisk, då?”
”Inte än. Jag har haft god lust, men jag vill att det skall finnas
en anledning - och så tycker jag att det är litet kul att hålla henne på
halster, just för att hon inte säger något”
”Spännande, George. Jag hade ingen aning om att jag var så bra på
att ge goda råd. Jag ska ju träffa Malin nästa onsdag, så får vi väl se
om jag får höra något mera. Hej så länge!”
Följande onsdag hade Louise lovat Malin att följa med på ett
föredrag om könsmaktsordningen i samhället. Louise hade gett löftet
under förutsättning att de skulle gå ut och ha litet tjejsnack efteråt.
Louise kom hem till Malin klockan sju, ringde på dörren och klev
in. Malin stod och blåste håret, klädd i behå, en av sina nya gördlar
och ett par av sina stay-up strumpor.
”Hej Malin - vad ser jag? Trosgördel på feministmöte?
”Äsch, det har väl redan blivit en vana. Förresten ska vi ju ut
sedan. Och jag skall träffa George efteråt. Han kommer snart hit för att
vara hundvakt här medan vi är ute”
Malin drog på sig en klänning, och kort därefter kom George. Malin
och Louise gjorde sig klara att gå.
”Ha så kul, tjejer. Men var inte ute för sent, Malin. Du kommer
väl ihåg att jag skall upp jättetidigt för att åka till Stockholm?” sa
George.
”Vi går ut och tar några öl efter mötet, men det blir nog inte
sent”, sa Malin.
” Nej, det är nog bäst. Kommer du efter elva, så får du smisk!”
”Hahaha, George” sa Malin och gav sin pojkvän en kyss.
Louise tyckte inte mötet var så intressant, men det tyckte Malin.
Efteråt satt de båda vännerna och pratade en lång stund och drack öl.
Malin var på toppenhumör och berättade en massa om hur bra det gick för
henne på jobbet, och hur bra allting var mellan henne och George.
Halv elva sa hon: Vi tar en öl till, va? Bara en, så går vi sen”
”Men blir det inte sent. Du skulle ju få smisk om du kom efter
elva?”
”Haha - skojigt, vad? Ibland tror jag att du nästan tror på saker
som George säger”.
Klockan var tjugo i tolv innan de var vid Malins port. ”Jag hänger
med upp som hastigast,” sa Louise. ”Jag lämnade ju disketterna jag bar
hem från jobbet uppe hos dig.”
”Öh, jaha - javisst, gör det, du, då”, sa Malin.
När de kom in i lägenheten, så såg George inte glad ut där han
satt i en fåtölj och surmulet drack ur en kopp thé. ”Klockan är kvart i
tolv. Jag minns tydligt att en liten feminist här blev lovad smisk på
stjärten, om hon kom hem efter elva”
”Sluta nu med det där fåniga skämtet, George. Malin ska bara få
sina disketter här, så går vi och lägger oss sen.....”
Louise trodde inte sina ögon när George tog tag i båda armarna på
Malin och drog ner henne över knäet. Hennes klänning åkte upp en bra bit
under den processen, så George behövde bara vifta till den lätt med
vänster hand för att Malins trosgördel skulle bli synlig som måltavla.
”Skämt? Pratade vi inte för flera dar sedan om hur viktigt mitt
möte i morgon är? Och du visste precis vad som skulle hända om du inte
kom hem i tid”
”Släpp upp mig genast. Du är inte klok”, gastade Malin. Hon
sprattlade och sparkade och öste ur sig en hel ström av förolämpningar
och hotelser. George brydde sig inte alls om det, utan lät bara sin
stora handflata landa på Malins bakdel gång på gång.
”Nu kanske du börjar komma ihåg bättre vad vi hade bestämt”, sa
George
”Nej”, skrek Malin, och fortsatte att kalla sin pojkvän fula
saker. Louise skämdes lite för att hon tyckte det var så roligt att se
Malin få smisk, men det gjorde hon. Malin var alldeles röd i ansiktet,
håret i oordning, och hade ett häpet ansiktsuttryck varje gång hon fick
en ljudlig klatsch på stjärten. Med benen vilt sparkande och klänningen
långt uppdragen utgjorde hon en syn som Louise inte kunde släppa med
blicken. ”Jag förstår varför George gillar detta”, tänkte Louise. ”Hon
är väldigt söt när hon får smisk”
Det var fler som var intresserade. Sixten, Malins snälla Labrador
kom lufsande och ställde sig att se på. George såg också det, flinade
och sa: ”Nejmen hej Sixten - vill du också se på när matte får smisk?”
”Han skall inte alls se på när jag får....när du gör så här, menar
jag”, gapade Malin. ”Och det skall inte Louise heller. George, nu kommer
jag ihåg vad du hade sagt, men du kan inte ge mig SMISK när LOUISE ser
på. Släpp mig genast, säger jag!”
George fortsatte lugnt att hårt och bestämt klatscha till sin
hjälplöst sprattlande flickvän, och sa: ”Louise vet om det här, Malin. I
själva verket var det hon som först föreslog att du borde få smisk på
stjärten”
”Vad för något?” Nu blev Malin om möjligt ännu vildare och började
rikta strömmen av förolämpningar, hotelser och fula ord mot Louise i
stället.
”Jaså, låter det så? Då tycker jag Louise och Sixten ska få se hur
det ser ut när du får smisk på bara stjärten”, sa George, och började
lirka ner Malins trånga gördel. Det tog en liten stund, och under tiden
gapade Malin: ”Nej, nej - låt bli. Jag skäms ihjäl om du drar ner
gördeln”
”Nejdå”, sa George. ”Du får bara skämmas litet lagom, som vi säger
här i Sverige. Egentligen borde du få tvätta munnen med tvål också, men
eftersom jag är så snäll, så slipper du det den här gången”
Louise, å sin sida, skämdes lite igen för att hon hoppades att
Malin skulle fortsätta att vara motspänstig, så att hon skulle få rejält
med smisk på bara stjärten. Hon blev inte besviken. Det tog flera
minuter till av taktfast klatschande på bara skinkor, innan Malin
slutade hojta fula ord.
I stället lät det: BUUUH-HUUU-UH Förlåt
mig, George, BUUU-UHUU-BUHU. Jag ska inte BUHU göra så mer BUUUHUUU!
”Du ska be Louise om ursäkt, också. Du har sagt en massa fula
saker om henne, fast hon hjälpt dig så mycket”
”Ja, jag BUUU-HU lovar det BUHU-UH-BUUUHUU!
George släppte upp Malin, och då åkte hennes klänning ner, men
Malin drog blixtsnabbt upp den igen, så att hon kunde sätta båda
händerna på stjärten. Med trosgördeln kvar vid knävecken stod hon sedan
och försiktigt gned sina svidande skinkor. Hon hoppade också runt litet,
och höll nästan på att snubbla för att trosgördeln fortfarande höll sitt
grepp om hennes ben. Louise och Sixten fortsatte att uppmärksamt titta
på.
”Förlåt mig, Louise”, sa Malin, fortfarande med båda händerna på
rumpan.
Louise gav sin vän en stor kram, och sa: ”Ingen orsak, Malin”
”Jo-ho-ho - jag var jättedum mot dig (snyft). Men nu har jag ju
fått smisk för det. Och det kanske var rätt åt mig att du fick se på.
Var det verkligen din idé?”
”Ja, jo. På sätt och vis. Vi pratar mer om det en annan gång - men
jag tror att det varit litet bra för dig om du vill lära dig att bli
damigare....”
Louise tänkte att Malin inte såg särskilt damig ut just nu, när
hon fortfarande stod med uppdragen klänning, gördeln vid knäna och båda
händerna på stjärten.
”God natt med er allihop. Jag ringer dig i morgon, Malin”, sa hon.
När Louise ringde nästa dag var Malin först litet dämpad. Louise
sa: ”Förlåt mig för att jag sa det där till George. Det var bara något
som flög i mig, även om jag nog tycker att du kan vara litet för styv i
korken, ibland”.
”Nej du hade rätt. Jag behövde nog det. Men du...”
”Ja?”
”Jo, det blir nog så att George och jag flyttar ihop. Och då,
då...blir det nog så att jag, öh nog kommer att få öh smisk ibland. Du
säger väl inget till någon om det?”
”Nej, nej, jag lovar, Malin”