Jag är en ung kvinna som haft ett smiskförhållande med en man.
Ni vet, ett gammeldags ojämlikt förhållande där han bestämde, som
det var förr.
Jag både saknar det och inte saknar detta förhållande och det är
rätt svårt att förklara.
Jag är uppfostrad lagom strängt och under tonåren höll jag på med
en del dumma grejer som när mamma fick reda på dom så blev det
utegångsförbud eller i värsta fall smisk.
Jag fick smisk nån gång ibland när jag var riktigt liten tills jag
var 8. Men när jag var 16 började mamma med denna fasansfulla pinsamma
bestraffning igen och det var väl det enda som funkade på mig. Så från
16 årsåldern och de närmaste åren framåt då jag bodde hemma kunde jag få
smisk ganska ofta.
Fick lägga mig över mammas knä och så gav mig mamma ungefär
trettio snabba jättehårda daskar på BARA stjärten (Det var nog allra
värst, att ligga med naken stjärt över mammas knä och höra och känna
klatscharna svida och ljuda i rummet). Jag kände mig alltid riktigt dum
efteråt och som en liten olydig flicka och det var så förnedrande att
bli sådär kraftigt röd om skinkorna efteråt efter mammas handflata. Men
jag skötte mig alltid ett bra tag efteråt och när mamma varnade mig med
smisk så var det alltid en isande känsla blandat med skam som fick mig
att lyda.
När jag träffade killen/mannen började det med att han ganska ofta
kunde daska till mig hårt i baken så att jag hoppade till. Det kunde
vara när vi hade meningsskiljaktigheter eller att jag bara sa emot
honom.
Jag brukade förstås säga AAAJ!! Men mer än så protesterade jag
inte när han samtidigt halvt på skoj, halvt på allvar sa PASSA DIG i
samband med dasken i baken. "Så du inte får smisk" Fick skumma känslor
av att vara 17-18 år igen när man fick en dask av mamma när det började
gå för långt och man var farligt nära gränsen för en rejäl bestraffning.
Reagerade nog likadant med HONOM. Blev liksom nästan osynlig och
undergiven och tyst av hans daskar som jag åkte på ganska ofta. Tror
inte ens att jag gjorde några större protester utan accepterade dasken
på min jeansklädda stjärt som en varningssignal att inte käbbla mot
längre. Annars hade vi ett väldigt häftigt sexliv. Han var både bestämt
och mjuk som jag tycker om hos män. Sen var han ganska "stjärtfixerad"
blev jag varse om. Iallafall i min stjärt som jag iochförsig kunde vara
rätt nöjd med.
Men så började han bestämma mer och mer i mitt liv. När jag skulle
ut med kompisar och så. Bestämde vilka kläder jag skulle ha. Han ville
alltid ha mig i tighta jeans "så att man ser stjärten" och jag klädde
mig villigt efter hans önskemål eftersom det fick mig att känna mig ännu
sexigare. Tog mig till och med en affär en dag och ville att jag skulle
prova ett par boomerang-jeans som varken hade fickor eller midja för
skärp utan mer som ett denimfodral som satt tight om stjärten, gav mig
några daskar i själva provrummet och tänkte på allvar ta mig bakifrån i
provhytten, jag lovar han kom ganska långt, det blev ganska fnittrigt
och jag rodnade när vi kom ut ur hytten, när han betalade mina jeans som
jag fick behålla på och köpte dom åt mig.
Minns inte hur länge vi hade varit tillsammans när det hände
första gången, men minns det väldigt väldigt tydligt. Vi grälade i
sovrummet. Jag började protestera varför jag inte "fick" hänga med några
kompisar en resa utan honom. Vi var ett tjejgäng och jag kunde inte
fatta att det skulle vara nåt svartsjukt med det.
Jag hade pyjamasjacka och pyjamasbyxor. Satt bredvid honom på
sängen. Han hade bar överkropp och jeans. minns att jag för första
gången sa emot ordentligt, skrek för full hals nåt taskigt till honom.
Och nästa sak jag minns var nog chocken och överrumplingen,
överraskningen när han lekande lätt drog ner mig över sitt knä som en
olydig flicka. Drog ner mina pyjamasbyxor så att stjärten blev bar. Och
fast han såg min stjärt naken varje dag så kändes det jätteförnedrande
att visa upp stjärten såhär, som när mamma gav mig smisk. Sen smällde
det hårt och länge och han smiskade mig på riktigt allvar blev jag helt
fullt på det klara med. Det sved för jävligt och kändes SÅ förnedrande
där jag låg över hans knä helt hjälplös och undergiven och fick smisk
som en olydig tonårstjej. Bara bita ihop och utlämnad vänta tills han
tyckte jag fått tillräckligt.
Efteråt sa vi inte så mycket. Det blev ingen resa för mig det var
slutdiskuterat. Jag snyftade skamset men sa inget. Inte han heller. Men
han tog emot mig i sängen. Jag låg mot hans bröst i hans famn medan han
strök mig över håret och sa att han älskade mig, fast han hoppades att
jag förstod att jag förtjänade smisket han gav mig. Det sved ordentligt
och blev så där varmt ni vet om stjärten och jag var chockad och
förvirrad en bra stund efteråt. Kunde inte riktigt fatta i huvudet att
jag faktiskt fått smisk av min man, PÅ ALLVAR! Och att vi nu var sams,
jag hade accepterat straffet och precis som om det varit mamma som satt
gränsen.
Sen fortsatte det. D.v.s. vi levde vidare som vi levt förut.
Tänkte ofta på det som hänt och hoppades nog att det bara skulle vara
den gången, smisket alltså, ett förhållande med passion, mycket sex men
tydliga roller. HAN bestämde! Men Skillnaden var att nu fick jag smisk
ibland. Som bestraffning. Inget annat. Inget sexuellt förspel eller så.
Utan när jag inte "lydde" eller var uppkäftig så la han mig över knät
och så fick jag smisk på stjärten. Han hade aldrig något redskap utan
smiskade med handen.
Jag tog emot det med protester och böner och skämdes en del men
njöt av den sexuella relationen mellan oss som blev starkare med
smisket, även om det var ett straff jag INTE villa ha . Fick smisk
kanske en gång i månaden.
Tyvärr så blev det så att jag förlorade självförtroende och lite
självkänsla på kuppen. jag fick svårt att lyssna till min egen vilja och
var ständigt lyhörd för honom och för "att slippa smisk" faktiskt!
Så relationen tog slut.
Det är nog BAKSIDAN med smisk Om kvinnan förlorar för mycket
självkänsla.
Framsidan var att det var sexigt.
Det är allt
jag kan säga.