Jag är en ung tjej som tycker att det är både knäppt och spännande med
den här sidan. Jag är bara några år över 20 och har egna erfarenheter av
smisk, eftersom mamma trodde på det i uppfostran för flickor. Jag känner
igen mig i många av tjejerna som skrivit och tycker väl inte det är så
konstigt och märkvärdigt att läsa om andra tjejer som fått smäll i
tonåren när dom varit olydiga på nåt sätt, men jag känner att det är
skönt att veta att man inte är ensam om att fått smisk ibland, eftersom
det är så fruktansvärt skämmigt.
Många av mina tjejkompisar som aldrig fått det borde nog ha haft
det ibland tycker jag och jag brukar ibland på skoj daska till dom i
baken strängt när dom är "stygga" och kan få lust att vara mamma åt dom
och lägga dom över knät som olydiga flickor. Men jag ÄLSKAR och
respekterar min mamma och jag tror att vi tjejer faktiskt behöver lite
smisk ibland. För mig var det väldigt effektivt även om jag i stunden
verkligen HATADE mamma för den orättvisa barnsliga, smärtsamma och
förödmjukande bestraffningen, så kände jag alltid efteråt att det varit
rättvist och att jag alltid förtjänat det.
Det är pirrande att läsa om tjejer som får smisk av pojkvänner,
eller unga kvinnor som får smisk av sina män. Jag undrar jättemycket hur
det skulle vara att få smisk av min kille. På allvar alltså, som straff,
så att man storgrinar..
Man skulle levt på typ 50-talet när det
var vanligare att mannen agade sin kvinna på stjärten har jag läst. Fast
jag vet ju inte hur det skulle vara i verkligheten. Jag vet ju hur
mycket det svider. Men ofta när jag får dåligt samvete över nåt eller
när jag varit taskig mot min kille så känner jag att jag behöver smäll
och önskar nästan att jag fick det av honom. Nu har det hittills inte
hänt och man kan ju inte BE om att få smäll. Om man tänker så är man
förstås ingen feminist.
Jag tycker det är hemskt med kvinnomisshandel förstås, men smisk
på stjärten är ju annorlunda och helt kontrollerat och ofarligt, man
blir ju bara röd om stjärten, tycker jag nog och om jag fick prova att
leva på gammaldags vis i typ ett halvår. Där man som kvinna är
underordnad sin kille/man. Där mannen bestämmer och om kvinnan är olydig
får hon smisk. Då skulle jag nog vilja prova att leva så. Ibland vet jag
att det är knäppt, ibland tror jag att jag och min kille skulle bråka
mindre, komma närmare varann och få det lättare och bättre att va ihop.
Skönt att slippa va vuxen inuti, han bestämmer om ekonomi och ansvarar
för pengar och vuxna saker, utan det enda man behöver hålla reda på är
att be om lov för saker och följa hans regler lag så att man slipper få
smäll. Precis som när jag fortfarande bodde hemma med mamma. (Fast jag
längtar INTE tillbaks till det.)
Tänkte berätta om några gånger när jag fått smisk av min mamma,
för inte så länge sen och där jag också fick stå i skamvrån. Skamvrån
var mest när jag var yngre annars, men jag fick ställa mig där vid ett
enda tillfälle i tonåren, och det var nog värre än smisket.
Jag var 18 år och hade efter upprepade förseningar på kvällar och
allmänt strulande fått utegångsförbud på kvällarna under en hel vecka.
Så var det en fest på gång och jag lyckades med alla medel att få mamma
att upphäva utegångsförbudet och släppa iväg mig. Men jag ljög lite. Sa
att det var tjejträff, inte fest med killar. Tänkte att det skulle bli
lättare då. Dessutom var det ganska långt bort i en stuga som tillhörde
en kompis familj. Vi gjorde upp noggrant med diverse förhandling fram
och tillbaka vilken tid jag skulle vara hemma och vilken buss jag skulle
ta hem. Jag skulle också ringa när jag var där.
Så kom jag iväg
full med förhoppningar eftersom min drömkille skulle dit, fast besluten
att få honom, och jag brukade få dom killarna jag bestämde mig för.
När vi väl var där och flaskor kom upp på borden och musik började
spelas kom jag på att jag måste ringa mamma. Tyckte det var rätt
pinsamt. Mamma fick ju inte höra att det var killar med. Men det var för
pinsamt att be killarna hålla tyst i bakgrunden medan alla skulle höra
mitt samtal med mamma. Så jag föste ut alla killarna med hjälp av en
kompis, sa att vi skulle förbereda en hemlighet. När dom var ute fick
hon hålla för och tysta dom medan jag försökte hålla samtalet med mamma
så kort som möjligt. Med en sån mamma som jag har lär man sig ljuga bra.
Festen fortsatte och alla blev fulla och jag hånglade med
drömprinsen och tiden försvann helt.
Så blev det alldeles försent.
FAAN också tänkte jag En kompis följde mig efter avsked med drömkillen
till busshållplatsen men tabellen var borta och jag vågade inte ringa
mamma. Jag var både lycklig över killen och orolig över mamma samtidigt.
Till slut kom en buss. Vi hoppade på men det gick åt fel håll. Det
slutade med att jag fick ringa mamma och be henne hämta mig i bil. Mamma
sa inte ett ord när hon tog upp oss, och vi var lika tysta. Min kompis
kände till mina lögner och det var rätt uppenbart att det inte varit en
liten tjejträff bara. Mamma var lika tyst när min kompis hoppat av och
jag började bli riktigt orolig. Om hon ändå kunde skälla på mig! Där
satt jag i baksätet, påtagligt onykter hur mycket jag och min kompis
försökt verka helt normala, dessutom många timmar sen, fast mamma släppt
iväg mig från ett utegångsförbud och mamma visste säkert att jag ljugit.
När vi kom hem sa hon heller ingenting och ville väl inte väcka
syrrorna. Det kändes nästan värre med mammas tigande. Försökte skingra
oron med att tänka på killen jag fått ikväll när jag tog av mig alla
mina kläder och trädde över mig min extralarge fotbollströja som gick
till knäna och som jag hades om nattlinne med BECKHAM på ryggen.
När jag vaknade hörde jag mamma nere i köket, syrrorna var iväg
till ridskolan och jag hörde bara lite skrammel. Låg kvar länge och
vågade inte gå upp till mamma. Till slut var jag bara tvungen att kissa,
smög upp och smög in på toaletten. När jag kom ut stod mamma och
väntade.
Nu kommer du ner till köket, jag vill prata med dig. Jag ville
egentligen först klä på mig, åtminstone ett par trosor men mamma sa att
jag fick komma på en gång. I köket var teet upphällt och jag kände mig
lite lugnare. Det kändes kallt att sitta på stolen i bara
fotbollströjslinne efter mera tystnad och te och ostmacka. Men sen kom
frågorna. Jag stammade och blev röd och ljög sämre än nånsin, så
sanningen kom helt fram om festen. Dessutom hade mamma hört från andra
föräldrar att spriten vi druckit hade stulits ur kompisens föräldrars
barskåp.
Till slut blev det mer en lång och utdragen utskällning
och det enda jag tänkte på att jag absolut inte skulle stå ut med mera
utegångsförbud nu (när jag träffat HONOM) Jag stängde av men mammas ord
trängde in i ryggmärgen i allafall: "Du ska få ordentligt med smäll på
stjärten"!!!
Jag hörde mig själv protestera när mamma drog fram en stol mitt på
köksgolvet och bad mig komma fram. Hela mitt ansikte var pionrött men
jag var gudomligt tacksam att inte syrrorna var hemma.
18 år och
få smisk på stjärten!!! Och dessutom började jag gråta som en barnunge!
Det gjorde det ännu mera förödmjukande och barnsligt!! Mamma satte sig
och ledde ner mig över sitt knä och på sätt och vis visste jag ju att
jag burit men för jävligt åt. Först strular jag länge och får
utegångsförbud. Sen är mamma snäll och släpper ut mig iallafall, och så
sabbar jag och ljuger det vi kommit överens om!
Mamma vek upp
fotbollströjan över ryggen och eftersom jag hade tagit av mig mina
fuktiga trosor efter mitt grovhångel på natten, så låg jag där så
otroligt förnedrande med bar stjärt redo för att få smäll.
Och så
mycket smäll jag fick!!
Mammas handflata träffade mina skinkor med full kraft säkert i fem
minuter och det är absolut ingen överdrift. När jag inte oroade mig hur
många som kunde höra klatschandet och daskandet och smällandet så hade
jag fullt upp med att klara av den där otroliga svedan efter ett tag.
Och jag bölade som en barnunge!
När det äntligen var över och jag fick resa mig (men absolut inte
vidröra med mina händer min stjärt som sved så enormt) och höra mera
förmaningstal fast nu mycket mjukare.
Sen kom det värsta just som
jag trots allt var lättad över att det inte skulle bli mer
utegångsförbud.
"Nu blir det en stund i skamvrån så får du skämmas
ut ordentligt och fundera på hur du uppför dig egentligen!"
Jag
fick ställa mig i hörnet av köket där vi fått stå när vi var små och
varit olydiga. Mamma vek noga upp tröjan så att jag stod med rumpan bar
och visa upp min knallröda stjärt. Och alla kan nog fatta hur mycket jag
skämdes i denna stund storsnyftandes och skräckslagen av oro att
syrrorna skulle komma hem och se mig där nysmiskad i skamvrån!
Fick väl stå i 20 minuter innan mamma gav mig en klatsch och sa
att det fick räcka. Men hon hoppades att jag fått en hel del att tänka
på angående mitt beteende. Jag var SÅ lättad att inte syrrorna sett mig.
Jag fick smisk sådär 3-4 gånger om året kanske så länge jag bodde
hemma. Inte så ofta men man glömmer det aldrig.