Jag är en tjej i 25 årsåldern som har en del erfarenheter av smisk
och gillar att läsa om andra tjejer som får/fått det.
Jag fick smisk av min mamma några gånger under min uppväxt, kanske
två - tre gånger om året tills jag flyttade hemifrån efter gymnasiet och
bytte stad. Naturligtvis tyckte jag att smisk var det värsta som kunde
hända och fruktansvärt förödmjukande, men idag kan jag tycka att det var
bra för mig och synnerligen effektivt för att få stopp på mina
struligheter.
Mamma straffade mig aldrig orättvist och jag kunde vara riktigt
uschlig ibland. I tonåren var jag värst och hade så fullt upp med
pojkvänner eftersom jag var väldigt populär bland killarna så jag
försummade tider, plugg, hjälpa till hemma och allmän lydighet mot
mamma. Ofta blev det typ en veckas utegångsförbud men det var faktiskt
på sätt och vis ett värre straff än smisk. Nackdelarna med
utegångsförbud var att man missade pojkvän och kompisar under en hel
vecka och dessutom var det omöjligt att hålla hemligt att man fått
utegångsförbud och aspinsamt och barnsligt att alla fick reda på det.
Dessutom var man ju straffad under en sån lång tid och det var jobbigt
att inte bli förlåten under all denna tid eftersom straffet verkade så
länge. Man kände ju skam under hela utegångsförbudveckan. Smisk däremot
skedde ju helt privat hemma och ingen fick reda på det (då skulle jag
bara dö av skam) och efter smisket och uppläxningen var ju straffet
oftast över efter skamvrå eller en stund på rummet och så blev det både
förlåtelse och försoning med mamma. Å andrasidan gjorde ju smisk riktigt
ont under några minuter och det fanns ju inget så skämsigt och
förödmjukande än att få lägga sig över mammas knä som en barnunge.
En gång då jag var 16 och försökte hålla mig spiknykter inför
mamma där hon satt på stolen i hallen alldeles försent hemma en
fredagskväll och väntade mig den sedvanliga utskällningen och
utegångsförbudet. Då mamma istället började knäppa uppknapparna i mina
jeans och sa att hon hade ett annat straff åt mig den här gången. Jag
hade inte fått smisk på över ett år och var övertygad om att jag var för
gammal för det och blev alldeles förtvivlad över vad som väntade, blev
snäll som ett lamm och började vädja och liksom låtsades inte fatta att
hon tänkte smiska mig. Men jeansen drogs ner och trosorna också och när
mamma drog ner mig över knät så grät jag redan. Sen fick jag jättemycket
smisk på bara stjärten och det tog flera dar innan jag blev mitt vanliga
lite kaxiga jag igen. Man skämdes länge efteråt.
En annan gång då jag var 17 och kom hem med ett matteprov jag var
tvungen att visa för mamma. Jag hade bara tre rätt av 22 och hade både
skolkat och slarvat med läxorna trots mammas tjat och en kille jag var
tillsammans med hade tagit all uppmärksamhet. Det viktigaste var ju att
ha träffat killen i mitt liv och vara honom till lags varenda minut. Vem
brydde sig om matte! Lämnade över provet till mamma som alltid krävde
att få se mina studieresultat. Mamma började förstås att skälla och
skälla och läxa upp mig för mitt slarv och min lathet och sen kom det
som jag fruktade men knappt vågade tänka tanken på: Mamma sa: "Jag tror
att du behöver smisk på stjärten, det kommer dessutom att väcka dig så
du förstår att skärpa dig med dina studier i fortsättningen!" Sen
skickade hon upp mig på rummet medan jag protesterade vilt.
Satt på rummet och kunde inte tro att det var sant, mamma kom in
och satt sig på min säng. Så bad hon mig att lägga mig över hennes knä.
Jag fortsatte att protestera och mamma fick nästan dra och släpa mig
till hennes knä och dra ner mig över knät. Även nu började jag gråta
innan hon ens hade börjat. Sen vek hon upp min kjol och drog raskt ner
trosorna. Sen fick jag smisk i tre minuter tror jag. Efteråt var
stjärten blossande röd med märken från mammas hand.
Efter ett tag kom mamma upp till mig igen och sa att hon var
ledsen över att hon var tvungen att ge mig smisk, men att jag behövde
det och så höll hon om mig och sa att hon älskade mig. Efter middan
hjälpte hon mig att titta på matteprovet och såg till vad jag skulle
plugga men sen fick jag gå och lägga mig tidigt klockan 8 utan TV!. Jag
kände mig verkligen som ett litet barn den dan, men var ändå lättat att
mamma och jag var vänner igen och att jag sluppit utegångsförbud.
Men jag skärpte mig verkligen med plugget efter det. Varje gång
man fick smisk bestämde man sig liksom för att man aldrig skulle ge
mamma en anledning att ge mig det igen.
Fast sista gången det
hände var jag 18 år!
PS! har aldrig fått smisk av nån kille. Tycker synd om tjejer som
får det men det känns samtidigt lite pirrigt. Jag undrar hur jag skulle
reagera om jag fick det av min kille.