Matmor

Det var åter lördag eftermiddag, en kall höstdag i nådens år 1851 och alla på gården visste vad som väntade. Jag också och jag begav mig därför till herrskapsfolkets hus där Matmor väntade i kammaren innanför matsalen med avlöningsboken och riset. Varje lördag fick vi gårdskarlar, pigorna och mjölkerskorna vår löning i reda pengar efter arbetets slut. En del gick direkt till bykrogen och söp opp pengarna. Andra köpte sig en strut karameller eller något annat gott hos handlar’n nere vid vägen. Det var ofta den enda glädjen i en annars hård arbetsvecka men för en del var lördagen också lika med tårar och svidande bak och då var det med tunga steg man gick över gårdsplanen och ställde sig med de andra utanför Matmors dörr.

Matmor tog nämligen tillfället i akt att med riset tillrättavisa de tjänstehjon som gjort sig skyldiga till förseelser under veckan. Då fick man ställa sig längst bak i raden bland de andra ”syndarna” och när det var ens tur dra ner byxor och hosor eller lyfta på kjolen och lägga upp sig i Matmors knä för en duktig risbastu inför ögonen på sina olyckskamrater. Efter upprisningen skulle man bocka sig eller niga och tacka för agan innan man fick dalerna i handen. Med röda kinder skyndade man sig sen ut förbi det övriga gårdsfolket för att slippa höra deras spefulla tillmälen. Till skillnad från herrskapets stränga uppdelning mellan könen gjorde Matmor ingen skillnad på karlar och kvinnfolk bland tjänstefolket när det kom till att lägga upp sig för riset. Vi hade ju redan gemensamt avträde och brukade även bada spritt nakna om somrarna i sjön så Matmor, i likhet med de flesta andra företrädare för storbondefamiljerna, betraktade oss just bara som hjon och såna ”skulle ingen blygsel ha för varandra”.

Oblygast av alla var Lovisa, en av mjölkerskorna. Hon var med sina 32 år lite äldre än de flesta av oss andra och hade varit på gården länge. Hon var helt ogenerad av allt kroppsligt och hade för vana att göra ett helt spektakel av sina besök på avträdet. Ju fler som redan satt där desto roligare blev det när Lovisa öppnade dörren på vid gavel och med fasta kliv stegade fram till ett ledigt hål i den långa träbänken - helst mitt emellan två karlar - och drog upp kjolen så högt hon kunde och blottade sin yviga buske för alla som ville se på. Sen satte hon sig bredbent över hålet så att full insyn rådde och med högljutt belåtna stönanden lät hon ingen av de närvarande undgå att förstå hur skönt hon tyckte det var när hon lät det skvala ned i avträdet eller då hon lättade sig på det andra viset. Vi karlar brukade skratta gott och komma med uppmuntrande och fräcka tillrop medan pigorna och de andra mjölkerskorna som hade fullt sjå med att breda ut kjolarna för att dölja allt det skamliga fnissade generat till varandra. Ibland på vintern tyckte Lovisa att det var för kallt att gå ut till avträdet varför hon helt sonika hukade sig inne i båset där hon mjölkade, hissade upp kjolarna och lät den gyllengula strålen komma direkt på marken. Det hade renderat henne både en och två vändor över Matmors knä under åren men det fick det vara värt ansåg hon.

”Hellre lite ris i stjärten än en frusen mus. Hur ska jag annars hitta en karl?” brukade hon säga.

Den här lördagen var jag lite sen och nästa alla hade redan fått sin löning. Dörren in till Matmors kammare stod öppen och jag kunde se att hon satt rakryggad och ståtlig i sin karmlösa stol med den snidade ryggen. Hon var som vanligt klädd i en höghalsad mörk långklänning i diskret randigt mönster. Över knät hade hon ett särskilt kraftigt förkläde som hon brukade ha på lördagarna för att klänningen skulle skyddas från kissfläckar när tjänstekvinnorna råkade skvätta under det att riset fått dem att kränga vilt. Bredvid henne på en skänk låg räkenskapsboken med sina svarta läderpärmar och ett nyplockat björkris.

Matmor hade kommit till gården som ingift och hade ganska snart visat vem som bestämde medan husbonn själv var en vek karl som helst gick i skogen och märkte ut träd för fällning eller på annat sätt höll sig nyttig men osynlig. Alla gårdens direktiv kom från Matmor som också ville bli tilltalad sålunda och det var också hon som såg efter tjänstefolket och tog dem i upptuktelse om så behövdes. Aldrig hade vi hört att husbonn hade agat en dräng eller piga utan det var alltid Matmor. Det skämtades bland oss att hon även drog ner byxorna på sin man och gav honom en avbasning emellanåt. Paret hade efter många år till slut fått en dotter, Annalena, som just var arton år fyllda. Matmor avsåg att göra henne till arvtagerska till gården och hon la ner mycket tid och kraft på att lära upp sin dotter till att bli en kapabel husfru. I detta ingick att lära sig utdela aga och Annalena hade hittills mest lärt sig hur det kändes att vara den som agades emedan Matmors uppfostran i allra högsta grad omfattade dottern.

Annalena ansågs fager bland byns unga män och nu satt hon bredvid Matmor på en hög pall iklädd en ljus barärmad men högknäppt blus och en ankellång enfärgad kjol. Det blonda håret hade hon uppsatt i en elegant svinrygg som förstärkte hennes air av förnäm herrgårdsfröken.

Den enda kvarvarande före mig var Lovisa, som hade för vana att komma bland de sista eftersom hon så gott som varje lördag befanns skyldig till någon förseelse och således alltid fick en omgång med riset. Hon vände sig i dörren in till kammaren och sade:

”Jaså du Henrik, idag blir jag inte ensam att slita på Matmors ris ser jag. Det svider väl i karlarumpor också kan jag tro!”

”Nejdu Lovisa, jag blev bara sen från vebon.” svarade jag och log. ”Men du har väl inte gjort något sen sist?” retades jag.

Innan Lovisa hann svara hördes Matmors bestämda röst:

”Lovisa kan komma in nu med detsamma! Inget pladder därute!”

Lovisa klev över tröskeln till kammaren och Matmor såg fundersamt på henne:

”Vad ska jag ta mig till med Lovisa som aldrig bättrar sig. Månget ris har hon slitit ut och likväl fortsätter hon att vara olydig och slarvig. Inte mindre än två tunnor mjölk har gått till spillo denna vecka till följd av Lovisas slarv med att tvätta spenarna före hon mjölkar. Vet Lovisa vad sånt kostar?”

Lovisa stod tyst och såg ner i golvet.

”Nästan tre riksdaler har jag förlorat bara i år på Lovisas slarv. Det betyder att Lovisa ska ha ris idag också. Har hon något att säga?”

Lovisa fortsatte att tiga i en blandning av skam och trots.

”Då tar Lovisa och lyfter kjolen och tar fram stjärten. Hon vet hur jag vill ha det.” Sen vände hon sig till sin dotter:

”Lovisa risar jag själv. Hon kan vara en riktig krångelmaja. Titta nu så du lär dig, nästa gång är det din tur.”

Lovisa stod bara två steg framför men vänd med ryggen mot mig och jag tittade intresserat på hur hon vek upp kjolen så först de ljusa vaderna, sen låren och till sist de nakna skinkorna blottades. Tjänstefolket använde inte underhosor, varken karlar eller fruntimmer, så Lovisas rejäla runda vita stjärt uppenbarades inför mina ögon. Visst hade jag sett den förut men aldrig på så nära håll och jag fascinerades över hur len huden såg ut att vara, rena frökenskinnet trots alla gånger hon fått smaka riset. Jag kunde inte slita bort blicken förrän Lovisa sa:

”Du glor så det svider i baken redan!” Hon svängde på höfterna så skinkorna dallrade inbjudande.

”Inget tramsande! Kom och lägg upp sig häröver innan jag adderar en omgång!” avbröt Matmor irriterat.

Lovisa gjorde som hon blivit tillsagd och tog några steg fram till Matmors högra sida och la sig vant över det väntande knät. Matmor tog tag i Lovisas höfter och hasade henne framåt så stjärten putade rakt i vädret och fötterna hängde fritt i luften. Hon tog ett stadigt tag om Lovisas långa fläta och tvingade Lovisa att titta rakt framåt mot Annalena men hon sneglade ändå mot mig med ett skälmskt leende:

”Tror jag inte att picken står på han när stjärten min är bar! Får du så lite fruntimmer att det räcker med en mjölkpigas ända för att gåken ska vakna!?”

Jag rodnade och insåg att jag faktiskt fått resning som syntes utanpå och jag förde handen neråt för att dölja bulan. Annalena gav mig en snabb och högst oanständig blick med ett menande leende efter att ha kontrollerat att Matmor tittade åt ett annat håll. Matmor hade förstås också sett vad som höll på att hända men sa bara:

”Lovisa ska akta sig för att bli alltför ful i mun när hon får ris. Som hon visar upp skrevet för gårdsfolket kunde man tro att ingen man tittade åt ’na längre. Trettio slag får hon till att börja med och nåde henne om jag ser en hand häruppe eller om jag hör några fler fräckheter!”

Med de orden tog hon riset i sin lediga högerhand och höjde det över Lovisas bara rumpa. Hon strök med ristopparna över huden som knottrade sig och Lovisa ruskade oroligt på huvudet men Matmor höll stadigt i flätan. Så ven riset genom luften och de tunna kvistarna bet i den nakna stjärten så det för ett ögonblick blev små, små gropar i skinnet. Lovisa spände omedelbart skinkorna, höjde huvudet och bet ihop tänderna i ett grin för att inte skrika. Ett svagt stön pressade sig ändå fram följt av en väsande utandning. Ett par slag till i ganska rask följd fick Lovisa att sparka med fötterna och kränga med stjärten men fortfarande inget skrik. Mellan slagen hängde hon med huvudet så mycket Matmor tillät henne och blundade hårt. Händerna höll ett krampaktigt tag om stolsbenen och jag såg hur knogarna vitnade när Lovisa kämpade för att hålla behärskningen.

Matmor väntade en kort stund mellan slagen för att ge Lovisa tid att samla sig och emellanåt la hon ifrån sig riset på Lovisas rygg och strök undersökande med handen över de allt rödknottrigare skinkorna som för att inspektera eventuella skador.

Ytterligare ett tiotal slag med riset och Lovisa kastade sig av och an men Matmors grepp om flätan höll henne på plats. Jag rös till av upphetsning över scenen jag bevittnade. Kontrollen som Matmor utövade i det att hon taktfast risade den dallrande och hoppande kvinnostjärten var imponerande samtidigt som det fanns ett slags samspel mellan de båda ”kontrahenterna” som tillät Lovisa att återhämta sig och samla kraft inför nästa svidande rapp som nästan verkade inövat. Lovisa stönade nu högt och mumlade något ohörbart mellan slagen men försökte inte komma undan eller glida ner från knät. Och det trots att hennes position var ytterst genant. Att som vuxen kvinna ligga med blottad rumpa över en annan vuxen kvinnas knä och få ris som en olydig barnunge.

När hon lyfte stjärten mellan slagen böjde jag mig fram för att få en skymt av musen och kunde se att busken fortsatte ända bak mot sprundet mellan skinkorna. Jag kände hur det bultade i mina byxor och kramade försiktigt kuken. Annalena visade med tydliga blickar att hon såg vad jag gjorde.

”Tio slag kvar!” löd Matmors myndiga besked. Det första var hårdare än förut och Lovisa stönade nu högre än hon gjort förut. Två svischande rapp till och Lovisa gav till ett dämpat smiskskri, kastade med huvudet och slog undan Matmors hand som höll riset strax ovanför de nu illande röda stjärthalvorna. Annalena, den lilla flicksnärtan, log triumferande mot sin mor som utbrast:

”Vad sa jag om handen!? Att Lovisa inte skäms! Kan hon inte lyda och ta emot riset som jag har sagt!? Hon är ingen barnunge längre. Nu får hon det sista riset mellan benen som straff!”

”Nej, nej för faan. Inte mellan benen, aldrig i livet!” ropade Lovisa och vände på huvudet och gjorde en min åt Matmor. Hennes slynaktighet var obruten trots smisket och jag kunde se hur Matmors ansikte mulnade märkbart.

”Tar hon sig ton också!? Jag har aldrig hört på maken! Jag har tydligen inte risat Lovisa tillräckligt!

Annalena, kom och ställ dig här framför och håll isär stjärten.” befallde Matmor.

Annalena reste sig och med samma triumferande min ställde hon sig framför Matmor. Hon böjde sig och la händerna på Lovisas rödknottriga skinkor och med ett fast grepp särade hon dem så långt det gick. Som Annalena stod skymde hon sikten så jag tog omärkligt ett steg åt sidan och möttes av en syn jag sent ska glömma! Hela stjärtsprundet var öppet och Lovisas mörka musbuske letade sig upp mellan låren mot det brunrosa stjärthålet. Nedanför var fittskåran mörk och huden en aning fuktig. Lovisa skakade av ilska och skam när hela skammen visades upp för alla i rummet.

Matmor höll nu riset längs med Lovisas rygg och det första slaget fick kvistarna att bita i allt det ömtåliga som nu låg blottat av Annalenas stadiga händer. Jag noterade att Matmor slog lösare än förut men effekten var inte att ta miste på. Lovisa skrek för full hals rakt ut utan att ens försöka bita samman och huvudet och benen for upp så att hon nästan formade ett U i Matmors knä. Hon sparkade och svor och slog bakåt med händerna men Annalena stod så att hon inte kunde nå att skydda stjärten. Matmor risade nu Lovisa i stjärtsprundet och på fittan så det stod härliga till. Lovisa tjöt och svor helt okontrollerat men Matmor lät sig inte rubbas ur fattningen utan fortsatte att med långa svepande rörelser låta kvistarna straffa delinkventen där hon var som känsligast. Tårarna trillade nedför kinderna och hon upprepade om och om igen:

”Förlåt mig snälla Matmor, förlåt mig. Aj aj aj, det gör så ont, så ont! Snälla Matmor, förlåt mig!”



När Matmor till slut la ifrån sig riset hade Lovisa gett upp kampen. Hon hängde passivt över knät, snyftade högljutt och andades med snabba flåsande tag.

”Kanske Lovisa har lärt sig en läxa och inte är så slarvig och näsvis hädanefter!” sa Matmor med något mildare röst. ”Och när hon får riset tar hon emot det utan krångel så behöver det inte bli så här.”

Hon gav ett tecken åt Annalena att släppa och Lovisa ryckte till när händerna togs bort från de röda och här och var såriga skinkorna som slöt sig om det svullna stjärthålet. Matmor hjälpte Lovisa upp och när hon rest sig började hon frenetiskt gnida baken och sneglade skamset på mig under luggen. Jag tittade fascinerat på hur de röda skinkorna dallrade av det intensiva gnidandet och tänkte att det nog skulle vara en syn för gudar nästa gång Lovisa besökte avträdet med de hårda och skrovliga brädorna mot den rödsmiskade rumpan över sitthålet.

Vi fick våra löningar i handen och gick tysta tillsammans ut ur kammaren. Lovisa gick ett halvt steg före mig och när hon var säker på att vara utom synhåll för Matmor förde hon handen från sin rumpa och tog mig mitt på byxbulan. Hon kände med handen kupad över kuken, vände sig om och log trots de rödgråtna ögonen och tårvåta kinderna. Med mjuk och lite retsam röst sa hon:

”Det var i alla fall någon som hade trevligt på Matmors kammare! Tyckte du om det du såg?”

”Jaa... du har en fin stjärt du. Det... det såg ut att göra redigt ont det där.” sa jag generat.

”Du får känna om du vill.” Så tog hon bort handen från mitt skrev, lyfte lite på kjolen och lät mig känna på den hettande knottriga huden på skinkorna. Jag smekte henne försiktigt över stjärtskåran och hon stönade svagt och tryckte sig emot min hand. Så gick vi tills vi korsat den mörka gårdsplanen och kommit fram till tjänstefolkshusen. Hon gav mig en snabb kyss medan hon höll kvar min hand mot sin stjärt. Sedan skildes vi åt och jag var fortfarande varm inombords när jag klätt av mig och lagt mig i slafen vid tanken på hennes guppande och dallrande runda stjärt under Matmors stränga men välförtjänta ris.