”Vad håller jag på med egentligen?!?”
Jag stannar halvvägs i skogsbacken och tittar först över axeln
tillbaka till vårt hur där det lyser inbjudande genom fönstren med de
aprikosfärgade spetsgardinerna. Sedan tittar jag ned på sekatören i min
handskklädda hand. Här är alltså jag, ett kvarts sekel gammal och
blivande statsvetare – bland de fem bästa i min årskull faktiskt, på väg
ut i skogsdungen för att plocka björkris till min stjärt. Jag skulle
kunna strunta i det hela, gå in till min sambo Ove och säga att nej, det
här klarar jag inte. Jag vet att han skulle förstå. Han skulle bli
besviken, men låta det vara och hitta på ett annat sätt att straffa mig.
Svårare än så är det inte egentligen.
Problemet är bara att jag vill ha smisk. Jag tyckte om mitt första smisk
mer än jag någonsin skulle våga erkänna. Dagen efter hade vi pratat och
kommit överens om att införa en disciplinär aspekt i vårt förhållande, i
och med att Ove skulle ge mig smisk när jag inte uppför mig. När jag
frågat vad som skulle hända när han inte uppför sig hade han bara lett
och sagt att då skulle han kompensera mig. När jag frågade om jag kanske
kunde få strafflindring på grund av det hade han daskat till mig hårt
därbak och sagt åt mig att inte testa hans tålamod för mycket. Vad
kompensationen innebar fick jag veta förra veckan när han drog på sig en
p-bot och därmed gav mig en lång, obeskrivligt skön helkroppsmassage.
Sedan jag fick smisk första gången har jag längtat efter mer.
Kanske är det därför jag blivit extra slarvig och uppnosig på sistone,
något som föranlett att jag skickats ut denna mörka oktoberkväll. Att
jag sedan ska få smisk med björkris gör det hela ännu mer spännande.
Riset har alltid funnits med i mina smiskfantasier. Det är ju en sådan
gammal tradition. Jag är inte intresserad av hur många barn som fått
smaka det, utan snarare hur många unga kvinnor som jag själv som
skickats ut för att plocka ett när deras män ansåg att de behövde en mer
handgriplig tillrättavisning. Jag påminner mig själv om att börja leta
efter historia, hur vanligt var det förr att män agade sina kvinnor, och
kanske ännu viktigare, hur vanligt är det idag? Kanske vore det ett bra
examensarbete? Kroppsbestraffning av kvinnor genom tiderna? Undrar just
vad institutionen skulle tycka om det med tanke på den aktuella
feministiska debatten.
Bäst som jag står och filosoferar piper min mobil till. Sms:et är kort
och koncist: ”SNABBA PÅ ANNARS BLIR DET EXTRA MYCKET SMISK!” Jag fnissar
litet lömskt och sms:ar ett uppnosigt ”ajaj, kapten” tillbaka. Det får
minsann tyst på honom. Eller så planerar han ytterligare straff. I
vilket fall som helst är det bäst att jag skrider till verket.
Jag ser mig omkring. Inga svampplockare, hundägare eller lekande
barn i sikte. Alltså går jag fram till närmsta björk och tittar litet
missmodigt på den. Den spretar med sina grenar och jag får intrycket att
den pekar på mig och hånskrattar.
”Skratta åt det här!” muttrar jag och knipsar av min första kvist med
sekatören. Sedan en till och därefter ännu en. Snart ser jag att det är
slut på bra kvistar härnere så jag får hoppa och knipsa samtidigt för
att komma åt. Kan inte låta bli att fnissa litet åt vilken syn jag måste
vara. När jag tycker att jag fått ihop tillräckligt många kvistar rafsar
jag ihop dem och stoppar ned dem i bagen jag har med mig. Vill inte
riskera att någon ser vad jag gör. Dessutom tullar jag faktiskt litet på
allemansrätten. Snart småspringer jag tillbaka till värmen. Exakt hur
varmt det kommer att bli återstår att se.
Ove sitter i köket och väntar på mig. Han ser sträng ut, men kan
inte låta bli att småle när jag börjar plocka fram kvistarna.
”Tog du med dig halva skogen hem, eller?”
Jag ger honom en mörk blick.
”Hurså?”
”Du kunde lövat av dem därute.”
”Jo, jag vet,” jag rodnar litet, ”men jag ville komma in så snart som
möjligt.”
Han flinar åt mig.
”Lilla Christina skäms kanske för att hon kommer att bli lagt över mitt
knä, få sina trosor neddragna till knäna och sedan ris på sin olydiga
stjärt?”
Jag blir med ens väldigt nervös, väldigt röd i ansiktet och får
tunghäfta. Han ser detta. Förstår. Han reser sig och går fram till
kvistarna.
”Du behöver inte binda det här idag eftersom det är första gången du ska
få ris” säger han lugnt och tryggt. ”Kila ner och byt till nattlinne
medan jag fixar det.”
Tacksamt skyndar jag till sovrummet. Där drar jag på mig mitt
knälånga, vita bommullsnattlinne över huvudet, kammar ut håret och
tassar sedan tillbaka. Ove sitter på en stol i vardagsrummet med riset
över knäna. När jag kommer in håller han upp det framför mig.
”Såhär vill jag att du binder ett ris när jag ber dig” säger han. Jag
stirrar som hypnotiserad på riset.
”Ta och titta på det” uppmanar han.
Jag tar emot det som om det vore glödhet, vrider på det och undrar
hur det kommer att kännas.
”Kom hit.” Hans ord säger mig att jag nu kommer att få reda på det. Jag
går och ställer mig på hans vänstra sida. Utan ett ord flyttar han mig
bestämt så att jag står på hans högra. Han tittar strängt upp på mig.
”Du har varit en mycket stygg flicka, Christina” säger han och jag
ryser. ”Det vet du va?”
”Ja” piper jag, med ens väldigt liten och ängslig.
”Vet du vad som händer med stygga flickor som du?”
Jag nickar och rodnar. Han tittar obevekligt på mig och jag vet
att jag förväntas säga det.
”De får…s-smäll.”
”Och hur får de smäll, Christina?” Han vet hur svårt det är att säga
det, men också hur nyttigt det är.
”Över knät…på bara stjärten.”
”Precis. Ge mig riset.”
Jag räcker motvilligt över det. Han tittar på det en stund och
lägger det sedan på golvet.
”Vi behöver inte det riktigt än” säger han och ler litet mot mig. Så tar
han tag om min handled och drar bestämt i mig. Tyst följer jag med i
rörelsen och ligger snart över hans knä. Det är en annorlunda känsla mot
förra gången när jag låg med ben och överkroppen uppe i soffan. Jag
känner mig mycket mer utlämnad såhär, men har å andra sidan en större
möjlighet att sparka med benen. Jag känner hur han lyfter på nattlinnet
och snart kommer första dasken.
”Ajaj, kapten” fnyser han medan han smiskar mig allt hårdare. ”Du
behöver allt lära dig lägga band på din uppnosighet, min unga dam.” Jag
känner hur värmen sprider sig över min trosklädda bak och sparkar med
benen.
”Förlåt, Ove.”
”Jojo, det är så dags nu” han daskar mig allt snabbare och hårdare och
jag får svårare att fokusera på det han säger. ”Tänk om du någon gång
kunde tänka efter före. Då skulle du slippa få smisk som en olydig
flicka över mitt knä!” Jag kan bara gnälla och gny till svar.
”Nå,” säger han till slut. ”Ska du visa mer respekt i fortsättningen?”
”Jaaaaa!” tjuter jag. ”Jag ska vara snäll, jag har lärt mig min läxa.
Inte mer smisk, snälla?”
”Inte mer smisk?” Jag känner hans fingrar leka med troslinningen. ”Så du
menar att jag inte ska dra ned dina trosor nu och smälla dig på bara
stjärten? Att du blivit snäll och lydig bara sådär…genom ett trollslag?”
”JAAA!” bedyrar jag ivrigt.
”Skulle inte tro det!” Han drar ned mina trosor till knävecken och
smiskar mig ännu hårdare. Jag jämrar mig, sparkar och vrider mig och
ångrar mig otroligt mycket. Lika snart som han börjat slutar han.
”Ställ dig upp!”
Det tar ett tag innan uppmaningen går in, något som kostar mig tre
hårda daskar. Snart står jag framför honom igen, fortfarande med
trosorna vid knäna, men tack och lov skyld av nattlinnet.
”Det där var för din uppnosighet” säger han lugnt. ”Nu börjar ditt
riktiga straff.”
Innan jag hunnit protestera tar han varsamt men bestämt tag i mig
och ställer mig mellan sina knän. ”Eftersom jag misstänker att du kommer
att sparka ännu mer nu, ska jag lägga dig över knät som en riktigt stygg
flicka,” säger han och lägger ned mig över ena knät så att han har sitt
andra ben över mina. Jag kan inte annat än fortsätta gnälla och får till
ett:
”Neeeeej” när jag ser att han plockar upp riset.
”Jooo” säger han roat och jag rycker till när han lägger det över min
redan röda och heta bakdel. Sedan börjar han risa upp mig. Väldigt lätt
faller rappen, men med en snärt som bränner till som eld. Jag känner
svedan byggas upp. Den är otrolig. Olidlig. Outhärdlig.
”Oooovvveee” tjuter jag ”jag skkaaa vara snäll…jag looooovar!”
”Jag vet,” säger han och fortsätter piska mig med riset. ”Olydiga
flickor blir alltid snälla när de fått ordentligt med ris på bara
stjärten.”
Jag vet inte hur länge det håller på för jag befinner mig i mitt eget
privata helvete där någon bundit fast mig med stjärten mot en masugn.
Jag tror att jag sparkar, skriker och slutligen gråter.
Sedan är det över.
Jag känner hans hand smeka min stjärt, min rygg, mina ben. Jag får ligga
kvar och gråta tills tårarna ebbar ut. Sedan känner jag något kallt och
skönt på stjärten. Helosansalva. Han masserar mjukt och ömt och jag gör
små läten av vällust. Känner lugnet och välbefinnandet sprida sig. Jag
blir nästan besviken när han drar upp mina trosor och lyfter upp mig i
sitt knä. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst och känner hans stora
armar runt mig när han vaggar mig.
”Du tog din första risbastu exemplariskt, älskade.” Han låter verkligen
imponerad.
Jag ler upp mot honom.
”Tack.”
”Nu ska du i säng och hädanefter vill jag varken se slarv eller
uppnosighet från din sida, fröken.” Hans röst är sträng, men jag ser i
hans ögon att han vill ha mig nu.
Jag känner hur mitt leende spricker upp i ett brett flin.
”Ajaj, kapten!”