Tack till en underbar hemsida. Jag är Carolina och är 21 år, läser på
universitet i Mellansverige. Lever tillsammans med en flickvän/väninna,
i en 40 kvm stor lägenhet mitt i studentbyn.
Jag har förstått att jag inte är ensam med mitt intresse för att
leva med gränser och fostran med konsekvenser i gammaldags aga. Det är
kul att finna sina egna intressen hos andra - även om de är ibland
smärtsamma!
Mina erfarenheter av smisk och aga är dels från min barndom men
även genom egna utflykter i verkligheten. Jag kommer berätta både sanna
episoder från min barndom, tonårsperiod och fram till nutiden idag.
Någon osann och påhittade kan säkert komma och kan kanske betraktas som
önskningar för framtiden.
Min väninna och flickvän, Sanna (21 år), och jag har studerat på
Universitetet under 1 år. Vi är barndomsvänner med starka band - vilka
har växt djupare och fört oss samman som flickvänner. Under barntiden så
bodde vi grannar med varandra och på gymnasiet gick vi i samma årskurs.
Sanna var och är verkligen viktig för mig - med henne delar jag
mitt liv och mina hemligheter.
Jag har alltid tyckt att Sanna påminner lite om Kajsa Bergkvist -
ni vet hon som hoppar så högt. Blond, lång och fint slank, lite utdragen
kroppsbyggnad så att säga.
Själv är jag mindre på nästan alla sätt än Sanna! Jag är en mörk,
kortare i växten, väger mindre, har fortfarande mina flickbröst kvar och
en liten fast stjärt. Sanna brukar säga att jag inte vuxit ur
tonårskroppen - men sedan tillägger hon att det är ju passande för oss.
Jag tänkte berätta lite om hur jag lever idag. Sanna och jag bor
nära universitetet i en av studentbyns 1 rok. Vi började båda två för
snart ett års sedan och skötte hushållet med all städning tillsammans.
Vi är ett speciellt par - inte syns det utifrån eller utanpå, men
tittar man in i all hemlighet så ser man klarare. Till Er skall vi nu ge
lite av vårt liv på ett anonymt sätt.
Sanna har fungerat som en "låtsasmamma" för mig efter att jag
flyttade hemifrån för 3 års sedan.
Jag kände att jag behöver någon som ser om mig och sätter gränser
ganska snart efter att jag flyttat hemifrån. Sanna och jag pratade om
det under ett genant tillfälle - till min förvåning så sa hon JA direkt!
Gränserna sätter Sanna genom ett antal regler - dessa kan
förändras vartefter Sanna ser förbättringar i mitt uppträdande. Reglerna
är av samma typ som vilken riktig mamma har för sina egna tonårsbarn.
Varje gång jag bryter mot reglerna träder en strikt Sanna fram och
generar mig rejält! Hon tar alltid gott om tid och diskuterar min
dumhet, vrider och vänder. Sedan avslutar hon alltid med att frågorna:
"Carolina! Tycker du själv att Du varit olydig och brytit mot reglerna?
Vad händer med olydiga flickor som bryter mot reglerna?
Sanna ger mig sedan ordentligt med smisk och mestadels avslutas
det med att jag får stå i skamvrån med neddragna byxor, trosor och
stjärten bar.
Sanna tycker det är mycket viktigt att ge mig tid att tänka över
min dumhet och använder ofta skamvrån i sina straff. Det händer att jag
även placeras där innan och under agan.
I början av min fostran av Sanna så upplevde jag min barndoms
smisk från min riktiga mamma som strängare än Sannas - Men bara efter
någon månad som "låtsa mamma" blev Sannas smisk tveklöst lika strikta.
Snarare är nog Sanna mer strikt än min riktiga mamma och pappa.
Det smisk jag får är för mig ren och skär svidande smärta. Jag har
aldrig upplevt någon erotisk njutning inför eller under smisket, varken
från min barndom eller med Sanna. Jag snyftar i början, skriker efter
ett tag, bönar och ber mycket raskt, hulkar och gråter i slutet.
Jag kan dock känna en befriande känsla av livsharmoni och
välbefinnande efteråt när jag står i skamvrån. Jag har naturligtvis en
vilja av att bli dominerad, kontrollerad, att helt enkelt ha regler och
tvingas få ta konsekvenser vid olydnad i form av gammaldags aga.
Tanken att underordna sig regler och att trots min ålder (21)
tvingas få aga är fascinerande i min hjärna.
Att gång efter gång tvingas generas i sin nakenhet inför sin
väninna och veta att hon skall smiska upp mig rejält likt en olydig
tonåring. Den känslan och tanken attraheras jag av, men inte själva
agan.
Sanna är mycket initiativrik i mina straff. Säkert har många idéer
kommit från just den här hemsidan. Sanna läser ständigt hemsidor, söker
artiklar, berättelser om sätt som man agar eller tidigare agat unga
flickor. Hon har idag ett rikt utbud av smiskverktyg avsedda för smisk
på bar stjärt. Den större mängden av verktygen har funnits i Sverige
medans andra genom just inköp genom InterNet.
Några direkta regler har vi inte gemensamt bestämt för mina
straff. Sanna bestämmer helt själv straffens utseende, smiskverktygen,
hur mycket och hur hårt. Dettta tycker jag är självklart - jag vill inte
påverka - I en riktig situation skulle knappast dottern få möjlighet att
påverka detta! Jag måste acceptera det precis som olydiga tonåringarna
gjorde det i alla tider.
Det normala straffet är dock ordentligt med smisk på bar stjärt.
Vid mindre förseelser kan det räcka med smisk utanpå trosorna, enstaka
fall får jag ha kvar även byxor.
Då jag varit mycket olydig ges jag strängare straff. Sanna brukar
öka både hårdheten i rappen och antalet rapp på min bara stjärt.
Dessutom kan jag vid stor olydnad få ett extra smisk på baksidan av mina
lår och vid enstaka tillfällen har jag blivit agad i mina handflator.
Ibland kan jag som extra straff få ett mer generande och
förödmjukande straff. Då handlar det inte om svidande smärta utan att
sättas i situationer där jag får skämmas riktigt ordentligt. Oftast är
dessa straff långt mer kännbara än smisket.
Jag accepterar alltid den aga som Sanna ger mig. Sanna är en
obestridd auktoritet i vårt förhållande. Jag ifrågasätter inte hennes
fostran utan ägnar mig endast åt mig själv.
All annan tid fungerar vi som precis vanliga väninnor. Med partyn
på universitetet, tjejmiddagar, mycket aktiva inom sport och mycket
läsning av kurslitteratur. Vi trivs med vårt liv och kommer att
fortsätta i många år.