Jag är en äldre tjej som gärna berättar om ett förhållande jag hade med
en man när jag var 25-26 år gammal och jobbade på ett stort företag som
receptionist.
Jag var pluggtrött och det var i början av 80 - talet och jag var
dessutom ensam - utan kille för första gången sen jag var 15 - 16 år och
började data killar. Sen dess hade jag haft mer eller mindre stadiga
förhållanden men sen jag flyttade hemifrån hade jag knappt tillbringat
en ensam natt i sängen utan man!
Det var slut men min kille sen länge och det jag saknade mest
efter en tid var sex! Det hade blivit ett behov för mig och jag hade
svårt att somna på nätterna utan att få det jag alltid hade fått,
åtminstone några gånger i veckan. Jag såg bra ut och det var inga
problem att få tillfälligt sex men det blev ändå så besvärligt och
aldrig jämlikt så jag "höll mig undan" från alltför närgångna kontakter
med män ett tag. Även om det brann en längtan mellan mina ben vid
läggdags så hade jag börjat lära mig att tillfredsställa mig själv, och
det var väl okej även om det inte gick att jämföra med - you know . . .
Så träffade jag en äldre man - (vi kallar honom för Frank). Han
var charmig hade oerhört vackra ögon och humor och var en riktig
machoman när det gällde att laga och fixa saker. Jag tog hungrigt för
mig av hans vackra lagom muskulösa kropp och vi hade en tid när vi var
väldigt " sexuellt motiverade". från en tid av celibat blev det en tid
när jag mer än villigt lät honom ta mig flera gånger om dan ibland, och
inte bara i sängen utan på dom mest förbjudna platser. Jag märkte snart
att han var väldigt auktoritär och dessutom var han betydligt äldre än
jag. Det började väl att han klappade mig ofta och mycket i baken, ni
vet så där kärleksfullt men lite förnedrande som vi tjejer får stå ut
med ibland, och min rumpa som är rätt " populär" under min smala midja
hade väl varit rätt "utsatt" för sånt och när fel män gjorde det kunde
jag bli fullständigt rasande. Men det var ändå genant när Frank klappade
mig i baken på offentliga platser när folk såg. Vet inte varför. Sen
fick jag snart erfara att de lätta klatcharna på stjärten han gav mig
under kärleksakten (när jag låg ovanpå eller han tog mig bakifrån) blev
allt hårdare och mer frekventa. Klatchar på stjärten under kärleksakten
hade jag varit med om förut och det är väl inte så ovanligt för tjejer
att få det, men jag märkte också att jag det gav mig ännu mer upphetsad
och jag njöt av dom trots att det liknade mer och mer riktigt smisk
samtidigt som jag fylldes av hans underbara lem. Jag ville ha mer av dom
där daskarna och jag tror att Frank märkte det.
Efter samlaget och jag låg andfådd och svettig i hans starka famn
hade jag dessutom en värmande lite stickande röd rodnad på skinkorna,
som gav mig associationer till smisk i tonåren. På något underligt sätt
väckte dessa pinsamma minnen upp lustkänslor hos mig för att det var
just Frank som åstadkommit svedan och rodnaden på rumpan. Inte min unga
mor (som i sin osäkerhet över sin modersroll tog det som en plikt att
smiska mig vid olydnad lögner och uppstudsigheter, ända tills jag
flyttade hemifrån och då var jag 20 år!). Hon agade mig under min fars
överseende eller snarare påbud, som tyckte att uppfostran var
kvinnogöra, men örfilade upp mig och gav mig en omgång med toffeln, om
jag satte mig emot min mammas bestraffningar.
Sen en dag när det började komma in vardaglighet i vårt
förhållande kunde jag låta min premenstruella bitchighet gå ut över
honom ibland. Jag blev både överrumplad och förvånad när han auktoritärt
daskade till mig rejält och riktigt hårt i baken så att jag hoppade till
med ett AAAJJJJ! Passa dig !! sa han det är bäst du ändrar tonen unga
dam. Du borde ha smisk!
Det sved till rejält och trots jeans och trosor så brände hans
hand kvar på ena skinkan en bra stund. Jag reagerade precis som om det
hade varit min mamma som kom med hotet efter nån dumhet jag gjort.
Jag menar - jag var ju en självständig vuxen tuff söt tjej som
hade hanterat massor av killar - jag kunde blivit förbannad - eller
skrattat bort hotet och "hotat" tillbaka sådär som man kan göra som tjej
när man bara vill vägra erkänna sin muskulösa underlägsenhet.
Men
jag blev tonåring på en sekund - skämdes och protesterade tyst som en
dotter som får en orättvis tillrättavisning och som skäms så mycket över
dasken i baken och hotet om smisk så hon låtsas som om hon inte hade
hört det eller ens känt av den där pinsamma dasken. Drar sig undan
högröd i ansiktet, mycket generad medan hon låtsas som "ingenting".
På något sätt blev mitt undergivna sätt att ta emot dom där på
allvar tillrättavisande straffande daskarna i baken som smällde som
pistolskott över den åtsittande jeansbaken, ett startskott för Frank och
grönt ljus för att kunna ta itu med mig på mer allvar när jag uppförde
mig bitchigt eller slarvigt och framförallt nonchigt som jag ofta kunde
göra.
Det tog inte lång tid förrän jag fick smisk på allvar av
Frank. Det hade legat i luften länge och båda hade nog känt att det var
oundvikligt. kanske jag var extra provocerande och Frank visste på nåt
sätt att jag behövde det. För det var så jag kände - att jag behövde
det. precis som när jag gjort nåt dumt i tonåren, eller var
jätteförsenad eller blivit påkommen med en lögn hemma. och
skuldkänslorna växte- och pinsamheten och fasan blandades med lättnad
när jag sjönk ner över min mammas knä med nerdragna byxor. ATT JAG
BEHÖVDE SMISKET SÅ VÄL. ETT NÖDVÄNDIGT ONT!
Visst blev jag generad, visst skämdes jag kanske mest för att jag
så undergivet och uppgivet knäppte upp mina jeans och drog ner dom till
knäna på Franks auktoritära befallning. Och det var inte den unga
kvinnan Mona som skulle få älska som blottade sig, utan en generad
mycket liten flicka som förstått vad klockan slagit och visste att det
skulle bli smisk. Lika generad och uppgiven gjorde jag som han sa - och
som jag gjort bara fem - sex år tidigare de sista oerhört kränkande
gångerna inför min mamma, och sjönk lydigt ner över hans knä lättad över
att håret täckte mitt ansikte som brände av skam.
Frank frågade om jag förstod varför jag skulle få smisk och jag
mumlade knappt hörbart att jag förstod det och att det var rätt av honom
att bestraffa mig. Förlåt kvinnor - men det kändes oerhört kvinnligt att
få vara så totalt undergiven sin man som jag var då och som jag sen var
under de tre år vi var tillsammans.
Frank smekte först den
vältränade runda stjärt som han trots allt beundrade och smekt så många
gånger och som tände honom. men så började han daska mig med sin stora
manliga handflata. Den andra handen höll han runt nacken på mig och det
var lönlöst att göra motstånd. Sen kunde jag bara koncentrera mig på
klatcharna som obönhörligt landade på min nakna stjärt och som blev
hårdare och strängare och till slut tog helt och hållet svedan och
smärtan över genansen som tillfälligt försvann eftersom all
koncentration gick åt att klara att ta emot det svidande smisket, och
jag snyftade och grät förlösande precis som jag hade behövt detta smisk
under en väldigt lång tid då ingen vuxen satt mig på plats.
Efter några minuter var Frank klar och jag hade mycket svårt att
uthärda mer smisk. Han tog mig i famnen och höll ena handen under min
mycket varma stjärt och tröstade mig och torkade mina tårar.
Sen
ville han ha mig i skamvrån. Detta var nästan ännu svårare att klara av
eftersom jag kände mig så förnedrad och löjlig, skulle jag dessutom få
stå i skamvrån!
Men han ledde mig bestämt dit och tyckte jag
skulle stå där och tänka över hur jag bettet mig med naken stjärt så att
han kunde beskåda sin bestraffning av sin kvinna. Jag antar att min
rumpa var röd som ett stoppljus.
Kärleksakten som följe den kvällen var den intensivaste och
häftigaste jag varit med om.
Våra roller blev efter detta väldigt traditionellt utmejslade. Han
var den som bestämde förstås - och den som straffade sin kvinna med
smisk om hon inte lydde eller skötte sig och jag fick göra kvinnosaker
som laga mat och diska. Vi pratade inte ens igenom det. Det blev
självklart och jag kan bara säga att jag kände mig trygg med Frank som
var konsekvent när han förbjöd mig saker eller gav mig smisk men tog
också ansvar för mig och mötte mig alltid i bil på kvällarna och
skjutsade mig hem om jag vart nånstans. Han tog ansvar för mig och var
också en mjuk och kärleksfull man.
På något sätt tycker jag att männen är överordnade kvinnan -
förutsatt att han också tar ansvar för henne. Frank gjorde det. Att det
innebar att han gav mig smisk på stjärten ibland var bara tryggt för mig
och han smiskade mig aldrig utan anledning. Tvärtom hade han goda skäl
för jag var inte så lätt att leva med och behövde det där smisket
ibland. Jag måste tyvärr erkänna det, även om jämlikhetssträvande
kvinnor skulle vilja bränna mig på bål för det jag just berättat.
Smisk i uppfostran är jag däremot ambivalent till. Minns när jag
var 16 och åkte fast för snatteri för att jag försökt sno
sidenunderkläder på ett varuhus. Väktarna trodde först att jag var
myndig och skulle ringa polisen. Jag såg mycket äldre ut och kunde mer
tas som ung kvinna än en gymnasietjej men när jag förtvivlad visade mitt
busskort ringde dom mamma som fick hämta mig från jobbet.
I bilen på vägen hem sa mamma att jag skulle få smisk på stjärten
så fort vi kom hem. Jag behöver kanske inte förklara fasan och genansen
jag kände under hela den hemresan. Sitta i baksätet och förvänta sig
smisk när man kommer hem!
Hemma fick jag dra ner byxor och trosor och lägga mig över mammas
knä i vardagsrumssoffan och så smiskade hon mig med handen kanske 70 -
80 daskar och jag grät mest av kränkningen än av smärtan.
Jag vet
inte om det går att förstå men min mamma var väldigt "kärleksfull" när
hon hade bestämt sig för att jag skulle få smisk - (och detta hände
alltså sista gången då jag var 20 år.)
Det var mer som om hon var tvungen att ge mig en besk medicin som
skulle vara bra för mig och som var nyttig för mig och skulle göra mig
gott om jag bara bet ihop och tog emot den med jämnmod.
Hon
tröstade mig tillochmed innan smisket medan hon hjälpte mig av med jeans
eller vek upp min kjol eller klänning typ och medan jag bönade och bad
om att få slippa denna pinsamma stund kunde hon säga "men lilla vännen,
det är väl inte så farligt med lite smisk" " det här behöver du och du
ska se att det ska gå bra" Jag har ingen som helst lust att ge dig smäll
men du förstår väl att du tvingar mig till det med dom här dumheterna"
hennes röst var mjuk och kärleksfull även om hon var bestämd och bara
nästan övertygad att hon gjorde vad en mamma bör göra en sån här
situation. " KLATCH KLATCH KLATCH AAAJ AAAJ AAAJ " nu är det snart över
lilla vän" Och kanske för att skona mig från pappa senare på kvällen. Om
han fått höra att jag fått smäll var han nöjd trots upprördheten och han
var övertygad om att alla flickor ska ha smisk vid olydnad.
Mamma var tillochmed mer kärleksfull och kanske full av
skuldkänslor när hon skulle smiska mig än annars som förklarade hennes
lugnande ord som övertygade mig "att det skulle svida men sen går det ju
över" så det kändes intimt och varmt och lägga sig i hennes knä med
stjärten bar SAMTIDIGT som den oerhörda genansen som det innebar för en
tjej som blev både 19 och 20 innan hon undslapp smiskets våndor och
fasan för den väntade svedan. efteråt fick jag sitta en stund i hennes
knä och bli tröstad och sen stoppade mamma om mig mjukt och tröstande i
sängen - som jag blivit beordrad till som en barnunge i nattlinne och
med mycket röd stjärt fortfarande med det svidande ekot av hennes
handflata fast klockan var långt ifrån läggdags!
Kanske var det mammas omsorgsfulla sätt att ta hand om mig, att
jag blev " omhändertagen" av henne på ett sånt ambivalent sätt som gett
mig såna lustkänslor för bestraffningen som vuxen. Att hon var så mjuk
och kärleksfull samtidigt som hon gav mig smisk jodå riktigt hårt!
Som fick mig att känna att hon bara gav mig ETT NÖDVÄNDIGT ONT och
ATT JAG BEHÖVDE DET Att hon gjorde det för min skull trots att det
smärtade henne varje gång. Och jag tror fortfarande att mamma hatade att
ge mig smäll - speciellt när jag blev fullvuxen ung kvinna på 18-19-20
år.
Men pappas ord gällde och smisk gällde alltid så länge man borde
hemma. Jag fann mig i det och skämdes för att prata med någon kompis om
det.