Det här skriver jag som en allmän hyllning till de män som står
emot det moderna samhällets avslagna mansroll och som kan konsten att ge
sina kvinnor det de behöver!
Och som en alldeles särskild hyllning
till min egen underbara man som ger mig sån trygghet, omsorg och kärlek.
Två-tre gånger i veckan tar min man hand om mig på ett sätt som
jag behöver och mår mycket bra av.
Jag märker redan av hans sätt
att se på mig att det är dags.
Han har en speciell blick som säger
mig att nu har jag töjt för mycket på gränserna.
Så kommer det,,, "nu är det dags att jag tar tag i din fostran
igen".
Det skälver inom mig, av bävan men också av trygghet och
kärlek. Det här är så rätt för oss båda!
Jag blir tillsagd att hämta något redskap - en linjal, ett
björkris, men oftast min stora, ovala hårborste.
Jag skyndar mig
att göra som han sagt och lämnar över redskapet med undergiven, sänkt
blick.
Så får jag stå framför honom där han sitter på soffan eller
sängen och klä av mig. Helt naken ska jag vara innan han är nöjd.
Lugnt och bestämt förklarar han för mig varför jag förtjänat mitt
smisk denna gång och jag vet att han har rätt i allt han säger.
Rodnande står jag framför honom och skäms över att jag inte varit
honom till lags, men jag vet också att allt kommer att bli bra igen. Han
kommer att visa mig hur besviken han är och jag kommer att lära mig lyda
honom bättre.
Efter en lång stunds uppläxning klappar han sig på knäet och säger
"var så god". Just det ögonblicket, när jag står i beredskap att lägga
upp mig över hans knä, är fullt av motstridiga känslor inom mig. En del
av mig vill fly - men den delen vinner aldrig, en annan del är full av
vilja att lyda. Visst känner jag rädsla, men också stor trygghet. Jag
känner mig älskad, omhuldad och aldrig känner jag mig så kvinnlig som i
detta ögonblick.
Med en liten suck sträcker jag så ut mig över hans knän. Rättar
till min kropp så den ligger som jag vet att han vill ha den - med
svankande rygg så att stjärten pressas upp och exponeras maximalt.
Hans stora varma hand börjar genast smeka min skälvande bak. Under
tiden följer ytterligare en liten stunds uppläxning.
Så försvinner
hans hand och jag drar ett djupt andetag.
Vet så väl att första
smällen snart kommer, kan inte låta bli att spänna mig inför den.
Handen landar på min ena skinka med en hård klatsch och jag
skriker till. Dom där första klatscharna är alltid svåra att hantera för
mig.
Innan jag hunnit hämta mig får den andra skinkan en rejäl
smäll. Ohhh, vad det svider!
Snabbt och bestämt täcker han hela
min rumpa med hårda, smärtande smällar. Jag skriker och gnäller, kan
inte låta bli att spänna mig, vilket gör smärtan än värre.
Lika plötsligt som han börjat, slutar han smiska igen och jag
slappnar av, sjunker gnällande ihop över hans knän.
Han beskriver
för mig hur röd och fin min stjärt är. Jag snyftar fram att det svider
såååå och han svarar belåtet att det är precis som det ska vara.
Efter en stunds lugnande smekningar börjar svedan avta, hans hand
försvinner igen och så känner jag hur han lägger den kalla baksidan av
borsten mot min stjärt.
Jag drar efter andan, medveten om att nu kommer den verkliga
fostran att börja.
Borstens kalla yta försvinner, för att sekunden
efter landa på min bak med en kraftig smäll.
Åhhhh,,,,stönar jag
fram, svedan är tillbaka blixtsnabbt och borsten fullkomligt regnar
hårda slag över hela rumpan.
Aj, aj, aj,,,skriker jag och all min
energi och koncentration går åt till att ta emot smisket som jag så väl
behöver.
Det fortsätter i evigheter, så känns det i alla fall. Jag sparkar,
vrider mig och vrålar ut smärta, ilska och skam.
Det är dock inga
som helst problem för honom att hålla mig på plats med ett stadigt grepp
om min midja.
Bit för bit plockar han ner mig. Ibland smiskar han sakta, låter
svedan sjunka in mellan varje hård klatsch. Ibland smäller han så
intensivt och snabbt att det nästan tar andan ur mig.
När han sen koncentrerar klatscharna till en enda fläck, först
mitt på ena skinkan, sen på den andra, blir svedan så stark att jag inte
kan göra annat än att kapitulera totalt.
Totalt undergiven och utmattat faller jag gråtande ihop över hans
knän. Helt avslappnad lyfter jag min stjärt för att möta borstens
svidande smällar och visa min lydnad.
Ytterligare en stund smiskar
han, för att befästa min fostran, och jag möter varje smäll med ett dovt
stön inifrån mitt innersta.
Min stjärt är nu starkt röd och skinnet bränner som eld.
Men
det bekommer mig inte.
I detta ögonblick känner jag mig bara
underbart fri, avslappnad och lycklig och jag känner stark kärlek till
min man som tar så väl hand om mig och visar att han bryr sig.
Efteråt kryper jag ihop i hans famn, får tröst och kärlek och
talar om hur mycket jag älskar honom. Och han vet att de närmast dagarna
kommer han att ha nöje av en glad, lycklig, lydig och tillmötesgående
kvinna!