Under en av mina s.k "backpackerresor" i Asien kom jag slutligen fram
till Uzbekistan.
Resan hade gått med tåg och ibland med förrädiska bussar som inte
skulle klara våra svenska besiktningar. Men måndag den 9 juli 1990 var
jag framme och skulle gå igenom tullen för att komma in i landet. Bistra
och stränga tulltjänstemän synade mig från topp till tå och plötsligt
blev jag invinkad av en fet tjänsteman med slokande mustasch och
krimskrams på uniformen.
Jag fördes med smått våld in i ett litet rum med endast ett bord.
Plötsligt lämnades jag ensam i rummet, det enda jag hörde var mumlande
röster från "väggarna" runt om. Jag var tydligen inte ensam. Onda ögon
betraktade mig! Med ett brak öppnades en dörr och in kom två jättelika
soldater tillsammans med en mörkhyad kvinna.
På bruten engelska beordrades jag att klä av mig naken. Då jag
nekade tog dessa soldater tag i mig och i det närmaste slet av mig
kläderna tills jag stod framför dom med dallrande bröst och skinkor. Som
tjugoåring med välbyggd kropp fast med skinkor som är lite väl feta med
djup skinkskåra kändes det dubbelt förnedrande att beskådas av dessa
knektar. Men av deras välljud förstod jag att dom bara njöt av synen.
Naken kastades jag upp på bordet och kvinnan med hjälp av
soldaterna särade på mina skinkor och snart kände jag hur inoljade
fingrar gjorde en ordentlig undersökning. Till min stora skräck lyckades
dom få ut ett litet paket som genast betecknades som knark. Jag var
genast dömd. Knarklangare!
Ett omedelbart straff skulle utdelas: Tjugo rapp på bara
skinkorna.
Jag blev fasthållen, liggande på mage. Min stora stjärt dallrade
inför straffet och snart föll det första rappet. Det sved outhärdligt,
nästa rapp kom och jag kunde inte låta bli att släppa av luft från anus.
Skrattande stod soldaterna och såg på hur min stjärt randades mer och
mer.
Efter straffet låg jag helt utslagen med stjärten öppen och
plötsligt kände jag hur någon brutalt tvingade in sin penis i min anus.
Eftersom jag var helt slut kunde jag inte hindra våldtäkten och
händer började plötsligt klämma på bröst, lår och stjärt. Utmattad
fördes jag sedan till ett uselt kontor där jag fick skriva under att jag
behandlats väl för att bli frigiven och fortsätta min resa!
Louise, Norrköping