Resan hade gått med tåg och ibland med förrädiska bussar som inte skulle klara våra svenska besiktningar. Men måndag den 9 juli 1990 var jag framme och skulle gå igenom tullen för att komma in i landet. Bistra och stränga tulltjänstemän synade mig från topp till tå och plötsligt blev jag invinkad av en fet tjänsteman med slokande mustasch och krimskrams på uniformen.
Jag fördes med smått våld in i ett litet rum med endast ett bord. Plötsligt lämnades jag ensam i rummet, det enda jag hörde var mumlande röster från "väggarna" runt om. Jag var tydligen inte ensam. Onda ögon betraktade mig! Med ett brak öppnades en dörr och in kom två jättelika soldater tillsammans med en mörkhyad kvinna.
På bruten engelska beordrades jag att klä av mig naken. Då jag nekade tog dessa soldater tag i mig och i det närmaste slet av mig kläderna tills jag stod framför dom med dallrande bröst och skinkor. Som tjugoåring med välbyggd kropp fast med skinkor som är lite väl feta med djup skinkskåra kändes det dubbelt förnedrande att beskådas av dessa knektar. Men av deras välljud förstod jag att dom bara njöt av synen.
Naken kastades jag upp på bordet och kvinnan med hjälp av soldaterna särade på mina skinkor och snart kände jag hur inoljade fingrar gjorde en ordentlig undersökning. Till min stora skräck lyckades dom få ut ett litet paket som genast betecknades som knark. Jag var genast dömd. Knarklangare!
Ett omedelbart straff skulle utdelas: Tjugo rapp på bara skinkorna.
Jag blev fasthållen, liggande på mage. Min stora stjärt dallrade inför straffet och snart föll det första rappet. Det sved outhärdligt, nästa rapp kom och jag kunde inte låta bli att släppa av luft från anus. Skrattande stod soldaterna och såg på hur min stjärt randades mer och mer.
Efter straffet låg jag helt utslagen med stjärten öppen och plötsligt kände jag hur någon brutalt tvingade in sin penis i min anus.
Eftersom jag var helt slut kunde jag inte hindra våldtäkten och händer började plötsligt klämma på bröst, lår och stjärt. Utmattad fördes jag sedan till ett uselt kontor där jag fick skriva under att jag behandlats väl för att bli frigiven och fortsätta min resa!
Louise, Norrköping