Jag gick ner till frukostbordet, och där satt pappa och läste
tidningen. Han log och sa god morgon, och när han såg att jag inte satte
mig ner så såg han på klockan. Den var elva.
- Jaha, Jonna, då var
det snart dags för det sista av ditt straff. Hur känns det i stjärten?
- Det svider, pappa.
- Och varför svider det?
- För
att jag varit olydig, och fått smisk på stjärten.
- Just det, sa
pappa och log. Bra att du vet det.
Han fortsatte läsa, och jag åt
frukost under tystnad. Klockan närmade sig tolvslaget, och jag
kallsvettades nästan. Det sved ju redan så mycket, hur mycket skulle det
då inte kännas att få smisk igen?
Tio minuter i tolv sa pappa:
- Jaha, då kan du gå upp till
sovrummet, jag tänkte att du skulle få smisket där.
Jag gick
lydigt upp till pappas sovrum (mamma och pappa är frånskilda, och mamma
bor kvar i Sverige), och pappa kom efter. På sängen låg träborsten jag
fått smisk med under gårdagen, och även rottingen, en mattpiska och ett
av pappas bälten. Och bredvid bältet låg en stor, platt träbit, som
liknade en liten paddel. Jag hade aldrig sett den förut…
Jag
tvärstannade på tröskeln och bara gapade. Hjärtat slog snabbt, och jag
började svettas.
Pappa kom in efter mig, och log när han såg mitt
ansiktsuttryck.
- Du skall inte få smisk med allt det här, men jag
ville att du skulle se vilka olika redskap jag har beredda åt dig i
fortsättningen, om du inte sköter dig.
Jag pustade ut. Men det var ändå hemskt att se dem ligga där på sängen,
vilket förmodligen var precis vad pappa tänkt sig.
- Så, Jonna, då kan du dra ner byxor och trosor och lägga dig över
mitt knä.
Jag drog snabbt av mig kläderna, och la mig över pappas
knä. Jag darrade så mycket att jag trodde jag skulle ramla ihop.
-
Nu skall vi ha en liten pratstund, du och jag, sa pappa lugnt. Vet du
varför du ligger här?
- Ja, sa jag tyst.
- Varför då?
- För att jag skall få smisk.
- Men du fick ju smisk igår,
varför skall du få det igen?
- För att jag skall komma ihåg
ordentligt hur fel jag gjorde igår, och aldrig mer göra om det.
-
Var det trevligt att få smisk igår?
- Nej, pappa.
- Hur
kändes det då?
- Det… det sved i stjärten.
Jag började
nästan gråta direkt. Det var så hemskt att ligga här över pappas knä med
bar, redan rödsmiskad stjärt och svara på alla frågor.
- Hur tror
du att det kommer att kännas att få smisk på stjärten idag? frågade
pappa obönhörligt.
- Det kommer att svida ännu mer, pappa… viskade
jag.
- Just det. Och varför tror du att jag smiskar dig så att det
svider så i stjärten?
- För… för att jag varit stygg och olydig,
och så att jag skall lära mig att vara snäll och lydig i fortsättningen.
- Just det, Jonna. Eftersom du vet allt detta, så är det väl så
att du gärna vill att jag skall ge dig smisk idag också?
Jag
snyftade till, och tårarna började rinna.
- Nå?
- Ja,
viskade jag nästan ohörbart.
- Förlåt?
- Ja!
- Då så,
Jonna. Då vill jag att du tar din bestraffning som en duktig flicka, och
inte skriker som igår. Du skall först få lite smisk med handen, och hade
du inte skrikit så igår, trots att jag sa åt dig, så hade det räckt med
det. Men nu kommer jag att ge dig lite extra smisk dessutom, och för
varje gång du inte gör som jag säger under smisket, kommer jag att lägga
på tio rapp med borsten. Är det förstått?
- Ja… snyftade jag.
Jag grät högt nu, jag var så rädd för smisket, men ännu mer rädd
var jag för att få extrasmisk!
- Puta ordentligt med stjärten nu,
sa pappa bara, och så började han smiska mig.
KLATCH! KLATCH!
KLATCH!
Hans stränga hand landade rytmiskt på mina ömma skinkor,
en i taget, och det sved och brände redan från början. Jag grät och
kved, och kämpade för att inte skrika, men jag knyckte och vred stjärten
hit och dit för att försöka komma undan. Men det tjänade ingenting till.
KLATCH! KLATCH! KLATCH!
Jag försökte ömsom knipa ihop
stjärten, ömsom sära på benen, men klatcharna fortsatte och svedan blev
värre och värre.
Efter en liten stund smiskade pappa hårdare och
lite snabbare, och jag kved och gnällde och snyftade och började nu be
och böna om att han skulle sluta. Men han fortsatte bara lugnt att
smiska.
Så slutade han äntligen, och jag låg stilla och grät över
hans knä.
- Ja, Jonna, nu är din stjärt väldigt röd och het. Känns
det bra?
- Det… det… det svider så, pappa… hulkade jag.
-
Det är bra, sa pappa bara. Nu skall du få lite extra smisk, men du har
skött dig bra idag och tagit din bestraffning, så om du bara fortsätter
såhär så skall du slippa mer smisk efter det här.
Jag snyftade
bara.
- Nu tänkte jag inviga den här paddeln. Jag trodde inte att
det skulle behövas, men igår kväll bestämde jag mig för att det var
tvunget, när du varit så olydig, sa pappa. Res dig, och lägg de tre
kuddarna i sängen ovanpå varandra.
Jag grät högt när jag förstod
att det var träbiten på sängen som han menade.
- Snälla pappa,
inte den, kan du inte smiska mig med handen, snälla…
- Jonna,
suckade pappa. Skall du nu tvinga mig att ge dig ännu mer smisk?
Jag hulkade till.
- Nej, snälla pappa… inte mer…
- Gör
då som jag säger, avbröt pappa strängt.
Jag la iordning kuddarna
på sängen som han sagt, och stod sedan tyst framför honom. Han hade
tagit upp paddeln, och strök nu över dess platta sidor.
- Den här
är ganska vanlig att smiska små flickor med i USA, så jag köpte en förra
månaden. Hittills har jag inte behövt använda den, men…
Pappas
röst tonade av, och jag kände mig så fruktansvärt skamsen. Tänk att jag
kunnat göra pappa så besviken och arg att han tvingades använda ett helt
nytt smiskinstrument!
Jag snyftade till.
- Jag har verkligen
förtjänat smisk med paddeln, pappa, sa jag lågt.
Pappa såg glatt
överraskad ut.
- Det där lät verkligen som om det kom ifrån
hjärtat.
- Jag insåg inte riktigt hur besviken jag gjorde dig, sa
jag. Men det var verkligen fel av mig att göra som jag gjorde, och jag
förstår hur mycket du förväntade dig av mig.
Pappa nickade.
- Det är bra, Jonna. Jag tänkte ge dig tjugo rapp med paddeln, men
det verkar som om du kommit till insikt nu, så jag skall bara ge dig
tio.
Jag lyckades nästan le, trots den enorma svedan i stjärten,
och trots att jag förstod att tio rapp nog inte skulle kännas så lite
heller…
- Tack, pappa.
- Tio rapp känns också, Jonna. Lägg
dig nu över kuddarna, och puta ordentligt med stjärten. Jag vill
dessutom att du särar på benen så mycket du kan. Du har fått en
ordentlig omgång smisk nu, och är du bara duktig nu så är det snart
över.
Jag la mig över kuddarna i sängen, och putade med stjärten.
Jag kände att jag skulle göra allt för att pappa skulle bli nöjd nu! Jag
särade på benen, trots att det var pinsamt, och kramade täcket med
händerna.
- Jag vill att du ber mig om smisket nu, sa pappa milt.
- Snälla pappa, skulle jag kunna få smisk på stjärten med paddeln
nu? sa jag, så högt och tydligt som jag förmådde.
KLATCH!!
Den stora platta paddeln träffade hela stjärten, och svedan
exploderade på mina skinkor. Jag skrek till av svedan, och började
storgråta. Tio rapp med den här skulle verkligen kännas, förstod jag nu.
Paddeln träffade verkligen hela stjärten på en gång!
- Jonna, jag
har ju sagt att du inte skall skrika. Du måste lära dig att ta din
bestraffning som en stor flicka! sa pappa strängt. Jag är besviken på
dig.
- Förlåt, snälla pappa, viskade jag.
KLATCH!!!
Nästa rapp var hårdare, och jag kved högt och drog ihop benen.
- Sära på benen igen, Jonna. Det gör mig ont att se att du
fortfarande inte har lärt dig att det är för ditt eget bästa att du får
smisk, och att det är bra att det svider!
Jag grät högt och
snyftade förlåt igen. Jag skämdes så, och kände mig som en liten
barnunge.
KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!!
Pappa
smiskade mig inte särskilt hårt, men det sved ändå så i stjärten då
paddeln föll att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
KLATCH!!! KLATCH!!! KLATCH!!!
Jag hade räknat till nio tyst
för mig själv, och stålsatte mig nu för det sista rappet. Stjärten stod
i lågor, och jag grät och kved även mellan rappen.
- Så Jonna, nu
kommer det sista rappet med paddeln, sa pappa.
Jag särade benen
ordentligt och putade allt vad jag kunde, för att pappa skulle bli nöjd.
KLATCH!!!
Sista rappet var hårt, och jag reste mig på alla
fyra och tjöt till.
- Jaa, Jonna, jag vet inte… din stjärt är
alldeles purpurröd, men du beter dig ändå som om du inte fått
tillräckligt med smisk. Du skrek och drog ihop benen, trots att jag sagt
åt dig att du skulle få extrasmisk om du inte gjorde som jag sa.
Jag snyftade där jag låg med stjärten upp. Jag vågade inte be om
att slippa extrasmisk, jag hade ju nästan bett om det när jag inte lydde
pappa…
- Jag blir tvungen att ge dig ytterligare lite smisk, sa
pappa och suckade. Fast hade du bara gjort som jag sa direkt så hade du
ju sluppit allt det här.
Jag började gråta högt igen. Det gjorde så otroligt ont i hela stjärten,
och så skulle jag få ännu mer smisk, och allt var bara mitt eget fel…
- Kom och lägg dig över mitt knä, Jonna. Jag kommer att smiska dig
med handen, men är du olydig igen, skall du få smisk med rottingen.
Hotet låg som en tjock dimma över mig, rottingen skulle jag aldrig
klara.
Jag la mig över pappas knä, och återigen fick min röda
stjärt puta upp för att få smisk.
Så fort jag lagt mig började
pappa smiska mig. Han smiskade snabbt och snärtigt, och det märktes att
han var mycket besviken och arg.
Jag grät och kved, men jag
tvingade tillbaka skriken som ville komma.
Pappas hand arbetade
sig över ena skinkan, uppifrån och ner, och gick sedan över till den
andra, och smiskade den lika grundligt. Sedan smiskade han varannan
skinka hårdare och hårdare, och det kändes som om stjärten skulle
sprängas av allt smisket. Stjärten brann med en infernalisk hetta, och
det sved något fruktansvärt, men jag kämpade emot skriket som återigen
försökte tränga sig fram. Sovrummet ekade av klatscharna.
Till slut orkade jag inte längre, utan föll ihop över pappas knä och
grät, och bara tog emot klatcharna som föll. Då gav pappa mig tre hårda
klatschar på var skinka, och sedan var det över. Jag grät och grät, och
pappa smekte mig över min nysmiskade, mörkröda stjärt.
- Såja Jonna, du var så duktig. Gå nu upp på rummet och lägg dig
ett tag.
Jag fortsatte gråta, och grät ett långt tag även inne på
mitt rum.
Stjärten sved i över fyra dagar efteråt, och jag kunde
inte sitta ordentligt i skolan. Men varje gång jag kände svedan i
skinkorna, tänkte jag på hur väl jag förtjänat en sådan sträng aga, och
bestämde mig för att aldrig vara olydig igen.
Men det är klart,
det dröjde nog inte mer än ett par månader innan pappa fick ta fram
paddeln igen…