Ett ödesdigert misstag 1

Jag var mycket förväntansfull. Ikväll skulle pappa ha fest för att fira att han fått ett nytt jobb på en stora och ganska berömd firma i England.
Chefen skulle komma också, och pappa var mycket noga med att jag skulle klä upp mig ordentligt i en fin klänning.
Det jag såg fram emot mest var nog ändå spriten… Pappa dricker inte i vanliga fall, men ikväll skulle det bli både vin, öl och bål.

Vid åttatiden började gästerna komma, och jag stod bredvid pappa i dörren och hälsade på alla, och när chefen kom så neg jag djupt. Pappa såg mycket nöjd ut bredvid mig, och jag hörde lite senare att chefen kommenterade pappas ”väluppfostrade dotter”.

Det var väldigt roligt på festen, nästan alla pappas vänner hade sina barn med sig, så vi hade liksom en liten fest för oss själva i rummet bredvid.
Jag började prata med en kille som såg mycket bra ut, som berättade att han hette Michael, och det bar sig inte bättre än att vi började kramas lite smått ute på terrassen.
Vi drack en hel del, och jag fick Michael att dricka sig riktigt full, eftersom jag ville att mer spännande saker skulle hända. Michael verkade inte riktigt lika villig, nämligen.
Jag märkte att några av de andra ungdomarna tittade lite försiktigt på oss och viskade med varandra, men jag var själv ganska full också, så jag brydde mig inte om det.
När Michael för minst femtonde gången sa att han inte borde dricka mer, och jag för minst tjugonde gången fick honom att öppna ännu en ölburk, ramlade vi ner i soffan båda två. ”Äntligen”, tänkte jag, och nästan kastade mig över Michael, och vi hånglade ganska grovt.
Men plötsligt slogs dörren upp, och där stod pappa och hans chef och stirrade på oss. Båda såg riktigt, lågande arga ut, och chefen gick fram till Michael och slet upp honom på fötter.
- Hur understår du dig! Ligga här, dyngrak, och hångla med en tjej som du inte ens känner!
- Hon söp mig full, pappa… mumlade Michael, och jag trodde jag skulle svimma. Det var chefens son jag hade hånglat med!
Chefen såg på mig med en nästan mördande blick.
- Är det sant?!
Ungdomarna runt mig var vittnen, och de såg ganska ogillande på mig allihop, så jag förstod att det inte var någon mening med att ljuga. Jag nickade skamset och såg ner i marken.
Pappa kom fram till mig och drog upp mig också på fötter. Mitt ena axelband till linnet och BH:n hade glidit ner, så jag såg säkert jätteslampig ut också… jag drog snabbt upp dem.
Klockan var tre på natten, och festen började ta slut, så chefen hade varit på väg för att hämta sin son, eftersom de skulle åka hem… Michael och jag blev utledda till vardagsrummet, där det bara var några få gäster kvar.

Pappa var jättearg och sa att han aldrig skämts så mycket. I stort sett alla hade ju sett oss.
Jag började nästan gråta, nu skulle jag säkert få smisk. Pappa brukar ge mig smisk när jag gjort något dumt, det gjorde han även då vi bodde i Sverige, trots att det inte var tillåtet där. Pappa såg rasande ut, och så kom det jag varit rädd för.
Högt och tydligt inför både sin chef, hans son och de fyra-fem personer som fortfarande var kvar, berättade pappa att jag varit väldigt stygg och betett mig som en liten slyna, och behövde bli ordentligt bestraffad så att jag inte gjorde om ett sådant misstag igen. Så frågade han mig vad jag trodde att han tänkte på.
Jag visste ju precis, men det var så otroligt pinsamt att jag inte sa nåt alls... men det spelade ingen roll. Pappa sa bara:
- Det vet du nog alltför väl.
Sedan vände han sig till sin chef, och sa lugnt:
- Hon skall få en ordentlig omgång smisk på stjärten, som den lilla slyna hon visat sig vara.
Och chefen nickade, och sa att det tyckte han lät som en utomordentlig idé... och pappa blev ju nöjd över att få medhåll, och sa:
- Eftersom hon skämt ut dig så väldigt, får du stanna kvar och assistera om du vill.
Jag trodde inte mina öron, men chefen svarade bara ja! Jag hade trott att pappa åtminstone skulle ta hand om det själv! Men inte då. Jag fick sitta och vänta i vardagsrummet medan pappa sa adjö till de övriga gästerna, och så skickade chefen hem sin son som också såg rätt generad ut.

Så kom de in till mig, och pappa förtydligade igen att nu fanns här en flicka som väntade på att få smisk på stjärten som hon så väl förtjänade.
Jag har nog aldrig skämts mer. Allt var ju så dumt, hångla med chefens son! Jag hade ju kunnat få pappa sparkad innan han ens börjat! Jag förtjänade ju egentligen smisk. Men det var så pinsamt att chefen skulle vara där!

Pappa började med att lugnt säga åt mig att ta av mig byxor och trosor och ställa mig i skamvrån.
Det var jättepinsamt att ta av sig framför chefen, han var dessutom ganska ung, runt 35 skulle jag tro.
Men så ställde jag mig i skamvrån, och pappa började berätta hur det skulle gå till.
- Jag tänkte låta dig ge henne smisk och när du tycker att hon fått vad hon förtjänat så kan vi ju ta en kopp te innan du går.
Ungefär så sa han, helt sakligt, till sin chef. Och chefen bara nickade bakom mig och sa nåt i stil med att det skulle han nog se till.

Sedan sa pappa åt mig att komma tillbaka från hörnet, och jag som bara kunde täcka det viktigaste fick snällt komma gående, röd ända upp till öronen.
- Nu får mr Stevens ta hand om dig. Jag skall hjälpa till om det behövs, men du har ju fått smisk förut, så du vet ju vad som gäller.
Och sen såg jag att pappa hämtat en rotting och lagt på bordet.
- Du får använda vilket redskap du vill, sa pappa till chefen när han såg att jag sett rottingen.

Chefen la upp två soffkuddar på varandra i soffan, och drog undan soffbordet lite.
- Så, Jonna, nu vill jag att du lägger dig över kuddarna här, och putar ordentligt med stjärten.
När jag lagt mig, stod han ett bra tag och dirigerade mig så att jag skulle ligga helt rätt.
- Jag måste ju komma åt att smiska dig ordentligt.
Jag fick sära på benen tills jag praktiskt taget visade allt, jag höll på att börja gråta redan då. Det värsta var hela tiden att jag kände att jag förtjänat det...

- Du skall nu få be mig om att få smisket, och jag vill sedan att du räknar alla rappen du får.
Jag var van att be om smisket, men jag har aldrig behövt räkna rapp förut!
- Sk… skulle jag… kunna få smisk nu…? frågade jag lite halvkvävt ner i en kudde, och skämdes så att det brann i hela kroppen. Här låg jag, 17 år gammal, över några kuddar i soffan och putade med stjärten, och bad en främmande man att ge mig smisk!
- Ursäkta? Jag hörde inte riktigt vad du sa. Lite högre tack, sa chefen barskt.
Jag snyftade till och höjde huvudet från kudden.
- Skulle jag kunna be att… få smisk på stjärten nu?
Chefen nickade.
- Ja, det skall du få, och jag hoppas du lär dig att bli en mer ordentlig flicka nu.
Och så landade det första rottingrappet på min nakna, putande stjärt, och jag knep ihop skinorna och kved till.
SWICH!
- E…ett! snyftade jag.
Chefen fortsatte smiska, lugnt och metodiskt, och väntade riktigt länge mellan rappen, så att de skulle sjunka in, och det sved så otroligt i stjärten att jag började gråta nästan direkt.

rotting

Jag slutade räkna vid sju, och snyftade bara, men då fick jag ett så hårt rapp att jag skrek högt, och jag fick snällt räkna det rappet som nummer sju. Han slutade vid tolv rapp, och drog upp mig från soffan. Sedan ställde han mig framför den stora spegeln, och vred mitt huvud bakåt så att jag såg min stjärt i spegeln. Långa rödblå linjer över hela stjärten, och det sved som eld.
- Vet du varför stjärten ser ut så här nu? frågade chefen.
Jag mumlade nåt om att det var för att jag fått smisk.
- Just det. Du har fått ordentligt med smisk, och jag hoppas att du lärt dig att inte skämma ut folk mer. Jag förstår givetvis att ditt tilltag bara var en dum flickas, så jag håller inte din far för ansvarig.

Sedan fick jag ställa mig i skamvrån medan pappa och hans chef drack te i vardagsrummet. Jag hörde dem kommentera min stjärt ett par gånger också, och pappa berömde honom för hur väl han behandlat mig.
- Nästan lite för milt, sa han till och med.
När chefen sedan gått trodde jag att jag skulle få gå och lägga mig, men inte då!
Pappa kom in i rummet och vände på mig.
- Nu har du fått smisk för att du skämt ut min chef, och det var ett bra arbete. Men du har fortfarande inte bestraffats för att du skämde ut MIG också.

Jag skulle få mer smisk! Så sträng aga har jag aldrig fått tror jag.
Jag började gråta direkt, men han var obeveklig. Detta var nästan det värsta brottet sa han.
- Lägg dig över mitt knä, Jonna, sa pappa lugnt, och jag hade inget annat att göra än att lägga mig ner. Pappa lade ena armen över min rygg och tryckte till, så att jag putade med stjärten över hans knä. Därefter lyfte han den andra handen och började lugnt smiska mina bara skinkor.
Han gjorde precis som han brukar, långsamt och lite försiktigare först, men när svedan tilltar så smiskade han hårdare och snabbare, eftersom han anser att det är då man lär sig mest av smisket.
Och nu sved det ju direkt, eftersom jag redan fått så mycket smisk!
Jag låg bara och skrek rakt ut under smisket, ända tills pappa slutade abrupt och sa åt mig att om jag inte var lite tystare så skulle han få ge mig ännu mer smisk!
- Det ska svida i stjärten, det vet du! Var tyst nu, så att du inte väcker grannarna.
Sedan försökte jag vara tyst, men gnydde och halvskrek ändå genom hela, eftersom det sved så otroligt.
När han började smiska hårdare började jag försöka vrida mig ur hans grepp, jag knyckte och vred på stjärten, men jag låg helt fast och kunde bara ta emot allt smisket...
Så började pappa med sin favoritmetod när jag får smisk: han smiskade på samma punkt på ena skinkan i flera minuter, hårt och snabbt.
Jag fick bita i en kudde för att inte skrika. Sedan gjorde han likadant på en annan punkt på den andra skinkan.
- Snälla pappa, smiska inte så hårt, snälla… kved jag, men de svidande slagen fortsatte falla över min välsmiskade, ömma stjärt.
Han avslutade med en serie hårda, snabba klatchar över hela stjärten, och sedan ställde han mig upp. Jag grät hur mycket som helst, men han såg fortfarande arg ut.
- Tycker du att du fått tillräckligt med smisk på stjärten för att aldrig göra om detta mer?
Jag bara grät fram ett "ja".
Pappa såg länge på mig, och så suckade han.
- Du gjorde mig verkligen besviken och arg, och du har fått mycket smisk på stjärten nu, men jag undrar om det är nog för att du skall lära dig. Jag måste nog ge dig en ordentlig näsbränna den här gången, så att jag är säker på att du inte gör om det.
- Nej! Snälla pappa, inte mer smisk, inte mer! Jag skall aldrig mer göra om det, jag lovar, snälla, smiska mig inte mer…
Men pappa bara skakade bara på huvudet.
- Du skall få lite mer smisk nu, och så tror jag att jag skall smiska dig imorgon också, så att det sitter i ett bra tag.

Det var inget att göra. Jag fick snällt ställa mig i skamvrån igen medan pappa gick iväg. Jag sneglade på min spegelbild i spegeln, och såg att min stjärt var alldeles purpurröd efter smisket.
Jag antog att pappa bara skulle vila sig lite, men han kom tillbaka med en rejäl träborste som han använder för att borsta sina kavajer med.
- Jag använde den här till kavajen idag, men det har aldrig fallit mig in att den kanske skulle passa för smisk också, sa han.
Jag trodde jag skulle svimma, det sved ju redan som tusen brinnande nålar i stjärten! Och nu skulle jag få smisk med en träborste!
Men det var bara att lägga sig över hans knä igen, och så fick jag en kudde att bita i.
Sedan började han smiska mig med borsten. Det sved något otroligt!
Jag skrek redan vid första klatschen, och försökte vrida mig ur hans grepp, men han bara fortsatte, lugnt och metodiskt att smiska mig. Borsten föll obönhörligt på mina skinkor, först på den ena, sedan den andra. Jag grät och kved, men inget hjälpte. Strax började pappa smiska på samma punkt på skinkan med borsten, och då sved det så mycket att jag var tvungen att skrika högt. Den brinnande svedan i stjärten var värre än jag nånsin känt…
Pappa suckade, men verkade äntligen tycka att det var nog.
- Nu skall jag ge dig sex hårda klatschar med borsten, och sen är det nog för idag. Om du tar dem som en stor flicka och inte skriker, så skall du få lite mindre smisk imorgon.
Jag nickade mellan tårarna och den hulkande gråten.
KLATCH!
Borsten landade hårt på den vänstra skinkan och det sved som eld. Jag kved högt, men lyckades att inte skrika.
KLATCH!
Borsten landade på exakt samma punkt, och jag trodde att jag skulle svimma av svedan.
KLATCH!
Den högra skinkan exploderade i sveda.
KLATCH!
Samma punkt på den högra skinkan, och jag skrek till, men tystnade snabbt. Pappa sa inget, och jag hoppades att han inte skulle räkna det som ett riktigt skrik.
KLATCH!
KLATCH!
De två sista rappen föll hårt ner på var sida om min välsmiskade stjärt, och jag sprattlade till och kunde inte låta bli att skrika högt. Sedan började jag storgråta ännu mer. Stjärten sved som eld, och jag bara låg där över pappas knä med stjärten i vädret och grät.
- Nå, tyst nu. Det här smisket var visserligen hårt, men du vet att du förtjänat vartenda rapp. Nu vill jag att du ber mig om förlåtelse för vad du gjort, och sedan att du tackar mig för att du fått smisk på stjärten.
Jag snörvlade och reste mig på ostadiga ben. Stjärten gjorde fruktansvärt ont, och när jag la händerna mot den, kände jag hur brännande heta skinkorna var.
- Förlåt att jag skämde ut dig så, pappa, jag skall aldrig göra om det mer. Och tack för att du gett mig smisk på stjärten, jag förtjänade det verkligen.
Och trots att jag grät så mycket, och att stjärten sved så, så kände jag i hela mig att det verkligen gjort nytta, och att jag verkligen förtjänat smisk, så stor jag var.
- Jaha, sa pappa. Då kan du ta dina byxor och trosor och gå upp och lägga dig, och prick klockan tolv imorgon så skall du få resten av smisket. Och eftersom du inte kunde bete dig som en vuxen flicka, inte ens under smisket, trots att jag sa till dig, så kommer det att bli lite smisk utöver det jag tänkt. Du har ju trots allt visat att du fortfarande är en liten flicka som behöver mycket smisk. Men jag berättar imorgon hur mycket extra jag tänkt mig.

Jag fick gå upp och lägga mig i sängen, och jag sov på mage hela natten. Stjärten sved som eld, och även när jag vaknade morgonen därpå, kände jag hur det stack till när jag rörde mig. Jag såg mig i spegeln, och såg att hela stjärten fortfarande var flammande röd, och där rottingen träffat var det långa, blålila streck. Jag kunde knappt gå, än mindre sitta ner. Och jag var väl medveten om att alldeles snart skulle det vankas ännu en omgång ordentligt smisk på stjärten…

NyareÄldre