Jag var mycket förväntansfull. Ikväll skulle pappa ha fest för att fira
att han fått ett nytt jobb på en stora och ganska berömd firma i
England.
Chefen skulle komma också, och pappa var mycket noga med att jag
skulle klä upp mig ordentligt i en fin klänning.
Det jag såg fram
emot mest var nog ändå spriten… Pappa dricker inte i vanliga fall, men
ikväll skulle det bli både vin, öl och bål.
Vid åttatiden började gästerna komma, och jag stod bredvid pappa i
dörren och hälsade på alla, och när chefen kom så neg jag djupt. Pappa
såg mycket nöjd ut bredvid mig, och jag hörde lite senare att chefen
kommenterade pappas ”väluppfostrade dotter”.
Det var väldigt roligt på festen, nästan alla pappas vänner hade
sina barn med sig, så vi hade liksom en liten fest för oss själva i
rummet bredvid.
Jag började prata med en kille som såg mycket bra
ut, som berättade att han hette Michael, och det bar sig inte bättre än
att vi började kramas lite smått ute på terrassen.
Vi drack en hel
del, och jag fick Michael att dricka sig riktigt full, eftersom jag
ville att mer spännande saker skulle hända. Michael verkade inte riktigt
lika villig, nämligen.
Jag märkte att några av de andra ungdomarna
tittade lite försiktigt på oss och viskade med varandra, men jag var
själv ganska full också, så jag brydde mig inte om det.
När
Michael för minst femtonde gången sa att han inte borde dricka mer, och
jag för minst tjugonde gången fick honom att öppna ännu en ölburk,
ramlade vi ner i soffan båda två. ”Äntligen”, tänkte jag, och nästan
kastade mig över Michael, och vi hånglade ganska grovt.
Men
plötsligt slogs dörren upp, och där stod pappa och hans chef och
stirrade på oss. Båda såg riktigt, lågande arga ut, och chefen gick fram
till Michael och slet upp honom på fötter.
- Hur understår du dig!
Ligga här, dyngrak, och hångla med en tjej som du inte ens känner!
- Hon söp mig full, pappa… mumlade Michael, och jag trodde jag
skulle svimma. Det var chefens son jag hade hånglat med!
Chefen
såg på mig med en nästan mördande blick.
- Är det sant?!
Ungdomarna runt mig var vittnen, och de såg ganska ogillande på
mig allihop, så jag förstod att det inte var någon mening med att ljuga.
Jag nickade skamset och såg ner i marken.
Pappa kom fram till mig
och drog upp mig också på fötter. Mitt ena axelband till linnet och BH:n
hade glidit ner, så jag såg säkert jätteslampig ut också… jag drog
snabbt upp dem.
Klockan var tre på natten, och festen började ta
slut, så chefen hade varit på väg för att hämta sin son, eftersom de
skulle åka hem… Michael och jag blev utledda till vardagsrummet, där det
bara var några få gäster kvar.
Pappa var jättearg och sa att han aldrig skämts så mycket. I stort
sett alla hade ju sett oss.
Jag började nästan gråta, nu skulle
jag säkert få smisk. Pappa brukar ge mig smisk när jag gjort något dumt,
det gjorde han även då vi bodde i Sverige, trots att det inte var
tillåtet där. Pappa såg rasande ut, och så kom det jag varit rädd för.
Högt och tydligt inför både sin chef, hans son och de fyra-fem
personer som fortfarande var kvar, berättade pappa att jag varit väldigt
stygg och betett mig som en liten slyna, och behövde bli ordentligt
bestraffad så att jag inte gjorde om ett sådant misstag igen. Så frågade
han mig vad jag trodde att han tänkte på.
Jag visste ju precis,
men det var så otroligt pinsamt att jag inte sa nåt alls... men det
spelade ingen roll. Pappa sa bara:
- Det vet du nog alltför väl.
Sedan vände han sig till sin chef, och sa lugnt:
- Hon skall
få en ordentlig omgång smisk på stjärten, som den lilla slyna hon visat
sig vara.
Och chefen nickade, och sa att det tyckte han lät som en
utomordentlig idé... och pappa blev ju nöjd över att få medhåll, och sa:
- Eftersom hon skämt ut dig så väldigt, får du stanna kvar och
assistera om du vill.
Jag trodde inte mina öron, men chefen
svarade bara ja! Jag hade trott att pappa åtminstone skulle ta hand om
det själv! Men inte då. Jag fick sitta och vänta i vardagsrummet medan
pappa sa adjö till de övriga gästerna, och så skickade chefen hem sin
son som också såg rätt generad ut.
Så kom de in till mig, och pappa förtydligade igen att nu fanns
här en flicka som väntade på att få smisk på stjärten som hon så väl
förtjänade.
Jag har nog aldrig skämts mer. Allt var ju så dumt,
hångla med chefens son! Jag hade ju kunnat få pappa sparkad innan han
ens börjat! Jag förtjänade ju egentligen smisk. Men det var så pinsamt
att chefen skulle vara där!
Pappa började med att lugnt säga åt mig att ta av mig byxor och
trosor och ställa mig i skamvrån.
Det var jättepinsamt att ta av
sig framför chefen, han var dessutom ganska ung, runt 35 skulle jag tro.
Men så ställde jag mig i skamvrån, och pappa började berätta hur
det skulle gå till.
- Jag tänkte låta dig ge henne smisk och när
du tycker att hon fått vad hon förtjänat så kan vi ju ta en kopp te
innan du går.
Ungefär så sa han, helt sakligt, till sin chef. Och
chefen bara nickade bakom mig och sa nåt i stil med att det skulle han
nog se till.
Sedan sa pappa åt mig att komma tillbaka från hörnet, och jag som
bara kunde täcka det viktigaste fick snällt komma gående, röd ända upp
till öronen.
- Nu får mr Stevens ta hand om dig. Jag skall hjälpa
till om det behövs, men du har ju fått smisk förut, så du vet ju vad som
gäller.
Och sen såg jag att pappa hämtat en rotting och lagt på
bordet.
- Du får använda vilket redskap du vill, sa pappa till
chefen när han såg att jag sett rottingen.
Chefen la upp två soffkuddar på varandra i soffan, och drog undan
soffbordet lite.
- Så, Jonna, nu vill jag att du lägger dig över
kuddarna här, och putar ordentligt med stjärten.
När jag lagt mig,
stod han ett bra tag och dirigerade mig så att jag skulle ligga helt
rätt.
- Jag måste ju komma åt att smiska dig ordentligt.
Jag
fick sära på benen tills jag praktiskt taget visade allt, jag höll på
att börja gråta redan då. Det värsta var hela tiden att jag kände att
jag förtjänat det...
- Du skall nu få be mig om att få smisket, och jag vill sedan att
du räknar alla rappen du får.
Jag var van att be om smisket, men
jag har aldrig behövt räkna rapp förut!
- Sk… skulle jag… kunna få
smisk nu…? frågade jag lite halvkvävt ner i en kudde, och skämdes så att
det brann i hela kroppen. Här låg jag, 17 år gammal, över några kuddar i
soffan och putade med stjärten, och bad en främmande man att ge mig
smisk!
- Ursäkta? Jag hörde inte riktigt vad du sa. Lite högre
tack, sa chefen barskt.
Jag snyftade till och höjde huvudet från
kudden.
- Skulle jag kunna be att… få smisk på stjärten nu?
Chefen nickade.
- Ja, det skall du få, och jag hoppas du lär
dig att bli en mer ordentlig flicka nu.
Och så landade det första
rottingrappet på min nakna, putande stjärt, och jag knep ihop skinorna
och kved till.
SWICH!
- E…ett! snyftade jag.
Chefen
fortsatte smiska, lugnt och metodiskt, och väntade riktigt länge mellan
rappen, så att de skulle sjunka in, och det sved så otroligt i stjärten
att jag började gråta nästan direkt.
Jag slutade räkna vid sju, och snyftade bara, men då fick jag ett
så hårt rapp att jag skrek högt, och jag fick snällt räkna det rappet
som nummer sju. Han slutade vid tolv rapp, och drog upp mig från soffan.
Sedan ställde han mig framför den stora spegeln, och vred mitt huvud
bakåt så att jag såg min stjärt i spegeln. Långa rödblå linjer över hela
stjärten, och det sved som eld.
- Vet du varför stjärten ser ut så
här nu? frågade chefen.
Jag mumlade nåt om att det var för att jag
fått smisk.
- Just det. Du har fått ordentligt med smisk, och jag
hoppas att du lärt dig att inte skämma ut folk mer. Jag förstår givetvis
att ditt tilltag bara var en dum flickas, så jag håller inte din far för
ansvarig.
Sedan fick jag ställa mig i skamvrån medan pappa och hans chef
drack te i vardagsrummet. Jag hörde dem kommentera min stjärt ett par
gånger också, och pappa berömde honom för hur väl han behandlat mig.
- Nästan lite för milt, sa han till och med.
När chefen
sedan gått trodde jag att jag skulle få gå och lägga mig, men inte då!
Pappa kom in i rummet och vände på mig.
- Nu har du fått
smisk för att du skämt ut min chef, och det var ett bra arbete. Men du
har fortfarande inte bestraffats för att du skämde ut MIG också.
Jag skulle få mer smisk! Så sträng aga har jag aldrig fått tror
jag.
Jag började gråta direkt, men han var obeveklig. Detta var
nästan det värsta brottet sa han.
- Lägg dig över mitt knä, Jonna,
sa pappa lugnt, och jag hade inget annat att göra än att lägga mig ner.
Pappa lade ena armen över min rygg och tryckte till, så att jag putade
med stjärten över hans knä. Därefter lyfte han den andra handen och
började lugnt smiska mina bara skinkor.
Han gjorde precis som han
brukar, långsamt och lite försiktigare först, men när svedan tilltar så
smiskade han hårdare och snabbare, eftersom han anser att det är då man
lär sig mest av smisket.
Och nu sved det ju direkt, eftersom jag
redan fått så mycket smisk!
Jag låg bara och skrek rakt ut under
smisket, ända tills pappa slutade abrupt och sa åt mig att om jag inte
var lite tystare så skulle han få ge mig ännu mer smisk!
- Det ska
svida i stjärten, det vet du! Var tyst nu, så att du inte väcker
grannarna.
Sedan försökte jag vara tyst, men gnydde och halvskrek
ändå genom hela, eftersom det sved så otroligt.
När han började
smiska hårdare började jag försöka vrida mig ur hans grepp, jag knyckte
och vred på stjärten, men jag låg helt fast och kunde bara ta emot allt
smisket...
Så började pappa med sin favoritmetod när jag får
smisk: han smiskade på samma punkt på ena skinkan i flera minuter, hårt
och snabbt.
Jag fick bita i en kudde för att inte skrika. Sedan
gjorde han likadant på en annan punkt på den andra skinkan.
-
Snälla pappa, smiska inte så hårt, snälla… kved jag, men de svidande
slagen fortsatte falla över min välsmiskade, ömma stjärt.
Han
avslutade med en serie hårda, snabba klatchar över hela stjärten, och
sedan ställde han mig upp. Jag grät hur mycket som helst, men han såg
fortfarande arg ut.
- Tycker du att du fått tillräckligt med smisk
på stjärten för att aldrig göra om detta mer?
Jag bara grät fram
ett "ja".
Pappa såg länge på mig, och så suckade han.
- Du
gjorde mig verkligen besviken och arg, och du har fått mycket smisk på
stjärten nu, men jag undrar om det är nog för att du skall lära dig. Jag
måste nog ge dig en ordentlig näsbränna den här gången, så att jag är
säker på att du inte gör om det.
- Nej! Snälla pappa, inte mer
smisk, inte mer! Jag skall aldrig mer göra om det, jag lovar, snälla,
smiska mig inte mer…
Men pappa bara skakade bara på huvudet.
- Du skall få lite mer smisk nu, och så tror jag att jag skall
smiska dig imorgon också, så att det sitter i ett bra tag.
Det var inget att göra. Jag fick snällt ställa mig i skamvrån igen
medan pappa gick iväg. Jag sneglade på min spegelbild i spegeln, och såg
att min stjärt var alldeles purpurröd efter smisket.
Jag antog att
pappa bara skulle vila sig lite, men han kom tillbaka med en rejäl
träborste som han använder för att borsta sina kavajer med.
- Jag
använde den här till kavajen idag, men det har aldrig fallit mig in att
den kanske skulle passa för smisk också, sa han.
Jag trodde jag
skulle svimma, det sved ju redan som tusen brinnande nålar i stjärten!
Och nu skulle jag få smisk med en träborste!
Men det var bara att
lägga sig över hans knä igen, och så fick jag en kudde att bita i.
Sedan började han smiska mig med borsten. Det sved något otroligt!
Jag skrek redan vid första klatschen, och försökte vrida mig ur
hans grepp, men han bara fortsatte, lugnt och metodiskt att smiska mig.
Borsten föll obönhörligt på mina skinkor, först på den ena, sedan den
andra. Jag grät och kved, men inget hjälpte. Strax började pappa smiska
på samma punkt på skinkan med borsten, och då sved det så mycket att jag
var tvungen att skrika högt. Den brinnande svedan i stjärten var värre
än jag nånsin känt…
Pappa suckade, men verkade äntligen tycka att
det var nog.
- Nu skall jag ge dig sex hårda klatschar med
borsten, och sen är det nog för idag. Om du tar dem som en stor flicka
och inte skriker, så skall du få lite mindre smisk imorgon.
Jag
nickade mellan tårarna och den hulkande gråten.
KLATCH!
Borsten landade hårt på den vänstra skinkan och det sved som eld.
Jag kved högt, men lyckades att inte skrika.
KLATCH!
Borsten
landade på exakt samma punkt, och jag trodde att jag skulle svimma av
svedan.
KLATCH!
Den högra skinkan exploderade i sveda.
KLATCH!
Samma punkt på den högra skinkan, och jag skrek
till, men tystnade snabbt. Pappa sa inget, och jag hoppades att han inte
skulle räkna det som ett riktigt skrik.
KLATCH!
KLATCH!
De två sista rappen föll hårt ner på var sida om min välsmiskade
stjärt, och jag sprattlade till och kunde inte låta bli att skrika högt.
Sedan började jag storgråta ännu mer. Stjärten sved som eld, och jag
bara låg där över pappas knä med stjärten i vädret och grät.
- Nå,
tyst nu. Det här smisket var visserligen hårt, men du vet att du
förtjänat vartenda rapp. Nu vill jag att du ber mig om förlåtelse för
vad du gjort, och sedan att du tackar mig för att du fått smisk på
stjärten.
Jag snörvlade och reste mig på ostadiga ben. Stjärten
gjorde fruktansvärt ont, och när jag la händerna mot den, kände jag hur
brännande heta skinkorna var.
- Förlåt att jag skämde ut dig så,
pappa, jag skall aldrig göra om det mer. Och tack för att du gett mig
smisk på stjärten, jag förtjänade det verkligen.
Och trots att jag
grät så mycket, och att stjärten sved så, så kände jag i hela mig att
det verkligen gjort nytta, och att jag verkligen förtjänat smisk, så
stor jag var.
- Jaha, sa pappa. Då kan du ta dina byxor och trosor
och gå upp och lägga dig, och prick klockan tolv imorgon så skall du få
resten av smisket. Och eftersom du inte kunde bete dig som en vuxen
flicka, inte ens under smisket, trots att jag sa till dig, så kommer det
att bli lite smisk utöver det jag tänkt. Du har ju trots allt visat att
du fortfarande är en liten flicka som behöver mycket smisk. Men jag
berättar imorgon hur mycket extra jag tänkt mig.
Jag fick gå upp och lägga mig i sängen, och jag sov på mage hela
natten. Stjärten sved som eld, och även när jag vaknade morgonen därpå,
kände jag hur det stack till när jag rörde mig. Jag såg mig i spegeln,
och såg att hela stjärten fortfarande var flammande röd, och där
rottingen träffat var det långa, blålila streck. Jag kunde knappt gå, än
mindre sitta ner. Och jag var väl medveten om att alldeles snart skulle
det vankas ännu en omgång ordentligt smisk på stjärten…