Jag har fått smisk på stjärten på fullaste strängaste svidande allvar ett fåtal tillfällen i mitt liv. Två gånger av min mor så sent som när jag var i 17-årsåldern och mamma inte visste hur hon skulle få mig att lyda.
Jag var en rätt typisk tonårstjej på 70 talet i Stockholmsförort som hade lite väl fullt upp med killar och började tappa mer och mer respekt för min ensamstående mors regler för tider och städning och läxor. När bägaren rann över för mamma blev det för mig en mycket pinsam och nästan chockande upplevelse. Jag var dessutom fysiskt en väl vuxen ung och vacker kvinna som förlorat oskuld hos min bästis föräldrars fest tre år tidigare, och killar kunde jag få vem jag ville, vilket var mest jobbigt egentligen.
När jag kom hem försent igen på natten för jag vet inte vilken gång i ordningen sa mamma att: jag skulle få smisk på stjärten!!!!!! Jag vet inte vad som tog åt mamma men jag tror hon fått råd av nån väninna. Jag hoppades på att hon skämtade med hon var väldigt bestämd och all trots rann ur mig på nolltid när jag förstod allvaret. Blev liten och vädjande medan mamma skällde och faktiskt fick mig att dra ner byxorna till min stora stora skam.
När jag sen hamnade över hennes knä i soffan som en olydig flicka började jag faktiskt gråta. Men det hjälpte inte och efter att trosorna åkt ned till knävecket fick jag en rejäl omgång smisk på bara stjärten och jag tror mamma höll på i tio minuter. Som om allt smisk jag borde haft hittills till denna dag när mamma till slut gett efter för aga - skulle tas igen NU! Det blev ett klatschande och smällande från mammas riktigt arga handflata mot min stackars blottade stjärt där jag låg hjälplös över mammas knä. och jag grät och snyftade som en mycket liten ynklig flicka. För varje gång min hand åkte upp för att skydda min röda svidande stjärt fick jag tillsägelse att jag skulle få ännu mer och till slut minns jag att jag höll i mattkanten och försökte med jämnmod ta emot skuren av smällar mot smällde som pistolskott mot min allt rödare stjärt.
Sen fick jag veta fortfarande gråtande över hennes knä att det från och med nu var "smäll på stjärten" som gällde för minsta lilla!
Jag var chockad nästan tillintetgjord av skam när jag tumlade upp och snubblande utan att ens dra upp trosor och byxor sprang in på mitt rum. Slängde mig på magen på sängen och det helt ofattbara ekade i mitt huvud hela natten medan det sved stickande och pulserande från mina mycket varma skinkor: jag har fått smisk! Jag har fått smisk! jag har fått smisk! Jag har fått smisk!
Jag som var 17 år och VUXEN! Och till på köpet hade jag fått lovat att jag skulle få smisk IGEN! om jag inte lydde alla mammas knäppa regler. Visst visste jag att det fanns andra tjejer som fick smisk, kanske även nån man kände, men sånt barnsligt pratade man ju inte om.
Dagen efter försökte väl både mamma och jag vara som vanligt, rodnaden på skinkorna var nästan borta fast jag skämdes enormt och vågade för första gången inte trotsa mamma (som ändå var mer bestämd än vanligt,) eller sura, trots den hemska bestraffningen hon gett mig. Jag tog både utegångsförbud och diverse förmaningar utan ett knyst och det kändes som jag verkligen blivit satt på plats, livrädd för det där hotet om "smäll på stjärten från och med nu". Man kan väl säga att smisket hade en väldigt stark avsedd effekt på en strulflicka som mig. Efter bara en vecka hände det igen - för att mamma fått reda på mitt skolk från matten och fysiken hela terminen. Smisk på stjärten över mammas knä. Det var nog värre andra gången- eftersom nu mamma verkligen menade allvar med sitt hot. Det blev i soffan igen över mammas knä och på bara stjärten igen och jag höll i samma mattkant igen. Det var smäll på stjärten som gällde och jag var en mycket mycket kränkt flicka dessa veckor. Hemma protesterade jag med tystnad - så mycket jag vågade.
Ändå blev det bara dessa två tillfällen mamma agade mig på stjärten. Hon fortsatte att hota mig och påminna mig om det där smället" och jag tog naturligtvis hoten på allvar så länge jag bodde hemma. Så det var väldigt effektivt - även om mamma nog verkade tycka att hon varit för sträng. Och även försökte gottgöra med att vara ovanligt snäll ibland. Fast inte kunde jag nånsin glömma det hon gav mig. Så förnedrande för en 17 årig tjej som inte alls var vuxen längre. SMISK PÅ STJÄRTEN! Och det värsta var nog att jag ändå tyckte att jag förtjänat det. Att hon gjorde det enda rätta till slut för att sätta mig på plats. Det räckte förresten med hoten "annars får du smäll" för att jag skulle bli pionröd i kinderna av skam.
Nästa minne jag ska berätta om var när jag som ung vuxen (20 år) fick smisk av en kille en gång. Även detta var väldigt chockerande och förnedrande och samtidigt gav det en ny sexuell innebörd till denna bestraffning som man knappast varit den enda flickan eller unga kvinna i världen som fått.
Jag återkommer med den berättelsen som också är helt självupplevd och sann.