Sofia och Linda sneglade på varandra. Provet var inte särskilt
svårt för två elever som var så begåvade och duktiga som de. På de
flesta utav frågorna på provet kunde de båda svaret utan och innan till,
men det fanns några kluriga frågor som de inte på kunde lösa på egen
hand.
Linda var en ganska storvuxen flicka med ett långt blont hår i en
bred fläta över ryggen. Hon hade ovanligt kvinnliga former för sin ålder
och hade redan fått en ganska ordentlig byst men hennes ansikte visade
tydligt att hon var yngre. Hon hade två blåa oskuldsfulla ögon, rosor på
kinderna, fräknar och en bred mun som nästan alltid log. Hon bar en vit
kjol som egentligen var för kort för hennes resliga figur, en tunn
sommartröja och ett par sandaler.
Sofia hade en betydligt mindre och spädare figur men var mycket
söt. Hennes mörka lockiga hår och hennes klara ögon gav ett ganska
allvarligt intryck och hon var betydligt lugnare och mer tillbakadragen
än Linda. Hon hade en lång sommarklänning som var blå, ett par vita
flickskor och en vit rosett i håret.
Flickorna hade länge tävlat med varandra om vem som var bäst i
klassen och hela tiden ansträngt sig till det yttersta för att få ett
mycket bra resultat. De hade dock inte kunnat komma fram till vem som
egentligen var duktigast och hade med tiden istället blivit goda vänner
och osvikliga skolkamrater. De hade bett deras lärarinna Fröken Majbritt
om att få sitta bredvid varandra i bänkraderna längst fram och de hade
hon naturligtvis inte haft någonting emot eftersom hon kände mycket
inför dessa ambitiösa och flitiga flickor. Dessutom skulle hon slippa
att andra elever fuskade och tog hjälp av deras framgångar genom att
tjuvtitta och skriva av uppgifter.
Fröken Majbritt var en ung och mycket omtyckt lärarinna som tog
sitt arbete på största allvar och försökte hjälpa och ställa upp för
alla eleverna i klassen till. Hon var en mycket omtänksam och godhjärtad
kvinna men hon kunde också vara mycket bestämd och envis vad det gällde
elevernas studieresultat. Dagen till ära hade hon valt en vacker
långklänning med ärmar och hon hade satt upp håret i nacken. Hon såg
fortfarande snäll ut men mycket ståtlig i sina gammeldags små glasögon.
Det var tyst i klassrummet och här och var hördes ljudet av pennor
som flitigt svarade på frågorna i provet. Många av eleverna suckade och
det märktes att de hade lite problem med svaren.
För Sofia gick det däremot lika bra som vanligt och hon hade bara
en fråga kvar som hon inte kunde lösa. Hon tyckte att det var så nedrigt
att hela tiden vara så nära full poäng men aldrig riktigt lyckas med
alla frågorna även fast hon pluggat så flitigt. Bredvid henne satt Linda
och kämpade också hon med en av de sista frågorna. Hon förstod att Sofia
också måste ha problem för det var en stund sedan hon skrev någonting
och de brukade alltid bli klara i god tid innan provtiden var slut.
Försiktigt stäckte hon ut foten och puttade lite på Sofias ben. Sofia
sneglade lite diskret tillbaka men en undrande blick och såg att Linda
skruvade på sig. Deras blickar möttes och de behövdes inga ord för att
deras förstående blickar skulle inse situationen.
Linda lyfte försiktigt och ljudlöst på armen och förde sitt prov
lite närmare Sofia och hon sneglade på hennes papper. Sedan var det
Sofias tur och hon vek upp en flik på ett av sina skrivpapper och pekade
på en av raderna. Linda nickade instämmande och de fortsatte med
provskrivningen.
Båda tänkte de samma sak. Äntligen skulle de få alla rätt och göra
fröken glad och nöjd. De skämdes lite och deras hjärtan slog lite
fortare när de skrev ned sina nya svar men de tänkte att det var ju inte
mer än rätt att de också fuskade lite eftersom de ändå studerade så
flitigt.
De satt båda tyst och väntade på att tiden skulle ta slut och
Fröken Majbritt tittade demonstrativt på klockan. Hon tycktes helt
ovetande om vad hennes favoritelever haft för sig under provet. Jag vem
kunde misstänka att några så fina flickor som de skulle fuska.
Efter en stund reste sig Fröken och talade till klassen:
"Jaha, då var tiden slut, lägg ned pennorna och lämna fram
provet." Hon såg mycket ståtlig ut där hon förväntansfullt stod och
väntade på proven.
Hon hade ett vänligt ansikte och hon tittade förtröstansfullt
genom sina små glasögon på de elever som verkade besvikna över sina
resultat. Hon klappade dem försiktigt på axeln och sade att de skulle
ordna sig och att hon visste att provet var svårt. När Linda och Sofia
lämnade in sina prov såg Fröken bestämt på dem och log. Intet ont anande
log de sött tillbaka och tänkte att nu skulle fröken bli nöjd.
Alla eleverna satte sig igen i sina bänkar och de flesta verkade
lugna sig nu när provet var över.
"Jag hoppas att det har gått bra och att ni har lärt er mycket"
sade Fröken Majbritt.
"För er som inte lyckas så bra på provet så vet ni att det alltid
finns en andra chans så ni behöver inte känna er ledsna eller oroliga."
Hon log välmenande mot några av eleverna.
"Då vill jag bara önska er alla en skön helg och på återseende
nästa vecka. Varsågod att gå ut... men Sofia och Linda ni stannar kvar
en stund till..."
Flickorna tittade förskräckt på varandra. Hade Fröken upptäckt
deras fusk eller ville hon bara lyckönska dem ytterligare en gång?
När alla eleverna lämnat klassrummet stängde hon dörren och gick
fram till flickornas bänkrad.
"Jaha flickor, jag vet inte vad jag ska säga. Ni är de bästa i
klassen och då förstår jag inte hur sådant här kan hända?" De såg
oförstående till svar på fröken men de hade både hjärtat i halsgropen.
"Jag vet att ni båda skulle ha fått utmärkta resultat utan att
fuska och ni kommer med största sannolikhet att få högsta betyg men det
här var verkligen inte bra."
Båda flickorna fick genast rosor på kinderna och tittade skamset
ned i bänken. Sofia kunde inte få fram ett ljud men Linda försökte
nästan viskande att förklara sig.
"Förlåt Fröken Majbritt, jag ville bara klara alla rätt" pep hon.
Fröken såg på Linda och sade:
"Snälla ni, ni behöver inte visa er duktiga för mig, det vet jag
redan. I vanliga fall skulle ni bli underkända eftersom ni fuskat men
jag vet att ni hade klarat provet i alla fall så jag känner mig lite
kluven inför ett sådant beslut."
Nu tittade Sofia upp.
"Tack snälla Fröken. Tänker du räkna provet i alla fall?" Fröken
såg fundersam ut.
"Om jag underkänner er på ett såhär viktigt prov så kommer era
betyg att sänkas och det vet ni ju att jag inte vill. Men det blir ju
orättvist om jag har överseende med er när jag underkänner sämre elever,
eller hur?"
"Ja, jo det är klart." svarade Sofia och Linda samtidigt.
Det blev tyst en stund och de såg förväntansfullt på Fröken.
Fröken såg allvarligt på dem och tog till orda igen:
"Låt gå för den här gången, vi glömmer väl det här lilla missödet
då... men jag kan inte låta er slippa undan helt bara för att ni är så
fina flickor"
De såg undrande på Fröken som faktiskt såg något osäker ut för
första gången.
"Om ni väntar här en stund så ska jag bara gå och ordna en sak, så
ska vi nog se att vi kan lösa det här."
Fröken gick med bestämda steg mot dörren och lämnade rummet. Hon
stängde dörren efter sig och lämnade flickorna ensamma kvar. De såg
undrande på varandra igen.
Vad kunde fröken mena?
Båda satt de tysta en stund och funderade tills Linda fick syn på
något utanför fönstret.
"Titta Sofia, det är Fröken"
"Vad gör hon? vart ska hon?" svarade Sofia.
De gick fram till fönstret och tittade ut. Där ute gick Fröken mot
en liten skogsdunge längre bort. I handen höll hon ett snöre och något
som liknade en sax, fast tjockare.
"Men... vad ska hon göra" frågade Sofia. Men Linda svarade inte
utan bara tittade ut genom fönstret.
Där ute såg de att fröken hade stannat mitt i dunge vid en av
ungbjörkarna och hon höll på med något som de inte riktigt kunde se. Hon
höll på en bra stund och pysslade vid trädet och flickorna stod tysta
och spanade.
"Jag tror jag vet vad som skall hända" sade Linda spänt och såg på
Sofia.
"Eftersom vi fuskade på provet så ska vi egentligen bli underkända
men nu tänker hon ge oss ett annat straff."
De såg på varandra några långa sekunder och med ens gick de upp
för dem vad som skulle ske.
"Du kan väl inte mena...?"
"Jo..." avbröt Linda. "...hon är och hämtar björkris till oss nu."
Sofia sjönk ner i en av stolarna bredvid fönstret och såg alldeles
förfärad ut. Tankarna snurrade i huvudet men hon förstod att det var
sant vad som nu skulle ske. Linda var inte lika skakad men hon var inte
heller direkt upplyft av insikten om Frökens nya tilltag.
"Har du aldrig fått förut?" frågade Linda och lade en hand på
vännens axel.
"Nä'e" pep Sofia och tittade upp. "Har du?"
"Ja, några gånger" sade Linda och suckade. "Det är faktiskt inte
så himla farligt" tröstade hon.
"Men det gör ju ont, det känns så himla..." Sofia såg bekymrad ut.
Det blev tyst en stund till. Linda tittade allvarligt på Sofia.
"Det svider och det är skämmigt, men vet du vad? När man tänker
efter så kanske vi faktiskt har gjort oss förtjänt av det."
De ryckte båda till när dörren åter öppnades av Fröken som raskt
klev in i rummet. När hon stängde dörren såg de att hon höll någonting
bakom ryggen och de förstod båda vad det var.
"Nu ska vi se, kom fram och sätt er här framme en stund" sade hon
och pekade på några av stolarna längs fram i klassrummet.
De satte sig och såg ned i golvet och väntade spänt på vad som
skulle ske. Fröken Majbritt så utforskande på dem och undrade om de hade
förstått vad som väntade.
"Eftersom jag inte vill underkänna er så ska vi göra på ett lite
annorlunda sätt" började hon.
"När jag var ung och gick i skolan förstår ni och man fuskat på
proven då var det här inte något märkvärdigt. Det var inte så kul men
det kunde vara en mycket nyttig lärdom när det väl behövdes."
Hon höll fortfarande handen bakom ryggen och såg på sina elever
som båda förstod vad hon menade. Det såg nästan ut som om hon tvekade
lite men så drog hon efter andan, tog hon fram handen och sade på samma
gång.
"Nu flickor, hade jag faktiskt tänk ge er lite smisk på stjärten"
I handen höll hon det nyplockade björkriset. Det var ganska korta
kvistar som hon tagit bort löven ifrån. På mitten hade hon bundit ihop
dem så att de bildade en prydlig liten knippa.
Flickorna stirrade skamset på riset och var båda blossande röda om
kinderna. Nu när allt hopp om att slippa var försvunnet och Sofia
förstod att fröken verkligen hade bestämt sig kunde hon känna hjärtat
slå allt fortare. För första gången skulle hon nu få smisk och hon hade
verkligen inget annat val än att lydigt låta det ske.
Fröken såg på dem och verkade trots sin bestämdhet ganska nervös.
"Såja flickor, det är inte något farligt det här. Jag tror
faktiskt att det kan vara ganska bra för er."
Hon drog fram en stol vid katedern framför de knäpptysta
flickorna. Sofias mörka ögon blänkte och det såg ut som om hon skulle
börja gråta i vilken stund som helst. Fröken gick fram till henne strök
handen genom hennes hår och sade:
"Men lilla vän, det blir inte så farligt. Nu slipper du ju bli
underkänd."
Sofia såg lite lugnare ut av frökens vänliga ord och nu gick hon
istället fram till Linda. Hon tog henne i handen och ledde henne fram
till stolen längst fram i klassrummet. Hon drog upp sin klänning något
och kavlade upp högra ärmen lite och satte sig till rätta. Hon tog riset
i sin högra hand och förklarade än en gång vad som skulle ske:
"Nu Linda eftersom du fuskat på provet så ska jag ge dig smisk på
bara stjärten. Du skall dra ned dina trosor över låren, lyfta upp kjolen
och lägga dig med stjärten här i mitt knä."
Hon klappade demonstrativt med sin lediga hand över sina lår som
för att visa Linda var hon skulle ligga. Så såg hon allvarligt och
nästan medlidsamt på henne och sade att det hela skulle börja.
"Seså lilla vän, då drar vi ned trosorna." Långsamt nästan som för
att fördröja det hela ytterligare stack hon in händerna under sin korta
kjol och tog tag i troskanterna. Lika långsamt började hon sedan dra dem
nedåt. Hon kände hur de lättade från stjärten när hon förde dem nedåt
och hon kände hur de fläktade mellan benen när de var på plats.
"Och så lyfter vi på kjolen" manade Fröken. Hon tog tag i
kjoltyget baktill som för att dölja sig så mycket som möjligt och så
lyfte hon nästan med ett ryck upp kjolen och blottade sina kraftiga
runda skinkor.
"Sådär ja, då får du komma och lägga dig här" sade fröken och
strök sig igen över låren samtidigt som hon sköt in klänningen mot sina
höfter som för att göra mer plats.
Sofia stirrade storögt på Linda när hon trippade fram och lade sig
i knäet på fröken. Hon tog henne i handen och hjälpte henne försiktigt
ned på platts. Hon puttade på lite med knät för att den bara stjärten
skulle hamna på rätt platts. Fröken tog gott om tid på sig att vika i
ordning Lindas kjol över midjan och såg noga till att flickan skulle
ligga så nära och fast som möjligt. Hon hade ganska breda höfter och
fick nätt och jämt plats i frökens knä. Men till slut låg den väl
tilltagna rumpan långt upp över Frökens knän och putade uppåt. Hennes
händer nådde ned till golvet och hennes fläta hängde strax ovanför.
Innan fröken började drog hon ihop Lindas ben ordentligt för att skydda
den lilla vulvan mellan hennes ben.
Fröken Majbritt såg mycket lugn och bestämd ut när hon tillslut
placerade riset över Lindas stjärt och så började agan.
Hon slog inte särskilt hårt utan vickade bara på handleden och lät
de smidiga kvistarna snärta i snabb takt. Det var tyst i rummet förutom
det taktfasta ljudet av kvistarnas svischande och snärten när de tog i
de guppande skinkorna. Det dröjde inte lång tid förens Linda började
rodna i baken och hennes andning började bli häftigare men fröken
fortsatte bara vispa med riset.
Sofia såg generat på Lindas allt
rödare rumpa och rös vid tanken på att det snart var hennes tur. Hon
undrade hur det kändes och hur ont det skulle göra men hon visste också
att hon snart skulle få veta just detta.
Efter hand som smisket fortsatte så började Linda jämra sig och
fick svårt att ligga stilla. Hon knep med skinkorna och vickade lite
tafatt på sina höfter men kunde på intet sätt undkomma det stränga
riset. Hon började bli allt rödare och hon började gnälla allt mera
högljutt.
"Aj, förlåt snälla fröken, aahov!"
Men Fröken Majbritt fortsatte bara lugnt agan och sade:
"Ja då lilla gumman, jag vet att det känns. Men det är just det
som är meningen."
Till slut ökade Fröken hårdheten i snärtarna och nu började Linda
verkligen bli röd. Hon ålade sig och jämrade sig men låg stadigt fast i
frökens knä.
"Ahaa! Det gör ooont!" försökte hon hjälplöst. Sofia kunde se att
Fröken hade medlidande med flickan men att hon tänkte göra det hela
ordentligt och inte tänkte sluta förens hon tyckte att Linda hade fått
tillräckligt.
Det hela fortsatte en liten stund till och sedan slutade Fröken
plötsligt. Hon lade ifrån sig riset och smekte ömt den varma stjärten.
Linda andades fortfarande häftigt men lugnade sig snabbt.
"Då var det färdigt Linda" sade hon och hjälpte flickan på fötter.
Linda lade genast händerna på sin ömma bak och såg ansträngt på fröken.
Hon såg tillbaka och det märktes att smisket hade haft sin verkan.
"Då kan du gå och sätta dig." Sade hon lugnt. Försiktigt drog
Linda upp sina trosor och långsamt gick hon tillbaka till sin plats.
Sofia kände att hon blev alldeles stel när Linda försiktigt satte
sig bredvid henne och Fröken vände blicken emot henne. Hon såg bestämt
på henne och så sade hon lugnt:
"Jaha Sofia, då var det din tur. Ska du komma fram här då."
Sofia kände hur hon var nära att kissa på sig och hon blev ännu
rödare om kinderna vid frökens maning.
"Men jag har aldrig fått smisk förut." Sade hon nästan som en
viskning.
"Men lilla vän, då kanske det är på tiden att det sker?" Försökte
fröken, men Sofia tittade bara ned i golvet som om hon skulle börja
gråta.
"Jag vet att du är en fin och duktig flicka Sofia men nu har du
faktiskt gjort dig förtjänt av det här. Kom nu gumman, så farligt är det
inte". Fröken reste lite på sig och vinkade fram flickan med handen.
Sofia kunde känna hur hjärtat pickade i bröstet när hon äntligen
reste sig och på darrande ben gick fram till fröken. Hon såg med vänliga
ögon på henne och tänkte att det var lika bra att hon hjälpte till med
förberedelserna.
"Då tar vi ned trosan" sade fröken lugnt och stack in händerna
under flickans klänning. Sofia kände det som om fröken hade gjort detta
många gånger förut när hon vant tog tag och med en smekning förde ned
hennes trosor.
"Och så får du lägga dig här i mitt knä lilla vän" sade hon och
lade en hand på hennes rygg, tog hennes hand och förde mjukt ner henne
över sina lår. Hon vek genast i ordning klänningen över ryggen på samma
prydliga sätt som hon gjort med Linda och Sofia kände hur hennes ben
drogs samman och hur frökens stadiga armar lade henne på plats. Hon tog
stöd med händerna på golvet framför henne och några av de mörka lockarna
föll över hennes axel. Hon kände hur de fläktade lite på hennes bara
stjärt men hon låg bekvämt i frökens mjuka knä och fröken var öm mot
henne även om det var en mycket ovan och skamlig ställning hon låg i.
Det pirrade i magen, det blossade om kinderna och hon andades nervöst i
väntan på att riset för första gången skulle möta hennes bleka lilla
rumpa.
Hon hörde hur fröken tog upp riset och hon kände hennes andra hand
strykas över hennes smala midja.
"Vi ska nog se att det här kommer att gå bra" lugnade hon och så
började agan.
Sofia kände hur riset nuddade hennes stjärt och sedan kom de
första snärtarna. Det sved till i skinnet och hon kände snabbt hur
smärtan steg i stjärten. Riset rörde sig i snabb takt men hon kunde ändå
urskilja varje rapp när de träffade mot hennes fasta rumpa. Hon kände
hur fröken lät riset vandra upp och ned över hennes bara stjärt och hur
värmen spred sig där riset träffade.
Sofia tyckte att det sved och värmde men i början gjorde det ändå
inte så ont som hon fruktat, men det kändes ändå mer förnedrande nu när
hon verkligen fick sitt smisk.
Så ökade fröken kraften i snärtarna och hon kände hur kvistarna på
allvar började bita i hennes varma stjärt. Det sved förfärligt och hon
kunde varken ligga stilla eller hålla tillbaka jämmern. Hon lyfte på
huvudet och började hjälplöst att sparka med fötterna mot golvet. Hon
knep med skinkorna och skruvade på sig men hon kände hur fröken bestämt
fortsatte att smiska hennes stjärt. Det sved ordentligt i skinkorna men
hon förstod att det inte var någon ide att försöka undkomma det stränga
riset utan bara att ta det straff som fröken utdelade.
"Aaaa, förlåååt snälla frökeeen, aj, aj, ahaj" försökte hon men
fröken lät sig inte påverkas utan fortsatte lugnt att ge flickan sitt
smisk. Hon såg att stjärten började bli röd och förstod att det måste
vara en ganska omtumlande upplevelse för någon som aldrig förut blivit
agad. Trots att Linda just fått smaka på riset själv tyckte hon ändå
synd om Sofia som inte var van vid aga.
"Såja, nu är det snart över" manade fröken men ökade samtidigt
takten något. Det sved och Sofia började på nytt åla sig och nu började
hon jämra sig hela tiden.
"Ahaa, ooooo, aaahaj" jämrade hon sig samtidigt som hon svängde
med håret fram och tillbaka och gned fötterna mot golvet.
Sofias lilla stjärt sved och ömmade ordentligt under riset och hon
blev alldeles röd av smisket. Så plötsligt känner hon hur snärtarna
slutar och fröken lägger ifrån sig riset. Hon känner hennes mjuka hand
över sina varma skinkor och hör hennes mjuka röst:
"Såja, så farligt var det inte."
Fröken smeker henne ömt och hon känner att svedan avtar i baken.
Hon lugnar sig och snyftar lite och så får hon sätta sig upp i frökens
knä. Hon får en liten kram av fröken och så får hon resa sig. Klänningen
faller genast tillbaka och hon får kavla upp den något för att få
trosorna tillbaka på plats. Hon kan tydligt känna svedan när trosorna
hamnar över hennes varma rumpa men det gör inte särskilt ont längre.
Fröken ser utforskande på henne och så får hon gå och sätta sig.
"Jaha flickor, hur känns det nu?" frågade Fröken Majbritt.
Ingen av dem svarade men fröken kunde tydligt se att de tagit
intryck av vad som skett.
"Tycker ni att det var orättvist, att jag har varit för sträng?"
frågade hon uppfodrande.
"Nej då fröken" svarade Linda som hunnit hämtat sig lite. "Det var
nog inte mer än rätt, eller hur Sofia."
"Nä" pep hon om än med en viss tveksamhet i rösten.
Fröken såg nöjd ut och log mot dem samtidigt som hon bläddrade
bland sina papper. Hon tog deras prov och noterade någonting längst ned
på bladen.
"Då skriver vi alla rätt då, eller vad tycker ni?"
Flickorna sken upp men de var fortfarande tysta. De kände hur de
sprudlade av lycka och kunde knappast hejda sig nu när de äntligen fått
full poäng på provet. Fröken tittade upp och såg nöjd på dem.
"Jag tror ni kan ta era prov redan nu" sade hon och vinkade fram
dem.
När de fått sina prov och noterat att de fått alla rätt kände de
sig trots allt mycket nöjda och Sofia tänkte att det nog kanske hade
varit värt sitt första smisk även om det sved ordentligt. Fröken kände
sig också nöjd med att ha kunnat ge flickorna sitt prov utan att de för
den skull kunde ha några tankar på att fuska igen på ett tag. Hon var
rentav stolt.
"Då kan ni också gå då" sade hon och gav dem varsin vänskaplig
klapp i baken. Flickorna vände sig mot dörren och gick ut. När de hade
kommit halvvägs ställde fröken tillbaka stolen och plockade upp
risknippan.
"Hej då flickor och trevlig helg" sade hon.
"Hej då, fröken och tack det samma." svarade de samtidigt och log
mot fröken.
Just när de öppnat dörren och skulle gå viftade fröken lite med
riset i luften.
"Vem vet, vi kanske får nytta av det här igen..."