Vi har varit gifta i 5 år nu.. Hasse är av den gammalmodiga sorten ..
som kvinna skall jag vara under honom. Respektera honom. lyda honom..
Han sa något om det innan vi gifte oss men förstod inte innebörden förs
senare.. har under åren fått lära mig och har funnit mig i situationen
och älskar min man av hela mitt hjärta.. han ger mig inte bara ris utan
tröst. Kärlek o ömhet när jag behöver/ förtjänar det. han tar hand om
mig..
Steg för steg tog han över mitt klädval. Inget smink... ville inte
att jag arbetade.. ville att jag skulle ta hand om husgöromålen.. jag
fann mig i det.. efter ett tag blev han mer krävande.. jag började
irritera mig på saken..
Vi satt i stora rummet... jag diskuterade
ivrigt ämnet.. klagade högljutt . såg glöden i hanns ögon.. när han
beordrade mig att vara tyst.. veta min plats. vilket fick mig att
reagera hårdare.. gick till attack ..
Hasse ställde sig lugnt upp. såg glöden i hans ögon.. han gick mot
hallen tog på sig gick ut... själv stod jag mäkta irriterad kvar med
ilskan för att han inte lyssnade... tog inte lång stund så var han
tillbaks igen.. i handen höll han ett ris.. jag tittade storögt på
honom.. snabbt tog han ett grepp i mitt hår. jag skrek högljutt.... han
drog mig fram i mot köket.. satte sig ner på en stol med greppet ännu i
mitt hår... jag framåtböjd..
- jag skall få dig att veta din plats.... dra ner trosorna till
knäna. sa han med ett fastare grepp i mitt hår.
Jag fick panik..
han tänkte väl inte slå mig? Han la riset på bordet...
- Snälla
Hasse sluta det gör ont.. släpp mig du gör mig illa...
- Gör som
jag säger... lyft kjolen o dra ner trosorna till knäna.. sa han..
Gråtande lyfte jag upp kjolen o drog ner mina trosor mot knäna.
insåg att han kommer att fölfölja det hela... kände en sådan skam över
att behöva ge efter. snyftande lovade jag att aldrig mer bråka om han
bara släppte taget... visste nu vad som väntade. jag som aldrig fått ett
slag i hela mitt liv.. kjolen gled ner...
Greppet hårdnade ytligare när han ville att jag skulle lyfta
kjolen högt över min stjärt... han drog mig framåt... drog ner mig över
knät... med huvudet hängande ner fick jag ingen golvkontakt med
fötterna... han höll ett tag om mitt huvud o tryckte det neråt..
Ohhh det första slaget gjorde så ont... om o om igen.. fäktande o
skrikande gråtande genomled jag min första risning... han risade mig så
länge så jag till slut bara föll i hopp i hanns knä. tårarna av smärtan
o förnedringen ..
Trodde aldrig han skulle sluta.. tills det hela
var över..
Gråtande ställde jag mig upp... drog upp mina trosor
skamset.... skulle springa iväg när han tog ett tag i min arm.. förde
mig hårt in i stora rummet ...
Tryckte in mig i ett hörn med
ryggen i mot honom..
- Stå kvar där. o tänk efter ..sa han..
Gråtande fick jag stå där i över en timme. tills han sa att
jag kunde gå.. var på väg bort när han ropade på mig.. ville att jag
skulle komma fram till soffan..
Stod framför honom..
- Har
du tänkt efter? frågade han..
Med ögonen i golvet svarade jag ja..
- Bra hoppas du lärt dig något... du är min kvinna nu o jag kräver
respekt o fullständig lydnad...
- Kan jag gå?
- Nej... från
o med nu vill jag höra dig tacka för varje ggr som jag tillrättavisar
dig... lär dig... gör det av kärlek...
Fick tacka...
Han har lärt mig mycket sedan dess...
Men glömmer aldrig första ggr...