Jag är en tjej eller kanske snarare kvinna på 39 år. Mina föräldrar gav
mig aga ända tills jag fyllde 20 år och flyttade hemifrån för att läsa
på universitetet i Göteborg.
Trots att det nu är 19 år sedan hatar jag mina föräldrar för det
och vi har nästan ingen kontakt. Min föräldrar var verkligen grymma mot
mig och min lillasyster som nu är 36 år. Under hela vår uppväxt vankades
det stryk på bara stjärten när vi varit olydiga. Och oftast räckte det
med att man svarade något lite tufft tillbaka eller råkade välta ut
mjölken under middagen eller söla på duken. Genast sa min far eller mor
att nu blir det till att få smäll i stjärten efter middagen. Oftast fick
vi upp till 10 års åldern med handen, 10-12 år med hårborsten och
livremmen. Från 12-års åldern vankades det stryk med mattpiskaren eller
björkriset. När vi blev äldre alltså bortåt 16 år så användes
fortfarande mattpiskaren och riset men på än mer grymma sätt.
Jag har trots detta (eller kanske på grund av) en fascination för
smisk och aga. Nu i efterhand och ibland när jag skulle få från 15 års
åldern och uppåt så kände jag mig upphetsad. Dock försvann det fort när
agan väl kom i gång. Nu har jag en hemlig längtan av att få en ordentlig
omgång smisk i likhet med det som jag fick som barn och ung kvinna, men
har inte vågat föra det på tal med min sambo.
I yngre år så höll pappa fast mig och mamma slog. Från det att jag
fyllde 14 år så tillverkade min pappa en bänk som jag gjordes fast vid
med remmar. Bänken såg ut som en triangel som ställdes på sängen och som
man fick lägga sig över. Det blev som om man stod på knä med huvudet och
överkroppen i madrassen så att säga. Bänken var klädd med en filt och
under magen eller precis i vecket där kroppen böjdes var det en
upphöjning. Den gjorde att när remmen lades om korsryggen och en rem
runt knävecken så svankades ryggen och stjärten putade mer. Mina händer
fastgjordes också. Sedan vankades det stryk med riset eller
mattpiskaren. Någon riktig rotting har jag aldrig fått med.
Det gick inte att röra sig eller undkomma rappen på något sätt.
Ibland talade mamma om att nu skall du få 20 rapp med mattpiskaren och
jag fick räkna dem högt. Oftast var det min mamma som klådde oss men
både pappa och lillasystern var med under agan - vilket var fruktansvärt
pinsamt när man kom i tonåren. När jag och min syster varit extra
olydiga så fick vi inte veta hur många rapp man skulle få. Man låg bara
där och skrek och grinade och försökte få stjärten bort från den onda
mattpiskaren eller riset. Mamma brukade vänta en 20-30 sekunder mellan
slagen för att de skulle hinna smälta in som hon sa. Det innebar att man
ibland låg fastspänd en bra stund och agan höll på under exv. 7-12
minuter.
Riset mjukade mor upp i en hink med varmvatten som hon hällde salt
i för att det skulle svida än mer i stjärten och på låren för den delen.
När man opponerade sig för mina föräldrar om just agan så fick man
alltid till svar att min mormor och morfar minsann bestraffade min mamma
på det här viset och det funkade. Det gör en ung kvinna gott att få en
ordentlig aga emellanåt sa min mor jämt. Min syster fick samma
behandling oftast ett år tidigare än vad jag fick. Bänken användes på
mig vid 14 år men min lillasyster gjordes fast vid den vid 13 år. Jag
fick känna mattpiskaren och riset först vid 12 och hon fick det vid 11
år osv. Helena, min syster, fick mer stryk än jag eftersom hon var
oerhört uppnosig och kaxig under sin uppväxt.