Maten kommer och vi äter och pratar vidare men jag börjar märka att du blir mer och mer otålig. Din blick och dina gester avslöjar att du är lite irriterad över något, kanske för att jag pratar för mycket eller äter för sakta. Plötsligt reser du dig upp och säger till mig att komma. Jag invänder lite försiktigt och säger att jag inte ätit klart.
-Kom Nu! Du böjer dig fram och tar tag i min arm och föser ut mig ur matsalen. Du betalar inte utan talar bara om ditt rumsnummer för kyparen. Vi tar hissen upp till ditt rum och jag börjar känna mig ganska nervös nu, du håller fortfarande min arm och du säger ingenting. Väl inne i rummet går du fram och sätter dig i fåtöljen, jag tvekar lite i hallen. Du pekar på skrivbordet där det står en flaska whisky och säger till mig att servera dig en. Jag gör som du sagt...räcker dig glaset. Snabbt tar du tag i mitt hår och tvingar ner mig på knä framför dig...du spänner ögonen i mig och undrar varför jag är så långsam och inte lyder dig på en gång när du säger till mig?
Jag vet inte vad jag ska svara utan stammar bara något. En svidande örfil landar på min kind och med ett handgrepp har du lagt mig över ditt knä, och med irriterad stämma upplyser du mig om att när DU frågar något ska jag ge ett ödmjukt svar och inte stamma och vela. Jag törs bara viska ett...Förlåt Master...känner hur du drar upp min kjol och drar ner mina trosor, du smeker mina skinkor lite och talar om att jag efter det som nu ska hända kanske kommer ihåg vad du sagt. Jag känner hur rädsla och spänningen stiger i mig...Klatsch klatsch...din handflata på min bara stjärt...du slår hårt och jag kvider och stönar...efter en stund ropar jag
-Sluta Master, sluta.
Din hand blir stilla men istället tar du tag i mitt hår och drar mitt huvud bakåt...du undrar VEM som bestämmer när det är dags att sluta och jag snyftar fram ett
-Du, Master
-Bra att du förstått det i alla fall!
Ditt grepp om mitt hår lossar och du fortsätter att ge min bara stjärt smisk, när jag försöker hålla handen för tar du tag i armen och tvingar upp den på min rygg. Efter vad som känns som evigheter slutar du men tvingar mig att ligga kvar en stund...jag känner att jag är nära att börja gråta och snyftar lite. Du tar tag i mig och ser till att jag står på knä mellan dina ben... med allvarlig röst undrar du om jag ínte har något att säga nu... Jag vet vad du vill höra men kan inte öppna munnen...jag stirrar ner i golvet och hoppas du ska strunta i det och låta mig resa mig upp.
Tiden går och du väntar...
Jag står framför dig på knä och känner hur stjärten svider och ömmar, vill att du ska låta mig resa mig upp, vet att jag inte kan säga det du vill. Du sitter tillbakalutad och sippar lite på din whisky, efter en lång stund säger du till mig att jag ska gå och öppna din resväska och komma tillbaka med det som finns där. Tveksamt reser jag mig och din hand är i mitt hår igen..
-Jag ska lyda, Master
...snabbt reser jag mig upp, när jag står framför dig säger du till mig att ta av trosorna helt och låta kjolen vara uppdragen. Jag lyder och går fram till din väska. När jag öppnar den tar jag ett steg tillbaka och kvider ...
-Nej, Master...snälla.
Överst i väskan ligger ett ridspö och ett ganska brett läderband, jag känner mig rädd och vet inte om min dunkande stjärt vill mer. Men jag vet också att mina vädjanden inte spelar någon roll. Bakom mig hör jag hur du beordrar mig att ta upp ridspöet och överlämna det till din Master. Du tillägger med något skarpare ton att jag ska överlämna det med REPSEKT! Men darrande händer tar jag spöet, jag stönar till både av rädsla och förväntning.
-Nå, din röst igen, den som inte tål motsägelser, den som jag vet att jag måste och kommer att lyda.
Jag tar ridspöet, vänder mig om och med sänkt blick går jag fram till dig...med en kort stunds tvekan gör jag det jag måste...böjer mig för att stå på knä framför dig! Jag avskyr att göra det och kan inte hjälpa att en suck undslipper mig. Du upplyser mig med sträng ton att du noterat sucken och kommer att straffa mig för det. Samtidigt talar du om att du kommer att träna mig intensivt på just att falla på knä inför min Master tills jag kommer att tycka det är ett nöje. Med böjd nacke sträcker jag fram spöet med båda händerna, hör hur du sippar lite på din Whiskey...du undrar om jag inte bör säga något när jag överlämnar något till dig...jag tvekar lite vet inte vad jag ska säga men ...säger sedan med låg röst
-Varsågod Master, ta emot detta och använd efter behag till min fostran! Det går några sekunder sedan tar du spöet utan ett ord. Jag ser hur det vilar på ditt ena lår. Mina händer hänger efter sidorna och min nacke är fortfarande böjd, jag är rädd, men känner att det pirra mellan benen och jag undrar vad som ska hända. Plötsligt sträcker du fram spöet, sätter plösen under min haka och tvingar upp mitt huvud. Jag möter din blick....åh..när jag ser dig i ögonen, ser den stränga och beslutsamma blicken, ilar det till i min mage...jag vet att du inte kommer att tveka nu, inte backa, vare sig för mina vädjanden eller tårar...det som ska ske det kommer att ske... Du befaller mig att ställa mig upp och ta av mig kjolen och tröjan på stela ben reser jag mig upp och vänder ryggen till dig för att klä av mig.
-NEJ!
Jag rycker till av din röst, du ska klä av dig framför mig och titta på mig under tiden! Jag snyftar till, känner hur mina kinder rodnar men vet att lyda. Så står jag framför dig, i bara stay ups, jag hejdar min impuls att dölja mig för dig. Mina händer vilar utefter sidorna och jag känner dina blickar. Du låter spöet vidröra mina lår, glider upp med det över min mage över mina bröst...två lätta klatschar på vardera lår får mig att sära på benen.
-Sära ordentligt!
Din röst tål inga protester, så jag särar än mer på benen. Spöet smeker mitt rakade sköte, glider lite försiktigt in i min springa, jag stönar högt av vällust när det kommer åt min klitoris. Du ställer ifrån dig ditt glas och ställer dig upp, sakta går du runt mig, spöet låter du smeka mig.
-AJ!!
Utan förvarning ger du mig ett hårt rapp över min stjärt...din ena hand tar tag i mitt hår i nacken och du rycker mitt huvud bakåt...
-Jag ska nog kunna fostra dig Eva, tror du inte det?
-Jo...kanske, jag viskar och vet inte vad jag ska säga.
Rappet på stjärten känns men ändå vet jag att det inte var särskilt hårt. Du släpper mitt hår och smeker mina bröst, du står bakom mig och jag vilar i din trygga famn. Dina händer smeker med fjäderlätta rörelser omväxlande knådar du brösten och masserar vårtorna mellan tummen och pekfingret. Jag känner hur jag blir blötare och blötare mellan benen. Du böjer dig fram, slickar mig lite i nacken och nafsar i mitt öra, min kropp börjar slappna av när du med munnen mot mitt öra befaller mig att gå fram till sängen...min tvekan besvaras med en örfil igen. Väl framme säger du till mig att ställa mig på alla fyra, med armarna sträckta framåt, kinden mot täcket och stjärten upp....ställningen gör mig väldigt generad men när du lite irriterat låter spöet klatscha mot ditt lår lyder jag utan ett ljud.
Nu talar du om att du tänker ge mig en lektion i lydnad...jag säger ingenting, kroppen darrar. Klatsch...klatsch...klatsch...utan att tveka låter du spöet vina ner på min stjärt...jag skriker till av smärta, det gör så ont, men du fortsätter, utan brådska, det som du bestämt ska ske...Efter ca tio rapp kan jag inte låta bli att försöka sätta händerna som skydd för slagen... Du talar om dumheten i att trotsa dig mitt under bestraffningen och jag hör dig öppna din resväska...du kommer fram till mig och tar tag i min ena hand, binder fast handleden med min vrist och gör likadant på andra sidan....Jag vill inte...känner mig totalt utelämnad åt din blick och din vilja men vet att jag inget kan göra. Utan ett ord fortsätter så din tuktan av mig.
Till sist är du klar och binder loss mig, jag hulkar av smärta och blygsel. Du sätter dig på sängen och hjälper mig ner på knä mellan dina ben...du undra om jag lärt mig något nu och jag nickar och säger att jag har det...Du undrar VAD jag lärt mig och jag stammar fram att jag lärt mig att lyda dig. Med sträng röst upplyser du mig om att jag nu bör säga något, jag anar vad det är men precis som att stå på knä inför dig är fortfarande det är svårt. Du undrar om jag vill hämta den andra saken i väskan och smaka den på en gång!
-Nej Master, nej.
-Dåså, sätt händerna bakom nacken se mig i ögonen och säg det du ska säga! Med darrande stämma säger jag så:
-TACK Master! Tack för att du vill fostra mig och gör mig lydig. ...... Och sedan....tja, överlämnar till min Master att tala om hur jag bäst visar min tacksamhet...