I VIKEN

När vi kom fram till det stora trädet, en alm tror jag att det var, parkerade vi bilen, packade ur och gick iväg längs stigen under tystnad. Vi hade varit där tidigare så vi kunde vägen till badstället, en liten avskild vik hundratals meter bort från närmaste bebyggelse som faktiskt enbart bestod av ett par lador och något jakttorn. Hon gick framför mej och skruvade otåligt på sig och muttrade någonting ohörbart.

"Kunde inte du ha burit den här korgen? "
Hon lät märkbart irriterad.
"Jovisst, men du var tydligen snabbare än jag."
Detta var tydligen ingen av hennes bästa dagar.
"Som vanligt, då!"
Hon lät som att hon ville få igång ett gräl men denna gång tänkte jag inte låta mej provoceras och om det blev nödvändigt så skulle jag inte tveka att bestämt sätta stopp på det hela på ett handfast sätt för jag hade länge plågats av hur svårt det hade blivit mellan oss på grund av hennes lynnighet.

När vi kom fram blev jag trots allt tagen av den vackra utsikten som utgjordes av små lummigt bevuxna öar i förgrunden med några jagande sjöfåglar som animaliskt inslag över sjön som längre bort övergick i en myr framför ett brant berg som var prytt med ett par spikraka rågångar.

Jag bredde ut filten på bekvämt avstånd från vattnet men hon flyttade genast den upp till gräset utan bry sig om att den hamnade på tuvorna. När hon även kände sig föranlåten att ändra på korgens plats samt dra iväg med mina kläder som jag vid det här laget tagit av mig och lagt på en liten kulle frågade jag slutligen:
"Hur ska vi ha det egentligen, det här är väl en trevlig plats, eller hur?"
Utan förvarning formligen exploderade hon.
"Vad då ha det, menar du?"
Hon knuffade till mig så jag snavade över en sten och med ett rasslande hamnade i en hög vassa små stenar. Grimaserande av smärta reste jag mig och tog tag i hennes axlar, ruskade till lite lätt för att få hennes odelade uppmärksamhet.
"Det där gjorde fruktansvärt ont och jag vet inte om jag kan röra mig ordentligt på ett par dar när stelheten sätter i gång efter värken som kommer om en stund. Tror du att du kan bära dig åt hur som helst utan efterräkningar alls?"

Hon tittade ner och såg lite skamsen ut.
"Du har börjat att ta av dig, ser jag.
Fortsätt med det för nu kommer det att bli så att även du kommer att få känna på lite fysiska efterverkningar!"
Jag lät så allvarlig och bestämd jag kunde och hon tittade frågande och lite ängsligt på mig.
"Det är inte mer än rättvist att du rent ut sagt får en ordentlig omgång med smisk som du har grälat och stått i och sen dessutom tacklat omkull mig så att jag får skrubbsår, eller vad tycker du själv?"
Hon såg märkbart skakad ut men sa märkligt nog inget utan fortsatte med avklädningen.
"Medan du gör det så går jag upp till dungen och skär ett ris."
Hon drog efter andan men eftersom hon sett hur illa jag ramlat gick hon tydligen med på att hon förtjänade det som väntade, det var i alla fall det intryck jag fick.

I ryggsäcken jag burit fanns en morakniv och när jag vände mig om höll hon just på att dra i shortslinningen. Som alltid vid åsynen av hennes stuss fick jag lite andnöd - den var av ädlaste päronform och de daskar den hittills fått vid ett och annat tillfälle hade varit av mer kärvänligt slag - och jag började undra vad jag gett mig in på men insåg vid närmare eftertanke att jag gjorde vad jag måste göra om vårt förhållande skulle kunna fortgå med en någorlunda maktbalans. Med tanke på hennes reaktion hittintills så verkade det möjligen som om att hon, mer eller mindre medvetet förstås, var inne på samma linje eller åtminstone inte kunde komma på något motargument. Som för att försöka fördröja bestraffningen höll hon nu i det oändliga på med att dra i skärpet, släta ut osynliga skrynklor, vika ihop blusen och behån etc.

Några småbjörkar fick släppa till sina smalaste kvistar och när jag repat av ett tiotal av dem och gallrat bort några grova utstickare och till sist fått ihop ett brett risknippe, lämpligt för sitt ändamål(!) vände jag mig om och kände en aning medlidande vid åsynen av hennes utdragna striptease - hon hade bara hunnit lossa färdigt skärpet och bortlutad drog hon just nu de korta shortsen över höfterna som hon vickade på för att lyckas med operationen. Jag satte mig på en stubbe och ropade på henne och med ett motvilligt minspel närmade hon sig.

"Trosorna ska också av, riset svider inte som det ska om det är tyg emellan."
Hon trodde knappt sin öron, det var tydligt men var för omtumlad för att komma sig för med att protestera.
"Hur har du tänkt att detta skulle gå till, skulle du slå mig med det där!"
Hon fick inte ordet över sina läppar.
"Exakt, och du ska bara lägga dig tvärs över mitt knä så ska jag smiska din stjärt alldeles rosastrimmig och öm, precis som jag kommer att känna mig mörbultad för att jag föll när du knuffade mig."
Uppenbart omedvetet tog hon sig om baken och såg tvekande ut och jag uppmanade henne med distinkt tonfall att inta rätt kroppsställning. Hon såg inte direkt entusiastisk ut men opponerade sig inte utan kom fram och ställde sig på min högra sida. Att jag poängterat våra ungefär lika villkor var tydligen övertygande och innan hon hann tänka ut någon annan tankestrategi tog jag runt hennes midja och hjälpte henne ner i position med ansiktet mot shortsen som jag just placerat där och klatschade till några gånger för att förbereda henne inför fortsättningen.
"Vad sa jag om trosorna?"
Tillsammans drog vi ner underbyxorna ner till knävecken och blottade hennes underbart läckra rumpa som alltid fascinerat mig men som nu skulle få meddela henne en (bak)läxa, svår att förglömma.

"Visserligen kommer jag att börja lite nätt men det är inte färdigt förrän jag säger till och du ska under hela smisket hålla ryggen i svank - jag kommer att påminna dig om det. Till att börja med får du hålla händerna under ansiktet men försöker du att hindra mig så vill jag ha en av dom bakom dig så att jag kan hålla i den, vill du fråga om nåt?"

Efter ett par sekunders väntan utan svar, lät jag riset vispa lite försiktigt på hennes lår och hon ryckte till vid den ovana känslan men efter dess rundvandring upp mot midjan vande hon sig tydligen och slappnade av och jag ökade frekvensen men knappast alls styrkan och hon började vrida på höfterna och snart gnydde hon svagt utan att egentligen låta pressad, snarare stimulerad. Inte för att jag missunnade henne detta men nu var ju omständigheten sådan att avsikten var en helt annan så jag lyfte riset högre och lät henne börja känna på vad det hela gick ut på. Hon pressade låren mot varann och andades snabbare men klarade av det hela så bra att jag kände mig föranlåten att säga det till henne och kunde inte låta bli att smeka henne lite över stjärten vilket uppenbart kom som ett välkommet avbrott.

"Du förstår säkert att det här bara var en försiktig inledning. Det kommer att svida som eld när jag smiskat dig färdigt och hettan kommer att sitta i under kvällens lopp men i morgon har du troligen bara ett par strimmor kvar. Men jag hoppas att du minns detta lite längre annars kommer vi få lov att upprepa det, var så säker och det vill du väl inte, eller hur?"
Hon gav inget svar, hur nu det skulle tolkas, så jag fortsatte, nu inställd på att fördela risets susande påverkan jämnt över både stjärten och låren och började på nytt agan genom att låta riset svida nere på låren.

För att lättare kunna styra björkknippet höll jag det riktat uppåt, parallellt med hennes ben och smiskade på detta sätt ett lår i taget, ner från knävecket upp till övergången mot skinkan och för varje omgång med cirka tjugo rapp och sedan, utan att stanna upp, byte till andra sidan och efter att kanske ett par hundra slag drabbat dessa i vanliga fall så ljusa hudytor hade de nu erhållit en rosa, randigt mönster som åstadkommit en sveda som hörbart kändes som avsett var. Eftersom hon vid detta laget helt glömt bort att svanka tryckte jag ner hennes korsrygg mot mitt vänstra ben men hon lät sig inte påverkas och fastän jag strängt sa till henne struntade hon blankt i vad som gällde.

Samtidigt som jag än en gång påminde henne drog jag i med kraftiga, drivande rapp ner mot stjärtens nedre delar dvs de känsligaste sittytorna och hon började snyfta men lyfte fortfarande inte upp rumpan utan försökte tvärtom att skydda den med höger hand som jag fattade med min vänstra och höll mot hennes korsrygg som nu fick en viss belastning och därigenom, när riset fått bita i ett par minuter, stack baken äntligen upp som den skulle, ångande röd av hundratals ränder efter de obarmhärtiga rapp som tydligen var nödvändiga för att få denna envist trotsiga flicka att ödmjuka sig och inse hur fåfängt det är att kämpa emot när man ska exponera hela sin runda stjärt för en risbastu som man ärligt gjort sig förtjänt av och en lektion i självbehärskning som man borde ha tränat sig i på egen hand långt tidigare. För säkerhets skull smiskade jag med samma intensitet ett tag till och hon sjönk så småningom ner i mitt knä, uppgiven och med en annan ton i rösten.

Med samma anslagsvinkel som förut, men något mildare, ansatte jag nu den än så länge vita, översta delen av rumpan men alternerade lite oftare mellan sidorna fast besluten att behandlingen åtminstone skulle svida så pass länge att hon behärskade sig nästa gång hon kände aggressionerna svämma över. Efter en stund antog också denna kroppsdel en nyans som helt matchade det lite ömkliga uttryck som hon nu lät visa.

Smisk med tunna kvistar av björksly är särskilt effektivt om man ser till att riset dansar över hela det svankande ryggslutet. Denna ställning gör att båda parterna får en gemensam känsla av delaktighet i processen som är så värdefull och väsentlig för det önskade resultatet; en flicka som accepterar sin mans roll som den som leder livets dansturer och avgör vad vilka steg som går an på banan. Och, just denna gång, vad som inte är tolerabelt och som är en man som då gör vad som måste göras - talar kroppspråket med bestämda "ord" till den kroppsdel som både hon och han ser som den viktigaste när det gäller att uttrycka ickeverbal och handfast kärlekskommunikation i både "good and worse" nämligen hennes tom nu i denna utsatta ställning så vackra och attraktivt formade stjärt. Riset ger en ordentligt svidande men ytlig verkan och för att fördjupa agans effekt lade jag riset åt sidan för en stund och använde i stället handflatan. Först lät jag handen smeka över alla kurvor och bukter som så intensivt fått smaka riset men kunde inte märka att huden någonstans fått några egentliga småskador utan hettade enbart som förväntat. Hon slappnade av på nytt och det hördes att hon njöt av den milda beröringen.

"Är det nog med smisket nu?" Det hördes att hon inte riktigt trodde på detta själv.
"Neej, det är två moment kvar."
Hon fick vänta och se vad det innebar och för att inte dra ut på detta för länge klatschade jag med handen till stjärten så att den riktigt studsade till.
"Aaaj,oooh,iiiih!!"
Det var tydligt att detta gav en helt annan sorts sensation, särskilt som huden vid detta laget värmts upp av alla risets svischande slag. Handen fick fortsätta sin djupverkande, smällande vandring utöver hennes svängande, protesterande och putande rumpa och jag måste få poängtera att denna form av aga ger en oöverträffad upplevelse av närhet - hud mot hud - och innbär ett perfekt komplement till risandets varma sveda. Eftersom detta faktiskt var fråga om en rejäl bestraffning klatschade jag henne ett drygt hundratal gånger med handen som blev alldeles öm och röd, även den. Hon stönade och snyftade och vred sig av och an men gjorde inga egentliga försök att ta sig ur mitt bestämda höftgrepp utan jag blev mer och mer övertygad om att detta kroppspråkliga "baktal" hade gått in i hennes medvetande och snart gjort avsedd verkan.

smisk i skogen
För att befästa det resultat jag tyckte mig kunna avläsa fick björkriset också starta en avslutande och resolut rundtur över hela hennes, fortfarande lydigt upputande stjärt. Vid det här laget smågrät hon ljudligt och jag bearbetade faktiskt metodiskt hennes rundhyllta skinkor på båda översidorna ända tills huden fått små knottror av risets yttersta förgreningar. På samma sätt och med bestämda, snabba och susande rapp risades ett lår i taget då jag också såg till att hon fick sära på benen så att insidan på varje lår skulle få sin beskärda del av svidande strimmor.

Hon vred och sprattlade sig och kunde knappast ha hållit sig kvar i mitt knä utan mitt stadiga tag runt hennes midja och när jag till slut fick de sista fyrtio, femtio rappen att teckna mängder av tunna, rosa ränder över området där skinkorna gränsar till låren skrek hon rakt ut och bad så ynkligt att jag skulle vara snäll och sluta att jag förstod att budskapet hade gått hem; hon hade fått smisk på bara stjärten i tillräckligt mått och den intensivt svidande känslan skulle åtminstone för resten av dagen påminna henne om den aga som borde drabba varje flicka som inte vill uppföra sig hänsynsfullt.

Den lilla flaskan med matolja som låg i korgen fick släppa till lite av innehållet och jag smorde in hennes heta och röda rumpa under tiden som hon så småningom lugnade ner sig. Efter en stund lyfte jag upp henne och bar ner henne till sjön, ställde henne på knä och medan hon lutade sig mot mig, fortfarande småsnyftande, kylde jag hennes strimmiga stjärt och lår med det klara sjövattnet. Jag bar upp henne på stranden igen och lade henne på magen på filten och smekte henne på de våta kinderna och över det vackra håret och påminde henne om alla de romantiska kvällar vi hade tillbringat här inne i viken.
"Du vet att jag älskar dig så oerhört mycket men hade jag inte gett dig smisk på en gång efter ditt utbrott så undrar jag hur det hade gått med vårt förhållande - jag bävar än när jag tänker på det."
"Hoppats att du har förlåtit mig nu för att jag bar mig åt så mot dig. Är det säkert att vi är vänner nu?"
Hennes darrande röst lät helt uppriktig och jag blev lite rörd och samtidigt glad över den helomvändning hennes attityd genomgått och även över att ha kunnat finna ett sätt hjälpa henne att besinna sig och på samma gång få en jämvikt - om än inte jämlikhet - i vårt förhållande.

Efter ett par timmar, när vi badat och ätit, började vi att kyssa och krama varandra och eftersom hennes stjärt ännu sved ville hon att jag skulle ta hennne bakifrån och jag vet inte om den heta värme riset åstadkommit och som nu hettade mot min mage hade spridit sig till också till hennes inre, men hon var mer upphetsad än någonsin tidigare och när vi efter ett tag vände på oss och när hon, efter en del ojanden pga av den ömmande stussen, satte sig ovanpå mig såg hon mig i ögonen, pussade mig rakt på munnen och utbrast spontant:
"Lova att du gör om det där rissmisket på bara stjärten när du tycker att det behövs, för jag känner mig helt befriad nu efteråt när vi ligger med varann så här underbart. Jag äälskar dig så mycket så det är faktiskt värt att det svider som det gör."
I det läget lovar en man vad som helst och jag var inget undantag och med en riktigt rejäl omfamning så att hon låg tryckt mot mig med håret omslutande mitt ansikte och med mina händer försiktigt kupade över hennes runda, varma och ömma stjärt kom jag djupt inne i henne. Hon skrek högt av lycka och tiden stannade av för en stund.

NyareÄldre