Men jag ska börja från början. Jag bodde hos en mycket avlägsen släkting sen ett par år tillbaka då mina föräldrar hade dött. Jag var sexton då och ansågs för ung för att flytta hemifrån. Den enda släkting jag hade var en ingift kusin till min pappa eller något sånt, och jag fick flytta hem till honom för att gå gymnasiet. Nu var jag arton och hade börjat mitt tredje år. I början av läsåret kom en ny tjej till klassen som jag började umgås med. Carina kom från ett gammaldags hem med ganska gamla föräldrar, men hon hade källarvåningen i deras stora villa för sig själv, så vi var ofta hos henne. Hon hade aldrig provat på att röka eller dricka eller något ofog alls, så jag peppade henne lite och drog med henne på allsköns rackartyg som vi alltid klarade oss ur. Vi snattade och skolkade och alla såna saker, inte av någon särskild anledning annat än att det var spännande. Det mesta provade vi bara en gång.
En gång när vi satt hemma i hennes källare fick vi för oss att vi skulle röka. Vi hostade och fnittrade en hel del, men vi hade inte räknat med att röklukten direkt kändes upp på andra våningen. Det dröjde inte många minuter förrän det knackade på dörren till hennes rum. Efter några febrila minuter när vi släckte och gömde cigarretterna och försökte vifta bort lukten öppnade Carina. Utanför stod hennes pappa med en bister min.
- Vad sysslar ni med?
- Ingenting, ljög Carina.
- Jag kände röklukten, det är ingen idé att ljuga. Gapa!
Han tvingade henne att gapa och kände omedelbart på hennes andedräkt att den luktade rök. Jag riktigt kände hur förbannad han var och försökte göra mig osynlig.
- Våra döttrar röker inte, sa Carinas pappa, har du rökt förut?
- Nej, sa Carina svagt, det var första gången, jag lovar!
- Vi ska se till att det blir den sista också.
Dittills hade han inte tagit någon notis om mig, men nu såg han på mig med sin vredgade blick:
- Ja, Anna, din uppfostran har jag ju inget att göra med, men jag kan säga att jag är inte glad åt att min dotter umgås med en sån som du. Det här kanske kan lära även dig ett och annat.
Han vände sig mot Carina:
- Du vet vad som ska hända nu, eller hur?
- Ja, viskade Carina med nedslagen blick.
- Då föreslår jag att du berättar det för Anna.
Carina rodnade häftigt och vågade inte möta min blick, men hon sa med låg och darrande röst:
- Jag ska luta mig fram över skrivbordet, och sen ska pappa ge mig smisk eftersom jag brutit mot reglerna.
Jag trodde inte mina öron. På nittitalet? Smisk? En artonåring? Men jag såg på dem båda att det inte var något skämt, och innan jag hann tänka mer stod Carina lutad över skrivbordet med kjolen uppdragen och trosorna neddragna. Hennes pappa särade bestämt på hennes ben, la ena handen på hennes korsrygg, höjde den andra handen… och började ge henne ordentligt med smisk. Han var hårdhänt. Slagen ekade och Carina gnydde. Jag kunde inte vika med blicken utan stirrade fascinerat på Carinas rumpa som blev allt rödare av slagen som haglade. Hennes pappa hade stora händer och det syntes att han var van att utdela den här typen av bestraffningar.
* SMACK *
* SMACK *
* SMACK *
Carinas gnällande blev högre och hon försökte vrida sig undan, men pappan höll henne ordentligt nertryckt och fortsatte sin behandling av hennes stjärt. Efter åtskilliga minuter släppte han henne.
- Så! Och röker du en gång till blir det lika många slag som nu, fast med livremmen och inför hela familjen. Uppfattat?
Och så lämnade han oss. Jag satt som förlamad och stirrade, och förstod äntligen. Att se Carina stå helt hjälplös med rumpan i vädret och få smörj hade gjort mig kåt, kåtare än jag någonsin varit. Jag hade gett vad som helst för att få luta mig över skrivbordet och få samma behandling som Carina just fått.
- Vad pinsamt, mumlade Carina, att du skulle vara med…
- Brukar han smiska dig? sa jag så lugnt jag kunde. Hon hade satt sig bredvid mig på sängen igen, försiktigt och grimaserande eftersom det sved i skinnet.
- Ja, alla vi syskon får smörj om vi uppför oss illa. Jag tror faktiskt att jag förtjänade det den här gången… och… (hon tittade på mig med en fundersam blick) … det är faktiskt sant som han säger att jag uppfört mig väldigt konstigt tillsammans med dig. Du borde kanske också ha fått dig en omgång!
Jag flyttade oroligt på mig, ville inte visa hur upphetsad jag blev av hennes ord.
- Jag har aldrig fått stryk, sa jag och försökte låta obesvärad.
- Inte? Men då kanske det är på tiden.
Carina tog ett lekfullt tag i min arm och vände mig om så att jag låg på mage på sängen. Hon drog upp min kjol och la handen på min ena skinka.
- Jo, sa hon tankfullt, den här lilla stjärten skulle nog må bra av att få sig en rejäl omgång… men inte med handflatan, jag tror inte att jag kan slå hårt nog… nej… björkris skulle du ha på stjärten! Det skulle nog göra sig spak.
Hon gav mig en försiktig dask, och utan att jag ville det putade jag ut med stjärten. Carina skrattade till.
- Ojdå, sa hon, inte visste jag att du var så mån om att få styrk… jag tror jag ska hämta min hårborste. Vad säger du om det, Anna? Skulle du vilja att jag drog ner dina trosor och lät dig smaka på hårborsten?
Jag hörde att hennes röst började låta upphetsad och jag kände hur min fitta blev allt våtare.
- Jaa, bad jag med låg röst, gör det!
- Jaså, retades Carina och lät handen glida runt över min stjärt, jaså du är en sån som vill bli slagen du… du kanske vill att jag ska hämta pappa igen? Be honom komma med livremmen? Eller be att min mamma går ut och skär till ett björkris som vi kan aga dig med ordentligt…?
Mina stönanden ökade i takt, jag kunde inte behärska mig.
- Nej, fortsatte Carina med samma retsamma röst, jag tror att hårborsten skulle vara bra för dig. Den gör ordentligt ont och det klatschar bra. Vad säger du Anna? Ska jag hämta hårborsten och ge dig en omgång? Ditt kåta lilla stycke!
- Ja, bönade jag och putade allt jag orkade, snälla hämta hårborsten och smiska upp mig ordentligt, jag är en stygg flicka, jag behöver bestraffas…
Jag var som tokig av kåthet och sa vad som helst, jag hade aldrig längtat så mycket efter något som efter att få rumpan ordentligt uppsmiskad just då.
- Be snällt, sa Carina iskallt.
- SNÄLLA! nästan tjöt jag. Snälla Carina, jag vill verkligen ha smisk, du sa ju själv att jag förtjänar en omgång, så ge mig den nu då!
Carina reste sig från sängen och gick bort till byrån där hon hade sina smink- och hårsaker. Jag såg hur hon plockade upp en stor, tung hårborste och så kom hon tillbaka till mig och log elakt.
- Nu du, lilla kåta Anna, sa hon med främmande och lockade röst, nu ska du få den omgång smörj du tigger om…
Och just då knackade det på Carinas dörr igen.
- Anna! Din pappa är här, han väntar med bilen utanför! ropade Carinas mamma genom dörren.
Så det var bara att vackert dra ner kjolen över stjärten igen och gå ut till bilen med darrande ben och våt fitta. När jag kom hem stängde jag in mig i mitt rum och föreställde mig att jag låg fastbunden på en säng med baken i vädret och fick smaka björkris på bar stjärt. Jag kåtade upp mig med bilden av Carina med hårborsten och bilden av Carinas stjärt som blev rejält smiskad… jag fick bita i kudden för att inte skrika när det gick för mig.
Men längtan efter att få smisk gick inte över. Jag föreställde mig hur jag skulle gå hem till Carina nästa gång, hur jag skulle locka henne att göra något mer förbjudet så att hennes pappa skulle komma och ge henne en omgång till, och hur hon efter det skulle lägga mig över sina knän och ta min stjärt under behandling med den där stora, tunga hårborsten. Men nästa dag låg en lapp i mitt skåp:"Pappa säger att jag inte får umgås mer med dig eftersom du har dåligt inflytande på mig. Det tycker jag också att du har, men jag hade föredragit att bestraffa dig tills du uppför dig som folk istället för att säga upp bekantskapen. Synd att vi blev avbrutna igår. Jag tror att det-där-du-vet som jag tänkte ge dig hade varit nyttigt för dig… /C"
Det var efter det min plan föddes. Om Carinas pappa kunde smiska henne så borde jag kunna reta upp min fosterfar så att han också kände att han behövde bestraffa mig. Alltså började jag systematiskt att bete mig illa. Jag skolkade och lät honom få veta det, jag kom för sent, var uppnosig, jag till och med rökte hemma… allt för att reta upp honom. Men det fungerade inte. Han kom bara med fler och fler förmaningar. Ingenting hjälpte och till slut började jag tycka att det var ganska skönt att vara fräck och elak. Jag började slarva med läxor och skolkade mer och mer när jag märkte hur förvånande få konsekvenser det fick.
Men bubblan brast alltså till slut. Jag kom hem vid midnatt fast jag hade lovat vara hemma vid nio. Jag hade druckit öl och rökt och hånglat i parken så jag hade gräsfläckar på ryggen. Det stod nog helt klart vad jag hade haft för mig. När jag kom in (jag brydde mig inte om att vara tyst), mötte min fosterfar mig i hallen, och nu såg han arg ut.
- Jag vill tala med dig i vardagsrummet, sa han kort och gick ut i köket. Jag tog av mig jackan och gick ut i vardagsrummet, satte mig i soffan och slog på TV:n.
- Stäng av den där, sa min fosterfar och när jag inte lydde tog han själv fjärrkontrollen och stängde av. Han satte sig på soffbordet och la ifrån sig en träsked av den större modellen bredvid, jag tror inte jag reageradeöver den.
- Nå? Vad ville du nu då?
Jag hörde själv att min röst var uttråkad, jag var trött och ville inte höra fler förmaningar.
- Jag har pratat med Carinas pappa idag, sa han. Jag ryckte till lite. Jag och Carina umgicks fortfarande inte.
- Ja, fortfor han, jag tycker Carina verkar vara en sån trevlig tös och jag har ju haft en del problem med dig på sista tiden. Så jag ringde Carinas pappa för att fråga hur han håller ordning på sin dotter.
Jag svalde. Jag började ana vartåt samtalet lutade.
- Kan du ana vad han sa?
Jag skakade på huvudet.
- Åja. Det kan du nog, skulle jag tro. Han berättade nämligen att du var med en gång när Carina blev uppfostrad. "Risets tukt" kallar han det, Carinas pappa. Och jag måste säga att det verkar fungera på Carina.
- Jaha, sa jag med snorkig röst, och vad har det här med mig att göra?
Jag såg vreden som blixtrade till i hans ögon. Nu hade jag tydligen gått för långt.
- Ingenting utom att jag hädanefter tänker använda samma metoder på dig. Res på dig och kom hit.
Jag reste mig motvilligt och gick dit.
- Så. Lägg sig över mitt knä, sa han och plockade upp träskeden.
Plötsligt blev jag skräckslagen.
- Vad tänker du göra?!
- Unga dam, jag tänker ge dig ett kok stryk som du aldrig kommer att glömma, och efter det här kommer du förhoppningsvis att börja uppföra dig ordentligt igen. Och gör du inte det så får du mer stryk nästa gång. Över mitt knä nu!
Han tog tag i min arm och drog ner mig över sitt knä. Jag skrek till och försökte komma undan, men det var för sent. Plötsligt ville jag inte alls få smisk längre, utan kände mig bara som en femåring. Men kjolen åkte upp och trosorna åkte ner och sen började träskeden göra sitt jobb. Slagen sved som eld och jag kom inte undan trots att jag försökte vrida mig och sparka. Han var obönhörlig. Han slog och slog och jag grät som en liten unge.
- Snälla, snyftade jag mellan klatscharna, snälla sluta, smiska mig inte mer…
- Så du tycker inte att du förtjänar mer? sa min fosterfar lugnt. Men det tycker jag, så puta duktigt med stjärten nu så jag kommer ordentligt åt.
- Aaajajajaj, snälla, tjöt jag, slå mig inte mer nu, sluta!
Men han svarade inte. Han fortsatte bara att bearbeta min bakdel med träskeden, slog tyst och med stor kraft. Förödmjukelsen var total och jag visste dessutom varenda sekund att jag förtjänade det här och mer därtill. Som jag betett mig. Jag grät och bad om förlåtelse och bad att han skulle sluta, och efter vad som kändes som en halvtimme slutade han faktiskt att slå. Men han höll mig kvar över knäet.
- Sådärja, sa han bistert, nu tror jag du har fått tillräckligt på rumpan för att du ska veta vad som gäller. Eller?
- Ja, snyftade jag, jag ska vara snäll nu.
- Jag hoppas det, för din egen skull. Hädanefter kommer jag nämligen att ta i med hårdhandskarna och inte tolerera några fasoner. Förstått?
- Jaja, jag fattar, släpp upp mig nu!
- Hör jag att du låter uppnosig…? Fast du just har fått stryk så mopsar du dig ändå? Det är nog bäst att jag ger dig en omgång till…
- Nejnejnej! Jag lovar, jag är inte uppnosig, förlåt, jag lovar, bara smiska mig inte mer…!
Det tycktes göra honom belåten och han släppte upp mig.
- Så, sa han, nu går du och lägger dig. Och hädanefter uppför du dig.
- Jag lovar, viskade jag skamset och smög upp till mitt sovrum med svidande rumpa. Jag hade äntligen fått mitt hett efterlängtade smisk och nu visste jag vad det ville säga. Den natten, och många nätter innan jag flyttade hemifrån, sov jag på mage…