"Hej Anna!"
Farbror Sten kom fram och avbröt Annas tillbakablick.
"Hej farbror!"
Hon kastade sig i hans armar och höll om honom så hårt hon kunde. De gick in i köket där mamma hade lagat till dagens middag bestående av kalvkotlett.
Under måltiden pratade hela familjen, Anna, lillasyster Sara och mamma och pappa livligt med Sten. Det var över ett år sen de träffats sist. Anna hade precis som alla andra längtat efter honom, men kanske lite mer än de andra, eller så trodde hon i alla fall. Det kan ha varit det att han ibland smiskade henne på stjärten, visst gjorde hennes mamma och pappa det med, men inte som han.
Det var liksom bara speciellt med Sten. Hon kom ihåg de gånger då hennes pappa lagt henne över sitt knä och dragit ner byxorna och ibland trosorna och givit henne rejält med smisk. Hon kom även ihåg de gånger mamma hade daskat henne på stjärten, hon var inte främmande för det. Hon hade t o m ibland smiskat sin lillasyster, Sara, då hon blivit riktigt arg på henne eller då hon blev tillsagd att göra så. Hennes pappa hade också vid ett par tillfällen som hon kommit ihåg blottat mammas stjärt och smiskat henne. Men med Sten var det speciellt. Kanske var det för att han var en utomstående.
Senare när måltiden var avslutad tittade hon och farbror Sten på TV tillsammans. Hon kom inte riktigt ihåg vad det var de sett, men plötsligt hörde hon hur något damp i golvet och slogs i småbitar. Vad nu då? hade hon tänkt.
Hon gick uppför trappan och märkte att det hade kommit från hennes rum. Hon gick in och fick se sin 7 åriga lillasyster ifärd med att försöka ta sig ut.
"Och vad har du gjort!?"
"Det var inte meningen, den hade ramlat närsomhelst ändå, så som du ställt den."
En av hennes blomkrukor låg utspridd över större delen av golvet.
"Jaha, och vad har du tänkt att vi ska göra åt det här då" sa Anna i ett rätt bra försök att låta myndig.
"Tjaaa...jag sopar upp och du bryr dig inte mer?"
"Tror inte det."
Hon tog Sara i armen och drog henne mot sängen. Hon satte sig ner och lyfte upp Sara över sitt knä. Själv hade hon på sig en gråaktigt kjol och skjorta, Sara hade på sig mjukisbyxor och en t-shirt. Hon höll ett fast grepp om Saras midja med vänsterhanden och så la hon högerhanden över hennes lilla stjärt.
Anna gav henne en kort utskällning om att vara i hennes rum och förstöra hennes saker. Sen lyfte hon handen och lät den falla ner på Saras rumpa.
SMACK! ljudet hördes i hela huset.
"Aj! Förlåt, jag ska inte göra om det!"
"Försent."
SMACK SMACK! Annas hand daskade till mitt på Saras stjärt två snabba gånger.
"Aaaaj!"
SMACK! Anna fortsatte obevekligt. Hon skulle lära sin syster respekt. Hon fortsatte att daska henne ett par gånger till och drog sen lugnt ner hennes byxor. "Snälla sluta!"
Inte då. Anna var bestämd. Med en ljudlig dask över Saras trosor var hon igång igen. Gång på gång föll hennes hand rakt ner på Saras numera rosa lilla stjärt. Sara började sprattla och försökte vrida sig ur Annas grepp, men det var ingen match för Anna att hålla kvar henne. Hon stannade till och drog handen lite fram och tillbaka över Saras ömma stjärt. Hon bar ett par fina vita silkestrosor. Men Anna var inte klar än. Hon daskade till igen och Sara började storgråta. Det stoppade inte Anna. Tio daskar till gav hon sin syster innan hon slutade och klappade lilla Sara ömt på stjärten.
"Så, var en duktig flicka nu och sluta gråta. Var glad att jag inte smiskade dig på bara stjärten."
Det var nog ingen större tröst för Sara, men hon sa det ändå. Hon drog upp byxorna och ställde Sara upp. Med en bestämd klapp i baken sprang Sara in på sitt rum. Anna gick tillbaka ner till TV:n och farbror Sten. Han verkade inte bry sig märkvärt, men frågade efter ett tag om hon inte gått lite väl hårt fram.
"Nä, hon behövde det."
"Jaha, men enligt min åsikt så borde du få smaka din egen medicin. Du behöver allt smisk på stjärten själv."
När han sa det sken Anna upp, men för att inte verka för entusiastisk sa hon,
"Nej, det behövs väl inte?"
"Jo, det tror jag bestämt."
På ett ögonblick låg hon över hans knä och kände hans ena hand runt hennes midja och den andra lyfta upp hennes korta kjol. Det här hade hon väntat på länge. Han la handen över hennes trosor och strök över och klappade henne lite på stjärten medan han berättade att hon inte fick vara för brysk mot sin lillasyster.
smack smack smack smack smack
Han gav henne fem ganska lösa daskar över stjärten och drog sen ner hennes vita bomullstrosor. Det här var hennes favorit ögonblick. Ögonblicket innan hans hand skulle studsa upp och ner över hennes stjärt och färga den alltmer röd. Han drog ut på det genom att hastigt stryka henne över stjärten.
SMACK!
Innan hon väntat hade hans hand daskat till henne en första gång. Och det skulle bli fler, det både visste och hoppades hon.
SMACK! SMACK! DASK!
Hennes föräldrar måste ha hört hur deras dotter gavs dask på rumpan.
DASK! SMACK!
Två välriktade smiskar fick henne att släppa ifrån sig ett litet "Aj!"
Hon kände hur hennes stjärt blev varmare och varmare, rödare och rödare för varje gång Stens hand landade på hennes stjärt, men hon försökte inte vrida sig ur hans grepp, hon njöt av det.
SLAP! DASK! SMACK! SMACK!
Daskarna tilltog i antal och hårdhet, Farbror Sten ville verkligen visa vad han kände. Hennes stjärt guppade upp och ner för varje dask.
"Du får vad alla unga, och ibland gamla, flickor behöver, smisk på stjärten! Synd att det inte ges så ofta nuförtiden, men jag tänker ge dig det."
Ooooh ja! Hon behövde det, hon längtade redan tills nästa gång hon låg över hans knä och fick känna hans varma hand slå gång på gång på hennes ömma mjuka stjärt.
"Jag vet, jag förtjänar det, förlåt." SMACK! SMACK!
Han stannade upp och vilade handen över hennes skinkor.
"Lovar du att fortsätta smiska din syster, men inte för hårt nu?" undrade Sten.
"Ja, jag lovar."
DASK!
Med en sista hård dask avslutade han hennes smisk. Han drog upp trosorna igen och klappade henne som han brukade lite löst på stjärten. Hon låg kvar i hans knä ett tag och kände hans hand daska lite ömt och mjukt stryka över hennes trosbeklädda, ömma, röda mjuka stjärt.